Min kusin :o)

Dagen började med ett kyrkobesök. Det var kul att vara tillbaka ordentligt efter sommaren igen. Det har varit folktomt i bänkarna under sommaren och kyrkkaffet har lyst med sin frånvaro. Men idag var allt i sin ordning igen. Vänner och bekanta var på plats (även om det var ganska stort mannfall) och kyrkkaffet gick att avnjutas i vanlig ordning :o)

Barnen visar sig börja bli stora och sprang raka vägen in i lekrummet tillsammans med kompisarna och kom ibland in och satt stilla och lyssnade en stund innan dom drog iväg igen för att leka. Det är skönt att inte behöva hänga över dom som en hök hela tiden utan kan få sitta med och lyssna större delen av tiden.

Hugo kunde inte få nog av att leka med Alfred så vi föreslog att han skulle följa med oss hem så att dom kunde fortsätta leka tillsammans. Lyckan var stor när vi fick "grönt ljus" från mamma Ramona.

Lagom till efterrätten ringde Ramona för att kolla hur det gick för grabbarna och vi passade på att bjuda hem henne och tjejerna på överbliven tårta från kalaset igår :o) Vi kom in på att diskutera söndagsklubben (som i dagsläget är obefintlig) i vår kyrka. Jag har varit ledare i några perioder tidigare men hade ingen tanke på att ge mig in i det i dagsläget. Men när jag och Ramona satt och pratade om det kände jag ändå (tack vare Ramonas engagemang och drivaranda) att det skulle vara kul och inspirerande att ta tag i det och vara med och se till att söndagsklubben kommer på fötter igen. Det skulle var så kul om vi kunde få erbjuda våra och andras barn den typen av umgänge och undervisning. Så nu är vi i gång...Önska oss gärna lycka till att vi ska få ordning på material och ledare.

Vid 17:40-tiden i eftermiddags satt vi som klistrade framför Tv:n. Min kusin Anton skulle vara med och springa i det sista och avgörande 800-meters loppet i Finnkampen. Hugo var spänd och kunde inte låta bli att bubbla fram frågor om allt som hände :o) När startskottet gick satt vi som på nålar här hemma. Såg ni loppet? Då förstår ni vad jag menar! Anton låg länge som 6:e och siste man i klungan men på upploppet seglade han förbi en efter en och sprang in som 2:a!!! Om jag kände mig stolt...undrar jag hur min faster Sara kände sig då? ;o) Hon måste nog vara världens stoltaste mamma idag!

I väntan på startskottet...

Min kusin :o)

Robotarna står uppställda och vilar efter en lång dag.

Spindelmannen är nytvättad och torr och värmer just nu en liten Hugo som sussar gott.

Kram Lovisa

Kalas #1

I dag har vi haft kalas för Hugo här hemma. Han fyller 4 år på onsdag och idag var det min familj som firade honom med allt som hör ett kalas till...ballonger, paket, mat, fika, godis och tårta. Vi berättade först igår kväll att mormor, morfar, moster, morbröder och kusiner skulle komma på kalas idag. Vi har lärt oss med tiden att inte delge honom sådan information mer än en dag i förväg, annars blir det bara jobbigt för oss alla. Hugo tjatar och blir ledsen för att tiden inte går fort nog och vi blir trötta och irriterade på allt tjat och gnäll.

I morse vaknade han strax innan åtta och kom in till oss för att försäkra sig om att det var morgon och att det var idag som alla människor skulle komma. "Jag låg i min säng och tittade på mitt rum. Det var stökigt så jag blundade igen", sa Hugo och jag fattade vinken, så det var bara att pallra sig upp och börja städa (vilket egentligen skulle ha gjorts tidigare i veckan, men som jag bara skjutit framför mig...). Jag hann lagomt bli klar med städningen till dess att Marcus och barnen kom hem efter en tur till Kumla där de hade hämtat tårtan.

Hugo blev alldeles uppspelt när alla "gästerna" kom. Han som har längtat så efter att få öppna massa paket...äntligen var den dagen här! Linda och Jonas kom dessutom med en påse full med kläder och en kartong med "urvuxna" leksaker. Det är toppen med storkusiner som man kan ärva ifrån...det är verkligen något vi uppskattar och är tacksamma för.

Alva diggar Noa till tusen och njuter i fulla drag när hon får vara med honom. Här ligger dom i soffan och tittar på film.

Hugo fick massa nytt pyssel. Här pärlar han en lastbil som vi ska stryka så att den blir en fin pärlplatta.

Morbror Ludwig och Noa skojar till det vid matbordet :o)

Hugo fick ett Spindelmannen bäddset av mormor och morfar. Det hänger redan på tork efter en vända i tvättmaskinen. Vi hoppas att det ska vara torrt till imorgon kväll så att han kan sova i det då.

Hugo fick ärva en robot av Noa. Den blev genast en favorit :o)

Hugo hjälper Alva som delvis blev firad idag också.

Åhhh, en apa som låter och rör på sig!

Alva bjuder Tindra på mat under bordet.

Alva myser med mormor och morfar.

Filmfunktionen i kameran fungerar äntligen igen. Här sjunger vi för en blyg Hugo.

En blyg men stolt 4-åring :o)

Fina pappa och fina storasyster!

Alva är stor i mun när det gäller ostbågar ;o)

Kära storasyster vet vad jag gillar och kom med en fin egenhändigt betonggjuten kruka med blomster i. Den bor numera på farstutrappen och hälsar välkommen :o)

På tal om ärvda grejer. Noa kom med ett roligt spel som Marcus och Hugo spelade ikväll :o)

Kram Lovisa

En människa

Jag hämtade Hugo på dagis idag. Det var bara han och en till pojke kvar på deras avdelning. Samma kille betedde sig illa mot Hugo när jag lämnade honom imorse. Hugo blev självklart ledsen av händelsen och jag fick stanna kvar en stund och medla innan jag kunde åka vidare till jobbet. Hur som haver så lekte dom tillsammans när jag kom till dagis i eftermiddags.

"Får **** följa med mig hem idag", undrade Hugo när jag kom in på dagisgården. Visst sa jag, vill han det? "Nää", svarade **** surt, "Jag vill inte följa med Hugo hem". Jag blev så arg så jag kokade...UNGE!!! Hade han varit uppkäftig och elak mot Hugo hela dagen eller?! Hugo sänkte huvudet och jag såg att han blev ledsen av kommentaren. Jag sa inget...men jag tänkte ett och annat! Det är något visst med moderkänslor...Man kan verkligen gå i döden för sina barn. Man far illa när någon gör dom illa eller beter sig illa mot dom. Helst av allt skulle man vilja skydda dom mot allt vad ondska, elakheter och mobbning heter. Men som Marcus så moget och insiktsfullt uttryckte sig; "Det tillhör det sociala spelet vilket dom måste öva sig på". Typiskt!

Jag hade verkligen lust att säga några väl valda ord till grabben, men jag hejdade mig och sa istället till Hugo att hoppa in i bilen istället så att vi kunde åka hem. "Nä, jag vill ta med mig någon människa hem idag" sa Hugo bestämt, och så fick det bli. Vi svängde förbi hemma hos Edde och frågade om han ville haka på hem och leka. Det ville han som tur var och kvällen var räddad :o)

Grabbarna har tömt halva huset och hela sandlådan på leksaker och dumpat dom på gräsmattan ;o)

Alva roade sig på eget håll...

Ännu mera bakning. Ikväll blev det dessa havrekakor med vit choklad och kokosrutor som ligger och svalnar på bänken i skrivande stund.

Resten av veckan är craaazy! Mycket att göra både på dag och kvällstid. Fler saker behövs göras och planeras in i agenden men det finns inte tillräckligt många timmar på dygnet för att det ska vara genomförbart. Vi får försöka klara oss ändå.

Kram Lovisa

Har inte mycket att komma med

Nu är jag hemma igen från församlingshelgen. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Hugo fick nämligen feber igen på fredagkvällen och visade sig vara i det sköraste laget. Vi stannade ändå kvar över natten och hoppades på att det skulle bli bättre på lördagmorgonen. Men Hugo vaknade upp i samma tillstånd som kvällen innan...febrig, hängig, huvudvärk och ont i kroppen. Det resulterade i att vi beslutade att ta med honom hem igen. Marcus packade ihop sina och barnens saker och åkte hem för att kurera Hugo i hemmamiljö och i lugn och ro.

Smått chockad och en smula handfallen blev jag lämnad kvar...Vilken kovändning! Vad skulle jag nu ta mig till? Inga barn att hålla ordning på, ingen att hålla efter med varma och torra kläder, regnkläder, stövlar och andra förnödenheter? Inga barn att pussa och krama eller natta. En mycket konstig känsla...som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera så för att överleva passade jag på att haffa omkringspringade barn för lite mys och gos. Det fanns gott om mysiga barn...det kan jag lova :o) Men jag saknade min "Budde" och min "Lala"!!

Det blev en snöplig vändning på helgen för Börje också. Vad som såg ut att bli en fullspäckad helg slutade istället med sjuka och trötta barn framför tv:n. Det blir inte mycket spännande att förtälja i dagboken han hade med sig...

Börje on the road

Utsikt från Stenbodagården!

Jag tog inte så mycket kort där borta och är inte på humör att skriva en sammanfattning av helgen. Det jag kan säga är att det har varit en toppen helg, trots allt. Vi har så många fina vänner! Men nu är det skönt att vara hemma och det ska bli skönt att sova i sin egen säng. Det ser inte ut att behöva bli någon VAB imorgon...för båda barnen var feberfria och något så när pigga idag...

God Natt,

Kram Lovisa

Säg hej till Börje!

När vi hämtade Alva på dagis idag fick vi med oss en kompis hem. Han heter Börje och ska hänga med Alva hela helgen. Han har med sig en dagbok som en vuxen ska hjälpa honom att skriva ner vad han har varit med om, eftersom att han inte kan skriva själv.

Välkommen Börje, hoppas du får en bra helg tillsammans med oss. Vi åker iväg på församlingshelg så du kommer få träffa många av Alvas och våra vänner. Säkert kommer det sjungas en och annan sång och du kommer nog vara med om ett och annat bus :o)

Börje med sin åkpåse och dagbok.

Idag har jag och Hugo bakat bullar till hans och Alvas kalas som kommer att gå av stapeln om några helger. Jag berättade för Hugo att min farmor brukade ha huckle på huvudet när hon bakade och han undrade vad det var för något så jag hämtade ner en sjal från utklädningslådan för att visa honom.

Vi hittade ägg med gammalt datum i kylen (...konstigt) som Hugo gladeligen kastade sönder i vasken så det skvätte både äggula och äggvita över väggar och tak.

Bullar ska helst ätas nybakta och ljumna med smör på och med ett stort glas kall mjölk till...Mums!

Trevlig helg!

Kram Lovisa

Man och dator hemma igen :o)

Hemmet är fulltaligt igen och det är så skönt. Jag gillar inte att sova själv...nu hade jag i och för sig sällskap av både Hugo och Alva men dom är inte så stora att dom kan försvara oss om någon skulle bestämma sig för att bryta sig in i huset när vi sover. För det är nämligen min värsta tanke när jag ska gå och lägga mig själv. I natt klarade vi oss utan oväntat besök som tur är. Det enda som hände var att Hugo vaknade ca 10 gånger och bad om att få dricka vatten, Alva drömde mardrömmar och skrek i sömnen och så skulle hon ju ha sin nattliga vällinflaska och det sedvanliga blöjbytet. Känner mig rätt så trött idag...men jag överlever ;o)

Hugo blev hemma idag också. Han har haft feber men inte alls lika hög som igår så han har varit relativt pigg. Jag har passat på att städa här hemma...det behövdes kan jag säga. Det seglade runt dammråttor större än Titanic på golvet. Så det var en tillfredställande känsla att se allt från golv till tak glänsa och lukta gott.

Marcus kom hem från Bengtsfors vid 17-tiden idag och ca 45 minuter senare var han borta igen. Han gav sig iväg för att springa Blodomloppet med ett gäng från jobbet. Jag bestämde mig för att ta med mig barnen ner till Trängens IP där han skulle springa i mål så att vi skulle få se honom litegrann idag iallafall. Hugo var orolig som vanligt att pappa skulle komma sist. Men när pappa väl syntes till på upploppet sken Hugo upp och sprang för att möta honom i Mål. Vi stannade kvar en stund i den sköna kvällssolen men barnen var trötta och behövde hem och sova så vi lämnade pappa tillsammans med sina arbetskamrater och den välfyllda fikapåsen sponsrad av ICA.

Hugo laddar redan för vintern och övar på att skrapa rutorna.

I väntan på pappa.

Här kommer de utlovade bilderna på mitt fina armband...

...och halsband. Besök Inas sida för fler fina smycken!

Febrig Hugo

Han orkade sitta uppe en stund och spela Dora-spelet men sedan hamnade han i vågrätt läge igen.

Detta är Alvas plats. När jag lagar mat gillar hon att sitta och bladda med vattnet.

Blööööööt!!

Kram Lovisa

Snopet

Jag som hade tänkt blogga ordentligt ikväll med bilder och allt...men så blir det inte. Marcus är bortrest med jobbet och har den bärbara datorn med sig. Därför sitter jag uppe i vårt datarum och skriver. Här behöver man en sladd för att föra över bilderna från kameran till datorn. Nu har jag sökt med ljus och lykta efter denna sladd ett bra tag och kan inte hitta den. Snopet!

Jag hade några fina biler på ett halsband och ett armband som jag har beställt via en bekant och som kom med posten idag...Men jag får visa dom imorgon istället när Marcus kommit hem med datorn så jag kan lägga in bilderna.

Hugo var hemma från dagis idag med 39-40 graders feber. Det började igår kväll och har hållit i sig hela dan idag. Han har mest legat i mitt knä och tittat på filmer. I förmiddags tittade vi på "home movies" som farfar och farmor har filmat och redigerat. Hugo älskar att prata om sig själv när han var liten bebis och att få se sig själv som bebis är snäppet bättre, så det gjorde vi idag. Grejen var bara den att han inte var riktigt pigg pga febern så varje liten grej blev till ett megastort problem. Tex var det en snutt som visade Hugo och Albin ca 7-8 månader gamla på golvet, lekandes med farmor och farfars leksaker...plötsligt böjer sig Albin fram och tar leksaken som Hugo håller i. Hugo på filmen reagerar inte utan fortsätter leka vidare, men Hugo 4 år, hemma i TV-soffan bryter ihop fullständigt och tycker att Albin inte är någon snäll kompis som tog leksaken ifrån honom... Jisses, det är inte lätt att vara kille när man är sjuk!

Nu sover dom iallafall båda två. Alva i sin säng och Hugo på golvet nedanför våran säng. Inatt var han vaken ganska mycket och yrade och drack vatten, så jag tänkte att det kunde vara smidigt att ha honom inne hos mig redan från start ikväll så jag slipper springa som en galning inatt när jag är ensam med barnen. Hoppas vi alla tre får sova gott inatt...Marcus behöver jag väl inte oroa mig över. Han sover ju på hotell, alldeles själv, i en mjuk och skön säng, med väldigt liten risk att bli störd inatt. Så han har det säkert jätte bra...Nä vad då? Jag är inte bitter! ;o)

Kram Lovisa

Bula i pannan

Hej hej!

I kväll orkar jag inte blogga men har ändå lite mysiga bilder att visa. Igår kom nämligen mormor, morfar och morbror på besök. Vi grillade (i varmluftsugnen för att vi hade blåst bort om vi hade stått ute vid grillen) och fikade och satt och pratade och tog igen lite av tiden som vi varit ifrån varandra under sommaren. Mamma och pappa har gjort en norrlandsturné på sin semester, varit i stugan i Långsjöby, besökt min syster i Lycksele och hälsat på mammas syskon i Sundsvall. Låter mysigt och det hade varit kul att vara med. Pappa planerar visst en stooor släktträff uppe i Långsjöby nästa sommar. Vi satt och räknade lite grovt igår hur många som ska bli inbjudna och kom upp i 250 stycken (!!) Det skulle vara så kul att få träffa alla farbröder, fastrar, kusiner, tremänningar och andra släktingar.

Barnen slukade Ludwig med hull och hår igår när han klev innanför dörren. Hugo rundade både mormor och morfar för att istället slänga sig i famnen på morbror :o) Barnen var lite sega efter en lång förmiddag i Filadelfia kyrkan med mycket lek och bus så dom hamnade framför tv:n med Ludwig.

Mysstund!

Alva snubblade och slog pannan i bordet och fick en saftig bula i pannan. Hon sökte tröst hos ingen annan än...ja, just det, Ludwig!

Mina fina föräldrar och lillebror!

Kram Lovisa

Naturens Hus

Imorse gick min väckarklocka igång 06:40...som den brukar göra på vardagarna, men idag var det ju lördag och jag hade ingen som helst lust att kliva upp vid den tiden. Marcus var redan uppe och förberedde sig för att åka iväg till Finspång och springa Kraft Loppet. Jag försökte att somna om och lyckades precis några minuter innan Hugo ropade inifrån sitt rum att jag skulle komma dit. Han hade drömt något otäckt (vilket är väldigt vanligt nu för tiden) och vågade inte kliva ur sängen. Jag fick honom tillslut att följa med in till våran säng där Alva låg alldeles nyvaken. Barnen var nöjda med att se på Tv:n och jag kunde slumra vidare en timme. Sedan skrek våra magar efter frukost och vi lyxade till med att njuta av den i sängen. Sedan hasade vi runt i pyjamasen fram till lunch ungefär. Då klädde vi på oss och åt en bit mat innan jag slängde ner lite fikabröd i en påse och så åkte vi till Naturens Hus för att få andas lite frisk luft och titta på djur och kasta lite sten i vattnet.

Naturens Hus

Hugo är duktig på att lura av Alva hennes glass. Det börjar alltid med "Får jag smaka din glass?" Och slutar med "Du vill inte ha din glass va, Alva?" Och så smaskar han i sig den sista snutten Pigelin som finns kvar.

Jag gillar dessa "korvar" som Hugo kallade dom och var nära på att plocka med mig några hem men hejdade mig när jag tänkte på att det faktiskt var ett naturreservat vi besökte så det hade nog inte varit så populärt.

Hugo spexar som vanligt. Alva är upptagen av att titta på...

...änder!

Hugo och Alva såg det som sitt uppdrag att rädda oss och alla andra flanörer från de närgågna änderna. Dom gav inte upp förrän alla fåglar låg i vattnet och guppade nervöst.

Hugo hittade en kulle som han sprang upp och ner för och det lilla "Ekot" skulle självklart haka på trots svårigheterna med att ta sig upp :o)

Nu har lugnet lagt sig. Barnen sover och Marcus är hemma efter sin heldag i Finspång. Det är så skönt när han kommer hem och jag får ha honom hemma hos mig. Nu sitter han i och för sig på övervåningen och jag på undervåningen. Han ville se friidrotts VM men det ville inte Hugo och jag så då gick han upp och lade sig i sängen för att titta på Tv:n där samtidigt som han nattade Alva. Men nu sover båda barnen som sagt så nu kan vi återförenas och kanske passa på att ha en myskväll med lite cola och chips. Imorgon drar det igång igen...Marcus ska spela jazz tillsammans med Hovlunds och några fler på gudstjänsten i Filadelfiakyrkan. Efteråt ska bandet med respektive käka mat tillsammans. Sedan åker jag och barnen hem för att ta emot mormor och morfar som kommer och hälsar på. Det är deras sista semesterdag innan dom börjar jobba och då har dom som tradition att göra en liten utflykt och hälsa på någon av oss barn eller hitta på något annat trevligt. Det blir lite grillning och så självklart en rundvandring runt huset för att visa upp sommarens byggprojekt...altanerna! :o)

Kram Lovisa

Imse vimse spindel

Det är så mysigt när barnen kommer hem med pyssel som dom har gjort på dagis. Hjärtat spricker nästan av stolthet när dom visar sina alster. Senaste tillskottet i vår samling här hemma är Alvas spindel som hon gjorde när dom hade spindeltema på hennes avdelning. Fröknarna berättade att dom en dag hade haft en frågestund om spindlar på morgonsamlingen innan dom hade gått ut i skogen för att titta på dom små liven. Dom hade fått så många roliga frågor som barnen gått och funderat på, som tex vad äter spindlarna? Sover dom? Kan en spindel kissa och prutta? Visst är det underbart! Barn vågar fråga sånt som en annan bara går och funderar på men inte vågar yttra med rädsla för att bli utskrattad.

Alvas spindel

Idag har dagis varit stängt så Marcus har varit hemma med barnen. Jag kom hem mellan mina uppdrag för att äta lunch men kände genast att en lunch på stan bland alla hundratals människor hade varit lugnare för här hemma möttes jag bara av gråt och gnäll. Det var skönt att åka iväg och jobba igen men jag förstod att Marcus haft det kämpigt de sista timmarna med mycket bråk och tandagnissel. Det försökte vi råda bot på när jag kom hem och packade därför ner badkläderna i en väska och åkte till Allébadet i Hallsberg. Vi lyckades med vår lilla undanmanöver och har haft en helt underbar eftermiddag och kväll tillsammans.

Hugo plaskade runt som en vilding med sina armpuffar på. Alva var lite mer avvaktande och satt länge i barnpoolen och doppade tårna innan hon vågade ge sig på att skvätta runt och ha skoj. Det finns en ganska lång vattenrutchkana där som Hugo och Marcus åkte några vändor i. Efter ett gästspel hos mig och Alva i den uppvärmda barnpoolen ville Hugo att han och jag skulle ta en sväng i rutchkanan. På väg uppför den evighetslånga trappen gick Hugo igenom reglerna för rutchkanan. "Då man ser en grön lampa får man åka, men om det är en röd lampa måste man vänta".

Vi var ensamma uppe i toppen och Hugo registrerade snabbt att lampan lyste grönt och skrek över axeln "Det är grön lampa, nu får vi åka" och hävde sig iväg ner tillsammans med det forsande vattnet. Smidig som en container och med fortfarande semestrande synapser fattade jag inte riktigt vad som hände så jag hamnade en bra bit efter Hugo som tjöt av lycka hela vägen nerför kanan. "Jag klarade det själv mamma, såg du?" sa Hugo när jag kom ikapp honom vid målslutet. Jag kunde inte riktigt svara honom förrän hjärtat som hade blivit kvar uppe vid toppen hade hunnit ikapp mig ner...jag hann bli så rädd för att Hugo kanske skulle bli rädd, för då hade jag ju inte hunnit ikapp honom förrän det hade varit försent och han hade hamnat under vattenytan. Nu gick det som tur var bra och Hugo visade sig kunna hantera rutchkanan med bravur och åkte både på ryggen, magen framåtvänd och bakåtvänd (!)

När vi åkte hem ville Hugo köpa korv på Statoil, så det fick bli kvällsmaten för oss alla fyra. Sedan åkte vi hem och kalasade på lite chips och cola framför tvn. Alva somnade gott efter en flaska välling men Hugo var lite segare att få ikull. "Jag är inte trött" gäspade han fram gång på gång. Väl nerbäddad i sängen tog det knappt två minuter så sov han :o)

Imorgon är det min tur att vara solo med barnen. Marcus åker iväg på tävling i Finnspång. Han ska springa stafett med en massa andra löpare från vårt avlånga land och kommer inte hem förrän till kvällen. Vi får hålla tummarna för honom här hemma och hoppas att han kommer hem hel och hållen.

Kram Lovisa