Barnvakt

Hallå där!

Kom ni ihåg att ställa om klockan igår kväll? Förr så tyckte man ju att det var en toppen idé, det där med vintertid. Då fick man ju liksom en timme extra att sova. Men det var då det...nu när man har barn så är den där timmen som bortblåst. Barnen vaknar ju tidigt iallafall.

Igår kom Mia och Stefan förbi med Seth här på förmiddagen. Sen åkte dom vidare mot en helg i Stockholm för att bo på hotell och gå på musikalen Romeo och Julia. Under tiden ska vi vara barnvakt åt Seth. Eller njaaa...barnvakt och barnvakt. Barnen är så stora nu så dom klarar sig ju bra på egen hand. Man fungerar ju mer som mattant ;o)

Barnen hade en innehållsrik dag igår. Efter en massa lek på förmiddagen så var det dags för fotbollsmatch på eftermiddagen. Hugos fotbollslag avslutade utesäsongen genom att gå på match mellan ÖSK-Hellsingborg på Behrn Arena. Kul!

När dom kom hem blev det ännu mera lek och efter kvällsmaten var det dags för lördagsmys. Jodå...här hemma har vi inte bara fredagsmys. Vi har lördagsmys också!

Jag bäddade åt Seth och Alva inne på Hugos golv (grabbarna är så snälla och låter Alva vara med). Det gick bra att somna, men att sova kvar sådär hela natten var svårare. Vi har gjort några ändringar under småtimmarna kan man säga.

När vi vaknade nu på morgonen så sov Alva på en madrass på golvet på min högra sida. På min vänstra sida kikade en liten Seth upp under täcket och mellan oss låg Molly och flinade.

Hugo var den ende som låg kvar där vi lämnade honom igår kväll och på madrassen på hans golv har Marcus sträckt ut sin lekamen under natten.

Nu är barnen i full fart med att leka. För en liten stund sedan så stormade dom in här och undrade om jag ville vara med att leka fruktsallad (!?) KLOCKAN SJU en söndagmorgon!!! Jag tackade vänligt men bestämt Nej!

Hugo fortsätter att imponera när det gäller att ta sin medicin, morgon och kväll. Han varken gnäller eller klagar. Det enda som suger, enligt honom själv...är EKGt som kliar och lossnar i tid och otid. Men vi peppar honom till max och som tur är så ska han få komma in och ta bort det imorgon.

Han har inte haft några fler anfall sedan i söndags. Jättesönt! Men man går ju hela tiden runt och oroar sig och väntar på att skolan ska ringa eller att man ska hitta honom avsvimmad någonstans.

Det är lite konstigt att han i ena stunden kan ha fyra anfall på sex dagar, och i nästa så har han inte ett enda på en hel vecka. Vi får hoppas att det är tack vare medicinen, att den redan börjat verka.

Nähä ni! Nu är det dags att ta tag i dagen. Hoppas ni får en skön söndag!





Alva har fått ärva utklädningskläder av storkusinerna. Tänk att man kan vara så söt trots denna utstyrsel. Marcus tyckte näsan påminde om min ;o)





Har hämtat upp lite gamla leksaker som Hugo och Alva hade när dom var små. Den här lilla blinkande trumman med ljud gillas skarpt av Molly.





Kusinerna satt alldeles trollbundna framför tvn igår kväll och tittade på Helt Magiskt.





"Hej hej" från mej och Molly!





Såhär mysigt hade dom det innan dom började smyga runt mitt i natten och bytte sovplatser ;o)

Kram Lovisa

Teckningar och kalas

Halli hallå!!

När Hugo låg på sjukhus så pysslade hans fröken och klasskompisar ihop en liten bok full med barnens teckningar som Hugo skulle få ha att titta i när han fick långtråkigt i sjukhussängen. Som tur var så kunde läkarna lokalisera problemet som orsakade svimningarna relativt snabbt, så Hugo behövde inte stanna på sjukhuset så länge.

Därför hann inte boken nå fram till Hugo på sjukhuset utan mötte honom istället på hyllan i kapprummet när han kom tillbaka till skolan.

Hugo blev jätteglad och har bläddrat i boken en hel del här hemma och tycker att hans kompisar är riktiga konstnärer :o)

Om jag tyckte att veckorna gick i ett huj förut så är det snigelfart om man jämför med hur snabbt veckan har gått nu...jag kan verkligen inte fatta att det är fredag!!

Ikväll är Hugo bjuden på kalas på Lek och Buslandet. Jag och Marcus är inte helt bekväma med att lämna honom där i tre timmar. Och skulle han svimma och få ett anfall så känns det inte så schysst att lämna över ansvaret till födelsedagsbarnets föräldrar, så därför ska en utav oss följa med ikväll. Typ som Hugos bodyguard ;o) Inte riktigt hur jag hade föreställt mig att fredagsmyset skulle se ut ikväll. Men vad gör man inte?!!!!


En bok från alla Humlor (Hugos klass heter Humlan) och så ett kort som låg i brevlådan idag. En krya på dig-hälsning från kompisen Alfred.

Kram Lovisa

Jag har inte...

Hej hej!

När vi satt och åt kvällsmat så försvann Alva iväg till toaletten. När hon kom tillbaka så sa hon;

- Jag har INTE luktat på pappas kalsonger som låg på toagolvet!

- Vad luktade dom då? Undrade Marcus

- Svett!!

Hahaha...vi kom på henne :o)

Marcus vill att jag ska skriva att dom luktade svett eftersom han hade dom på sig när han var ute och sprang ;o)

Inget EP-anfall idag heller. Skönt!!



Busfia Larsson


Kram Lovisa

Rädsla

Hejsan!

Idag var det första dagen tillbaka i skolan för Hugo. På sjukhuset så var han orolig för att bli retad för EKGt som han har hängandes runt halsen. Men när han kom till skolan imorse så tog han av sig tröjan och sprang runt i linnet som klart och tydligt visade vad han hade runt halsen och tejpat på bröstet. Modigt tycker jag, och istället för att bli retad så fick han tusen frågor och nyfikna blickar från kompisarna :o)

Jag var med honom i skolan idag för att informera hans lärare och klasskompisar om just EKGt och vad som är viktigt att tänka på om Hugo skulle få ett epilepsianfall i skolan. Vi vill att barnen ska veta att Hugo fortfarande är samma gamla Hugo. Man behöver inte vara extra försiktig med honom. Men det är väldigt viktigt att dom hämtar en vuxen på en gång han får ett anfall. Det kan ju hända att det ser otäckt ut om han skulle svimma igen, särskilt om han skulle börja krampa. Men det är inget som är farligt. Och jag tror att hans kompisar förstod det.

Dagen idag har fortlöpt utan anfall och det känns självklart jätteskönt! Men jag är helt slut både fysiskt och mentalt efter att ha bevakat Hugo som en hök hela dan. Minsta rörelse, blick, ljud och minspel som har varit avvikande från hans "normala" sätt har fått mig att spänna mig och oroa mig för nya anfall.

Och hela tiden dyker det upp nya frågor och funderingar inför framtiden. Hur kommer det att bli? En sån enkel sak att Hugo har kunnat gå upp på övervåningen själv utan att vi är med. Ikväll fick han ett utbrott när jag sa att han kunde gå upp själv så skulle jag komma upp när vi var färdiga med det vi höll på med i köket. Jag förstod inte vad det var att bli arg över och sa att allt inte alltid handlar om honom (det har varit så ett tag nu, att allt bara kretsar kring Hugo. Bara han får saker, får göra saker och är nr 1 så är allt som det ska) Det fick jag ju ångra när jag förstod att det egentligen handlade om rädsla. "Jag är ju sjuk ju!!! Tänk om jag svimmar när jag är alldeles själv däruppe!"

Älskade gubben!

Fortfarande så berörs vi av människors kärlek om omtanke. Tack alla ni som ber och tänker på oss!



Bus på sjukhuset :o)


Det här är vår hjälte! Alltid med ett leende på läpparna.

Kram Lovisa




Kram Lovisa

Hemma

Hej på er!

Först och främst vill vi som familj tacka alla som har bett för oss, tänkt på oss, ringt och smsat oss, kommit förbi med mat åt oss...ja, helt enkelt funnits där för oss. Vi är så rörda och tacksamma för allt. Tack!!

Idag har vi fått komma hem från sjukhuset efter två dygn med prover, prover och åter prover. Och Hugo har under hela sjukhusvistelsen varit så tapper och tålmodig! Han har inte klagat en enda gång och inte en enda tår har fallit trost alla blodprov, alla läkare och sjuksköterskor som har klämt och känt på honom och alla frågor som har ställts till honom och som har krävt ett svar.

Någon enstaka gång har han väl suckat och sagt, "Jag tycker inte att det här är roligt." Och det har självklart varit jobbigt att höra. För som förälder önskar man i sådana här situationer att man kunde få byta plats med sitt barn så att det slapp gå igenom alla dessa prover, tester och undersökningar. Men tyvärr har det inte varit möjligt.

I söndagskväll när vi efter flera timmars väntan äntligen fick komma in på avdelning 63 så tog dom ju ett ultraljud på hjärtat som visade ett helt och fint hjärta, vilket var skönt att få veta när det sedan var dags att lämna Hugo och Marcus kvar på avdelningen och åka hem för att ta hand om Alva och Molly. Jag somnade bara pga ren utmattning den natten, men låg länge och vred och vände på mig innan jag somnade.

På måndag morgon åkte jag och lämnade Alva på dagis som jag skrev i inlägget förut, och efter det så åkte jag in till sjukhuset och mötte en pigg och glad Hugo i sin sjukhussäng. Runt klockan nio kom ronden förbi och en dansk läkare berättade vad dom planeade göra för undersökningar på honom under dan.

Klockan 12 fick vi tid för ytterligare ett ultraljud på hjärtat och denna gången var dom yterst, ytterst nogranna och både en sköterska och en läkare tittade på honom så undersökningen tog lite mer än en timme. Hela tiden låg Hugo alldeles stilla på britsen och tittade på sitt bultande hjärta på skärmen. Den bästa kommentaren var när han efter en stunds observation av sköterskans arbete var; " Vet du verkligen vad du håller på med?" Hihihi!!!

Efter ultraljudet fick vi gå till nästa "station" som var Cykeltestet. Hugo blev uppkopplad med en massa sladdar till en dator och fick hoppa upp på en på tok för stor motionscykel och fick cykla så länge han orkade för att dom skulle se hur hjärtat reagerade på ansträngning. Tävlingsmänniska som han är så taggade han till ordentligt och kunde inte hålla sig runt 60 som han hade blivit tillsagd utan trampade på för Kung och fosterland och fick tillslut order om att sakta ner när han började närma sig 90 :o) Även här så såg allt bara bra ut.

Under hela tiden som han har varit inlagd så har han varit uppkopplad med ett EKG som har varit en massa sladdar hängandes från elektroder på kroppen till en dosa runt halsen. Även dessa signaler har visat på jämn och fin hjärtverksamhet. Men det har vi i och för sig alltid vetat....att han har ett fint hjärta!!

Klockan tre på måndagen så kom dom in på rummet med en maskin (EEG) som skulle undersöka hans hjärna. Då fäste dom ett tiotal sladdar på huvudet på honom och så skulle han ligga helt stilla i 15 minuter medan maskinen registrerade hjärnans signaler. Det var enda gången som han visade att han tyckte att det var riktigt jobbigt. För där satt och stog vi, fem vuxna (och Molly) och tittade på honom där han låg i sängen. Han fick inte röra sig och helst skulle han blunda också. Det var lååååånga 15 minuter och man såg på honom att det gjorde fysiskt ont att ligga stilla så länge ;o) Inte lätt närman är 6 år och full av spring!

Sen var det bara att vänta....

Strax innan jag skulle åka hem till Alva (farmor och farfar kom upp och tog hand om henne, Molly var med mig) så kom en läkare in med provsvaren från EEG:t och meddelade att dom hade hittat en avvikande hjärnaktivitet och att fler prover skulle tas nästa dag.

I morse åkte jag in tidigt till sjukhuset för att byta av Marcus som behövde åka in till jobbet en sväng. Hugo började bli riktigt rastlös och uttråkad på förmiddagen och ville åka hem. Han fick byta ut sin stora EKG-dosa till en liten som hänger som ett litet halsband runt halsen som han ska ha på sig i en veckas tid. Dom tror inte att det är något fel på hjärtat men vill ändå ta det säkra före det osäkra så därför får han gå med EKGt en vecka till.

Precis innan det var dags för lunch så kom en läkare in och meddelade att dom äntligen hande lokaliserat problemet. Orsaken till Hugos plötsliga svimningar är att han har epilepsi. En mild variant av epilepsi som kan växa bort med tiden, eller så kommer han att få dras med sjukdomen hela livet. Det återstår att se.

Allt jag kunde känna i början var tacksamhet. Tacksamhet att han inte hade en hjärntumör, cancer eller någon annan dödlig sjukdom som jag hade fantiserat fram de senaste dygnen. Men just då så kändes just epilepsi som det "snällaste" alternativet nu när han visade sig vara sjuk. Han får ju fortsätta leva!

Nu när det har gått några timmar och jag och Marcus har suttit ner och pratat om det här i lugn och ro så kommer vi båda två fram till att vi känner likadantinför det här som ligger framför oss. Vi är självklart oroliga och nervösa inför framtiden men samtidigt så säger läkarna att med medicinering så kommer han att kunna leva ett helt normalt liv. Han kommer att kunna fortsätta vara aktiv, sporta och tävla. Han kommer helt enkelt kunna fortsätta vara Hugo, och det känns bra att veta.

Ikväll tog han sin första tablett och var så nöjd att den gick lätt att svälja och att den inte smakade någonting :o) Så det här kommer att gå hur bra som helst!

Nä, nu är det dags att sova!

Kram på er!

Lovisa

Hej!

En snabb uppdatering bara, sen ska jag lämna Alva på dagis och sen åker jag och Molly till sjukhuset.

Det har varit en turbulent helg. Hugo har svimmat vid två tillfällen och mitt i all oro och ängslan så har Alva fyllt fyra år (älskade Alva) och Molly har barnvälsignats. (Jag får blogga om det vid ett senare tillfälle.

Vi åkte in med Hugo igår kväll och efter flera timmars väntan så blev han inlagd på avd 63 (hjärtat) över natten, uppkopplad på EKG som ska observera hjärtat medan han sover.

Dom tog även ett ultraljud igår som visade att han har ett helt och fint hjärta. Jätteskönt att veta men det betyder att något är fel någon annanstans, så vi får fortsätta vänta.

Nu åker jag och Molly in för att vara med på fortsatt provtagning.

Ni, som precis som jag, tror på att Gud finns och kan bära oss genom tuffa tider och hjälpa oss när vi inte inte mår bra. Ni får hjärna be för Hugo och att läkarna ska hitta vad som är fel.

Ni som inte tror. Vi blir så glada och tacksamma av att bara veta att ni skänker honom en tanke. Det värmer!



Trött Hugo, uppkopplad på EKG-maskinen igårkväll.

Vi hörs!


Kram Lovisa

Man ska inte ropa "Hej"

Hej hej!

När man väl börjar reflektera över, och pratar om att det var länge sedan man var sjuk och hade typ feber eller magsjuka då dröjer det aldrig länge innan det faktiskt blir så att man ligger nerbäddad med just feber eller magsjuka.

Härom kvällen när vi gick och lade oss så sa jag till Marcus; "Vi har det verkligen SÅ bra! Nästan för bra. Det är snudd på att man går och väntar på att något ska hända". (Jag har nog bott i Nerike för länge!)

Å så i måndags så hände ju det där med Hugo. Det var ju det absolut otäckaste jag varit med om och tänkte att "det kommer ju inte hända igen", förhoppningsvis!

Men igår åkte vi hem till Ann-Sofie, Hanna och Noa för att fika och barnen skulle få leka lite. Hugo och Noa spelade lite Tvspel och lekte med lego, så jag var aldrig orolig att något skulle hända. Men efter en stund kom dom ner i köket där vi satt och Hugo var blek men samtidigt rosig om kinderna så vi frågade vad dom höll på med däruppe? "Jag har svimmat igen" sa Hugo och Noa började förklara hur han försökte väcka Hugo genom att buffa på honom och till och med kittla honom under fötterna utan att han hade reagerat.

Så inom loppet av några dagar så svimmade han alltså igen, och den här gången bara genom att sitta på golvet och leka med lego.

Vi åkte hem på en gång och ringde ett nummer som Marcus hade fått med sig hem sist dom var inne på akuten. Marcus kom hem från jobbet på en gång och så packade vi en väska, utifall dom skulle bli kvar över natten igen, och så åkte dom in.

Kvar hemma blev jag och tjejerna :o( Det är verkligen det värsta! Att vara den som måste sitta hemma och vänta och ingenting veta. Man får inte ha mobilen på när man är på Akuten så det tog närmre tre, 3, TRE timmar innan jag hörde något ifrån dom. Gissa hur många gånger man hinner tänka otäcka tankar på den tiden?!

Kl 21:30 kom dom äntligen hem igen och då hade dom tagit en massa nya prover på Hugo och kunde konstatera att allt såg bra ut trots allt. Men nästa vecka ska vi komma tillbaka för att göra ett ultraljud på hjärtat.

Idag är Hugo hemma från skolan. Han behöver vila och ta det lugnt och för att det ska vara möjligt så måste han lekkompis/lillasyster Alva gå till dagis, fastän hon allt bra gärna hade velat stanna hemma hon med.

Allt det här som har hänt påverkar en som förälder väldigt mycket som ni kanske förstår. Man vill ju inte att någonting hemskt eller otäckt ska hända ens egna barn så huvudet och tankarna är upptagna med annat så jag stressade iväg på tok för tidigt med Alva till dagis idag. Men hennes gulliga fröknar sa att det var helt okej och erbjöd även Alva att få stanna kvar lite längre idag så att jag kunde vara hemma med Hugo och se till att han får sin vila. Supergulligt av dom tycker jag!!

Nu får vi verkligen hoppas att Hugo slipper svimma fler gånger och att det visar sig på ultraljudet att allt ser bra ut och att han får fortsätta vara en frisk och glad kille.



Tre stick i armarna blev det igår. Hugo var tapper trots att det gjorde ont. Men det coola röda blodet som sprutade in i röret tog udden av smärtan lite ;o)

Hoppas ni får en skön helg! Ta hand om er.

Kram Lovisa

Nu är det bra igen

Hallå hallå!

Som överskriften avslöjar så är allt bra igen. Hugo är hemma och är sitt vanliga "jag" igen.

Marcus och Hugo kom hem strax efter klockan nio i morse. Hugo hade blivit väckt vid två tillfällen under natten och fick svara på några frågor. Just för att kolla så att han fortfarande hade huvudet med sig. Han klarade det galant och somnade om igen utan problem. Värre var det för pappan som hade svårt att sova i sin lilla tältsäng som var placerad bredvid Hugo :o)

Det visade sig iallafall att han hade fått en liten hjärnskakning och har blivit ordinerad vila och lugn och ro. Jättelätt när man heter Hugo Kindevåg... I don't think so!! Han har varit högt och lågt hela dan och jag har sprungit efter honom som den hönsmamma jag är och försökt få honom att ta det lugnt. Jag är helt slut!

Imorgon blir det iallafall skolan igen. Och jag tror Hugo längtar tills han får berätta för klasskompisarna att han fått sova en natt på sjukhuset :o)



Vi åkte till Marieberg galleria för att köpa vinterskor på förmiddagen och då lyxade vi till det med varsin glass.


Det var inte bara jag som var glad över att ha Hugo hemma igen!

Kram Lovisa

Oledolycka

Hejsan!

Ligger i sängen med en trött kropp och ett tungt huvud. Hela jag känns helt urlakad.

Allt började med att Hugo, Alva och en kompis till Hugo gick ut för att hoppa studsmatta på eftermiddagen. Inget konstigt med det...

Jag vet inte hur jag fick för mig att gå och kolla, men trots att fönster och dörrar var stängda och jag satt i ett rum på andra sidan huset, så tyckte jag mig höra ett konstigt ljud som fick mig att kliva upp och gå och titta ut genom fönstret för att se vad barnen hade för sig på studsmattan.

När jag kikar ut så ser jag hur Alva och kompisen sitter bredvid och på Hugo som ligger på rygg på mattan. Trots slag i bröstet och att han får en boll i ansiktet så reagerar han inte utan ligger fortfarande helt stilla. Jag känner på mig att något är fel och öppnar fönstret och undrar vad dom håller på med och får till svar; Han vaknar inte!!

Det känns som en evighet men tillslut så har jag tagit mig nerför trappen och ut på baksidan och upp på studsmattan. Jag lyfter upp Hugo vars kropp hänger helt livlös i armarna på mig. Vad som bara måste ha varit några sekunder, känns som en evighet och jag skriker och skakar om honom tills han äntligen suckar och hämtar luft och sedan börjar gråta.

Tankarna som forsade fram i huvudet i ultrasnabb hastighet skrämmer mig fortfarande och känslan av hans lealösa kropp i min famn kommer nog hålla mig sömnlös många nätter framöver. Fy, en förälders absolut värsta mardröm!!!

Troligtvis fick han pga för hårdhänt lek en hård boll i huvudet som gjorde att han svimmade av för en stund. När allt hade lugnat ner sig så ringde jag till 1177 och bad om råd och fick direktiv om att åka in med honom till akuten på en gång.

Marcus och Hugo åkte in runt femtiden och runt åtta fick jag ett meddelande som talade om att dom blir kvar över natten för observation. Det känns bra att han är på rätt ställe och i trygga händer.

Jag fick prata med honom förut när dom ringde för att säga god natt och då gick det inte att ta miste på förväntan i rösten. "Det ska bli spännande att få sova på sjukhuset inatt". Gubben!!



Älskade Budden!


Trött, orolig och rödgråten morsa! Hoppas jag kan somna utan mina killar...


Rummet och sängen är tom :o(

Kram Lovisa

Eeeh, vad gör vi nu?

Hej hej!

Vilken ovanlig lördag det blev idag. Utan att vi visste ordet av det så var helt plötsligt barnen utspridda hos varsin kompis och jag, Marcus och Molly satt och stirrade på varandra i soffan :o) "Eeh, jahapp...vad gör vi nu då?"

Förutom lite skönt slappande i soffan så har vi fått lite internet relaterade saker gjorda. Sånt som aldrig blir av annars för att barnen alltid vill ha datorn så fort man visar intresse för den eller för att tusen andra saker ska hända just när man slår sig ner för en stund.

En grej vi passade på att gå in och beställa var barnens adventskalendrar. Tidigare år har dom fått såna där legokalendrar där man får små legokreationer i varje lucka.

Varför ge upp ett vinnande koncept? Så det fick bli samma sak i år. Å det var så bra då att vi hittade just sådana kalendrar på en hemsida som lyder www.ebrix.se Det är ett föräldrapar här i Mosås som har startat upp ett e-företag och fungerar som återförsäljare till LEGO. Gå in och kolla deras hemsida. Jag lovar att ni kommer hitta massa fina saker. Perfekt nu när vi närmar oss jul ;o)

Vi kommer att beställa därifrån fler gånger, det kan jag lova! Inom en timmas tid från det att vi hade lagt in ordern så hade vi grejerna hos oss. Det kallar jag service :o) Men det är klart, lite förspänt har vi det ju eftersom vi bor bara några hus ifrån dom som startat företaget.



Hugo fick en Star Wars kalender (självklart) och Alva fick en City.


När barnen var hos kompisar myste vi till det genom att ta en fika framför brasan.


En ovanlig syn! Ja, inte att Molly skiner som solen...det gör hon jämt! Nä, jag menar att det är ovanligt att se han där bakom ligga i soffan och ta det lugnt. Vanligtvis har han hundra järn i elden ;o)


Alva poserar i sin nya fina väst. Jösses vad stor hon har blivit!

Ha en fortsatt skön lördag hörni!!

Kram Lovisa

Pinsamma föräldrar

Hejsan!

Vad skönt det är att ta en liten powernap på förmiddagen. Jag tycker ändå att Molly är snäll mot oss och låter oss sova på nätterna. Hon äter i och för sig några gånger på nätterna men eftersom jag ligger och ammar så somnar jag ifrån. Så jag tycker jag får helt okej sömn, men trots det så är det skönt att passa på att slumra någon gång mitt på dan också.

Nu är barnen hemma från skola och dagis. Dom hade visst helt glömt bort att det är fredagsmysdagen idag och blev överlyckliga när jag upplyste dom om det och vi började fredagsmyset redan vid melliset med fruktsallad och varsin arter eight ;o)

Igår kväll fick jag vara med om något speciellt dom jag faktiskt har gått och bävat för. När Hugo skulle gå och sova så började hans tankar snurra kring bebisar och hur dom kommer till. Vi har pratat om det förut men nu var det som att poletten trillade ner. Självklart var inte Marcus hemma (så typiskt) så jag fick ta "The Talk" alldeles själv.

Jag har aldrig haft så svårt för att prata som jag hade igår, jag kom på mig själv med att stamma och fick stundtals inte fram ett ord. Men tillslut hade jag iallafall förklarat för honom hur det ligger till. Hur barn blir till.

Ett nervöst leende smög sig fram på hans läppar och sedan dök han ner med ansiktet i kudden och tyckte att han hade världens mest pinsamma föräldrar!

Inte nog med det så tyckte han tydligen att det var relevant att få veta var han och hans syskon blev till...Hahaha!!! När Alva och Molly blev till undrade han var han befann sig. -Var var jag då mamma? Spelade jag tvspel?" Hihi!

Nä, nu är det dags att röra på sig. Hoppas ni får en härlig helg! Sköt om er.



Vi fortsätter öva med smakportioner, men vattenflaskan är mycket roligare.


Grötmonster :o)


Hugo gillar att busa med Molly.


Idag tog Alva kort på dagis. Hon var så fin när hon gick hemifrån imorse. Ny tunika, diadem i håret och så lite av mammas glittersmink på ögonlocken.


Checka in dessa små söta skor till Molly. Underbara!!

Kram Lovisa

Höstdag

Hej hej!

Allt bra med er därute? Vilket underbart höstväder det är idag! Men kallt som bara den. Vi fick skrapa rutorna på bilen imorse. Bara en sån sak.

Idag är det tisdag och du som brukar kika in här vet väl vid det här laget att det är Alvas lediga dag från dagis. Och idag var det alltså dags igen att hitta på något kul för att få dagen att gå.

Jag skulle nog kunna föreslå massor med roliga saker att göra en sån här dag men inget skulle slå en "playdate" med bästisen Cornelia!

Vilken tur att det var just det som var inplanerat idag då. Vi tog en tur till Marieberg Galleria med Ida, Cornelia och Greta där vi shoppade och åt lunch tillsammans. Alva och Cornelia sprang runt och tittade på fina kläder och glittrande smycken. Och vid ett oövervakat ögonblick så var dom plötsligt borta, men då hörde vi ett välbekant fnittrande bortifrån rulltrapporna. Där åkte dom, hand i hand, upp och ner och upp och ner. Busungar!

Som om inte en förmiddag på Gallerian tillsammans skulle vara lycka nog...så blev Alva bjuden att följa med Cornelia hem efteråt. Gissa om hon blev lycklig!?

Nu sitter jag i soffan och lyssnar till Mollys snarkningar inifrån sovrummet. Hugo fick med sig två tjejer från hans klass hem efter skolan idag och dom är just nu ute och leker i solen. Skönt att dom accepterar att vara ute såna här dagar trots kylan. Sen när vintern kommer så blir det ju med all säkerhet mycket mer tid inomhus.

Hej igen...det blev en liten paus i skrivandet för barnen kom in och ville baka. Så jag har varit nere i köket och hjälpt dom. Det blev "Allt-möjligt-kakor". För den som vill ha receptet på kakorna så kan jag tala om att det inte finns något recept. Det var visst bara att ta av vad som fanns i skåpen.

Dessa kakor kommer iallafall ha en blandad smak av (förutom basen som var mjöl, mjölk och socker) sirap, kanel, bakpulver och marshmellows (?) Jorå så att...säkert jättegott! Hihihi!!!

Här kommer lite bilder också...






Alva tog ett härligt kort på mig och Molly imorse och fick med den sköna morgonsolen också.





Bästa kompisarna!





Fick ett sms av Ida för en stund sedan. Här har ni prinsessorna som har gjort sig i ordning för att gifta sig med sina prinsar :o)





"Allt-möjligt-kakor"

Kram Lovisa

5 månader

Hej hej!

Igår firade vi Mollys 5-månadersdag med att åka en tur till IKEA. Eller, nja...riktigt så var det inte.

Vid frukostbordet satt vi och planerade dagen och kom på att barnens rum behövde ännu mera lådor och förvaringsmöjligheter.

Väl på IKEA, när vi satt i caféterian med varsin prinsessbakelse så kom vi på att jäntan faktiskt blev 5 månader just igår. Kära nån vad tiden går!

Idag har vi varit på BVC för besiktning och vaccination. Hon är så tapper vår lilla Molly. Inte ett pip när hon fick den första sprutan i höger lår. Och endast en snyftning när den andra sprutan landade i vänster lår utan någon direkt förvarning.

7980gr och 67 cm Molly att älska! Hon ligger en kurva över medel, men följer sin egen kurva alldeles utomordentligt! Hon är helt underbar!!

Får ni någonsin en sån där lyckoruskänsla i kroppen som gör att det liksom "kluckar" i halsen? Förstår ni hur jag menar?! Så får jag jätteofta och speciellt när jag tittar på mina barn :o) Dom må vara bråkiga och gnällig ibland och tjafsar i tid och otid. Men dom är verkligen de finaste ungarna på jorden. Och tänk att jag och Marcus får älska och ta hand om dom varje dag!

Ojojoj, nu vart det smörigt värre ;o) Men det liksom bara kom över mig.

Nuär det snart fotbollsträning för Hugo så jag ska börja packa hans väska och förbereda maten så Marcus kan fixa käk tills vi kommer hem från träningen.



Jubilaren :o)


Molly är allas vår favorit mystjej!


IKEAfika för hela familjen, 57:- Det är riktigt bra det :o)


Som tex de här prinsessbakelserna. Dom kostar 2:-/st och dom var sååååå goda!

Kram Lovisa

Resan from hell

Hejsan!

Idag har jag och barnen varit och hälsat på mina föräldrar i Surahammar. Marcus hade en grej han skulle göra på morgonen, sen skulle han springa Åstadsloppet på eftermiddagen och efter det hade han endel ekonomijobb att fixa, så då tyckte jag det var bättre att jag och barnen åkte iväg över dan så att vi skulle få lite miljöombyte.

Det är alltid lite si och så med att resa längre sträckor med Molly i bilen. Men jag tyckte att jag hade räknat ut alltihopa så bra när hon placerades i bilen, nybytt, nyäten och jättetrött. Efter några kilometer sov hon och allt gick som planerat...ända tills jag fick för mig att svänga av flera avfarter för tidigt. Åååh, så himla typiskt mig!!

Jag lyckades rädda upp situationen för en stund för att sedan förvärra den ännu mer genom att få totalt hjärnsläpp och styra bilen tillbaka mot Örebro. Ja, ni läste rätt! ÖREBRO!!! Alltså, hur flummig får man vara? Jag skulle ju till Surahammar!

När jag väl fick bilen på rätt köl igen, efter nästan 30 minuter på villovägar så hörde jag en liten nasal stämma från baksätet; "Mamma, jag är kissnödig!!"

Var på motorvägen passar det bäst att stanna? Ni vet ju hur barn är. När kissnödig känslan väl infinner sig så är det ju nästan redan för sent så det går ju inte att be dom "hålla" för då har man snart en mindre tsunami i bilen.

Som tur var så hittade vi en rastplats på vägen och just när vi svängde in på den så vaknade Molly upp ur sin slummer. Ja, varför inte liksom?!

Hugo undrade om vi någonsin skulle komma fram till mormor och morfar och jag visste inte om jag skulle svara honom genom att skratta eller gråta.

Men fram kom vi...bara sisådär 45 minuter senare än planerat.

Vi har iallafall haft en mysig dag tillsammans med mormor och morfar och tur hade vi också som fick mysa med kusinerna Ebba och Noa som också var där idag.

När det väl var dags att åka hem igen så såg jag till att ha allting välplanerat och genomtänkt. Molly var nybytt, nyäten och trött så med all säkerhet så skulle hon slockna efter några minuters färd.

Men...som man ibland brukar säga; Det blir aldrig som man har tänkt sig!

Efter några kilometer börjar Molly att gnälla. Gnället börjar inom kort eskalera och slutar sedan i gallskrik och stundtals låter det som att ungen slutar andas! Alva somnar (?!) mitt i allt vrålande och Hugo vägrar hjälpa sin minsta lillasyster för han har fullt upp med att hålla för öronen...för det är någon som skriker så förfärligt!!

Bilfärden går bara liiiite för olagligt fort och när vi har 2 mil kvar hem så vaknar Alva tillslut av Mollys skrikande och blir ledsen för att Hugo vädjar henne att ge hennes napp till Molly så att hon blir tyst någon gång. Alva brister ut i samma åkomma som sin lillasyster och Hugo tappar tillslut tålamodet och stämmer in i gråtsången han med!

Än en gång undrar jag om jag ska börja skratta eller gråta? Men väljer istället att trampa hårdare på gaspedalen och hoppas att "farbror blå" sitter och käkar korv med mos på någon Sibyllamack...långt, långt borta.

Hem kom vi tillslut och nu sover barnen tryggt och skönt i sina sängar. I morgon tror jag minsann att det står "Pappadag" i almanackan, för jag tänker ta ledigt och försöka återfå lite sans och vett igen. Aldrig mer resa ensam med tre barn i bilen...det säger jag er!!!



Molly, innan hon förvandlades till ett gråtande monster!


Resan hem började med en vacker solnedgång och slutade i ett mörkt kaos!

Kram Lovisa

Är dom galna?

Hej på er!

I vanlig ordning så åkte jag och handlade efter att jag hade lämnat barnen i skolan och på dagis. Det är ju fredag och mat samt fredagsmys måste införskaffas.

När jag gick runt där på Willys i godan ro så fick jag plötsligt se...Julmust...JULMUST for crying out loud!!! Det är ju bara början på oktober och redan har butikerna börjat plocka fram julgrejer.

Helt galet!!

Men jag var ju ändå tvungen att köpa med mig en flaska hem. Men BARA för att testa om den smakar okej. Man måste ju reka lite inför julen. Det är alltså mest bara i undersökande syfte...jag kommer INTE njuta av att dricka den! Jag lovar :o)


Ser ni?! Helt crazy!!!

Kram Lovisa

Huvudvärk

Hej hallå!

Såna här dagar, när det regnar och är grått, då kommer huvudvärken som ett brev på posten. Det kan i och för sig ha liiiite att göra med att jag har slarvat med sömnen den senaste veckan. Men jag skyller nog mest på vädret tror jag.

Om man får hävda sig lite, klappa sig själv på huvudet och skryta lite så här offentligt och osvenskt så kan jag berätta att jag bäddade ner en sovande Molly i löparvagnen imorse, efter att vi hade lämnat storasyskonen på skola och dagis, och tog en löprunda runt byn i hällregnet.

Jättehurtigt men också lite dumt då jag misstänker att mitt lilla infall också bidrog till huvudvärken. Jag menar, kroppen blev väl helt chockad över ansträngningen och huvudet fick väl en överdos av friskluft eller nåt ;o)

Marcus jobbar sina sista dagar på sitt gamla jobb idag och imorgon. Därför tog han med sig datorn tillbaka dit och då får iPhonen fungera som bloggverktyg idag, därav endel iPhonepics som ni kanske förstår.

I eftermiddag har Hugo simskola igen. Papporna, Marcus och Olle, lovade grabbarna redan förra veckan att den här torsdagen så skulle vi ha Pizzakväll tillsammans. Det har vi nog längtat efter hela familjen. En middag som vi inte behöver laga, inte behöver diska efteråt och så ingår det trevligt sällskap! Kan det bli bättre?

Jahaja, annars så har jag inte så mycket annat att berätta. Det ska bli så skönt med veckans mysigaste dag imorgon...fredagsmysdagen! På lördag tror jag Marcus har ett lopp att springa, men i övrigt tror jag inte vi har så mycket annat för oss. Ska bli skönt!



Molly inväntar lunchen. Idag stog det majs och potatispuré på menyn. Inte jättegott men ganska kul konsistens.


Huvudvärk=soffläge! Men från soffan har man optimal uppsikt över Molly när hon ligger på golvet och leker.


Babygympass!

Kram Lovisa

Svartvitt och Traderafynd

Hej hej!

Då är det tisdag. Alvas hemmadag. Just idag har vi inget särskilt inplanerat så istället kollade vi om Cornelia var sugen på att komma hit och leka, och det var hon.

Och sedan jag började skriva inlägget så har tjejerna hunnit leka, vi har käkat lunch, Molly har både hunnit äta och sova två gånger och nu är även Hugo hemma och han har med sig sin kompis Thea. Nu leker alla barnen på nedervåningen och jag och Molly har sökt oss upp till övervåningen där det är liiiite lugnare.

Igår fick jag ett rycka och gav mig ut med kameran. Patrik, en vän till oss var här härom kvällen och då hade han med sig sin kamera och alla möjliga objektiv och stativ och jag vet inte allt. Hur som helst så blev jag riktigt sugen på att fota igen. Det har liksom inte blivit av den senaste tiden. Det känns som att det är annat som tar upp min tid istället...undrar just vad det kan vara? ;o)

Patrik visade på lite tips och idéer ang inställningar och sånt, så igår när Molly sov så smet jag ut på tomten en stund och knäppte lite kort och testade mig fram. Det blev inte så många "fina" kort så jag lägger bara ut ett... Men jag fick desto fler bra kort på vår lilla donna här hemma som skiner som en sol var eviga dag. Ett tacksamt motiv!

Jag "vann" en hoppgunga på Tradera förra veckan och igår kom den med posten. Molly gillar den men än så länge verkar hon vara lite för liten för den. Hon ser nästan korsfäst ut i den :o)

Kram Lovisa

Hej tomtegummor

Hej hej!

Efter kyrkan idag ville barnen så gärna leka med sina kompisar. Så vi fick med oss två grabbar extra hem samtidigt som Alva fick följa med sin kompis Nora hem.

När vi sedan skulle köra runt och lämna tillbaka och hämta hem barn så blev vi bjudna på gofika hemma hos Nora.

När vi vuxna satt och fikade och pratade hörde vi plötsligt två uppspelta tjejer komma springandes nerför trappen, sjungandes; Här kommer tomtarna, här kommer tomtarna!! Och det här var vad vi fick se :o)



Sötaste tomtarna jag har sett på länge :o)

Kram Lovisa

Dagen idag

Hej hej!

Hoppas ni har en skön helg. Det har jag!! Imorse fick jag sova lite längre än övriga familjen. Marcus tog barnen och smög ut i tv-rummet så jag kunde snusa vidare under mitt sköna duntäcke. Härligt!

Klockan 11 mötte jag upp Mia på Marieberg Galleria och så tog vi en sväng runt omkring i några butiker. Eftersom temat för dagen var "Egentid- En stund för Mig" (det temat kom jag egentligen på just nu) så tänkte jag köra fullt ut på den linjen, så jag köpte faktiskt lite nya kläder till mig själv ;o)

Efteråt så satte vi oss ner och fikade på ett café och även där gick vi "all in" på temat och beställde precis det vi ville ha plus lite till ;o) Det blev lite dyrt fika, men det var det värt!

Jag gillar verkligen att umgås med min fina Mia. Hon är så klok och så är hon dessutom rolig och precis lika barnsligt förtjust i att prata om kändisar och annat oviktigt, men som för oss är ooootroligt viktigt ;o)

Marcus har skämtat om att när han gifte sig med mig så vann han inte bara en fru, han förlorade även en syster. Hihihi!!! Han tycker att Mia dissar honom helt och istället bara ringer till mig och pratar med mig när tex presenter ska införskaffas och saker ska planeras :o)

Nä, nu måste jag fixa lite kvällsmat och samtidigt försöka ta hand om Molly som ligger på golvet och tycker att leksakerna är extremt tråkiga och osociala.

Mia och Molly

Knastjejer!!

Jag och Molly lagar mat.

Dagens shopping! Jeggings för 99:- på H&M, Svart kjol för 49:- på H&M och så mitt vågade köp på Lindex...en svart kjol i typ skinnimmitation för 299:-

Kram Lovisa