"Budden"


Usch...när jag läser igenom mina senaste blogginlägg så verkar det som att Hugo bara är till besvär och tjafsar hela tiden. Så är det ABSOLUT INTE!!! Hugo är den finaste killen på jorden. Han är snäll, fin, omtänksam och väldigt rolig. Han är helt underbar! Men han är också 3 1/2 år och då är det många känslor som bubblar inom honom och som han måste få testa att ge uttryck för. Vilken treåring gör inte det? Detta händer inte så ofta men när det väl gör det då är det med full styrka och då kan det vara skönt att efteråt få skriva av sig här i bloggen...

På tal om Hugo så är han väldigt duktig på mycket. Han brås på mig att vara väldigt praktiskt lagd. Han gillar att rita, pyssla och greja med saker osv. Han har dessutom en otrolig bollkoll. I tidig ålder kunde han få till riktiga "chockablängare" så man var tvungen att ducka för att inte få en fotboll i skallen. Men talet har aldrig varit Hugos starka sida. Han har ett ganska rikt ordförråd men det är själva uttalet som inte riktigt vill samarbeta.

På dagis har dom kommenterat att han ibland kan hamna lite utanför i kompisgruppen pga att han har svårt för att göra sig förstådd. Det är inte så att han är utstött eller så, men när barnen inte förstår vad han säger är det "roligare" att gå till någon annan som man förstår och leka med den istället.

Igår ringde iallafall Marcus till vår BVC-sköterska för att prata om just detta, och hon såg ganska allvarligt på det Marcus berättade och tyckte att det var bra att vi hörde av oss. Nu har vi fått en tid till "öron" för att kolla hans hörsel...igen. Vi gjorde det för drygt ett år sedan med gott resultat men jag antar att dom har som rutin att alltid börja processen där och sedan gå vidare med att besöka en talpedagog osv.

Det känns jätte skönt att vi är i gång och kanske kan få ordning på Hugos tal. Vi har inte engagerat oss i det tidigare eftersom att vi var ganska säkra på att få till svar; "Det är helt normalt, det kommer när det kommer, allt har sin tid". Det är ju annars väldigt stående svar på frågor man har haft om barnen. Men när dom förstod att detta var något som påverkade det sociala umgänget så ville dom jobba vidare med det på en gång. Vilket vi är väldigt tacksamma för.

Ja, så allt jag kan säga nu är helt enkelt; Fortsättning följer...


Kram Lovisa

Söndagstjafs

Igår gjorde vi oss i ordning för att åka till kyrkan. Vi har haft endel problem att få med oss Hugo de senaste veckorna. Samma sak gäller när vi ska åka till dagis...det är en ständig kamp. I går började tjafset med att han ville ha på sig en viss tröja som jag inte tyckte passade att han hade på sig, det var nämligen mer en "dagiströja" än en "fintröja". Hugo blev oxtokig och skulle absolut ha den på sig. Egentligen var det väl inte så viktigt, men eftersom att jag hade börjat säga att han inte skulle få ha den på sig så kände jag att jag behövde stå på mig. Det slutade med att Hugo var totalt söndergråten och förtvivlad. Vi blev en kvart sena till kyrkan men väl framme var det som att vända på en hand. Hugo hakade på sina kompisar ner till söndagsskolan och allt var frid och fröjd. När det var dags att åka hem höll vi inte på att få med oss honom hem...(vad typiskt det är!) Men då kom vi på att vi kanske kunde fråga Alfred om han ville haka på oss hem och det ville han... Då var det helt plötsligt inga som helst problem att klä på sig och haka på ut till bilen ;o)

Hemma i Mosås så slängde grabbarna av sig ytterkläderna och gav sig in i leken på en gång. Efter ett tag käkade vi mat och åt smarrig efterrätt och grabbarna fortsatte sedan att leka. Innan det var dags för Alfred att åka hem hann vi ge oss ut i snön och åka lite pulka och bob. Grabbarna var jätte duktiga på att turas om vem som skulle få åka boben och pulkan i backen. En lyckad eftermiddag med tanke på hur morgonen hade börjat...

Coola grabbar!

Alva smaskar i sig glass och bananer.

Busfrön

I morse vaknade barnen tiiiidigt! Den här veckan är inte nådig då det gäller tidiga mornar och sena kvällar med massa olika aktiviteter inplanerade. Eftersom att jag numera jobbar 95% så har jag begärt att få lägga mitt schema så att jag alltid börjar klockan nio på mornarna just för att slippa stressa upp barnen på mornarna. Men eftersom att jag har kommit in på den här intensivkursen i engelska (bara onsdag och fredag kvar den här veckan, sedan är den slut) så blir det endel tidiga mornar. Plus så har jag ett personalmöte den här veckan som börjar klockan åtta, så då blir det att kliva upp tidigt och lämna barnen på respektive avdelningar så att dom hinner äta frukost där. Stressigt? Ja! Men dom verkar hantera det riktigt bra. Det är nog jag som far mest illa.

I morse när jag skulle vinka av Alva vid dagis så gav hon mig en puss och sträckte sig sedan upp mot sin fröken och vinkade till mig. Vi brukar alltid vinka en extra gång vid fönstret också innan jag går och idag stog Alva med ett stort leende på läpparna och slängde iväg slängkyss efter slängkyss...underbart att se! När jag hämtade henne i eftermiddags fick jag höra att hon är väldigt generös med just slängkyssar. Var och varannan förälder som hämtar sitt barn på Alvas dagis få en slängkyss med sig hem ;o)

Kram Lovisa

"Hörövarhepp"

Härom morgonen slog jag på tvn för att barnen skulle få se på morgon bolibompa. När jag bläddrade runt för att komma till barnkanalen stötte jag på Tv4 Film och där visade dom 'Pippi på de sju haven'. Hugo satt som klistrad framför tvn. Frukost, tandborstning och påklädnad skulle allt ske framför tvn så att han inte skulle missa en sekund av det spännande programmet. När vi skulle klä på oss för att åka iväg till dagis försvann Hugo in i köket och kom tillbaka med en piratlapp för ögat och en pinne i handen; - Jag leker hörövarhepp (sjörövarskepp), sa han och började fäktas med pinnen. Enda sättet att få med honom ut till bilen och med till dagis var att tillåta honom att ha på sig piratutstyrseln...

Piraten

En av de mysigaste stunderna på dagen!

Alva gillar att klä ut sig, här iförd Hugos nya regnajacka. "Hej hej" Säger hon och vinkar :o)

I förmiddags tittade Mia och Seth förbi på en fika på deras väg ner mot mormor och morfar i Kisa. Hugo blev eld och lågor när han såg Seth komma in genom dörren. Alva var i gasen även hon och for runt i soffan och missbedömde soffans längd och for över armstödet och slog en otäck volt i luften och hamnade på huvudet. En bula växte sakta men säkert fram i pannan men för övrigt verkade det ha gått bra. Med en klubba i handen och storebror och kusinen bredvid sig i soffan så var allt glömt.

Godisstund i soffan

Kram Lovisa

Årets första semla

Idag slog jag på stort och köpte med mig tre semlor hem efter jobbet. Det stämmer ju inte riktigt överrens med våra nya matvanor, men regler är till för att brytas och ibland behöver man få unna sig något gott.

Jag kan rekommendera cafét där jag köpte dom. Det heter Fröken Brogrens och ligger på väster, Vasatorget. Ett littet sött fik med supertrevlig personal, gott och jätte billigt fika! Har ni vägarna förbi så tycker jag att ni ska kika in och ta en fika eller varför inte köpa med er något gott att ta med hem.

Idag var det första dagen sedan starten som Alva inte grät när jag lämnade henne. Det kändes otroligt skönt. Däremot var Hugo inte speciellt nöjd med att jag skulle åka till jobbet och lämna honom på hans avdelning alldeles själv. Han gillar inte riktigt att det är så få barn på avdelningen nu. Vi har nämligen sportlov här i stan så många barn är lediga eller så kommer dom till dagis små stunder bara. Jaaa, är det inte den ena så är det den andra, men när jag hämtade honom i eftermiddags hade han så kul så då grät han istället för att han inte ville gå hem...aldrig blir det bra, hur man än gör ;o)

Alvas avdelning gjorde en utflykt in till stan idag. Dom åkte bussen in till biblioteket för att låna lite nya böcker och passade då på att äta lunch i caféet som finns i samma byggnad, 'Mummel och mums'. Dom hade visst haft det väldigt mysigt. Hugos avdelning gjorde detsamma i måndags. Dom tog också bussen in till stan men dom hade på schemat att istället gå till slottet för att mata änderna med brödsmulor. Så Hugo lämnade hemmet på morgonen med en femkrona i ena jackfickan till bussfärden och en påse med smulat bröd i den andra. Dom hade gott om tid på sig innan bussen skulle gå tillbaka till dagis så då besökte dom lite spontant ett café på stan och fröknarna köpte STORA kanelbullar och festis till alla barnen. Gissa om Hugo hade mycket att berätta när han kom hem.

Vad annars händer i livet? Jo, jag har kommit in på en intensivkurs i engelska på jobbet. Hade första lektionen i tisdags och den andra idag. Nästa vecka kommer det att vara tre till lektioner utspridda och sedan ska vi vara fullärda. Nä, men mycket har jag redan lärt mig. Tex att kommun på engelska heter - municipality, offentlighetsprincipen heter - The principle of public access to official documents. Det är väldigt lärorikt och roligt. Hoppas bara att man kan få möjligheten att använda sig av kunskapen i praktiken.

Vi har bokat en resa till Turkiet tillsammans med våra goda vänner, familjen Romell. Vi kommer att åka till Alanya i oktober. Det ska bli otroligt skönt. Sist jag och Marcus var utomlands tillsammans var på vår smekmånad då vi var i Thassos i Grekland. Det ska bli mysigt att få åka tillsammans med Hugo och Alva också. Dom hinner som tur är växa på sig lite mer tills dess. Då tänker jag framför allt på Alva...hon skulle bla behöva få ordning på sin sömn tills dess. I natt var hon billig och nära på att hamna under rubriken "fingerpillande och gnällig vällingmissbrukare till SALU" på Blocket. Varken jag eller Marcus fick många timmars sömn inatt. Det är tur att hon är så OTROLIGT söt och underbar dagtid för då hinner man förtränga vad som händer nattetid.

Nu ska jag sätta mig på motionscykeln och trampa bort semlan.

Kram Lovisa

Alvas första nattlinne!

Farmor och farfar kom igår med en hel påse full med kläder till barnen. En affär i Kisa har gått i konkurs och har haft utförsäljning med 50% på allt i butiken. Bland alla regnkläder, jacka, underkläder och badkläder fanns ett nattlinne till Alva. Lillasyster som hon är så har hon fått ärva i stort sett alla pyjamaser från Hugo vilket innebär att hon har sovit med drakar, krokodiler, spöken och lejon på magen. Vid något tillfälle har jag nämnt för farmor att jag tycker att det är mysigt med nattlinnen och att jag inte hittat några i Alvas storlek i affärerna här i stan. Men igår kom som sagt farmor med ett sött rosa nattlinne som Alva fick ha på sig ikväll. Det märks att hon inte är van att ha det på sig...men hon är så bedårande sööööt!

Hur fungerar en sån här egentligen?

Kram Lovisa

Firande i dagarna två


Idag har det varit Marcus tur att hamna i centrum, det är nämligen hans födelsedag! Han fyller 33 år...och inget annat. För några veckor sedan råkade jag säga att han skulle fylla 34 och det tog hårt. Det har gått flera veckor och han kan fortfarande inte riktigt smälta det ;o)

Födelsedagsbarnet

Idag kom Roger och Birgit hit på lite mat och födelsedagstårta. Barnen visste inte riktigt hur dom skulle bete sig, så lyckliga blev dom när farmor och farfar kom. Hugo sprang runt och hojtade och Alva slängde sig på golvet för att väcka uppmärksamhet.

Det blev paketutdelning åt alla håll och kanter. Farfar fyller nämligen år om några dagar så barnen fick lämna över sina presenter till honom. Februari månad är en hektisk månad när det gäller födelsedagar i familjen. Först ut är Hanna den 6/2, sen kommer Signe den 9/2, Stefan den 11/2, Jag den 13/2, Marcus den 14/2, Roger den 18/2 och Nellie den 19/2....japp det var nog alla!

Grattis farfar och kraaaam på dig!

Alva njuter av sin festis

Marcus och Hugo plockar bort det gottaste på tårtan...marsipanrosen!

Mys i soffan med farmor och farfar

Nu sitter vi och tittar på melodifestivalen och lyssnar till Alvas envisa protester inifrån sitt sovrum. Hon har sovit i drygt två timmar och nu vaknat upp av någon anledning...vi får se hur länge hon bestämmer sig för att protestera ikväll.

Kram Lovisa

The real group

Igår hämtade mormor och morfar barnen på dagis. Barnen blev helt lyriska och mamma och pappa var helt plötsligt inte mycket värda. Just därför passade det bra att jag oh Marcus hade egna planer för kvällen. Jag hade nämligen gett Marcus biljetter till en konsert med The real group den 12 februari och när vi ändå fick barnvakt passade vi på att gå ut oh äta en god bit mat.

The real group är ju helt fantastiskt bra. Jag njöt varje sekund som jag satt där och lyssnade...vi passade också på att köpa en skiva i pausen som redan går varm här hemma. Ett extranummer som dom bjöd på var en gammal goding från min uppväxt...nämligen "Det är en evighetsmaskin". Här nedan kommer en variant från Allsång på Skansen för några somrar sedan...

Idag är det fredagen den 13 och det märktes faktiskt i morse när jag kom ut till bilen. Jag satte barnen i bilen och började skrapa rutorna när jag upptäckte att bensinluckan var öppen och tanklocket var borta. Det tog en stund innan det gick upp för mig att någon hade tömt opeln på bensin under natten. Att dom "tankat" bilen tom känns självklart inte kul men att dom kastat bort tanklocket är ju bara så idiotiskt onödigt. Folk alltså...

Men för övrigt har födelsedagen varit bra. Ikväll har vi haft Romells och Ellbrant här på middag. Mycket trevligt och mysigt. Och imorgon kommer farmor och farfar hit på tårta. Då kommer Hugo att bli lycklig...som han har tjatat om att han vill ha ett kalas. I morgon blir det äntligen ett...;o)

Nu ska vi gå i säng, så jag få önska er alla en god natt så hörs vi säkert mer imorgon.

Kram Lovisa, 29år

"Morgonstund har guld i mun"

Barnen är så otroligt goa på morgonen. I morse var det första Hugo sa när han vaknade; "Pappa, jag älskar dig"! Bara det får en ju att smälta! Alva sov lite längre än Hugo i morse och när hon hade vaknat hörde jag hur hon låg och bubblade uppe i sängen, supersött. Alva är bara så allmänt gosig och glad. Jag förstår inte hur man kan vakna upp och på en gång vara på så bra humör. Själv behöver jag en startsträcka på ca en halv dag för att orka dra på smilbanden ;o)

Kram Lovisa

"Får jag följa med Hugo hem?"

Idag fick jag en sån där läskig känsla av att jag håller på att bli gam...äldre. Usch, hemska tanke! Det är lite svårt för hjärnan att förstå min exakta ålder när kroppen och själen inbillar sig att jag är yngre. Jag var ju ungdomsledare ett tag (innan barnen kom) och då började ju "röjjet" runt tio, elva på kvällen, när man egentligen mest av allt längtade efter att få krypa ner i sängen. Som min mamma alltid sa när jag var tonåring och gjorde mig iordning för att bege mig ut med kompisar sent på kvällen, "När en annan gör sig i ordning för sängen då ska du gå ut". Jag trodde verkligen att jag skulle orka hålla samma tempo som dom och vara uppe halva natten men det gick verkligen inte.

Om några dagar fyller jag 29, det är ju inte direkt gammalt, det vet jag. Men idag kändes det som att jag var det och mycket pga att Hugo tog med sig sin kompis Nicole hem från dagis. Larvigt egentligen att det kan få mig att känna mig gammal, men egentligen handlar det om att jag tycker att Hugo har blivit stor. För nu börjas det..."Får jag följa med Edde hem idag"? "Får Edde sova över hos mig"? "Får jag stanna ute till midnatt", ja ni förstår vad jag menar. Att Alva börjat på dagis och blivit "stora tjejen" späder ju på det hela ;o)

Alva kämpar fortfarande emot lite när det gäller dagis. Hon blir jätte ledsen när vi kommer fram och jag ska börja klä av henne ytterkläderna. När jag säger "Ska vi säga hej då och vinka i fönstret"? så vänder hon sig mot dagisfröken och vinkar till henne som om det var hon som skulle gå därifrån.

Lunchen verkar dock vara Alvas favoritstund på dagen. Då lever hon upp och sitter och smaskar och låter "mmmmmmm" samtidigt som hon blundar och verkar njuta av varje tugga. Fröknarna säger att hon ibland verkar komma på sig själv med att vara "för nöjd och glad" och då sätter hon sig och surar eller börjar gråta som för att visa att "jag är trots allt inte HELT nöjd med situationen". Efter hela den här upplevelsen så har hon blivit mer än lovligt mammig. Förr har jag kunnat gå i från henne utan att hon har brytt sig. Numera kan jag inte ens gå på toan utan att hon skriker och gråter. Det är riktigt jobbigt när hon sover mellan oss på natten och jag måste gå på toaletten. I natt försökte jag smyga iväg men hon hann uppfatta vad jag var på väg att göra och satte sig upp och skrek som en galning tills jag kom tillbaka. Vem kan somna om efter något sådant??

Marcus har redan gått upp och lagt sig och jag borde egentligen göra detsamma. Det är ju en ny dag i morgon och jag ska upp och jobba. Vill man hålla kroppen ung och fräsch så gäller det att få sina åtta timmars sömn...och om jag inte behöver smyga upp på toa i natt och på så sätt kan undvika att väcka Alva så kan jag faktiskt lyckas få min "skönhetssömn"!

Kram Lovisa

Youtube och lördagsmys




Innan jag och Marcus skaffade barn var vi som de flesta andra barnlösa vuxna, nämligen de "bästa föräldrarna". Vi hade så många bra tankar och ideér om hur vi skulle uppfostra våra barn. Godis och kakor skulle dom inte få komma i närheten av. Tv:n skulle inte få fungera som barnvakt och dom skulle sova i sina egna sängar på nätterna och bara komma över till oss om det verkligen krisade...


Hur ser det ut idag då? Ja, om vi säger så här...sängen innehåller sällan färre än tre personer, Tv:n går ofta varm och godis och kakor finns det gott om i våra skåp och skafferi. Vi blev helt enkelt bara "föräldrar"...som gör så gott dom kan.


Nu har det poppat upp en ny favorit här hemma, nämligen datorn. Det är som en helt egen värld. Med några knapptryck kan man göra allt från att läsa om dagens händelser, spela spel, kolla recept, söka efter adresser och telefonnummer och...titta på youtube!


Jag har försökt att hitta bra klipp som är på svenska, men barnen har fastnat för små 5-minuter långa Barbapapaklipp på tyska, franska och japanska. Hugo säger; "Mamma jag vill titta på dom som pratar blaaööåöbaalååååööö". Hugo som är ett riktigt teknikfreak har självklart redan hunnit förstå sig på hur man klickar sig fram till dom olika klippen, så det gäller att sitta med så att han inte hamnar på någon opassande sida. Det finns ju ett och annat konstigt klipp på youtube. En annan av barnens favoriter är klippet jag lagt in här nedan...

I går kom det en hel del snö så imorse passade det bra att ge sig ut med barnen på en lite tur med boben och pulkan. När vi kom hem igen var vi lite kalla och blöta och vad passar då bättre än en piknick framför brasan?!

Ikväll ska Marcus till kyrkan och spela så jag och barnen får ha en myskväll på egen hand. Förhoppningsvis hinner han hem till melodifestivalen, det vore trist att behöva se den alldeles själv.

Ha en fortsatt skön lördag!

Kram Lovisa

Mellis

Vid tvåtiden hämtade jag barnen på dagis (det hade gått jätte bra för Alva idag) och sedan åkte vi hem och åt mina nybakade mackor som jag hade bakat. Hugo, som är min största kritiker tittade lite skeptiskt på brödet men efter att han hade satt tänderna i det sa han; "Mmmmm, mamma, jag tyckte om den!" Pjuh....det var ju tur ;o) Alva verkade även hon gilla vad hon stoppade i munnen.

Gå in på adressen www.bagarstugan.blogspot.com så hittar ni receptet på brödet och många andra fin fina recept där ;o)

Nu ska vi snart åka till kyrkan för att städa och sedan blir det fredagsmys med barnen, om vi hinner innan dom somnar...eller så kanske jag och Marcus hinner somna före dom ;o)


Kram Lovisa

Lovisas Musikcafé

I går kväll fick jag gå ut och förlusta mig lite. Eftersom att Alva varit sjuk och inskolningen drog igång så har det blivit mycket tid hemma för min del. Jag fick två dagar på jobbet förra veckan men sen har jag mest hållit mig på hemmaplan. Därför var det skönt att få komma ut och träffa lite folk igår. Min date för kvällen var Micke, det var vi som representerade våra familjer på musikcafét som var nere på Adolfsbergsgården.

Arrangör var Lovisa Melin, en supergo tjej som går sista året på Risbergska (tror jag det var) och hon anordnade ett musikcafé som en avslutande del i sitt projektarbete. Projektet hette "Direito de ser" och betyder "Rätten till att finnas". Det är ett Brasilianskt projekt som riktar in sig på att hjälpa hemlösa barn.

Lovisa hade fått hjälp av en hel drös med duktiga sångare och musiker som sjöng och spelade egenhändigt skrivna låtar men också en del covers. Vi fick även lyssna till Lovisas presentation av projektet och njuta ev gott fika.

Avslutningsvis sjöng Lovisa "What a wonderful world", (en av mina favorit låtar) vilket rundade ihop kvällen på ett jätte bra sätt. Vilken röst den tjejen har!!! Jag spelade in en snutt med mobilen som jag hade tänkt lägga in här, men det blev inget bra ljud...så ni får helt enkelt bara tro mig ;o)

Nu till dagens datum. Idag är det fredag och det är Alvas sista inskolningsdag. Jag har precis varit där och lämnat henne. Vi gjorde som igår, att jag följde med ut och lekte en stund och sen fick hon följa med till grinden för att vinka av mig. Hon blev ledsen, idag igen, men Elin satte henne i hennes vagn som vi har tagit med dit och när jag gick därifrån hörde jag att hon tystnade. Igår hade det gått jätte bra, vilket var skönt att höra så vi får tro att det går lika bra idag, om inte bättre.

Alva på dagis. Det är inte kul att plumsa i nyfallen blötsnö med stora otympliga skor!

Alva övar på "Gladsången" som dom sjunger på dagis. I slutet ska man klappa i händerna.

Alvas napp! Har köpt tre namnnappar att ha på dagis.

Nu ska jag städa lite till här hemma och sedan baka ett bröd som jag hittat i en blogg. Sätter in bilder och berättar mer om det sedan.

Kram Lovisa

Ledsen Alva

Alva var ganska klängig imorse när jag var med henne på dagis. Förstog genast att det skulle bli en ganska tung lämning, och det blev det också. Hon grät och var jätteledsen och tittade förtvivlat på mig när jag vinkade vid fönstret.

Åkte sedan direkt till Willys för att handla och då slutade helt plötsligt mobilen att fungera så jag kunde inte ringa till dagis för att fråga om hon lugnade ner sig eller hur det gick. Fick vänta till efter lunch när jag visste att hon hade ätit klart och förhoppningsvis somnat ute i vagnen, då ringde jag och Emma svarade att hon hade varit lite ledsen i omgångar. Maten hade hon petat i och fått i sig lite i taget och tillslut hade hon somnat helt utmattad ute i vagnen.

Nu fick jag precis ett samtal från Alvas avdelning att hon precis har vaknat. Vad bra, då ska jag åka iväg och hämta min lilla älskling!! Hugo plockar vi upp efteråt...vad jag har längtat efter honom!!!

Kram Lovisa

Jag skulle ha stannat kvar i sängen...


...och dragit täcket över huvudet och fortsatt sova. Idag har det nämligen inte varit någon bra dag. Det mesta känns som att det har gått emot mig. Som tur är så har barnen varit underbara (det brukar dom alltid vara...men mer eller mindre) vilket har förgyllt den här dagen en aning.

Det började med att vi var sena i morse (vilket var mitt fel, eftersom att jag låg och drog mig i sängen allt för länge efter en relativt sömnlös natt). En stressad mamma är ingen rolig mamma och så visade det sig att Alva hade vaknat på fel sida och var inte alls på humör för dagis.

När vi kom fram till dagis så visade det sig att Alvas inskolningsfröken var hemma med sjukt barn så dom var "en man kort" och dessutom var vi tre föräldrar med "nya" barn där idag så det var minst sagt hysteriskt. Tanken var att Alva skulle stanna kvar över lunch men med tanke på hur situationen såg ut kändes det inte som att det var en så bra idé. I stället gjorde vi som i fredags, att jag åkte iväg i ca 40 minuter. Alva blev ledsen när jag skulle åka och när jag ringde tillbaka efter tio minuter berättade dom att det hade gått över efter att hon hade sökt tröst hos en av dom andra föräldrarna som också skolade in sin dotter...en pappa!!! Hon hade suttit och kurat i hans knä en stund men sedan hade hon kommit på att jag var borta och hade blivit ledsen igen. Ingen bra dag idag alltså...

Efter att vi hade hämtat Hugo på sin avdelning skyndade vi hem för att få i oss lunch...som snarare kändes som middag tidsmässigt. Eftersom att jag inte hade planerat att någon utav barnen skulle vara hemma så hade jag inget lunchalternativ på gång så det var bara att improvisera fram något lite snabbt. Det fick bli köttfärs sås och spagetti. Allt gick bra fram tills dess att jag skulle hälla av spagettin i durkslaget och slant med kastrullen över ett glas som stod på diskbänken. Det gick självklart sönder och glas splitter ramlade ner i spagettin. Barnen satt redan till bords och var mer än lovligt hungriga när jag var tvungen att förklara att jag skulle göra ny spagetti. Alva skrek och Hugo började gnälla. Men sedan kom Hugo på att han kunde hjälpa Alva att dricka vatten ur sitt glas. Alva som inte var speciellt sugen på vatten knep ihop läpparna vilket resulterade i att hon blev dyngsur av både vatten och tårar.



Inte nog med detta så visade det sig att Alva hade feber ikväll och har vaknat och skrikit och gråtit flera omgångar de senaste tre timmarna. Marcus har varit borta ikväll och Hugo skulle nattas så det slutade med att hon fick komma upp en stund. Så nu har hon sprungit runt och härjat och har förhoppningsvis tröttat ut sig så att hon somnar och sover gott resten av natten. Vi får se hur hon mår imorgon bitti men med största sannolikhet blir vi hemma i några dagar och får ta ett uppehåll i inskolningen. Det hjälpte med andra ord inte att isolera sig...hon blev sjuk ändå!

Hugo, som fick en ny "coool bil" med posten idag, har svävat på små moln. När han öppnade upp kuvertet drog han en lättnadens suck och kunde inte tacka farmor tillräckligt för den fina bilen. Nu börjar det bli lite fullt i sängen med både "fula gubbar" och "coola bilar". Men han verkar sova gott ändå.

Kram Lovisa

"Kan själv!"

Idag var planen egentligen att åka till Motala för att gratta Hanna som fyller två år den 6/2 och Åsa som fyllde år för en vecka sedan. Men i Skärstad har dom gått och blivit sjuka så vi valde att stanna hemma och gick till kyrkan istället.

Detsamma hände i lördags när vi var bjudna hem till Mackan och Alexandra på middag. Deras Oscar hade varit magsjuk några dagar tidigare men mådde dock mycket bättre, men med tanke på att vi precis börjat inskolningen med Alva vågade vi inte äventyra något så vi stannade hemma då också. Det kändes lite tråkigt med tanke på att det var länge sedan vi sågs, men det vore ju så synd om Alva skulle bli sjuk igen så tätt inpå sin senaste omgång. Det vore även synd att riskera att det blir ett avbrott i inskloningen nu när allt flytit på så bra den veckan som varit...så vi funderar helt sonika på att isolera oss några veckor framöver. Bara för att vara på den säkra sidan ;o)

Marcus kom precis ut ur Hugos rum med en hälsning att han ville att jag skulle komma in och säga god natt. När jag kom in ville Hugo visa att han hade bäddat ner sina nya "gubbar" i sängen bredvid honom. När jag frågade om han hade gett dom något namn ännu fick jag till svar...-" Mmm, dom otäcka!" Mycket passande namn måste jag medge. Huvva!!

Hugo, också känd som "Toknisse" här hemma poserar iklädd sitt gröna förkläde från "Milda". I bröstfickan finns en bild på olika köksverktyg som vi försökte efterlikna. Självklart skulle alla användas i matlagningen sen. Det blev rätt så fullt i grytor och kastruller ;o)

När vi kom hem från kyrkan ville Hugo dega. Han fick en degklump och några tandpetare och några minuter senare..."Taa daa", en snögubbe med keps! För det ser ni väl??! Vilken konstnär!

Hugo har under en tid varit inne i en "jag-kan-själv-period". Härom natten vaknade jag av att det skvalade inne på toaletten. Bredvid mig i sängen låg Marcus och snusade och sov så det kunde inte vara han...när jag kom in på toaletten stog Hugo där med byxorna nerdragna och jag frågade om jag skulle hjälpa honom? -" Nä, jag kan själv" svarade han sömndrucket.

Kläder ska han prompt välja själv. Har jag lagt fram kläder till honom att ha på sig till dagis som han dagen innan godkänt och tyckt vara "cooooola" så är dom nödvändigtvis inte lika "ccooooola" dagen efter utan istället ska han själv välja vad han ska ha på sig. Det är inte alltid mamma gillar valet av kläder men när han äntligen kommit så långt att han sätter på sig kläderna...SJÄLV, utan att gråta och skrika så är det ju bara att le och se nöjd ut. Eller hur??!

Ikväll skulle han absolut springa runt här hemma utan tröja och när vi till slut frågade varför fick vi till svar; -"Fö ja ska tjäna" och så började han klättra på träningscykeln och kliva lite på step-maskinen samtidigt som han suckade och stönade lite. Undrar var han fått det ifrån?

Som ni ser i bildens underkant har han en gnugg-tatuering på armen som vi fått från Danoninos yoghurtförpackning. Den har han gått omkring och låtsas vara en klocka. I tid och otid har han tjatat om "oj, nu ä klockan 10, snat ska ja sova", "Oj, nu ä klockan 5 å jag ska titta på tv fösst sen sova" osv, osv. Sött som socker!

Nu ska jag träna och sen gissar jag att klockan är läggdags och då ska det bli skönt att få krypa ner i sängen. I morgon är det en ny vecka och en ny inskolningsdag...Alva ska vara kvar över lunch. Vi hoppas och tror att det ska gå bra.

Kram Lovisa