Filmjölkslimpa

Detta måste vara det godaste brödet i världshistorien. Det har funnits på frukostbordet och till kvällsfikat i alla tider inom den Lindbergska släkten och speciellt i min familj. Smaken framkallar många mysiga minnen från när jag var liten och bla hade varit ute och lekt långt in på eftermiddagen och det hade hunnit bli mörkt. När man kom in i värmen och var kall om nosen var det mysigt att sätta sig vid ett dukat bord och njuta av filmjölkslimpa med kaviar på och ett stort glas med O´boy. Det sov man gott på sen. Tänk vad en liten brödbit kan framkalla hos en.

Hur som haver så händer det att en limpa blir gjord här hemma när andan faller på. Marcus och jag älskar den men barnen har ännu inte förlikat sig med smaken. Men det gör ju egentligen ingenting...då blir det desto mer till oss!

Idag ställde jag mig och gjorde en limpa som är tänkt att få följa med upp till stugan. Vi är ju några stycken som ska äta frukost och kvällsfika så en och annan limpa kan vara bra att ha med sig. Var tvungen att testsmaka den när den var klar och den får absolut godkänt. Inväntar att Marcus ska komma hem så vi kan skära upp några fler skivor att kalasa på innan det är dags för sängen. Jag tänkte iallafall att jag skulle lägga ut receptet som jag vet att några har frågat efter...så här kommer det;

Filmjölkslimpa

1 liter filmjölk

3 dl ljus sirap

3 tsk bikarbonat

2 tsk bakpulver

1 tsk salt

ca 1,2 kg rågsikt

Blanda allt till en deg (jag använder assistenten). Den ska vara lite klibbig. Häll i en smord långpanna eller använd bakplåtspapper. Grädda i 100 grader i 30 minuter. Sedan höjer du till 150 grader och gräddar vidare i ytterligare 30 minuter. När den är klar penslar du den med kallt kaffe och delar sedan i fyra lika stora limpor. Klart!

Kram Lovisa

Bullbak

Idag har jag och Alva tagit det lugnt. Hon började dagen med att vara feberfri men just innan vi skulle klä på oss och gå upp till dagis för att hämta Hugo tempade jag henne och då visade det sig att hon hade feber igen. Men imorgon är det Marcus tur att vara hemma för jag har en temadag på jobbet som jag gärna vill vara med på så då får Alva och pappa mysa med varandra istället.

Idag har vi fortsatt att baka. Igårkväll kunde jag stryka tekakorna från listan. Dom ligger numera packeterade i små påsar i väntan på norrlandsresan. Idag blev det bullbak och jag har hunnit göra den första satsen. Det har tagit mig halva dan för man är ju inte så jätte effektiv när man ska ta hand om en sjukling samtidigt. Degen har fått jäsa lite extra länge men som tur var lyckades jag hålla koll på tiden när dom var i ugnen så inga bullar brändes.

Nu har vi kommit hem från en promenad ute i det sköna vårvädret. Hugo fick åka sparkcykel för första gången i år, så han var nöjd. Alva somnade i vagnen och sov gott hela promenaden och vaknade precis när jag hade kånkat upp vagnen för alla trappstegen. Det blev självklart bullar till mellis och barnen har godkänt dom...pjuh, vilken tur! Nu ska jag se om jag orkar ta itu med den andra satsen.

Klicka på bilden så kan du läsa receptet på Mandelbullarna som har blivit vår absoluta favorit här hemma.

Kram Lovisa

Nu gäller det att vara effektiv

Just när jag skulle ge mig ut på stan för att handla lunch idag så ringde mobilen. Det var en av Alvas fröknar som hörde av sig och berättade att Alva hade fått feber och var lite hängig. Det innbar att det bara var att gå tillbaka till kontoret och meddela samordningen att jag var på väg hem och be dom lägga ut mitt sista uppdrag för dagen på någon annan.

När jag och Alva sedan kom hem så ville hon brottas i soffan och verkade inte vara speciellt tagen av febern. Men nu framåt eftermiddagen när vi har hämtat Hugo och varit ute och premiärtestat gungan så slocknade hon på två röda i soffan. Helt slut!

Nu kom Marcus precis hem och ska ta med sig Hugo på bollkul. Jag och Alva blir hemma och kanske...om Alva tillåter...så kanske jag hinner baka en filmjölkslimpa eller ett lass med bullar. Vi behöver ladda upp med fika- och matbröd inför vår norrlandsresa och mitt bidrag kommer att bli just ovan nämnda, plus en sats med tekakor.

Om jag hinner så lägger jag nog ut receptet på filmjölkslimpan här lite senare ikväll. Vet att det är några som är lite sugna på att testa göra en långpanna därhemma.


Kram Lovisa

Vi lever

Japp...det gör vi! Jag har helt enkelt inte orkat uppdatera bloggen på ett tag bara. Den här veckan har barnen lyckats hålla sig friska så jag har kunnat jobba hela veckan. Åh, vad kul det har varit! Det är så skönt att få en sammanhängade vecka med rutiner, kollegor och uppdrag.

Tyvärr har Marcus gått och blivit dålig istället. Han fick samma magbacill som Hugo hade härom sistens. Inte kul alls. Han har varit rätt spak. Men som tur är så klarar han sig bra själv och jag har inte behövt ta ut VAN (Vård Av Man).

Men nog om det.

Påsken börjar närma sig och Alva kom hem med årets första påskpynt idag. Jag blir alltid lika rörd och kommer nog aldrig sluta förundras och glädjas över barnens konstnärliga alster. Alvas färggranna ägg fick genast en given plats i köksfönstret.

Påskpynt!

Hugo fortsätter underhålla oss med sina "Manboy"-uppvisnigar.

Älsklingen!

Kram Lovisa

Gnäll, gnäll och åter gnäll!

Det gnälls mycket i det Kindevågiska hemmet just nu. Jag har ju redan tidigare berättat om att jag har varit hemma och VABat så mycket den senaste tiden (förlåt att jag tar upp det igen!) och som att inte det räcker så har jag ju gått och blivit sjuk själv. Just i samma veva som Hugo började repa sig från sin magåkomma i måndags så började jag känna mig hängig och fick ont i halsen. Detta utvecklade sig sedan vidare till feber, värk i kroppen och galet ont i halsen.

Istället för att häcka ensamma här hemma (Marcus var upptagen med massa annat både på jobbet och i kyrkan på kvällarna) så packade jag in mig och barnen i bilen och åkte hem till mamma och pappa för att få lite avlastning. Både mamma och pappa jobbade men var stundtals hemma och kunde avleda barnens uppmärksamhet från mig en liten stund. Men så fort mormor och morfar försvann ur sikte så var det gnäll och tjuvnyp hela tiden.

Det är rätt segt när man själv ligger däckade och knappt orkar med sig själv att ändå springa och serva och fixa med allt så fort barnen ropar. Och kommer man inte när dom ropar, ja då blir det ännu mera gnäll. De här dagarna har jag verkligen sympatiserat med Mia och förstått hennes situation ännu mer. För det är ju först när man blir sjuk eller situationer i livet förändras som man förstår hur bra man egentligen har det. För i själva verket tror jag nog inte att barnen gnällde mer än vanligt...snarare tvärtom. Det var jag som var sur och gnällde, just för att jag inte orkade med något i största allmänhet.

Hur som haver så var det guld värt att få komma hem till mamma och pappa och bli omhändertagen. Dom åkte till apoteket och köpte medicin till mig och på morgonen innan pappa skulle åka till jobbet kom han ner och kollade hur natten hade varit och om det var okej att han åkte iväg några timmar, om jag skulle klara mig? Det är kärlek det!! Det var precis som att resa 20 år tillbaka i tiden. Det jag saknade lite var att jag inte tog tillfället i akt att krypa ihop intill mamma och lägga huvudet i knät på henne. Det har alltid varit så rogivande...eller när man var sjuk och smög in och lade sig mellan mamma och pappa i sängen. Att få sova mellan dom två i deras säng kunde bota vilken sjukdom som helst.

Vi passade på att åka till morbror Ludwigs kollektivlägenhet och hälsa på när jag var relativt pigg och gick på alvedon. Han och grabbarna han bor med har nämligen skaffat ett husdjur, men inte vilket husdjur som helst utan...

...den här lilla krabaten. Möt Ivan, Den Förskräcklige!

Barnen var lyriska och har inte kunnat sluta prata om igelkotten som kissade på morbrors vardagsrumsbord ;o)



Hugo älskar Erik Saade´s bidrag "Manboy" från Melodifestivalen och sjunger gärna till den medan lilla systers favorit är Frispråkarn´s låt "Jag är singel" :o)

Barnen var pigga som sagt och orkade med kuddkrig på kvällarna vilket Alva tyckte var väldigt "lolit" :o)

Pappa och mamma vet att jag älskar palt, så igår ställde dom sig och gjorde en ordentlig laddning av världens godaste maträtt. Palt, lingonsylt, smör och fläsk...mmmm!!!

Själv så föredrar jag den såhär! Smaskens!!!

Idag har jag varit feberfri men pingpongbollen och rivjärnet är kvar i halsen men det hindrade ju inte att vi kunde gå ut och äta lite frukt i solskenet.

Rask och skön promenad



Det känns som att det börjar bli en tråkig vana nu att jag alltid skriver om VAB och sjukdomar. Men nu är det tyvärr dags igen. Den här våren har varit något utöver det vanliga just när det gäller sjukdomar. Det kommer att bli femte veckan i rad nu som någon utav barnen är hemma pga någon tråkig bacill. Nu är det Hugo som blivit dålig i magen och han springer på toaletten titt som oftast. Stackarna tycker att det är jätte otäckt och försöker hålla emot. Men alla som någon gång haft diarré vet att det är totalt omöjligt. Så det har gråtits många tårar här hemma idag.

Det tar emot att ännu en gång ringa till jobbet imorgon och tala om att det är dags att VABa igen. Det känns som att jag knappt satt min fot på jobbet den senaste tiden. Marcus ska dessutom på kurs imorgon så han kan inte vara hemma med Hugo. Därför chansade jag och ringde till morfar som alltid är ledig på måndagar och frågade om han kunde rodda om lite i sin kalender och komma och hjälpa oss imorgon. Som tur var kunde han det så han kör hit tidigt i morgon bitti för att finnas hos Hugo medan vi är på jobbet. Dom kommer nog ha det jätte mysigt tillsammans. Tusen tack pappa!!!

I eftermiddags tog jag en rask och skön promenad genom ett soligt Mosås. Självklart fick kameran följa med och jag passade på att fotografera några vårtecken. För nu är det väl officiellt va? VÅREN ÄR HÄR!!!

På min promenad hittade jag delar av vad som blev över när de röjde undan träden runtomkring i vårt kvarter. Här låg dom prydligt i en hög på "järnvägsrakan".

Vår stengång börjar sakta men säkert att tina fram.

Dripp dropp.

Alva är pigg iallafall.

Hugo är irriterad över något som inte riktigt går som det ska i BAMSE spelet.

Är man inte riktigt kry så är det lätt att man somnar när man lägger sig i soffan för att titta på film.

Kram Lovisa

Ännu en helg

Då var vi här igen...ännu en fredag och ännu en fullspäckad helg framför oss. Ikväll har vi haft det relativt lugnt, förutom att Marcus var tvungen att åka iväg och repa lite inför morgondagens årsmöte i kyrkan. Pga sjukdom fick han hoppa in som gitarrist imorgon och därför behövde dom öva ihop sig en smula ikväll.

Under tiden lade jag ungarna (som somnade på två röda ikväll) och gjorde sushi. Vi hade just svalt de sista bitarna och sjunkit ihop i soffan när min pappa helt plötsligt stegade in genom dörren. För ett tag sedan slängde han ur sig frågan om han kunde komma och sova här natten till imorgon men eftersom att jag inte hört något från honom på ett tag så var jag osäker på om han skulle komma eller inte. Men helt plötsligt stog han i hallen med resväskan i handen :o) "Typiskt norrländskt beteende" skrattade Marcus...och ja, det har han nog rätt i. Men även också lite typiskt pappa Leon skulle jag vilja säga ;o) Hur som haver så är han hjärtligt välkommen och jag vet två stycken som kommer att hoppa jämnfota imorgon bitti när vi berättar vem som ligger och sover nere på TV-soffan.

Soluppgång över Mosås

Såhär hittar vi dom ofta när dom kollar på film...hand i hand!

Idag fick jag en present av Hugo som han hade gjort på dagis...det är mig han har ritat på bilden. Jag står och håller i två lasersvärd.

"Överraskning till mamma" Mitt hjärta tog ett extra skutt. Jag är så stolt över honom!!!

Trevlig helg på er!

Kram Lovisa

Piggelin

Idag är Hugo sig själv igen. Det märktes redan när han öppnade sina blå imorse, han hade ett helt annat tempo i kroppen liksom. Han började genast att leka och springa runt i huset och leta efter leksaker och hitta på saker att göra. En helt annan kille om man jämför med gårdagens soffpotatis som knappt orkade prata eller äta. Igår fungerade piggelin som enda föda för det var allt han orkade få i sig. Idag började vi med lite frukost som sedan avslutades med en piggelin men sedan har magen ropat efter mer och Hugo har ätit med stor aptit.

Till mellis bakade vi kladdkakemuffins som vi bjöd Alva på när hon kom hem ifrån dagis för en stund sedan. Riktigt smarrigt! Fastän Hugo har mått mycket bättre idagoch hade orkat följa med när jag lämnade Alva på dagis imorse så ville han ändå vara ensam hemma. Han tycker att det är så spännande och lyser som en sol när jag kommer hem och öser lovord över honom för att han har varit så duktig som kunnat vara ensam hemma. Han växer flera centimeter :o)

När jag var på dagis och hämtade Alva för en stund sedan så ringde Marcus på mobilen. Han berättade att han hade testat att ringa på hemtelefonen först och inte riktigt varit beredd på att mötas av den glada pojkstämman som hade svarat: "Hej hej". Jag trodde väl aldrig att han skulle få för sig att svara om det skulle ringa i telefonen medans jag var borta. Han brukar aldrig visa intresse annars när telefonen ringer. Men det var ju tur att det var Marcus som ringde och ingen försäljare av något tråkigt tvättmeddel eller svindyrt telefonabonnemang...man vet ju aldrig hur det kunde ha slutat ;o)

Pigg och sugen på att spela fotboll precis heeela tiden!!

Det roligaste med att baka är att få slicka vispen efteråt.

"Å skjuts in i ugnen"

Taadaaa!

Jag och mina älsklingar!

Kram Lovisa

Hemma igen

Då var det dags igen...Hugo fick feber igår eftermiddag och klagade på huvudvärk så då är det bara att stanna hemma från dagis igen då. Idag har han haft över 39 grader och inte varit speciellt stark. När det var dags att åka och lämna Alva på dagis så orkade han inte ens klä på sig kläderna och följa med i bilen så han bad om att få stanna hemma. Sagt och gjort. Jag och Alva klädde på oss och Hugo låg i soffan och tittade på film. När jag kom hem igen efter ca 15 minuter så låg han fortfarande kvar i samma position. Stackarn! Men han har haft små ljusglimtar nu på förmiddagen då vi har spelat innebandy och fotboll i köket men det tog på dom sista krafterna han hade så nu ligger han däckad i soffan igen. Vi får hoppas att han piggnar till och orkar sitta uppe lite mer imorgon.

Trött!

Inte direkt sugen på mat trots att det serverades pankaka.

Kram Lovisa

Händelserik helg i bilder

Helgen började lite tidigare än planerat i fredags då mitt sista uppdrag för dagen blev inställt. Det innebar att jag kunde åka och hämta barnen på dagis en timme tidigare och sedan åka till Lek och Buslandet där en överraskning väntade...nämligen kusinerna Ebba och Noa och moster Linda och morbror Jonas. Det var deras sista dag på sportlovet och till vår stora lycka valde dom att komma och spendera den med oss här i Öret. Vi hade en mysig eftermiddag och kväll ihop som ni snart kommer att få se.

På lördagen hann barnen med att träffa kompisarna Hanna och Noa innan det var dags för mig och Hugo att ge sig av ner mot stan och Melodifestivalen. Vi åkte tillsammans med Johan och Adela som hade varit och köpt dom två sista biljetterna tidigare på morgonen. Vi hade platser på olika läktare så vi delade på oss nere i foajén och letade reda på våra stolsnummer. Hugo och jag hamnade på helt okej platser där vi hade bra sikt ner på scenen. Det var super kul att åka iväg med Hugo på en sån här tillställning. Han var jätte duktig som satt stilla så länge, även om vi sprang på toaletten tre (!) gånger och att han blev rastlös framåt slutet...men vem blev inte det?! Efter en hel eftermiddag fullproppad med en massa schlager så trodde jag att han inte skulle vilja sitta uppe och se den riktiga tävlingen på kvällen. Men tji fick jag! Kusin Seth och faster Mia kom och gjorde oss sällskap med mys framför tvn. Hugo somnade till efter en stund men vaknade till igen just när chips och godis hamnade på bordet. Nu är det bara att laddaom till nästa veckas stora final...då får vi se vilket bidrag Hugo bestämt sig för att lägga sin röst på.

Bus-Alva

Hoppjerka

Alva landade mjukt varenda gång.

Ebba hoppade högt och stiligt.

" Electra"

Noa knäppar sig!

Hugo fick en äcklig (om ni frågar mig) sockerdryck som heter "Slush". Vedervärdig!!!

Yrväder!

Fredagsmyyyys med familjen!




Melodifestivalen genrep 2

Klicka på bilderna så blir dom större.

Förväntansfulla!

Öppningsnummer med Måns och Hugos favorit...eldsflammorna!!

Pain of Salvation

Pernilla Wahlgren

Pauline

Crusified Barbara

Kalle Moreus och Orsa spelmän

Neo

Alcazar

Jessica Andersson

En kanon helg som ni ser, men nu är jag trött!!!

Kram Lovisa

Andra chansen!

Idag kom dom äntligen...biljetterna till genrepet av Andra Chansen. Jag och Hugo ska gå på Melodifestivalen på lördag :o) Det kommer att bli så kul! Hugo är redan eld och lågor och räknar ner dagarna.



Kram Lovisa

Dokumentation

Imorse sken solen så vackert, vilket vi inte varit så bortskämde med den senaste tiden så därför slogs jag av den briljanta idén att det kunde vara trevligt att ta en promenad upp till dagis med barnen i pulka och på bob. Det jag hade missat var att det fortfarande var ganska kyligt ute så barnen såg ut som små rönnbär när vi kom fram till dagis.

Hugo var det inga problem att få med sig idag eftersom att det redan igår bestämdes att han skulle få ta med sig Lukas hem efter dagis idag. Alva däremot var inte lika lättövertalad att få med sig ut på en promenad, och utöver det så var det även den ständigt återkommande kampen om vantarna...på eller av? Mamman tycker att dom ska vara PÅ medan Alva tycker att dom ska vara AV och sen är karusellen igång.

Halvägs till dagis slogs jag av att det var en ganska idiotisk idé ändå att ta pulka och bob till dagis. Barnen började frysa eftersom att dom satt stilla på sina åkdon medans jag höll på att krivera av värmeslag...men så drog ju jag på några kilon extra och var i ständig rörelse. Att jag även är förkyld och har en lungkapacitet på några enstaka procent underlättade inte direkt promenaden. Men vi tog oss tillslut fram till dagis.

Väl hemma igen efter vår lilla strapats så lade jag en stelfrusen Alva under en filt på soffan och startade en film medan jag själv gick ut och passade på att dokumentera vintern som vi har i år. För som svärfar har sagt flertalet gånger; - Det är bästa att vi fotar den här vintern för annars kommer ingen att tro oss! Sagt och gjort... så här kommer ett axplock.

Snön täcker just så pass staketet.

Det hade varit ett ganska vackert kort om det inte hade varit för dom där fula järnvägsstolparna.

Snögubben som byggdes härom dan har redan snöat över.

Det tog några timmar att skriva det här inlägget. Alva och jag har tänt en brasa och hunnit fika, pussla och bygga en koja under köksbordet. Nu sitter hon i den och matar dockan med flingor. Snart är det dags att hämta grabbarna på dagis och ikväll vankas det APT på jobbet. Ska hinna med och ta tempen på Alva en gång till också för att se om det behövs VABas mer imorgon. Men då har Marcus sagt att han kan vara hemma. Vi hörs!

Kram Lovisa och Alva