Lite tid på tu man hand

Ikväll har jag och Marcus varit ute på egen "galej" och därför har barnen haft sina "favvobarnvakter" här hemma. Lovisa och "Fåret" har hållit barnen sällskap i ca tre timmar medans vi varit borta och som ni ser på bilden så har dom haft det toppen! Hade det inte varit för att dom var så trötta så hade dom nog kunnat sitta så där lääänge till. Men ögonen gick nästan i kors på dom efter en ganska lång och intensiv dag så det var bara att fyra av ett redigt puss-och-kram-kalas och sedan krypa isäng.

Imorgon är det dags igen för Hugos andra "Bollkul"-tillfälle och ryggsäcken hänger redan klar i hallen packad med gympaskor, shorts, T-shirt och vattenflaska. Han var så söt förra veckan när dom spelade en snabb fotbollsmatch på slutet. När alla andra barn flockades runt bollen så sprang Hugo ner på mål och väntade på att få en passning. Och vinnarskalle som han har så bröt han ihop när hans lag bara gjorde ett mål och matchen slutade oavgjort.

Imorgon har han bestämt sig för att vara med i det Röda laget och att han ska göra massor av mål. Jag hoppas verkligen det...för allas skull, annars blir det en lååång och jobbig kväll här hemma.

Hugo (i fårets coola kepsmössa), "Fåret", Lovisa och Alva. När Alva somnade ikväll viskade hon sömndruket till mig; "Mamma...jag äskaj dej...Fåjet å Lovisa". Visst smälter man!

Kram Lovisa

Finbesök...

Idag hade vi en sån där skön start på dagen igen som vi lyckats ha några lördagar i rad nu. Sovmorgon, frukost i sängen och sedan bara en massa mys med barnen. Det var underbart! Medan jag fortfarande låg kvar i sängen ringde telefonen och jag hörde hur Marcus svarade...efter en stund kom det fram att det var mina kära föräldrar på tråden som undrade om vi var hemma idag så att dom kunde komma och hälsa på oss framåt eftermiddagen. Kul, kul!

Hugo hade som sagt sitt kalas att gå på så han missade mormor och morfars ankomst. Men Alva skötte sig bra som välkomstkomitté med kramar och mys. Vi har ätit och fikat tillsammans som sig bör när man får hem fint besök. Marcus och pappa har tittat på sport och mamma och jag har bollat ideér kring min stundande trettioårsfest medan Alva har sprungit från famn till famn.

Marcus efter sin löprunda imorse :o)

Alva njöt av uppmärksamheten från mormor och morfar.

Mamma och pappa kom med en fantastisk tulpanbukett som pryder vårt matsalsbord i vardagsrummet.

Tack mamma och pappa för en härlig dag! Hoppas ni kom hem ordentligt.

Kram Lovisa

Som jag har längtat...

...efter denna helg! Det har varit en lång vecka med många timmar på jobbet och några kniviga uppdrag, så det ska bli skönt med två lediga dagar tillsammans med min underbara familj. Vi har som tur var inget särskilt inbokat, mer än ett efterlängtat kalas för Hugos del. Hans kompis Lucas har fyllt fem och ska ha kalas imorgon eftermiddag.

I veckan har det fortsatt att snöa, precis som på så många andra håll i landet. Jag och Marcus har skottat när vi kommit hem från jobbet men ändå har det krävts en till omgång med spade och skyffel senare på kvällen för att vi inte ska ha snöat inne morgonen därpå. Även om jag tycker att det är oerhört vackert med detta enorma och vita snötäcke så tycker jag att det får räcka nu. Det blir så jobbigt när alltihopa ska töa undan sen...det kommer att bli så slaskigt och trist.

Härom kvällen var jag hemma hos en väninna på tupperwareparty. Jag har aldrig varit på det förut och om jag ska vara ärlig så har det bara kommit på tal i skämtsamma ordalag och enligt mig så är det bara gamla tanter som går på sånt för att fylla på sitt plastförråd. Men jag får nog ta och äta upp alla mina fördomar om tupperwarepartyn och acceptera att jag själv faktiskt börjar bli till åren kommen för jag tyckte att det var jätte trevligt och jag åkte därifrån med en riskokare, en "tårtburk" att frakta tårtor i, samt en plastbutt som alla fick gratis som tack för att vi kom på visningen. Jag funderar faktiskt på om jag ska ta och bjuda hem lite tjejer någon kväll framöver på ett eget litet plastparty :o)

Ett snötäckt Mosås

Fredagsmys med semlor.

Alva äter med hela ansiktet :o)

Det kanske inte syns...men det gör Marcus också :o)

Nu har vi haft lite mys framför tv:n med både ostkrokar och karameller. Barnen fick som väntat en sockerchock och håller just nu i skrivande stund på att springa av sig allt socker innan det är dags för sängen. Marcus hjälper till genom att jaga dom blå genom alla rum.

Kram Lovisa

Ännu en skön dag

Nu har jag ju visat lite bilder av hur kul vi har det i backen så idag tänkte jag visa lite bilder bakom kulisserna istället. Har inte så mycket tid till att skriva för vi ska precis till att spela en revanchmatch i TP så jag låter bilderna tala för sig själv.

I väntan på korvgrillning

Två rödmosiga tjejer.

Gissa om jag blev sugen på att tjuvkoppla och ta en åktur ;o)

Hugo, Micke, Hanna, Marcus och Alva står i startgroparna. Klara...färdiga...GÅÅÅÅÅ!!

Alva, den lilla primadonnan fick åka pulka upp för backen efter varje åk.

Trött!

Dom här fina hundarna hittade vi på parkeringen redo för en runda i spåret.

Hugo och Noa fortsatte att leka ute i snön även efter våra två timmar i backen.

Efterlängtat fika!

Hugo och jag spelar Bamses 4 i rad.

En skön utedag

Idag har vi fortsatt att vara ute i det sköna januarivädret. I väntan på att dom övriga i hemgruppen skulle komma så gav vi oss ut på en promenad med barnen i pulka, på bob och på skidor. Lagom till att vi kom tillbaka från vår promenad och Marcus hade gått in för att starta kaffekokaren så kom Enbloms och Anna åkandes med bil in på området .

Sedan har dagen fortsatt att gå i ledighetens tecken. Vi har bara fikat, ätit, pratat och fortsatt att vara ute i snön. Snart är det dags för barnen att bänka sig framför en film med varsin godisskål...det är ju trots allt fredag och med andra ord dags för fredagsmys :o) Sen får vi se vad vi vuxna tar oss för när lugnet lagt sig. Kanske ett parti TP eller så kanske vi bara fortsätter att slappa i soffan...

Alva spanar in Ann-Sofie och Hanna som kämpar sig ner för backen på sina skidor.

Team Kindevåg och Team Romell

Trappåkning!

Alva vågade sig på ett åk i mammas sällskap tillslut.

Kram Lovisa

Nu är vi i Kloten

Imorse packade vi bilen med väskor, overaller, mat och kälke och styrde mot Kloten som ligger två mil öster och Kopparberg. Vi ska vara här fram till söndag tillsammans med vår hemgrupp. Det är tredje året i rad som vi åker hit och det ska bli så skönt att få några dagar med trevligt umgänge, lek och bus med barnen ute i backan och sköna, lediga stunder.

När vi kom fram instalerade vi oss i våra rum och sedan var det dags för lunch och fika. Sedan blev barnen otåliga och ville ut i snön så vi bylsade på oss kläder och tog med oss pulkor och kälkar ut i en lite backe som ligger just runt hörnet bredvid vår stuga. Det blev en skön stund ute i det friska vädret innan mörkret lade sig över stugbyn och barnen var sådär härligt rödrosiga om kinderna när vi kom in. Här följer en liten bildresumé av vår första dag...

Se upp i backen!!

Familjen Romell brottas i snön och Hugo gör sig redo för att rädda Noa ur Ann-Sofies klor...

...medan Alva chockad ser på.

Efter pulkabacken blev barnen lovade varsin glass. Här står dom snällt på kö :o)

Marcus läser en bok om dinosaurier för barnen som lyssnar andäktigt.

Imorgon ansluter resten av hemgruppen så då blir det fullt ös här i stugan. Ska bli jättekul!!

Kram Lovisa

Aftonbladet

Min svåger och svägerska är med i Aftonbladet idag, både i papper och nätformat. Det är en artikel skriven om att skaffa syskon till sitt barn eller inte. En mycket bra och tänkvärd artikel tycker jag.

Klicka här så kommer du till sidan.

Kram Lovisa

In Sweden we call it a kick.

Igår morse gjorde vi en chansning och ringde till farmor och farfar i Kisa och bjöd hit dom över dan. Vi hade inget särskilt för oss och tänkte att en dag i sällskap av Roger och Birgit skulle vara trevligt och dom nappade som tur var på inbjudan. Strax innan klockan två rullade dom in på tomten och barnen blev överlyckliga när "gästerna" klev innanför dörren.

Det blev mat och fika under dagen och så hade farmor och farfar tagit med sig en av deras fyra sparkar som barnen skulle få testa. Så det blev en skön promenad efter middagen i det milda vädret.

Alva satte sig gladeligen på passagerarsätet och lät oss andra göra grovjobbet :o)

Farfars tur att skjutsa...

...och så mammas tur!

Hugo tog ett dopp i den vita pudersnön.

Farfar hade med sig hemmavideos från året som gått samt en härlig nostalgifilm på Marcus och hans syskon när dom var små. Hugo fnittrade åt pappas 80-tals frilla och glasögon :o)

När farmor och farfar hade styrt hemåt och barnen snarkade på övervåningen ställde jag mig i köket och förberedde vårt kvällskäk...

Sushi på tu man hand. Så mysigt!

Kram Lovisa

Sjuk och trött!

Roligare överskrift än så blir det inte. Runt lunch ringde dagis upp mig på mobilen och talade om att Alva hade 39 graders feber så det var bara att packa ihop sig och åka till dagis. När vi kom hem la vi oss på soffan och tittade på Törnrosa och somnade båda två. Strax innan fyra vaknade vi och då blev det bråttom. Jag hade tänkt ha maten klar innan grabbarna skulle komma hem plus att jag ville hinna tända lyktan på trappen så att Hugo skulle få se vad fint den lyste i mörkret. Men den hann slockna innan dom kom hem :o(

Hugo och Marcus gjorde en billykta igår som lyser så fint när det är mörkt ute.

Såhär glad var Alva imorse innan vi åkte till dagis. Iklädd Hugos biltröja :o)

Några timmar senare med 39 grader i kroppen och trött!

Kram Lovisa

3 sekunder i rampljuset

Igår jobbade jag på ett uppdrag där det fanns en speciell arbetsgrupp representerad. Jag kan även avslöja att det är Hugos framtida drömyrke. Han pratar om det lite titt som tätt att han vill jobba som just detta så att han kan rädda mig, Marcus och Alva från tjuvar och dumma människor. Det känns tryggt tycker jag!

Hur som haver så jobbade jag på ett uppdrag som det visade sig att även media var intresserade av och hade skickat dit journalister och kameramän. Jag och min kollega trodde inte att vi fastnade på film eftersom att kameramännen inte tilläts filma inne i salen där vi var eftersom att autentiska fall togs upp som exempel i föreläsning etc och som denna yrkesgrupp inte ville skulle komma ut i media. Men på något vis fastnade jag på film ändå...i ca 3 sekunder :o) Detta var på ett sätt bra för då kunde jag visa det för Hugo som bevis eftersom att han inte riktigt kunde fatta att jag hade beblandat mig med dessa coola snubbar.

Klicka här så kommer du till TV-klippet

Det tar tid och är lite segt att komma in. Det går även att klicka sig in på onsdagen den 13 januari kl9:33 och sedan dra fram till ca 57 sek in i inslaget...sen ska jag synas ute i vänsterkanten.

Kram Lovisa

Burr vad det är kallt!

Det fortsätter att vara kyligt i Örebro. Flera dagar har termometern stundtals visat -30. Och eftersom att vi bor i ett gammalt hus från tidigt 1900-tal så håller det inte speciellt tätt och vi har kallras lite överallt här inne. Barnen kryper gärna in under filtar när dom sitter i soffan och tittar på film och de senaste kvällarna har jag värmt vetesäckar och lagt i deras sängar innan läggdags och dom har blivit helt saliga när dom krypit ner under täcket och mötts av värmen. Nu får vi verkligen hoppas att det vänder och blir lite varmare igen...

Detär lite mysigt trots allt att få sitta och mysa under filtarna.

Åkte till Västerås i söndags för att fira Ebba då hon hade fyllt 11år tidigare i veckan.

Alva fick vara med och öppna paket...

...och se på sport med grabbarna i sängen. Lyckan var total :o) Lägg märke till stilen!! Precis som hennes idoler som ligger bredvid henne.

Kram Lovisa

En skön hemmadag

Idag har dagis varit stängt så jag och barnen har hasat runt i pyjamas här hemma. Barnen har lekt, pärlat, tittat på film, spelat spel, lekt igen och även klätt ut sig. Alva går in helhjärtat i uppgiften och bylsar på sig allt möjligt och även så mycket som möjligt. Man har svårt att hålla sig för skratt när hon plötsligt dyker upp bredvid en med utklädningskläder från topp till tå.

Hon är glad i färger som ni ser...

Ska det va så ska det va ordentligt med boa och trollspö!

Busfrö! Tycker mig se en liten Kindevågsnäsa vara på väg ;o)

Man tager vad man haver! En vattenkanna får fungera som en stövel full med vatten. Alva har sett Emil på film och vet precis vad pappa Anton säger när han stoppar ner foten i den vattenfyllda skon.

Hugo tyckte att lillasyster hade kommit på en rolig lek så dom fortsatte leka den tillsammans en stund.

I eftermiddags kom Marcus hem och hämtade Hugo för att sedan åka iväg till logopeden. Nu är det exakt ett halvår sedan han var där sist och det visade sig att han hade gjort stora framsteg i talet. Det tycker vi också...bara under de senaste veckorna har det hänt jättemycket och det är så roligt att se. Det var även skönt få veta att logopeden tyckte att han inte hade några som helst problem med varken ordförrådet eller grammatiken. Det enda är att han är lite slarvig med uttalet men det ska nog hinna rätta till sig tills nästa gång han ska tillbaka om ytterligare ett halvår. Jag tror att hans iver att lära sig och att han frågar så mycket nu för tiden har skyndat på hans tal endel. Marcus sa att på den dryga tio minuters bilfärden in till USÖ hann han fråga säkert hundra frågor och hela tiden kontrade han med ett "varför" när han fick ett svar :o) Han är så skön vår Budde!

Kram Lovisa

"Kela min vän"

Idag har vi fixat och fejjat här hemma (vilket var väldigt välbehövligt) för vi väntade besök framåt eftermiddagen. Äntligen skulle Alvas bästa kompis Cornelia och hennes familj komma hit och äta mat och leka lite. Vi har försökt få till en träff flera gånger tidigare men hela tiden har sjukdomar kommit emellan. Men nu var det alltså dags...och för Alva talade vi inte om det förrän imorse eftersom att vi inte ville att hon skulle tjata hål i huvudet på oss.

När Cornelia, eller "Kela" som hon kallas av Alva, väl kom hit så blev det genast high life. Tjejerna drog igång att leka på en gång och tydligen har dom något internt skämt dom sins emellan för varje gång någon av dom sa ordet "bajs" så skrattade den andra igenkännande...dom är så söta!!!

Hugo som vanligtvis är den som brukar ta med sig kompisar hem hamnade helt plötsligt utanför och kom gråtandes när det visade sig att tjejerna hade gaddat ihop sig och förbjöd honom att vara med i deras lek. Men han var inte ledsen länge för tjejerna tyckte att han var ganska kul att jaga och slå på med skumgummisvärden.

Det var så kul att få lära känna Cornelias föräldrar också. Hela Mosås verkar krylla av trevliga människor. Det ska bli kul att lära känna barnens kompisar och föräldrar mer under åren som kommer.

Vänner!

Kram Lovisa

Var är delete-knappen?

Idag är en såndär dag som jag helst önskade inte borde ha hänt, en sån som man önskar man kunde radera med delete-knappen och helst ha den ogjord.

Den började först och främst med att Hugo vaknade på tok för tidigt imorse. 05:55 hojtade han innifrån sin säng och sa att han ville gå ner och spela dataspel. Ibland önskar jag att han hade Alvas morgonhumör...hon ligger och drar sig och låter ingenting stressa henne upp ur sängen. Hon kliver upp när hon känner sig utvilad och redo. Det är i och för sig ett irritationsmoment det också bland, särskilt när man har bråttom. Men just idag hade det varit trevligt om Hugo hade haft ro i kroppen och legat och mornat sig en stund. Men icke! Han skulle upp på en gång.

När barnen hade ätit sin frukost, borstat tänderna och stog påbylsade med overaller, vantar och mössor i hallen och vi skulle gå ut till bilen märkte jag att bilnyckeln inte hängde i skåpet som den borde. Inte fanns den heller i någon av mina jackfickor. Ringde Marcus som satt på jobbet och undrade om han möjligtvis hade fått med sig den av misstag imorse?...och mycket riktigt, så var det! Grrrr!!!

Hugo hade tidigare frågat om han kunde få åka bob till dagis men jag hade sagt "nej" eftersom att det var alldeles för kallt och att vi därför skulle ta bilen. Men eftersom att bilen inte längre var något alternativ så gick jag med på att ta boben till dagis...trots kylan. Alva vägrade redan när vi kom nedanför trappen och skulle absolut inte åka bob så henne satte jag i vagnen och Hugo placerade sig snällt på boben. Halvvägs till dagis bröt Hugo ihop av kylan och grät att han ville gå hem igen. Som tur var kom Marcus och mötte upp oss...han hade åkt från jobbet för att lämna tillbaka bilnyckeln och han kom precis i rättan tid. Han tog med sig Hugo i den varma bilen och lämnade av honom på dagis och jag gick vidare med Alva till hennes avdelning. Efteråt var jag totalt genomsvettig samtidigt som jag frös i den 25 gradiga kylan.

Sen har resten av dagen gått i samma oturstecken...

Först var det bilnyckelsincidenten...

Sen var det den smällkalla promenaden till dagis med griniga och frusna barn...

Sen ramlade en av mina vantar ner bakom elementet och jag har ännu inte lyckats få upp den...

Sen for jag och handlade på Willys och självklart gick handtaget på båda papperskassarna sönder så jag fick plocka varor från backen...

Som pricken över i:t ville inte Hugo följa med hem från dagis när jag kom för att hämta honom. Pappa hade ju lovat att han skulle komma och hämta idag...men det visade sig att jag inte fick några uppdrag idag så därför tyckte jag att det skulle vara skönt för barnen att få komma hem lite tidigare. Men se där hade jag fel. Hugo blev så arg och skulle absolut inte följa med mig hem. Så det slutade med att jag fick bära ut honom genom köksingången på baksidan ut till bilen...suck! Ikväll satt Hugo dessutom och filosoferade lite och undrade "om mamma dör, får vi en ny mamma då?"

Där satt den...nåda stöten!

Kram Lovisa

Oh happy day!

Helgen spenderade vi i både Västerås och i Avesta. I lördags fyllde min svåger Jonas 40 år vilket firades med god mat och fika i deras hem på eftermiddagen. Vi kom dit strax efter lunch för att hjälpa min syster med de sista förberedelserna innan alla skulle komma. Det blev en jättetrevlig tillställning och vi hann även träffa gamla bekanta från vår korta vistelse i Västerås på tidigt 2000-tal.

Lite senare på kvällen åkte vi upp till Avesta där barnen fanns tillsammans med Mia, Stefan och Seth. Dom åkte med i Mias bil då jag och Marcus styrde vår bil mot Västerås. Vi tyckte att dom kanske skulle ha det lugnare tillsammans med farbror, faster och kusinen istället för att springa runt bland 100 personer som dom inte känner så väl. Och mycket riktigt, dom verkade ha haft det riktigt mysigt under tiden vi var på kalas.

På söndag morgon följde vi med till kyrkan. Stefan skulle predika och barnen skulle få gå ner på "julkul" under tiden. Alva var lite här och lite där. När Stefan gick upp på estraden ville hon springa upp till honom men vi fick henne att sitta kvar tills dess att mötet var slut och det var dags att gå och fika. Då sprang hon jublandes mot Stefan och ville inte släppa taget om honom.

Alva och farbror Stefan.

Igår kväll var Marcus borta på musikråd, så när jag hade lagt barnen letade jag fram gamla VHS-band som jag satte mig ner och tittade på. Bland annat tittade jag på gamla inspelningar från min 4-åriga teckenspråk- och tolkutbildning. I träningssyfte fick vi ofta filma in oss själva i något som heter språkboxar. Det var ett litet rum med endast en tv och videokamera som inredning. Där stog vi många timmar och tecknade och tragglade för att få teckenspråket att bli så rent och flytande som möjligt. Usch, det var hemskt att se sig själv stå där och kämpa med tecknen. Jag minns precis känslan hur det var att stå där i det där lilla rummet och veta att man snart skulle bli analyserad av en lärare som med all säkerhet hade ett och annat att tycka till om ang handformer och teckenval.

Bland alla dessa gamla VHS-band hittade jag även vår bröllopsfilm. Den kunde jag verkligen inte motstå att titta på. Vi var så unga...jag 23 år och Marcus 27. Och vi såg nästan sprickfärdiga ut av lycka. Jag minns att jag inte kunde sluta att le. Det var verkligen en helt fantastisk dag med många fina minnen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag skulle kunna gifta mig om och om igen! Självklart med Marcus ;o) Det är ju bara han som får det att pirra i magen på mig. Jag kan inte tänka mig att leva livet tillsammans med någon annan!

Det blir ingen vidare kvalité när man tar kort på tvn. Men här är vi iallafall på vår stora dag :o)

Kram Lovisa

Gott Nytt År!

"Varför?"

Ett nytt år är här och Hugo fortsätter att tjata hål i huvudet på oss med sitt evigt malande "varför?" åt allt man säger och gör. I morgon tror jag att jag ska bära med mig papper och penna hela dan och rita streck för varje "varför?" han säger...det kommer med all sannolikhet bli en hel del streck.

Mia och Seth kom hit i onsdages eftermiddag. Vi käkade mat och hade lite mys innan det var dags att söva alla barnen. Grabbarna ville så gärna sova tillsammans vilket dom självklart fick göra och vilken mysig syn det var att se dom ligga där på madrasserna på golvet, fnittrandes som små tjejer. Bilder på det kan ni se här på Mias blogg.

Igår firade vi nyår hemma hos Romells tillsammans med Sunnermarks och Redlers från Göteborg. Det blev en underbar kväll. Vi bjöds på god mat och trevligt umgänge. Barnen hade superkul och ordnade disco åt oss uppe på Hannas rum. Dom hade till och med ritat biljetter som vi fick ta med oss för att kunna komma in på rummet. Till tonerna av "Rapparen Sofia" (från lilla melodifestivalen och även Hugos favoritlåt) så dansade och sjöng vuxna och barn så att golvet höll på att ge vika och taket nästan lyfte.

Strax innan 22-tiden spred vi ut barnen i alla rum och sängar som fanns och en efter en törnade dom in och sussade sig sedan igenom tolvslaget medan vi vuxna fortsatte att fika och umgås. Strax innan 01 var vi hemma igen med trötta och frusna barn som gladeligen kröp ner i sina sängar här hemma och sov vidare fram till åtta, halv nio imorse.

Idag har vi bara tagit det lugnt och tagit dagen som den kommit. Vi har åkt bob och pulka, tittat på film och Mia bakade chokladbollar med grabbarna på eftermiddagen. Vi misstänker att barnen kommer att be om att få gå och sova ganska tidigt ikväll och då har föräldrarna planerat att se en film och fortsätta vårt frosseri av chips och godis.

Alva hittade en röd och fin vagna som hon lekte med hemma hos Romells.

Marcus med sin fina syster tillika min fina svägerska.

Mia och jag

Barnen fick leta efter godispåsar framåt kvällen och Alva bjöd gärna med sig till pappa.

Sovande barn.

Nyårsdagen! Alla var vi trötta och sega och Alva gjorde det vi andra bara längtade efter...att få krypa in under en varm filt och bara vara.

Vi trotsade kylan och gav oss ut i pulkabacken.

Grabbarna var tappra och klättrade upp för den enorma backen gång på gång.

När vi kom hem igen så brann det varmt och gott i kaminen så vi tog med oss fikat och satte oss på en filt framför brasan.

Sedan blev det godisutdelning till dom små (vi vuxna får vänta till ikväll) och så blev det filmvisning av Ice Age 3.

God fortsättning på det nya året!

Kram Lovisa