tisdag 5 januari 2010

Var är delete-knappen?

Idag är en såndär dag som jag helst önskade inte borde ha hänt, en sån som man önskar man kunde radera med delete-knappen och helst ha den ogjord.

Den började först och främst med att Hugo vaknade på tok för tidigt imorse. 05:55 hojtade han innifrån sin säng och sa att han ville gå ner och spela dataspel. Ibland önskar jag att han hade Alvas morgonhumör...hon ligger och drar sig och låter ingenting stressa henne upp ur sängen. Hon kliver upp när hon känner sig utvilad och redo. Det är i och för sig ett irritationsmoment det också bland, särskilt när man har bråttom. Men just idag hade det varit trevligt om Hugo hade haft ro i kroppen och legat och mornat sig en stund. Men icke! Han skulle upp på en gång.

När barnen hade ätit sin frukost, borstat tänderna och stog påbylsade med overaller, vantar och mössor i hallen och vi skulle gå ut till bilen märkte jag att bilnyckeln inte hängde i skåpet som den borde. Inte fanns den heller i någon av mina jackfickor. Ringde Marcus som satt på jobbet och undrade om han möjligtvis hade fått med sig den av misstag imorse?...och mycket riktigt, så var det! Grrrr!!!

Hugo hade tidigare frågat om han kunde få åka bob till dagis men jag hade sagt "nej" eftersom att det var alldeles för kallt och att vi därför skulle ta bilen. Men eftersom att bilen inte längre var något alternativ så gick jag med på att ta boben till dagis...trots kylan. Alva vägrade redan när vi kom nedanför trappen och skulle absolut inte åka bob så henne satte jag i vagnen och Hugo placerade sig snällt på boben. Halvvägs till dagis bröt Hugo ihop av kylan och grät att han ville gå hem igen. Som tur var kom Marcus och mötte upp oss...han hade åkt från jobbet för att lämna tillbaka bilnyckeln och han kom precis i rättan tid. Han tog med sig Hugo i den varma bilen och lämnade av honom på dagis och jag gick vidare med Alva till hennes avdelning. Efteråt var jag totalt genomsvettig samtidigt som jag frös i den 25 gradiga kylan.

Sen har resten av dagen gått i samma oturstecken...

Först var det bilnyckelsincidenten...

Sen var det den smällkalla promenaden till dagis med griniga och frusna barn...

Sen ramlade en av mina vantar ner bakom elementet och jag har ännu inte lyckats få upp den...

Sen for jag och handlade på Willys och självklart gick handtaget på båda papperskassarna sönder så jag fick plocka varor från backen...
Som pricken över i:t ville inte Hugo följa med hem från dagis när jag kom för att hämta honom. Pappa hade ju lovat att han skulle komma och hämta idag...men det visade sig att jag inte fick några uppdrag idag så därför tyckte jag att det skulle vara skönt för barnen att få komma hem lite tidigare. Men se där hade jag fel. Hugo blev så arg och skulle absolut inte följa med mig hem. Så det slutade med att jag fick bära ut honom genom köksingången på baksidan ut till bilen...suck! Ikväll satt Hugo dessutom och filosoferade lite och undrade "om mamma dör, får vi en ny mamma då?"
Där satt den...nåda stöten!
Kram Lovisa

5 kommentarer:

  1. Min älskling, jag har sagt förlåt så många gånger, vet själv hur irriterad jag skulle blivit...
    Men i morgon är en annan dag, som Christer Björkman just sjöng på tv (i ett program inför melodifestivalen)
    Puss, Marcus

    SvaraRadera
  2. Hi hi, denna dag fick din make att skriva en kommentar... det var väl värt en del!?

    Men oj, vilken dag. ALLT verkar ha gått fel. Stackars dig! Typiskt! Och tänk igår var rubriken "oh, happy day"... så det kan blir. Är det detta som kallas livet...? "Det är dagarna som går som är livet", som Carola sjöng.

    Kram kära syster!!!

    SvaraRadera
  3. Vilken dag!!!! Det där med skrikande barn från dagis, jag vet! usch, det är jobbigt, pinsamt, frustrerande och allmänt jobbigt!!!!!
    Hoppas du får en bättre dag imorgon!

    SvaraRadera
  4. Men vilken dag. Då kan inte morgondagen bli annat än toppen eller hur. Det var jättekul att träffas i lördags även om vi nu inte han prata något just alls, mkt människor och det kändes som jag fastnade inne i finrummet. Har inte ens en aning om när ni åkte.
    Ha det gott så får vi väl prata vidare på bloggarna istället.
    Kram
    Anette

    SvaraRadera
  5. Oj vilken dag. men vissa dagar är bara sådana.Sen kommer dagar som är varma ,sköna, bad och sol....kramaiga barn.
    Men du ska veta att du är världens bästa mamma för dina barn och världens bästa fru för din man och världens bästa bonusdotter till oss.
    Hoppas dagen i dag blir bra. Kram Blå huset

    SvaraRadera