tisdag 30 november 2010

Äntligen en lugn stund


Tjingeling!

Åh, vad skönt det är att äntligen få parkera rumpan i soffan och bara sitta och njuta av tystnaden och ledigheten. När barnen somnade för en liten stund sedan röjde jag snabbt upp här hemma (egentligen skulle en storstädning och sanering behövas) och kunde sedan med gott samvete sjunka ner i soffan och börja blogga. Det har hänt så mycket sedan jag skrev sist och jag har varit så sugen på att blogga men jag har varken haft tid eller orkat ta mig för att göra något inlägg. Igår till exempel gjorde jag mig i ordning samtidigt som barnen och gick och lade mig halv 9 och somnade innan jag ens hann lägga huvudet på kudden. Är så trött på kvällarna och dessutom har vi haft något inbokat varje kväll hela förra veckan och den här veckan ser inte bättre ut den. Just ikväll är jag hemma men då är istället Marcus borta och kommer hem lite senare. Det har varit så pass att vi bara har slängt bilnyckeln till varann ute på garageuppfarten och bytt av varann på hemmafronten.

Hoppas verkligen att detta flängande snart tar slut. Det skulle vara skönt att bara få ha en helt vanlig vardagkväll hemma...tillsammans alla fyra. Det skulle vara skönt för magen också känner jag. Har redan börjat känna av sammandragningar som ofta uppkommer när jag stressar, men så mår jag också extremt illa när det blir för stressigt och när det är mycket på gång. Och inte att förglömma, den klassiska minnesförlusten. Även om jag kunde vara lite glömsk och disträ innan jag blev gravid så är det sju gånger värre nu. Jag är jätte glömsk och en typisk förvirring på mornarna är "lämnade jag barnen på dagis...eller???" Jätte läskigt!!

Här hemma brinner det ljus för jämnan. Det är det enda positiva med mörkret och kylan där ute. Ljus lyser upp och sprider värme och så är det hög mysfaktor att få tända ljus överallt i huset.

Julmarknaden i lördags blev en hit! Det kom jätte mycket folk och det var en härlig stämning och vi fick in en stor summa pengar som vi så småningom kan skicka till Serbien och "Bread of Life".

Jag och barnen tog ledigt i tisdags i förra veckan för att åka till Katrineholm för att stråla samman med övriga familjen. Min syster Linnéa och hennes två flickor, Nellie och Signe hade tagit flyget från Lycksele för att komma ner och hälsa på mamma och pappa i en vecka. Vi hade en jätte mysig dag tillsammans och passade även på att fira lillebror Ludwig på hans 27 års dag.

Hugo och Nellie lekte och hade kul tillsammans. "Vi leker att vi är kära och pussas hela tiden" sa Nellie. "Nä, måste vi pussas....kan vi inte bara ge varann en puss på kinden??" Undrade Hugo ;o)

Moster Linda (hemkunskapsläraren) engagerade alla barnen i lussebak. Och vilka underbara barkverk dom skapade sen!!!

Kolla in den här fina lussesnigeln tex :o)
Kram Lovisa

torsdag 25 november 2010

Ljus i vårt hus


God kväll vänner!

Vad gör jag uppe?? Borde egentligen gå och sova, men jag är som vanligt för sent ute med att fixa grejer så nu sitter jag här, på tok för sent och pysslar med saker inför helgen.

På lördag är det julmarknad på Adolfbergsgården. Jag, Maria och Gudrun har dragit i trådarna inför årets marknad och det är endel att stå i. Jag har bland annat varit ute i butiker och raggat gratisprodukter till vårt barnlotteri. BR-leksaker är en prima affär, det måste jag säga. När jag gick in där och frågade om dom kunde tänka sig att skänka några gratisleksaker kunde jag aldrig drömma om den mängd som killen jag pratade med erbjöd. Med några knapptryck på datorn hade butikschefen gjort en beställning och en vecka senare fick jag komma och hämta en låda med 48 jojosar, 25 ritblock med kritor och 7 hopprep. Inte illa!!! Jag hoppas att barnen som kommer och köper lotter blir glada för sina vinster (det finns en hel del annat smått och gott också).

Ni kommer väl på lördag hoppas jag!! Ja, ni som bor i närheten har väl lite lättare för att komma...alla är självklart välkomna men jag kan tänka mig att det blir lite bökigt att ta sig iväg om man bor långt borta. Kan i och för sig tipsa om några saker som går att handla över internet i så fall. Min syster och hennes kompis Maria har en hemsida där dom säljer fina betonggrejer och virkade saker. Dom kommer på lördag och ska sälja sina fina julsaker på marknaden. En jobbarkompis syr helt fantastiska barnkläder och hon kommer också att sälja endel på lördag, så har ni inte möjlighet att komma på julmarknaden kan ni ändå handla grejer över nätet. Bra va?!

Ikväll är enda kvällen jag hinner att pynta här hemma för sen är jag fullt upptagen med julmarknaden imorgon och på lördag, så därför har jag sprungit runt och flyttat omkrina stakar och stjärnor i fönstrena hela kvällen. Nu tror jag att jag börjar bli nöjd, men fortfarande saknas det några stjärnor som jag tror att jag och barnen ska åka och införskaffa imorgon efter dagis.

Alla lampor ger ett så underbart sken! Jag gillar stjärnor bäst, men samtidigt är det så charmigt med de gamla hederliga stakarna i fönstren. Längtar riktigt mycket efter jul nu...allra mest efter att få vara ledig och umgås med familj och vänner. Men, allt har sin tid och den som väntar på något gott...ja ni vet.

Nä, nu får det vara slutpladdrat!

Sov så gott, och på återseende. Då får jag berätta hur marknaden gick och så lägga in lite härliga bilder från i tisdags då jag och barnen åkte till Katrineholm för att träffa Linnéa och tjejerna som kommit ner från Lycksele för att hälsa på.

Hallfönstret!

Köksfönstret!

Vardagsrumsfönstret!
Kram Lovisa

söndag 21 november 2010

Tråkig söndag

Hej!

Nu är vi hemma igen, eller egentligen så har vi varit hemma ganska så länge. Vi startade relativt tidigt från Kisa idag för att Hugo skulle på sitt första disco i eftermiddag och Marcus ville hem och fortsätta jobba på sovrummen.

Jag har mått ganska dåligt idag. Det började med träligt illamående igårkväll som försvann under natten men som istället mynnade ut i total utmattning hela dan idag. Dom andra två graviditeterna har jag behövt äta järntabletter vilket jag misstänker att jag behöver göra även denna gång. Jag känner mig alldeles skakis och får lätt yrsel, vilket jag har känt av idag.

Det i kombination med att Hugo skulle skjutsas iväg på disco, kylskåpet skulle fyllas så jag och Alva åkte till Willys för att handla, Hugo skulle hämtas på discot, mat skulle lagas och bröd skulle bakas, blev ingen bra kombination. Men när Marcus var klar på övervåningen kom han ner och hjälpte mig att hänga upp julgardinerna i vardagsrummet och ta hand om barnen inför läggdags så nu känns det lite bättre. Det är gott att vara två...så är det bara!

Men fortfarande sitter nedstämdheten i. Men så är det i och för sig varje söndag. Jag blir alltid lite nedstämd för att helgen är över och för att jobbet drar igång igen (trots att jag gillar mitt jobb väldigt mycket). Det brukar vara av lindrigare art men just nu gör illamåendet att det bara känns ännu mer bedrövligt.

Så ja, nu har jag fått avreagera mig lite! Tack för att du tog dig tid att läsa igenom mitt nedstämda inlägg. Lovar att det ska klinga lite muntrare om det nästa gång.

video

Dominobygge hos farmor och farfar igårkväll. 500 brickor som tog lååång tid att ställa upp men kort tid att få i kull :o)

Kram Lovisa

lördag 20 november 2010

Dagens outfit

Hejsan!

Jag brukar vara ute endel och kolla runt på bloggar på nätet och har snappat upp att man ska lägga ut "Dagens outfit" på sina barn eller sig själv. Det ska gärna stå inköpsställe under bilden och vilken storlek plagget har. Så jag tänkte att jag inte skulle vara sämre jag...så här kommer dagens outfit på en utav mina älsklingar...

Mössa: Ullmax från InterSport One sice

Tröja underställ: Ullmax stl L

Löparjacka: Craft InterSport stl M

Löpartights: Craft vinterfodrade stl M

Strumpor: Märke okänt men svindyra (Fars dag presenten) stl 42-44

Reflexväst: Premiegåva från Idrottens Bokklubb One sice

Just i skrivande stund sitter jag och familjen och myser med lördagsgodis och film. Vi tittar på "Happy Feet" hemma hos farmor och farfar i Kisa. Vi kom hit igår kväll och har redan hunnit slappna av och släppa alla krav och måsten så till den milda grad att vi är snudd på förslappade eller snarare förlamade. Det är verkligen lisa för själen att komma hit. Veckan har varit tuff både på jobbet och hemma...det har varit mycket på agendan och jag är ju inte riktigt mig själv på grund av en och annan hormon som tagit över min kropp så jag känner mig rätt sliten. Men här får man tid att slappna av och samla tankarna. Mycket tack vare att barnen riktar sitt fokus på någon annan än oss föräldrar för en stund men också för att det blir ett annat slags tempo här. Det är ett speciellt lugn över Rosengatan 13 som är svårt att matcha hemma. Men så har jag ju också en svärmor som är fenomenal på att passa upp på oss och bjuda på mat utan dess like. Lyxigt värre!!!
Idag har vi varit ute i Mobyt och hälsat på och blivit bjudna på gott fika och hunnit prata en stund. Marcus hade med sig outfiten som jag visade ovan och sprang hem till Kisa efteråt, en sträcka på två mil. Han var härligt blöt när han kom hem, av både svett och slasksnö.

Igår kväll. Farfar hjälper Alva att klä på en Monchihi sina kläder. "Den äj ju bak och fjam" utbrast Alva och farfar fick snällt börja om från början :o)

Farfar och Alva leker med dockor!

Idag. Alva hade med sig sin Barbiemålarbok ut till Mobyt och gammelmorfar var nyfiken i en strut och ville se vad minsta barnbarns barnet hade ritat.

Karusellen hemma hos G-mormor och G-morfar är alltid lika rolig. Alva var stolt när hon visade att hon kunde alldeles själv!

Hugo gillar också att åka upp och ner och upp och ner och upp och ner och....

Magen i sen 3:je månad.
Kram Lovisa

måndag 15 november 2010

Relax

Hejsan!

Ligger i soffan och tar igen mig. Åkte och hämtade barnen på dagis direkt efter jobbet och sedan förberett dom för Bollkul som börjar nu klockan fem. Marcus kom hem och hämtade dom och nu ligger jag i min ensamhet och bara njuter av tystnaden.

Jag och ett gäng tjejer ska iväg till Gustavsvik klockan sex ikväll och gå på Relaxen. Det ska bli jätteskönt! Har bara varit där en gång förut och tyckte att det det var hellt okej men har hört att dom har fräschat upp där endel så nu antar jag att det är lite bättre. Ska bli kul iallafall, att åka ivägpå en liten tjejkväll såhär mitt i veckan.

Detta är jag när jag relalalaxar. Sådär härligt knubbig och blek...men dock inte längre såhär hårig. Det såg jag till att ändra på igår :o)
Kram Lovisa

söndag 14 november 2010

Farsdag


Hej och happy Farsdag på er!

Imorse firades Marcus med sång och paket. Vi sjöng Alvas älsklingssång - "Vi gjattuleva, vi gjattuleva, vi gjattuleva uti hundjade åj. Fujja, fujja, fujja, fujjaaaaa!" Hälften av barnaskaran hade varit med och valt paket, men det blev ingen jätte genomtänkt present för väl inne i affären fälldes kommentaren "Mamma det jäckej nu, jag vill åka hem". Så vi tog en snygg skjorta från ställningen och tänkte att; faller den inte i smaken så får väl pappan byta. Men han gillade den och det verkar som att den är en keeper.

Dom andra två presenterna hade den ömma modern...alltså jag, införskaffat tidigare under veckan. Jag hittade ett par strumpor som tydligen skulle vara bra till vinterlöpning och skidåkning. Jag brydde mig inte ens om att titta på prislappen för jag tänkte att ett par strumpor kan ju inte kosta så många kronor. Men jag fick en smärre chock när jag väl skulle betala och kassadisplayen visade 250:- med stora gröna neonsiffror!!! What?!? För ett par strumpor!! Hade det varit ett tio-pack så hade jag väl förstått...men nu var det ju bara ETT par! "Dom andas jättebra, behåller värmen och är formsydda" sa expediten. Jasså, jaha!! Jamen dåså...är dom formsydda, då förstår jag. HA!!

Men det är han värd, världens finaste och bästa pappa!!!


Paketöppning. Pappan själv hann knappt vara med och öppna...innan han hade fått bort allt John Blundstoff ur ögonen så hade barnen nästan öppnat alla presenter :o)

Alva, en 3-åring av idag med mobilen i högsta hugg.

Renoveringen och bygget av sovrummet fortsätter. Den här helgen har vi haft Mia, Stefan och Seth här, men Marcus har ändå fortsatt att jobba med rummet (vilket Mia och Stefan blivit informerade om). Men vi hade en trevlig helg ändå. Mia var duktigare på att använda kameran än jag så jag misstänker att bilder kommer att hamna på hennes blogg.

Nu ska vi åka iväg och inhandla "spottar", el och isolering. Marcus började även prata om golv och tapeter och då piggnade jag till ;o) Nu snackar vi! Det innebär att vi börjar komma in på mitt gebit :o)
Fortsättning följer...

Kram Lovisa

fredag 12 november 2010

Home alone

Nästan iallafall...

Marcus är ute och förlustar sig med ett gäng från jobbet. Dom skulle ut och käka och sedan titta på Henrik Fexeus på Hjalmar Bergman teatern. Får se när han kommer hem. Jag orkar inte hålla ögonen öppna så länge till så det kan hända att han får smyga ner i sängen ikväll.

Barnen och jag har haft fredagsmys på egen hand. Det slutade med att Alva lekte på egen hand i soffan och jag satt och höll om en ämlig Hugo som fick magknip. Jag är livrädd för magsjuka, tycker verkligen att det är en otäck sjukdom, äcklig och vidervärdig, det är vad den är. Så jag hämtade för säkerhetsskull spyhinken och placerade den nedanför oss.

Som tur är så behövde vi inte använda hinken. Hugo piggnade till och det slutade med att barnen hade en brottningsmatch i sängen innan läggdags, så det var nog bara något tillfälligt. Men jag ska hålla ett extra öga på honom inatt. Minsta lilla hostattack från Hugos sida så kommer jag vara där, beredd med spyhinken.

Vi har hittat en gemensam sysselsättning, jag och barnen, som vi kör med stenhårt just för tillfället. När vi kom hem från dagis och jobb idag så plockade vi fram tuschpennor och papper och började rita och skapa vid köksbordet. Det är verkligen rogivande att sitta ner tillsammans och rita och prata. När barnen började prata om att dom var hungriga och var sugna på att äta något, kom jag på mig själv att bara humma till svar och sedan fortsätta färgsätta min Hello Kittyteckning smått frenetiskt. Det var först när barnen själva började plocka fram mat och porslin som jag insåg att det faktiskt är jag som ska föreställa den vuxna i sällskapet och inte sitta och bli uppassad av barnen. Så jag fick motvilligt dra mig ifrån teckningen och se till så att barnen fick sin kvällsmat.

På tal om något helt annat så höll jag på att svimma på jobbet idag, vilket kändes smått otäckt, men jag var ju iallafall på rätt plats. Jag hade ett uppdrag på en vårdcentral och tolkade mellan en läkare och hans patient. Så hade jag verkligen svimmat av och hamnat på golvet så hade jag ju varit i rätt händer. Men det känns lite larvigt att stjäla "rampljuset" från personen som var där och sökte hjälp för sina besvär. Men jag räddade situationen genom att skynda ner rumpan på en stol som stog i ett hörn. Då slutade det tillslut att sticka i överläppen och susandet i öronen och kallsvettningarna försvann. Usch, hoppas det inte händer igen!

Alvas teckning. Är faktiskt imponerad att en treåring kan hålla sig innanför linjerna så bra som hon har gjort :o) Det är min dotter det!! Dom blå prickarna runtomkring är regndroppar...som ni ser.

Hugos alster. Han grät när det gick upp för honom att han inte kunde sudda bort tusch som hamnat utanför strecket..."Det är dina gener" sa Marcus och lämnade över den förkrossade sonen till mig.

Mammans verk. Ja, vad säger man?? Värdsklass...eller sorgligt, jag vet inte?
Kram Lovisa

tisdag 9 november 2010

Låt oss få presentera "Kiwi"


Hej på er!

Tack alla som har tänkt på oss idag. Det kändes gott att veta att ni hade oss i tankarna. Jag har varit nervös hela dagen men ändå varit spänd och förväntansfull. Nu när barnen sover och lugnet har lagt sig så är jag totalt utmattad...somnade till och med när jag nattade barnen och vaknade med ett ryck och kunde inte förstå var jag befann mig, hur mycket klockan var eller hur länge jag hade legat där...läskig känsla.

Okej...men vad var det nu då vi var iväg på? Ja, några har ju redan listat ut det ;o) Är man gravid så får man nuför tiden ett erbjudande om att göra ett KUB-test (kombinerat ultraljud med blodprov) för att upptäcka eventuella kromosomavvikelser hos fostret.

Då vi från och med nu, extremt officiellt, är gravida valde vi att göra detta KUB-test och det var det vi var iväg och gjorde idag. Då både sena och tidiga missfall har drabbat många när och kära den senaste tiden har jag varit väldigt orolig och nojig att även detta ska hända oss. Jag har alltid vetat att risken finns men det har den senaste tiden blivit väldigt påtagligt då det har drabbat många i min närhet.

Men ultraljudet idag gick bra och vi fick se vår lilla bebis på tv-skärmen, söt, livlig och otroligt liten. Sköterskan berättade efter all mätning, beräkning och undersökning att vi har låg risk att få ett barn med kromosomavvikelse, vilket självklart är skönt såhär i efterhand att få veta fastän det i förhand kändes otroligt oroligt och nervöst.

Lyckligtvis fick vi med oss bilder på bebisen att ta med hem och visa. Barnen har längtat efter att få se vem det är som ligger i mammas mage. "Ååh vad fin den är" var Hugos kommentar efter att jag hade förklarat vad som var vad på fotot (det är ju inte lätt för ett barns ögon att se).

Den här gången har vi bestämt oss för att inte ta reda på vad som gömmer sig därinne. Både Hugo och Alva visste vi i förväg men den här gången är vi sugna på att få känna på den där "överraskningskänslan". Men både jag, Marcus och barnen har en känsla av att det är en liten tjej. Om ca 26 veckor får vi vet :o)

Jahapp...då var det "out in the open" nu då :o) Känns skönt att få börja prata och skriva om det, det går ju liksom inte att dölja det längre heller. Dom andra två barnen har ju berett väg så att säga så den nya lilla familjemedlemmen har ju gott om plats att göra sig hemmastadd i om man säger så ;o)

Här är h*n, vår lilla "Kiwi". Döpt efter mammutbebisen i Ice Age 3, barnens favoritfilm.
Kram Lovisa

måndag 8 november 2010

Vilka är ni??

Hejsan!

Gissa om jag blev glatt överraskad när jag just tittade till besöksräknaren här på bloggen...den visade på 55 besökare idag! Wow!! Vad roligt att ni är så många som tittar in och läser min blogg. Men nu blir jag ju lite nyfiken...vilka är ni? Tänk om jag kunde få 55 kommentarer också, det skulle ju vara superkul :o)

Så känner ni för att leva livet lite våghalsat...lämna då ett litet avtryck och skriv några rader och berätta vem du är. Det skulle göra min dag!!

Idag, iallafall, blev jag hemringd från jobbet. Alva hade fått feber på dagis och jag fick lämna över resten av dagens uppdrag till någon annan lyckligt lottad på jobbet ;o) Åkte och hämtade Alva på dagis och landade sedan i soffan med en ganska seg tjej, men talförmågan var det inga problem med. Hon verkade snarare ha drabbats av mundiarré än feber. Men mysigt och skönt hade vi det iallafall och jag tror att hon piggnade till litegrann.

Måndagar betyder "Bollkul" för Hugo och idag var det inget undantag. Vanligtvis brukar Alva få följa med men idag fick hon stanna hemma pga febern, vilket inte var speciellt uppskattat av den unga damen i fråga. Men hon fick hjälpa Marcus att laga mat och duka så lite kul fick hon också ha ;o)

Det tränades innebandy och fotbol ikväll på "Bollkul". Hugo blev tilldelad en position på plan som jag aldrig har hört talas om förrut..."Jag var Chewbacca" sa han vid matbordet. "Vad är det då?" undrade Marcus..."När man står framför målvakten..." blev Hugos svar. "Jaha...du menar back", sa jag. "Nä, det heter faktiskt Chewbacca" svarade Hugo envist :o)
Jisses...vad ska det bli av honom? Star Wars håller på att ta över våra liv!!!!

Imorgon är det en ganska viktig dag och som jag är en smula orolig inför. Så hinner ni läsa det här innan klockan 11 imorgon får ni gärna tänka på oss och hålla tummarna...lovar att jag ska berätta lite senare varför ni behövde göra det.

Tack på förhand :o)

Hugo har målat av Igis...mycket likt om ni frågar den stolta modern!
Kram Lovisa

söndag 7 november 2010

En tripp till Motala


Hallå där!

I morse vaknade vi utvilade...igen! Det var härligt...och mycket tack vare att barnen sovit inne hos oss i några nätter och då har vi sluppit att springa skytteltrafik mellan barnens och vårat sovrum för att stoppa in nappen på Alva, dra på täcket på någon som fryser, trösta när nån har drömt en mardröm, eller bara lyssna till kärleksförklaringar (dom står charmknutten Hugo för :o) "Jag älskar dig" säger han när man kommer sömndrucken in i rummet och sedan däckar han igen).

När vi väl kom igång och hade fikat frukost och klätt på oss, satte vi oss i bilen och åkte mot Motala för att hälsa på Marcus syster med familj. Åsa ringde i fredags och tyckte att det var på tiden att vi träffades och det hade hon ju alldeles rätt i, så vi bestämde oss för att ta en paus i bygget däruppe och istället åka iväg och få lite kvalitetstid med familjen.

Dagen har bjudit på kyla men också en hel del solsken så efter att vi hade blivit bortskämda och överösta med god mat och fika så tog vi en sväng ut på gården och barnen fick åka den sedvanliga traktorturen med farbror Janne. Hugo gillar det fortfarande men Alva är fortfarande skeptisk och hennes och Hannas tur kortades ner markant för att Alva skrek som en mistlur och ville kliva av.

Nu är vi hemma igen och jag och barnen har myst i soffan medans Marcus varit och spelat i kyrkan. Jag fick ett bra tips från dagis på en hemsida där man kan skriva ut roliga teckningar som barnen kan färglägga. Så det har vi gjort ikväll...och det är ju bara för mysigt! Barnen är nöjda och glada och sitter och resonerar så söta tankar och utbyter roliga kommentarer med varandra. Önskar jag kunde komma ihåg dom alla, men det brukar sällan bli lika kul när man recenserar dom såhär i efterhand. Men jag kan säga att jag har fått mig ett och annat gott skratt :o)

Här bor familjen Kindevåg, ute i Skärstad Varv.

Janne och Alva, innan hon bröt ihop.

Hugo är trygg i sin manlighet och tog på sig dom rosa peltorskydden.

Alva hade svårt att rycka upp sig efter traktorfärden och gick runt och snyftade och tyckte synd om sig själv.

"Hannanina"

Nöjd kille!

Hugo "skäller ut" Albin för att han gjorde så att dom fick motorstopp på deras lilla traktorfärd :o)




Kram Lovisa

lördag 6 november 2010

Bygget igång igen


Hejsan!

Sitter och jäser i soffan. Marcus ränner upp och ner med nyinköpt material till bygget uppe i barnens sovrum och barnen är hemma hos Lucas och Ingrid och leker. Vi har haft alla barnen här hemma sedan i förmiddags och Sofi och Olle har också varit här och fikat och ätit under dan. Det har varit supermysigt men jag blev lite trött och seg nu när det blev tyst och tomt och då var det skönt att få sjunka ner i soffan en stund och vila både ögon och öron.

Marcus är igång med bygget igen som sagt. Vi har inte haft så mycket tid över till att fixa med det den senaste tiden. Men den här helgen har vi vikt åt att fixa och greja så att vi kan börja få ordning däruppe så smånigom.

Idag har Marcus letat fram dörren i väggen som ska bli dörren in till Alvas rum, rivit golvet och som sagt varit och köpt virke för att fortsätta jobba med att regla upp en ny vägg och riva den gamla. Så, fortsättning följer...



Kram Lovisa

torsdag 4 november 2010

Tandläkarbesök


Hej på er!

Nu har båda barnen besökt tandläkarn den här veckan. Alva var där i tisdags och allt såg bra ut. Hon var så stolt när hon gick därifrån och berättade för allt och alla att tandläkaren hade sagt att hon hade så vita och fina tänder.

Hugo var där imorse och han fick ta kort på sina tänder för första gången, vilket var både läskigt och spännande. Hugo är egentligen sådan som gärna vill kolla in läget först innan han gör något för första gången, så när han bara fick hoppa upp i en stol, fick en krage runt halsen och fotobrickor inkörda i munnen så märkte jag på honom att han kände sig osäker och underläppen började darra lite på honom. Men både jag och tandsköterskan förklarade vad som skulle hända och varför, så det gick tillslut hur bra som helst, han var superduktig!

Sen var det dags att bli undersökt av tandläkaren. Allt såg till en början bra ut men efter några extra ögonkast på röngenbilderna visade det sig att små tandtroll hade smugit sig emellan två tänder och gjort ett hål där. Så nu har vi fått en ny tid för att komma tillbaka och laga tanden.

Med tanke på att det började skvalpa i ögonen på mig redan när tandläkaren sa att Hugo hade ett hål, kände jag att det nog inte är så lämpligt att jag är den som följer med honom när det är dags att han ska få bedövning och bli borrad i. Jag kommer nog gråta värre än Hugo, så Marcus får helt enkelt pallra sig iväg istället för mig. Han har inget val, och faktiskt så tror jag att han gärna gör det. Han tycker ofta precis som jag, att det är skönt att få följa med barnen när dom ska till läkaren, talpedagogen eller vad det nu kan vara.

Vår underbara och duktiga kille!



Kram Lovisa

onsdag 3 november 2010

Nallens Dag

Jag vet faktiskt inte om det är vedertaget, om det står i almanackan eller ens är känt? Men idag firar dom iallafall "Nallens Dag" på Hugos dagis :o) Alla barnen får ta med sig sitt favoritgosedjur att visa upp och berätta om på samlingen. Hugo bryr sig egentligen inte så mycket om gosedjur men han har två stycken som periodvis brukar få hänga med i sängen när det är dags att sova. Det är apan "Apis" och Igelkotten "Igis".

Igis kommer egentligen från Katrineholm ursprungligen. Han kom bort från sin mamma och pappa och blev lämnad till en butik dit människor kommer för att handla saker för en billig peng. Igis satt på en hylla och såg människor passera, timme efter timme, vecka efter vecka... Men så plötsligt en dag kom en liten kille och hans mormor in i butiken och gick förbi Igis hylla och den lilla killen tyckte att Igis såg så snäll och mjuk ut, för att vara en igelkott, så pojken frågade sin mormor om han fick köpa den lilla mjuka igelkotten? Hans mormor, som var en klok kvinna, såg att pojken hade fattat tycke för den stackars föräldralöse igelkotten och gav honom en slant för att kunna köpa Igis.

Och på den vägen är det...nu bor Igis hemma hos oss och blev den lyckligt lottade att få följa med Hugo till dagis idag. Igår kväll byggde vi en liten låda som Igis kunde få sova i. En gammal kartong, tygstuvar, lim och häftpistol kommer man långt med och Igis fick en egen liten lya. Alva ville självklart också ha en låda till sin docka...så det var bara att snällt bygga en till henne också :o)


"Ospeu" (?) och Igis
Alva ville absolut sätta fast boktäverna själv...och ni som känner mig vet ju hur jag känner inför det. Det rycker i ögat på mig och jag börjar kallsvettas...MEN, det är klart att flickebarnet ska få sätta fast bokstäverna själv, huller om buller, utan ordning, utan betydelse...Men fint blev det! ;o)

Tittut!
Glada och nöjda barn på väg till dagis.
Kram Lovisa

måndag 1 november 2010

Dagisfri dag

Hejsan hallå!

Idag är dagis stängt och jag och barnen har en skön ledig dag tillsammans. Det började med en lugn och skön morgon i sängen ända fram till 10:30. Då hade vi hunnit titta på morgon bolibompa, ätit frukost och lekt i sängen. Verkligen min typ av start på dagen :o)

Hugo gillar hundar och pratar titt som oftast om att han skulle vilja ha en alldeles egen. Vi har sagt att det inte är aktuellt än på ett tag men önska kan man ju. I stället för att HA en hund så har Hugo kommit på att man kan VARA en hund och det har han lekt hela dagen idag. Han lystrar till namnet Simon. Man ska klia honom bakom örat, klappa honom på magen, mysa och skojbrottas med honom och ge honom mat.

När jag efter lunch föreslog att vi skulle ta en promenad till lekparken tyckte Hugo att det sannerligen var på tiden...han var ju nämligen kissnödig och behövde få komma ut och bli rastad. Då tyckte jag att den här rolleken gått lite för långt och sa att han iallafall kunde vara en uppfostrad jycke och kissa på toaletten först innan vi gick ut. "Men mamma, jag leker ju bara...jag ska bara kissa på låtsas när vi går ut". Jahaja...men vad vet jag?!?!

Barnen valde att dom ville cykla till lekparken och det tyckte jag passade bra fastän att jag misstänkte att Alva inte skulle orka många meter...men men. Hon måste ju få en ärlig chans. Efter en stund hörde jag att en bil kom åkandes bakom oss och ville komma fram på vägen där vi gick. Jag ropade på Hugo som hade hamnat en bit framför mig och Alva att han skulle köra in mot kanten. Jag skrek och gormade efter honom men han verkade inte lyssna...då vänder sig båda barnen om som på en given signal och säger i mun på varandra; "Hunden heter faktiskt Simon". Jaha...förlåt mig!

Simon, the dog!
video
Det gick inte så fort framåt för vissa :o)


Klätterapa

På väg till lekparken hade Alva en lååång utläggning om en polisbil som någon gång hade stått parkerad vid lekparken och som sedan hade åkt därifrån och att poliserna hamnade i himlen osv...och eftersom att jag inte riktigt hängde med i historien sa jag; " Jaha...nä, det minns tyvärr inte jag". Då blev Alva tyst en stund innan hon tittade på mig och sa; "Inte jag heller". Hihi...Lillstrumpan!


"Ja ä tjött" sa Alva när vi kom hem. Tror jag det...det är ju dubbelt så jobbigt och besvärligt att styra hem cykeln än att cykla på den :o)
Kram Lovisa