The life of Lovisa

"Budden"


Usch...när jag läser igenom mina senaste blogginlägg så verkar det som att Hugo bara är till besvär och tjafsar hela tiden. Så är det ABSOLUT INTE!!! Hugo är den finaste killen på jorden. Han är snäll, fin, omtänksam och väldigt rolig. Han är helt underbar! Men han är också 3 1/2 år och då är det många känslor som bubblar inom honom och som han måste få testa att ge uttryck för. Vilken treåring gör inte det? Detta händer inte så ofta men när det väl gör det då är det med full styrka och då kan det vara skönt att efteråt få skriva av sig här i bloggen...

På tal om Hugo så är han väldigt duktig på mycket. Han brås på mig att vara väldigt praktiskt lagd. Han gillar att rita, pyssla och greja med saker osv. Han har dessutom en otrolig bollkoll. I tidig ålder kunde han få till riktiga "chockablängare" så man var tvungen att ducka för att inte få en fotboll i skallen. Men talet har aldrig varit Hugos starka sida. Han har ett ganska rikt ordförråd men det är själva uttalet som inte riktigt vill samarbeta.

På dagis har dom kommenterat att han ibland kan hamna lite utanför i kompisgruppen pga att han har svårt för att göra sig förstådd. Det är inte så att han är utstött eller så, men när barnen inte förstår vad han säger är det "roligare" att gå till någon annan som man förstår och leka med den istället.

Igår ringde iallafall Marcus till vår BVC-sköterska för att prata om just detta, och hon såg ganska allvarligt på det Marcus berättade och tyckte att det var bra att vi hörde av oss. Nu har vi fått en tid till "öron" för att kolla hans hörsel...igen. Vi gjorde det för drygt ett år sedan med gott resultat men jag antar att dom har som rutin att alltid börja processen där och sedan gå vidare med att besöka en talpedagog osv.

Det känns jätte skönt att vi är i gång och kanske kan få ordning på Hugos tal. Vi har inte engagerat oss i det tidigare eftersom att vi var ganska säkra på att få till svar; "Det är helt normalt, det kommer när det kommer, allt har sin tid". Det är ju annars väldigt stående svar på frågor man har haft om barnen. Men när dom förstod att detta var något som påverkade det sociala umgänget så ville dom jobba vidare med det på en gång. Vilket vi är väldigt tacksamma för.

Ja, så allt jag kan säga nu är helt enkelt; Fortsättning följer...


Kram Lovisa