Vilken otroligt skön och avklopplande kväll det har varit! När jag kom hem möttes jag av pussar och kramar av familjen...eller nja, nu far jag egentligen med osanning för Alva valde att börja gråta på en gång och beklaga sig över att det inte var jag som hade hämtat henne på dagis idag... Men när hon hade fått det ur systemet så fick jag kramar även av henne. Kvällsmaten intogs sedan på vår fantastiska altan i kvällssolen och även där myste vi med kaffe och glass till efterrätt. När Marcus och Hugo gick in för att titta på fotbollen och Alva lekte i sandlådan passade jag på att slänga upp fötterna på bordet och läsa NA...åh så skönt det var! Jag kände rent av hur krafterna som började ta slut framåt fyratiden i eftermiddags omigen återvända till kroppen.
När tidningen var avklarad passade jag på att gå en vända med kameran i trädgården medans Alva fortsatte att leka i sandlådan. Den ungen har knappt några kläder att ha på kroppen när hon går till dagis (jajaja...en sanning med modifikation). Så jag passade på att inhandla några toppar till henne idag på lunchen. På Lindex hittade jag även en klänning som jag tänkte skulle falla henne i smaken. Och mycket riktigt, hon svalde den med hull och hår och skulle absolut ha den på sig med en gång. Vad som inte var så lycket var att vi just skulle till att äta och Alva är väl inte direkt känd för att ha det mest ordentliga och rena bordsskicket i världshistorien så att klänningen skulle vara full med fläckar och matrester var ju ett som var givet. Men när jag såg lyckan i blicken när hon gjorde piruetter på altanen för att se kjolstyget svaja i vinden....då kunde jag ju inte låta bli ;o) Vilken tur att det finns tvättmaskin!
Kram Lovisa
Söta Alva, lycka det är att ha en kjol med mkt tyg och sen snuuuuura.Pussar o kramar från mormor.
SvaraRadera