söndag 7 juni 2009

Festligheter och otursdag

I fredags var det studentfirande i Örebro. Jag var inblandad i en av skolornas firande där jag och mina kollegor tolkade studentsånger och högtidstal av rektor och gästtalare. Vi har jobbat intensivt i flera dagar inför detta firande och när allt var klart och eleverna sprang ut för att möta familj, släkt och vänner möttes vi tolkar på kontoret inne i stan för att utvärdera årets skolavslutningar på våra tre skolor. Det var länge sedan jag kände mig så trött och utmattad. Jag kan inte ens minnas att jag kände mig så slut ens efter barnens förlossningar. Men det har självklart varit mycket att stå i inför firandet och så tar det på krafterna att vara nervös och totalfokuserad...så inte är det jätte konstigt att man blir trött.

När Marcus kom hem från jobbet packade vi bilen och körde mot Avesta för att vara med och fira Mia som blivit färdig med sin steg 1-utbildning. Lördagen bestod av trevligt umgänge och smarrigt fika. Mia har varit så duktig och tapper som tagit sig igenom en så tuff utbildning samtidigt som hon varit fullt fokuserad på familj, jobb och kyrkan. En riktig tuffing! ;o) Grattis och bra jobbat vännen!!

Kusinerna..."Chandler and Joey" även kända som Hugo och Seth ;o)

Det märktes att jag var trött den här helgen för jag var dålig på att använda kameran och det är inte likt mig. Det här är enda kortet från kalaset...men vilket bra kort sen. Go´fika!!!

Det blev uppehåll en stund mitt på dan så barnen kunde vara ute och leka. Här är det en fotbollsmatch på gång.

Igår till frukost hittade Marcus en liten röd prick på Hugo som snabbt fick sällskap av ett dussin till. Utan minsta förvarning visade det sig att han hade fått vattkoppor, så nu gäller det att ställa om hjärnan inför veckan som kommer. Troligtvis kommer han att behöva vara hemma minst hela den kommande veckan för att vara säker på att vara prickfri. Han blev lite nedstämd när jag sa att han inte får gå till dagis på flera dagar...så vi får se hur den här veckan blir...misstänker att han kommer att klättra på väggarna.
Även om farmor och farfar inte sov i sina egna sängar i det blå huset i Kisa den här helgen så vankades det ändå fika i sängen när barnen hade vaknat. Alva och farmor har egna små tokighheter för sig...

Oj, vad tokigt det blev!

Efter 11-kaffet packade vi in i bilen och började köra hem mot Örebro. Jag och barnen somnade, trötta som vi var, men efter en stund vaknade jag av att Marcus stannade till vid en rastplats för att kolla bilen som han tyckte började låta konstigt. När vi sedan fortsatte att köra blev det bara värre och bilen började att skaka och låta som en traktor. Eftersom att vi var på motorvägen ville vi inte stanna direkt utan inväntade istället nästa avfart men då hände detta...

Vi tappade däcket med en duns och det flög i väg som en projektil över motorvägen ett par hundra meter bort på andra sidan i motsatt körriktning. Som tur var träffade däcket ingen annan bil och Marcus hade som tur var redan börjat sakta in så han kunde ganska lugnt och sansat styra in bilen mot vägkanten. Smått chockade ringde vi Marcus föräldrar som vi visste låg bara några minuter framför oss på vägen och som kunde vända och komma till undsättning.


Marcus och Roger kunde byta däck på bilen (eftersom att Marcus sprungit och hämtat däcket som helt otroligt hade alla fyra bultar kvar). Barnen hann nog aldrig förstå allvaret i situationen. Vi försökte avdramatisera det hela och satte dom i vagnen en bit bort från trafiken så att dom kunde titta på spektaklet samtidigt som dom smaskade på salta pinnar och godis.

Barnen sitter och huttrar i vagnen.

Det slutade väl som tur var. Ingen blev skadad, bilen blev fyrhjulig igen och barnen fick hamburgare till lunch. Slutet gott allting gott :o)


Men det slutar tyvärr inte där. När vi kom hem så lyckades Alva ta en åktur med Puh-bilen nerför stentrapporna vilket inte var en vacker syn. Lyckligtvis klarade hon sig utan allvarligare skador, lite mörbultad och ledsen bara.

Killen med vattkoppor.

Lite bubbelbus på balkongen innan det är dags att sova.
Kram Lovisa

1 kommentar:

  1. Tack för en härlig helg och för att ni tog er tid att komma! Uppskattas mycket. Och tack och lov att ni kom hem välbehållna! Skönt att det gick bra med Lala också...
    Kram

    SvaraRadera