Några helgbilder

Halli hallå!

Har precis sett Solsidan och skrattat gott. Ove är ju så otäckt rolig...usch, man får läskiga vibbar av honom samtidigt som man tycker lite synd om honom. Stackarn, han har ingen som helst självinsikt. Alltså en mycket rolig karraktär i en fantastiskt rolig serie :o)

Helgen har varit bra. Igår var det underbart väder med sol, sol, sooool. Marcus och barnen passade på att gå ut en sväng och åka lite pulka medan jag fixade lunch. Jag har ju längtat efter att få vara lite social efter två ganska ensamma och lugna veckor här hemma och igår hade jag tur! Storasyster med familj åkte från Västerås för att lattja i plurret på Gustavsvik och strosa runt på Marieberg och efter det passerade dom Mosås för en liten kvällsfika. Jag gick och längtade hela dan igår och när dom äntligen kom ville jag inte släppa iväg dom igen. Det var så trevligt att få sitta ner och prata och umgås över en fika. Men det tärde på rösten och jag hade riktigt ont i halsen när jag skulle gå och sova.

Idag har jag inte varit speciellt duktig på att spara på röstresurserna heller. Jag hade hand om Söndagsklubben i kyrkan idag och efteråt när det var dags för fikat så kunde jag ju inte låta bli att prata med alla som jag inte har sett på två veckor så ikväll piper och väser jag bara fram enstaka ord. Har tänkt att jag ska prova jobba imorgon trots allt...ge det en chans iallafall och se om rösten håller en hel dag. Efter idag tvivlar jag på det men det är värt ett försök iallafall. Det tar emot att stanna hemma ännu en vecka.

Alva skulle egentligen ha gått på kalas idag men på förmiddagen fick vi ett samtal från födelsedagsbarnets föräldrar som sa att magsjukan härjade hemma hos dom så kalaset är uppskjutet till nästa vecka. Istället bjöd vi över Cornelia på en liten playdate och tjejerna har tjoat och tjimmat glatt en stund på eftermiddagen.

Hugo hade sett fram emot att få leka med en dagiskompis idag men när han ringde för att stämma träff hade kompisen tappat sugen på att leka och vi fick leta reda på någon annan som var sugen på att komma och leka en stund. Det löste sig som tur var...Tack och lov. för vi var otäckt nära ett sammanbrott ;o)

Köket är klart!!!! För nya läsare kan jag tala om att den lilla sektionen till höger om fönstret med toppskåp och underskåp är ny. Förut har det varit tomt där, men det har min älskling ändrat på.

Grabbarna spelar Mario Kart...

...medan Alva och Cornelia målade med målarfärg.

Kram Lovisa

Memorylane

Hallå där!

Barnen sover och Marcus är i Ånnaboda och åker skidor. Lite smått uttråkad och inte så sugen på att titta på tv (det har blivit ganska mycket av den varan dessa två veckor) så gick jag upp på övervåningen och rotade fram våra bröllopsalbum. Åh, så mysigt att få drömma sig tillbaka till en utav de lyckligaste dagarna i våra liv. Det slog mig även att jag var ruskigt ung...bara 23 år! Jag minns fortfarande vad mina kollegor på KappAhl sa när jag berättade att jag skulle gifta mig. "Va!!! Så ung?? Ja, det är ju tur att man kan skilja sig" Hrm...vilken syn på äktenskapet.

Iallafall så har vi snart varit gifta i åtta år. Helt sanslöst!! Den 2 april firar vi dessutom 10-årsjubileum tillsammans...men hur allting startade, ja det får jag ta och skriva om en annan gång ;o)

Bröllopsdagen var fantastisk iallafall trots ihållande regn under och efter vigseln. Men på kvällen började solen att skina igen och det blev en underbar dag i det stora hela. Vänner, släkt och familj hade åkt långväga för att vara med på vår stora dag och det var så fantastiskt roligt!

Marcus närmaste vänner Björn och Anette, som med tiden även blivit mina vänner, var värdpar. Tillsammans med övriga medlemmar ur sånggruppen Akacia som även Marcus var med i så sjöng dom på vigseln och på festen. Jag var och är fortfarande så nöjd med vårt låtval till vigseln. Ingångsmarschen var tagen ur "En midsommarnattsdröm" och en av låtarna som Akacia sjöng var "Godsend" av Dc Talk och som utgångsmusik valde vi "You are the sunshine" av Stevie Wonder. Men min absoluta favorit som vår vän Daniel Richt sjöng var "I will be here" av Steven Curtis Chapman. Min absoluta favoritsång som jag förälskade mig i redan första gången jag hörde den. Redan då bestämde jag mig för att jag ville ha den på mitt bröllop...och det var lååångt innan jag träffade Marcus. Jag är så tacksam att han gick med på att ha den på vigseln. Jag får fortfarande gåshud när jag hör den...längst ner på sidan hittar ni den som ett youtubeklipp...lyssna så förstår ni nog vad jag menar!

På nervösa ben tog vi oss fram till altaret...

Där min kära pappa väntade på att få viga oss.

Herr och fru Kindevåg...jippi!!!

Helt normala? Jorå!

The song!

Kram Lovisa

Så segt!

Hejsan!

Kan inte fatta att jag fortfarande inte är bra. Ligger hemma och är tyst som en mus men ändå så vill inte rösten komma tillbaka. Det kan ju inte vara meningen att jag ska behöva stanna hemma en vecka till från jobbet?

Har dessutom sett typ alla filmer som vi har här hemma. Läser böcker som aldrig förr och plockar och donar med sånt som behövs göras. På ett sätt är det ganska så skönt, men jag håller allvarligt talat på att bli gaaalen!

Det läskiga med hesheten är att den lägger sig som ett lock över struphuvudet och gör så att jag få svårt att andas. Imorse vaknade jag av andnöd...vilket var riktigt läskigt. Hostar gör jag också och så känns halsen full av taggtråd. Grrrr!!!!!

Så ja! Då var det sagt...nu är det snart dags att hämta barnen på dagis. Då är det slut på tystheten ;o) Försöker att inte prata så mycket med barnen (fy vad hemskt det låter!) men ibland är det ju oundvikligt.



Kram Lovisa

Sssch!

Hallå där!

Jahapp, då var man sjukskriven då. För första gången i mitt snart 31 åriga liv har jag fått ett papper i handen där det står att jag inte är kapabel att arbeta. Vad nedrigt det känns, men det är väl helt enkelt bara att acceptera.

Jag var hos doktorn igår. Först fick jag en tid till en sjuksköterska på förmiddagen som skulle kolla mig i halsen. Hon kunde inte se eller känna några konstigheter men jag fick en tid igen på eftermiddagen då jag skulle komma tillbaka och ta ett halsprov samt träffa en läkare för att få läkarintyg.

Usch och bläää vad jag avskyr att ta halsprov...urk! Men jag gjorde det trots allt och som tur var så visade det negativt på streptokocker. Men akut luftvägsinfektion hade jag iallafall och hesheten hade hon ingen direkt förklaring till men ordinerade ändå "Absolut tystnad" som medicin (?!) Om jag vill bli bra i halsen så måste jag vara tyst och absolut inte viska, det förvärrar bara.

Nämen så att.....hur lätt är det att vara tyst när man har barn hemma? Inte vidare värst!!! Men Hugo fattade galoppen på en gång och förstod det mesta jag försökte få fram genom att gestikulera. En sån här gång ångrar jag att jag inte var mer ihärdig med att lära barnen teckenspråk. Tänk vad smidigt det hade varit nu!

Jaja...jag får helt enkelt acceptera situationen och göra det bästa utav den. Så idag åkte jag och handlade efter att jag hade lämnat barnen på dagis. Det blev mycket frukt och en och annan godisbit som slank ner i kundkorgen. Köpte även några filmer som jag tänkte jag skulle ta och se de här dagarna som jag ligger hemma i min ensamhet...och tystnad.

Sssch!

Färskpressad apelsinjuice, Fishermans Friends, Kiwi, choklad och "The Proposal". Kan det bli bättre??

I lördags kväll undrade Hugo om vi inte kunde äta sushi som kvällsmys? Både jag och Marcus blev överlyckliga över förslaget och att Hugo, som annars kan vara ganska petig i maten, var sugen på att prova. Så efter några knapptryckningar på datorn så knackade det på dörren och vår sushi hade anlänt. Mmmmmm mums vad det smakade bra!

Självklart skulle det ätas med pinnar! :o)

Kram Lovisa

Nu är han igång igen

Hejsan därute!

Lördag och jag är fortfarande inte bra i halsen. Det blev ju bättre i slutet på veckan men nu är halsonten tillbaka och jag är fortfarande jättehes och får knappt ur mig ett ljud. Mycket enerverande när det finns så mycket man vill och behöver säga...speciellt när man har barn. Så uppfostrandet överlåter jag HELT med varm hand till Marcus medan jag vilar min röst ;o)

Alvas rum har just blivit klart som ni har sett på bilderna i tidigare inlägg. Och tydligen är jag gift med en Duracellkanin med myror i brallan som inte har ro att sitta still en minut så direkt efter frukost imorse var han i full gång med att starta nästa projekt, som är köket.

När vi flyttade in 2006 så fick vi hjälp av en vän och granne, Anna, att rita köket. Vi är supernöjda med slutresultatet och alla hennes fiffiluriga lösningar. Men en sak vi har gått och funderat på länge är varför vi lämnade en liten snutt i slutet av diskbänken? Där har Alva fått ha sin lilla leksaksspis, så det lilla tomrummet har ju haft en bra funktion trots allt. Men nu kände vi för att fylla ut det med skåp och bänkskiva. Och varför inte göra det nu när vi ändå är i farten med allt annat fixande och fejjande i huset?!

Marcus står och funderar hur han ska gå till väga...

En bra bit på vägen...
Men fortsättning följer!

Kram Lovisa

Tjejigt rum!

Hej igen!

Konstig känsla att kunna blogga på dagtid. Jag låg i sängen förut och funderade på vad jag skulle blogga om ikväll när det slog mig att jag faktiskt kan göra det redan nu. Jag menar, det är ju inte så att jag har något annat för mig direkt :o)

Ännu en förmiddag i sängen. Jag har läst, hostat, sovit, hostat, läst lite till och hostat ännu mer. Stackars bebisen måste ju undra vad som försigår så som det skakar och bullrar när jag hostar. Det är aldrig kul att vara sjuk men ur bebissynpunkt har det varit riktigt mysigt att vara hemma. Annars när jag är i gång och jobbar och allt går i 110 så hinner jag inte stanna upp och "mysa" med magen. Men dom här dagarna har jag verkligen haft tid till att bara gotta mig i sparkar och volter som bebisen underhåller sig med just nu. Men ibland kan det bli lite för mycket tyvärr...speciellt när jag just är på väg att somna om efter en hostattack mitt i natten...då gillar bebisen att hålla låda en stund därefter. Inte så konstigt kanske, med tanke på att det nog var jag som väckte den. Så 1-1 till mamma och bebis helt enkelt ;o)

Här kommer iallafall några bilder som jag hade lovat från Alvas nya rum. Endel piffning är kvar att göra...men det är fullt möjligt att vistas och sova där. I natt var det första natten för Alva och det gick galant. Först klockan 04:03 kom hon smygandes till våran säng och ville böka ner sig mellan oss. Helt okej tycker jag för att vara första natten. Hoppas att hon ska känna sig trygg med att bara vända på sig och somna om i framtiden, men fram tills dess är hon absolut välkommen in till oss. Än så länge är det inte för trångt.

Den här söta ängeln fick Alva av farmor och farfar när hon var några dagar gammal.

Rummet sett från dörren. Det lilla bordet med pallarna är till för små tebjudningar, legobygge eller små ritstunder.

Hello Kitty ligger skönt under himelsängen. Och någon är visst bjuden på fika :o)

Expedithyllan finns att hitta på IKEA. Hugo fick en likadan av mormor och morfar i present för ett år sedan och jag tycker den passar utmärkt till alla leksaker som antingen får stå framme så att de inbjuder till lek eller undangömda i lådor som finns att köpa till.

Den lilla tvättställningen är en present från Romells. Här hänger alla dockkläder på tork i väntan på att bli använda.

Kram Lovisa

Mitt expanderande hjärta

Hejsan!

En snabb kommentar bara angående mig själv, sjuklingen. Idag känns det en aningens bättre. Det är inte halsfluss iallafall. Halsen börjar kännas bättre och idag har jag bara legat i sängen och läst och druckit honungsvatten så det känns mycket lenare nu. Tack ändå Sandra för tipset om varm mjölk med pressad vitlök och smör...hmm, får testa det nästa gång halsen känns som sandpapper (gulp) ;o)

När jag hämtade Hugo på dagis igår fick han med sig ett guldpapper hem som vi funderade på vad vi kunde göra med. Jag föreslog att vi kunde göra en kungakrona och det nappade han på så idag satte vi oss ner efter kvällsmaten och började skissa på en kungakrona. Med hjälp av lite papp, klister och häftklamrar så fick vi ihop en ståtlig huvudbonad som barnen lekte med en liten stund iallafall innan den hamnade på golvet med alla andra leksaker.

Jag fick en prenumeration av Mama-tidningen av barnen i julklapp och passade på att lusläsa den ordentligt när vi var på Loka. I det numret hade dom en stor intervju med Karin Jihde, gift med allas vår folkkäre Peter Jihde. I väntan på deras andra barn så hade hon samma tankar som kan dyka upp hos mig ibland; "Hur ska jag kunna älska nästa barn lika mycket som dom andra två?" Men då berättade hon att Peter som har barn sedan ett tidigare förhållande hade sagt till henne att hon inte behövde vara orolig. För hjärtat växer för varje barn man får. Och så tror jag också att det är. När man trodde att man inte kunde älska mer så finns det ändå plats för tonvis med kärlek till.

En annan rolig sak som Karin berättade var att när hon träffade Peter för första gången så frågade hon honom vad han jobbade med? Hon hade ingen aning om att han var en folkkär sportreporter. Sött!

Jag utlovade ju bilder på Alvas rum idag, men jag får be om att styra på det tills imorgon. Hon gillade rummet så mycket när det väl blev klart ikväll så hon drog fram alla leksaker på golvet och började leka. Och det med all rätt, men eftersom att jag är smått skadad och inte kan med att lägga ut bilder på det nya rummet stökigt så väntar jag till imorgon då hon är på dagis så jag kan städa upp därinne och ta lite fina bilder i dagsljus istället. Men hon somnade därinne iallafall efter många om och men. Hon var så uppspelt och satte sig upp stup i kvarten för att peka och prata om alla saker som fanns i rummet. För att inte tala om allt pillande på den nya sänghimlen...hon kunde bara inte hålla fingrarna borta :o)

Min prins och prinsessa!

Hugo fick låna kameran och brände av några salvor. Här fångade han teaterapan Alva i sitt esse :o)

Alva somnade tillslut.

Kram Lovisa

Ont, det gör ont!

Hejsan!

Suck, är fortfarande sjuk och har varit hemma från jobbet idag också. När barnen väl var lämnade på dagis så däckade jag i soffan här hemma. Efter en stund började jag skämmas och undrade varför jag bara låg här hemma och häckade...hade lika gärna kunnat vara på jobbet, för jag kände mig ganska pigg trots halsont och nästäppan. Men när jag hade hämtat barnen på dagis igen så förstog jag varför jag hade stannat hemma. Så fort jag anstränger mig så blir jag helt slut!

Ikväll hände dessutom det jag har gått och bävat för. Jag hostade och hostade och hostade så att jag tjöjdes och tillslut fick jag springa på toaletten för det gick inte att hålla emot längre. Usch och fy vad äckligt det är att kräkas! Samtidigt som jag står inne på toaletten böjd över toaletten kommer Hugo in och utbrister stolt; "Mamma lyssna!!!! Jag kan säga trrrrrrre, trrrrrre!" Jisses, vilken cirkus :o)

Halsen värker och jag har testat endel kurer under dagen som tex Zyx, honung på sked, Quilla och halstabletter i parti och minut. Inget verkar hjälpa. Undrar om jag har halsfluss ändå? Får invänta och se hur det urartar ;o)

Nä, nog med självömkan! I morgon ser det ut som att Alva ska få flytta in på sitt rum på riktigt. Marcus har slipat upp hennes säng och målat den två vändor så imorgon ska den nog ha torkat så att hon kan sova inne i sitt nya, egna rum för första gången. Hon är så förväntansfull! :o)

I julklapp fick hon en rosa himmelsäng av mormor och morfar och av faster och farbror och kusin Seth fick hon en stor Hello Kitty som vi ska lägga på det nya rosa överkastet. Är det ett tjejrum så är det ;o) Hoppas kunna visa lite bilder imorgon. Ha en fortsatt bra tisdagkväll!

Mmmmm, varm O´boy!

Kram Lovisa

Tillbaka men ändå inte...

Hej!

Nu är vi hemma igen efter en fantastisk helg på Loka Brunn. Vi har bara ätit gott, slappat, läst böcker och tidningar, pratat och kommit och gått som vi velat. Ja, helt enkelt laddat batterierna inför tiden som ligger framför oss.

Det som slog mig är att jag har en så trevlig man! Det har jag alltid vetat, men när man får åka iväg såhär på tu man hand så slås jag av hur trevlig han är och hur mycket jag tycker om att vara i närheten av honom. Han får mig att må bra, han gör mig lycklig och jag har så roligt när jag är med honom. Så tack älskling för en underbar helg med dig och tack än en gång för den perfekta julklappen! (Jag har även tackat honom på riktigt, om det var någon som undrade varför jag måste säga det via bloggen, så han vet redan hur tacksam jag är. Jag ville även basunera ut det såhär...bara för att han skulle få rodna lite ;o) )

Det enda negativa under helgen stog jag själv för. Min tråkiga förkylning blev bara värre och stundtals har jag inte haft någon röst. De två efterlängtade nätterna då jag såg fram emot att få soooova, blev tyvärr en besvikelse. Ena natten var jag så täppt i näsan och hade ont i halsen så jag vred och vända på mig stup i kvarten. Den andra natten...nja, om vi säger så här...en kräkhink var inblandad, OCH den onda halsen OCH nästäppan. Så jag är inte så utvilad, sömnmässigt, som jag hade hoppats på. Men själsligt och kroppsligt så har jag varit nere i varv så det har stått härliga till.

Men efter ytterligare en natt med ont i halsen, hosta och nästäppa så beslutade jag mig för att stanna hemma från jobbet idag. Jag har näst intill ingen röst kvar och kroppen känns bara tung. Om jag någonsin ska bli kvitt den här förkylningen så är det bäst att jag stannar hemma och kryar på mig. Och jag hoppas att jag själv läser det här om några minuter igen och påminns om det när jag tvivlar och börjar tänka på jobbet och det dåliga samvetet gnager över att jag bara ligger och jäser och inte orkar göra någonting! "Ligg kvar...du är sjuuuuk, ingen vill ha dig på jobbet där du kan smitta ner varenda kotte och inte gör någon nytta!" Sådär ja, där fick jag så jag teg.

Nu till lite bilder...

Delar av vårt rum. Vi fick samma rum som för två år sedan...lite lustigt, men mysigt! Vi kände oss som hemma på en gång.

Vår favoritplats i stora salongen framför den öppna brasan. Här satt vi och pratade efter nästan varje måltid. Och nåde dom som norpade platserna före oss...då funderade vi på att ställa oss med armarna i kors och stirra på dom med onda ögat tills dom blev så besvärada att dom tillslut kände sig tvingade att gå. Men vi behövde aldrig gå så långt ;o)

"Rör inte min plats!"

Candlelight dinner! Vi funderade på att springa runt och kalla varandra för "Mamma" och "Pappa" hela helgen...dels för att irritera andra gäster men också för att vi inte skulle sakna våra barn så mycket...

Vackra rum med vackra möbler fanns det gott om!

En lyckad helg!

Kram Lovisa

Loka here we come!

Tjingeling!

Nu är det snart dags. Jag ska packa ihop det sista och sedan kommer Marcus hem. Då ska vi slänga i oss lite lunch innan vi åker. Efter förra årets besök så lärde vi oss att det är DYRT att handla på Loka Brunn så därför har jag införskaffat lite förnödenheter som kan vara bra att ha med.

Jag har ju gått och dragit på mig halsont och nästäppa har jag ju haft i evigheter så därför fick apoteket sig ett besök av mig idag. Jag har fram till idag, sparsamt använt mig av vanlig nässpray för att inte kvävas till döds på nätterna. På dagtid har jag plågat mig själv och inte använt någonting alls till min täppta näsa. Men nu när vi ska iväg och mysa och äta gott tänkte jag att det kunde vara skönt, men framför allt trevligt för Marcus att slippa höra mig flåsa vid matbordet och se mig tjaggla med öppen mun. Därför lyssnade jag till rådet att köpa Renässans Mentol Plus+, den kan man använda hur mycket man vill utan att det ska skada slemhinnorna i näsan. Härligt!!

En pocketbok har jag ju också inhandlat som jag berättat tidigare. Det blev en "tantsnuskbok" som Marcus brukar säga. Han höjde på ögonbrynen när han såg den, för den är nämligen lika tjock som lagboken, och undrade om jag var riktigt klok som trodde jag skulle hinna läsa ut hela under helgen. Men det fiffiluriga med den är att det är fyra romaner i en. För mig som är så velig och inte kan bestämma mig för vilken jag ska börja läsa först. Då är det bra att ha med mig bara EN bok istället för FYRA och så kan jag välja och vraka beroende på vilket humör jag är på. Bra tyckte jag, men Marcus valde att inte kommentera :o)

Hoppas ni också får en bra helg. Händer det något särskilt hemma hos er? Skriv gärna...jag är fortfarande nyfiken på vilka ni är som läser och vill gärna veta vad ni pysslar med. Må så gott, så hörs vi på söndag när vi kommer hem igen. Den här gången ska jag trotsa hormonerna och komma ihåg att ta med mig kameran OCH minneskortet så att jag kan ta lite foton därborta. Ha det så bra!!

Mitt survival kit...Chips, Kärleksromaner, halstabletter och nässpray...och så Marcus såklart!!!

Kram Lovisa

Vilken värld?

Hej där ute!

Är hemkommen från jobbet och har just klämt i mig varma mackor och färskpressad apelsinjuce. Sist jag åt var klockan halv tolv idag och däremellan har det bara blivit en massa småätande för att hålla blodsockret och humöret uppe.

Har ni läst tidningarna den senaste tiden och sett nyheterna på Tv så har ni säkert inte kunnat missa det tragiska och fruktansvärda styckmordet på en universitetslärare härifrån Örebro. Igår hade jag ett uppdrag på universitetet och när jag stog och jobbade såg jag genom fönstret hur dom hissade upp flaggan på halvstång ute på gården och då förstod jag att det måste betyda att det faktiskt var den försvunna kvinnans kropp dom hade hittat i skogen utanför Örebro. Fruktansvärt!

För att inte tala om "24-åringen" som har våldtagit 14 kvinnor i Örebro under flera års tid. Vilken sjuk människa han måste vara som känner ett behov av att få våldta och skada kvinnor som han stöter på. Detta får en ju att tänka på varför man ens funderar på att sätta barn till världen? Bara en massa ondska och elände och så ska man gå omkring och oroa sig över att dom är trygga och i säkerhet. För idag kan man ju inte ta något för givet. Bara för att barnen är skötsamma betyder det inte att dom är skonade från våld och övergrepp. I dagens samhälle kan det ju hända precis vem som helst. Usch, otäcka tanke!!

Nä, fy vilket trist inlägg det blev nu. Men med tanke på allt som händer i lilla Örebro så är det ju inte konstigt att tankarna cirkulerar kring just sånt. Nu hoppas jag bara att jag och Marcus ska göra bra ifrån oss i vår uppfostran och lära våra barn vad som är rätt och fel, hur man behandlar och bemöter andra människor, vad kärlek och omtanke är och att man ska respektera sig själv och andra. Det är en tuff uppgift men också något fint att sträva efter.

Nu...något roligare! På fredag packar vi väskorna och skickar iväg barnen till mormor och morfar över helgen och sedan åker jag och maken till Loka Brunn. En helg på tu man hand, med mat, sömn, bad och bara lugn och ro står på schemat och det ska bli så skönt! Jag har köpt en pocketbok som jag hoppas kunna plöja igenom nu när jag får gott om tid att sitta ner och läsa. Åh vad jag längtar!

Hoppas ni får en fortsatt bra vecka. Jag avslutar med att visa två bilder på Alva och Cornelia (två tjejer som jag iallafall vet tycker om varandra och vet hur det är att ha en bästa vän som bryr sig och vill den andres bästa) Här sitter dom uppflugna på köksbänken, dagen efter som Cornelia hade sovit över. Likadana tröjor skulle dom självklart ha på sig ;o) Och så skulle det dras på smilbanden när kameran kom fram...

"Du måste säga bajskotte" Säger Alva...

Bajskooooootteeeee!!!

Kram Lovisa

Sleepover

Hej på er!

Ska inte bli långrandig ikväll. Det ligger två små donnor och sover i våran säng och jag ska snart gå upp och göra dom sällskap. Ska snart berätta mer men först en liten uppdatering från renoveringen.

Vi har ju varit lediga idag vilket har inneburit att Marcus har kämpat vidare uppe i Alvas rum för att få det någorlunda klart. Han är verkligen en klippa som orkar fixa och greja, snickra och slipa, spackla och måla...och jisses vad fint det blir! Han är så sanslöst noggrann och ordentlig så vilken snickare som helst skulle bli avundsjuk ;o)

Mattan är lagd, lister är uppsatta och även möbler har blivit inhandlade idag. När Marcus höll på med finliret passade jag på att åka till IKEA för att inhandla ett bord, en dörr, lampor och en bokhylla. Fråga mig inte hur jag lyckades få med mig allt ut ur butiken och dessutom in i bilen, för det vet jag knappt själv. Men hem kom det! Visar bilder en annan dag.

Alva har varit feberfri hela dan idag så därför gav vi klartecken till familjen Gustafsson/Revay att det var okej att komma förbi på kvällsmat. Jag och Ida pratade ihop oss för ett tag sedan att Cornelia skulle få komma hit och sova över en natt. Det var nämligen något hon själv hade kommit på och sagt till sina föräldrar att hon ville göra. Hon skulle packa sin väska och åka hem till Alva och sova :o) Så sagt och gjort...ikväll kom hon med sitt pick och pack. Både hennes och Alvas första sleepover tror jag bestämt.

Allt har gått jättebra och trots att dom var uppspelta och spända så sover dom, i skrivande stund, gott uppe i vår säng. Hugo ville så gärna få vara med på ett hörn så även han klämde ner sig i sängen bredvid tjejerna. Cornelia och Hugo somnade först men Alva hade desto svårare att komma till ro. Troligtvis för att storebror tog för mycket plats i sängen så hon fick komma ner och sitta med mig i soffan en stund innan hon också kunde somna.

Alva och Hugo fick varsina bokstäver av Cornelia och hennes föräldrar att ha inne i deras nya rum. Tack!!

"Jag ringer till min kille" sa Alva och fick uppmuntrande blickar från bästisen!

Cornelias packning. Neccesären, resväskan och bästa gosefilten. Allt som behövs för en sleepover!

Dags att borsta tänderna...

...och tvätta munnen!

Här sover dom räv, busungarna! Innan Cornelia somnade så låg dom och strök varandra på kinden och flätade fingrar med varann :o) Så sött!!!

Kram Lovisa

Postleverans

Hejsan!

Idag har jag varit hemma med först och främst en sjuk Alva, men eftersom att det fortfarande är klämdagar och det har varit få barn på dagis så fick även Hugo stanna hemma idag.

Alva hade en relativt bra natt inatt med tanke på den höga febern som hon har haft. Hon har varit uppe och nosat på 40 grader idag och inatt måste hon ha haft någon grad över till och med. För hon var verkligen skållhet. Vid 2-tiden inatt vaknade hon och var ledsen och yrade. Hon började prata om att hon sov uppe i taket och att hon ville gå ner och baka pepparkakor...Lillstrumpan!

Pga att hon hade ätit dåligt igår kväll, somnat tidigt och sovit i över tolv timmar så vaknade hon och klagade på ont i magen och att hon ville kräkas. Men som tur var så rådde lite frukost bot på det. Men hon har inte varit så kavat idag med sina 40 grader i kroppen, så det blev ännu en tidig kväll ikväll och så får vi hoppas att hon vaknar upp piggare imorgon.

Idag fick jag ett efterlängtat paket med posten. För en del av mina julklappspengar skickade jag efter en ny almanacka från den här sidan, eftersom att min nuvarande almanacka tar slut inom ett par dagar. Jag har piffat den själv med egna bilder och sammanställt den så som jag vill ha den invändigt. Väldigt behändigt!

Ett trevligt litet paket.

En bild som jag tog hemma hos min syster i Lycksele i somras fick bli framsidan på almanackan. Baksidan glömde jag ta kort på, men där är det barnen som pryder sista sidan.

Invändigt.

Sjukling!

Kram Lovisa

Febrig fänta

God kväll!

Ja, ikväll kan jag verkligen säga "GOD kväll". Igår var det ju som du kanske minns ingen höjdardag. Men en god natts sömn gjorde susen och trots att jag vaknade med en röd varningslampa lysandes på näsan imorse (som igår hade gjort mig otröstlig) så gick jag med ett leende på läpparna till jobbet idag. Tänka sig vilken berg-och-dal-bana det är att leva med dessa hormoner!

Blev dock uppringd av dagis vid 16-tiden att Alva hade fått feber och satt och var hängig i en av fröknarnas knä. Jag jobbade till kl 17 idag men Marcus var redan på väg att hämta barnen så han plockade upp sjuklingen först innan han hämtade Hugo och åkte hem för att skotta. För som det har vräkt ner snö idag, det är helt galet!

Ingen var upplagd att laga mat idag så det fick bli MAX. Snabbt, enkelt och mättande. Men usch vad man mår dåligt efteråt när man luktar friterat om fingrarna och man känner hur fettet lägger sig som bomull runt hjärtat...för att inte prata om aspartamet från colan som rinner ut i kroppen. Huvva!

Alva klagade på att hon frös och hade ont i kroppen "ända in i musklarna" som hon uttryckte sig. Så det var bara att bädda ner henne i sängen och innan klockan hade slagit halv sju så sov hon.

Jag och Marcus spelade spel med Hugo (en av årets julklappar) innan det var dags för honom att krypa isäng. Vi hade jätte mysigt och allt kändes prima. "Tänk en dag utan konflikter", hann jag tänka. Men, man ska inte vara för snabb att ropa "hej". För en konflikt skulle vi visst hinna med innan läggdags. Det var när jag bad Marcus ta en "magbild" på mig som Hugo flippade ur. Han var med på några stycken bilder innan jag bad honom backa så att Marcus kunde ta ett kort på bara magen. Det skulle jag inte ha sagt, för då drog han igång tjurandet och vi var inte värda luft. Ett vanligt uttryck han använder sig av när han blir ledsen och besviken är; "Jag vill dö!" och "Det är min skalle som säger åt mig att säga och göra dumma saker". Är det någon av er som har råkat ut för det? Jag vet faktiskt inte hur jag ska bemöta det och ärligt talat så gör det mig jätte ledsen att höra honom säga så. Tacksam för tips och råd!

Nä, nu ska jag sätta mig tillrätta i soffan en stund och sedan är det dags att krama kudden. Med en febrig fänta i sängen vet man aldrig hur många timmars sömn som kommer att avverkas inatt.

Trött och sjuk!

Hugos första bil som dagiskompisen Thea lärde honom att rita idag. Detta är en glassbil...för det ser du väl?

"Små kloka barn på bokstavsjakt" heter spelet. Från 4 år.

Strax innan killen till höger fick sitt utbrott.

Vecka 22+2

Trött och blek som vanligt!

Kram Lovisa

Hormoniell...vaddå...jag???

God fortsättning!

Har ni haft ett fint nyårsfirande? Vi åkte upp till Avesta för att fira med Marcus lillasyster Mia och barnens kusin Seth. Stefan jobbade och var borta och kunde inte vara med, men vi andra fick en fin kväll iallafall. Den innehöll allt från pulkaåkning, fika, nyårsmiddag, film, lek, nattvickning och Jan Malmsjö på tv. Mia berättar så bra på sin blogg och har lagt ut bilder från årets sista dag så jag hänvisar dit istället...klicka HÄR så kommer du dit.

Idag var det första jobbdagen efter 10 dagars julledigt. Det var segt att komma upp och iväg imorse, minst sagt. Och efter en riktigt tråkig morgon med en viss ung herre som satte sig på tvären så var det inte mycket som behövdes för att få mig ur balans. Det är riktigt drygt med alla dessa hormoner i kroppen. Jag kan vara ganska blödig i vanliga fall också men nu är det något helt extremt vad känslig jag är och har lätt till gråten hela tiden.

Som idag tex när jag åkte till en löp och skidbutik för att handla lite grejer till Marcus. Från det att jag tog min nummerlapp och tills dess att jag fick komma till kassan och betala tog det hela 35 minuter. Jag höll på att bli tokig över sävligheten bland personalen och när Marcus ringde för att fråga hur det gick för mig så var det med gråten i halsen som jag satt och småsnyftade fram att det var tio nummer före mig och att dom aldrig verkade vilja betjäna mig. Moget!

Å nu sitter jag framför tvn och "Spårlöst" på 4:an går på i bakgrunden och jag har svårt för att skriva pga tårarna som sprutar och dimman som dom framkallar. Sanslöst vad känslig jag är! Men samtidigt är det lite skönt...Ut med det bara, känner jag...så länge jag sitter i min egen kammare är det ju bara befriande. Men när jag sitter på jobbet och bölar...ja, då börjar det kanske gå lite väl långt. Det värsta är att jag har drygt fyra månader kvar av graviditeten...och det kommer ju inte gå över med förlossningen...det här är ju bara en fis i rymden med tanke på vad som kommer att hända med mig EFTER förlossningen... Då kommer fördämningen vara öppen och omöjlig att stänga igen.

Nog om det...för i lördags när vi kom hem från Avesta började vi flytta in Hugo och alla hans saker i det nya rummet. Det var en stor stund för oss alla tror jag. Hugo själv var mäkta nöjd med att få sova i ett alldeles eget rum och det gjorde han dessutom med bravur. HELA natten sov han därinne utan att ropa efter oss eller komma utsmygandes. Härligt! Här nedan kommer lite bilder från det färdiga rummet.

Gardiner saknas dock...

Hyllan är på plats, robotorna vaktar rummet och ett litet lego/pysselbord har inhandlats.

En julklapp från kompisen Lucas står uppställd i fönstret.

Hugo har själv "pimpat" sängen med en Batmangubbe.

Rolig skylt!

Syskonmys för en stund.

Kram Lovisa