tisdag 4 januari 2011

Febrig fänta

God kväll!

Ja, ikväll kan jag verkligen säga "GOD kväll". Igår var det ju som du kanske minns ingen höjdardag. Men en god natts sömn gjorde susen och trots att jag vaknade med en röd varningslampa lysandes på näsan imorse (som igår hade gjort mig otröstlig) så gick jag med ett leende på läpparna till jobbet idag. Tänka sig vilken berg-och-dal-bana det är att leva med dessa hormoner!

Blev dock uppringd av dagis vid 16-tiden att Alva hade fått feber och satt och var hängig i en av fröknarnas knä. Jag jobbade till kl 17 idag men Marcus var redan på väg att hämta barnen så han plockade upp sjuklingen först innan han hämtade Hugo och åkte hem för att skotta. För som det har vräkt ner snö idag, det är helt galet!

Ingen var upplagd att laga mat idag så det fick bli MAX. Snabbt, enkelt och mättande. Men usch vad man mår dåligt efteråt när man luktar friterat om fingrarna och man känner hur fettet lägger sig som bomull runt hjärtat...för att inte prata om aspartamet från colan som rinner ut i kroppen. Huvva!

Alva klagade på att hon frös och hade ont i kroppen "ända in i musklarna" som hon uttryckte sig. Så det var bara att bädda ner henne i sängen och innan klockan hade slagit halv sju så sov hon.

Jag och Marcus spelade spel med Hugo (en av årets julklappar) innan det var dags för honom att krypa isäng. Vi hade jätte mysigt och allt kändes prima. "Tänk en dag utan konflikter", hann jag tänka. Men, man ska inte vara för snabb att ropa "hej". För en konflikt skulle vi visst hinna med innan läggdags. Det var när jag bad Marcus ta en "magbild" på mig som Hugo flippade ur. Han var med på några stycken bilder innan jag bad honom backa så att Marcus kunde ta ett kort på bara magen. Det skulle jag inte ha sagt, för då drog han igång tjurandet och vi var inte värda luft. Ett vanligt uttryck han använder sig av när han blir ledsen och besviken är; "Jag vill dö!" och "Det är min skalle som säger åt mig att säga och göra dumma saker". Är det någon av er som har råkat ut för det? Jag vet faktiskt inte hur jag ska bemöta det och ärligt talat så gör det mig jätte ledsen att höra honom säga så. Tacksam för tips och råd!

Nä, nu ska jag sätta mig tillrätta i soffan en stund och sedan är det dags att krama kudden. Med en febrig fänta i sängen vet man aldrig hur många timmars sömn som kommer att avverkas inatt.

Trött och sjuk!

Hugos första bil som dagiskompisen Thea lärde honom att rita idag. Detta är en glassbil...för det ser du väl?

"Små kloka barn på bokstavsjakt" heter spelet. Från 4 år.

Strax innan killen till höger fick sitt utbrott.

Vecka 22+2
Trött och blek som vanligt!

Kram Lovisa

2 kommentarer:

  1. Har en femåring som säger samma saker! Helt normalt i den åldern. Lite svårt att bemöta men jag brukar försöka få fram orsaken bakom och bekräfta "sorgen" och att det är ok, man får känna så. Snart (om inte redan) kommer uttryck som är mer riktade mot att vi föräldrar är dumma i huvudet odyl.

    Lustigt att min soon fick likadant spel i julklapp!

    Lycka till! ;-)

    SvaraRadera
  2. Här har vi också en tjurig femåring, det är kasnke en del av utvecklingen???
    Hanna däremot gör aldrig ngt tokigt, för det är hennes låtsaskompis som gör allt det man inte får!
    Hur bemöter man det???????????

    SvaraRadera