Nu när det äntligen har börjat lugna ner sig på epilepsifronten så känner jag hur jag liksom kan börja andas igen. Tyvärr vågar jag inte riktigt tro på att vi är "i land" riktigt än...Hugo måste komma tillbaka till skolan först och fortsätta hålla sig anfallsfri för att jag på riktigt ska kunna slappna av.
Men nu känns det som att jag inte kippar efter andan hela tiden utan faktiskt kan ta riktigt djupa andetag. Jag är ärligt talat spytrött på att vara orolig hela tiden.
I går hade vi fått en tid att träffa läkaren igen och prata igenom sånt som vi har gått och funderat på. Han ville även träffa Hugo och se hur han mådde efter några dagars sjukskrivning. Det kändes bra. Nu har Hugo dessutom kommit upp i ordinerad maxdos av den nya medicinen Keppra, så nu ska vi börja fasa ut den förra medicinen, Tegretol Retard. Och det känns så bra! Det har varit lite väl mycket medicin i den lilla kroppen den senaste tiden.
Som en skänk från ovan så hade vi en resa inplanerad ner till Kisa den här helgen. Precis vad som behövdes!! Lite miljöombyte.
Vi packade bilen och åkte neröver på eftermiddagen. Efter en mysig kväll med farmor, farfar, tacos och Let's Dance så somnade jag gott och sov skönt hela natten.
Medan jag sprang runt och packade i fredags förmiddag så passade en trött Molly på att bädda ner sig i sängen och ta en liten tupplur ;-)
I bilen på väg till Kisa.
Vi poppade Melodifestivalsskivan för fullt :-)
Och idag har vi haft en toppendag...nej, jag skulle faktiskt kunna sträcka mig till att säga att den har varit alldeles perfekt!
Marcus hjälpte Roger att bogsera ut pianot och forsla bort det till soptippen på förmiddagen. Ser ni solskenet????Äntligen!!!!
Strax innan elva traskade vi ner till trygghetsboendet för att ta en förmiddagsfika med gammelmormor och gammelmorfar.
Solen värmde och jackan åkte av. Härliga vårkänningar :-)
Min lilla blomstertjej hittade snödroppar.
När vi kom hem igen så snörde jag och Marcus på oss springskorna och gav oss ut på en löprunda ihop. Jättehärligt! Vi springer ju aldrig ihop annars... Eller nja...asså jag sprang och flåsade i mitt tempo som mer liknade en rask promenad för min käre make. Jag lät honom springa frufritt efter ca 3 km. Då tyckte jag så synd om honom och unnade honom en riktig löprunda.
Njöt av snödroppar längs med husväggen när jag satt och eftersvettades och tog igen mig på trappen.
Senare på eftermiddagen packade vi picknickkorgen och åkte ut och grillade i Eklunden. Superhärligt! Det fanns underbara ytor för barnen att springa runt, och stenar och nerfallna träd att klättra på.
Korv och marshmellowgrillning...mums!
Innan vi åkte hem så tog vi oss en sista utforskande promenad över berget...
...och hittade "vår" kyrka på andra sidan. Västra Eneby Kyrka. Där gifte vi oss för över 10 år sedan :-)
Världens bästa Selfi! Min underbara familj!!!
Hugo och Alva hittade en kärlekshälsning från naturen själv. Fint, inte sant?!
Fina, älskade ungar!!
Nu önskar jag dig en fortsatt trevlig helg! Och må bästa bidrag vinna ikväll ;-)
Kram Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar