tisdag 4 februari 2014

Dumma epilepsi!

Hej!

Nu är det dags igen. Hugos epilepsi (om det nu verkligen ÄR epilepsi?? Återkommer till det...) blir bara värre och värre och jag oroar ihjäl mig på kuppen.

Elände!!

De senaste två veckorna har han haft sju anfall. Bl.a. ett igår som klockades ända upp till fyra minuter (!) och två till i morse. 

Dumma, DUMMA!!

Vi har egentligen ända sedan Hugo fick diagnosen för snart 2 1/2 år sedan undrat över varför han inte krampar utan "bara" svimmar av, varför anfallen triggas igång av rädsla och oro och varför han fortsätter få anfall trots medicineringen?

En person som får ett epilepsianfall som varar upp mot fyra minuter blir totalt knäckt och orkar ingenting resten av dagen...men Hugo blir oftast bara lite trött en stund just efter men är sedan sitt vanliga jag igen. Hur kommer det sig?

Det finns olika former av epilepsi. Tex Petit mal eller Grand mal. Hugo har den "snällare" varianten Petit mal och enligt vad vi har läst så är den typen av anfall små, korta avbrott i 5-15 sekunder då personen i fråga fastnar med blicken och upplevs "borta" ett kort ögonblick. Det stämmer ju inte in på Hugo som svimmar av och är "borta" i allt från 1-4 minuter!

Grand mal är den grövre typen där personen i fråga krampar och vrider kroppen i plågor. Stämmer inte heller in på Hugo.

Det lämnar en ju liksom frågande; Vad i hela friden är det då han har??

Idag har jag oroat ihjäl mig igen och vi beslutade till sist (efter råd och stöd av kunniga vänner) att hämta Hugo i skolan och åka in med honom akut till Barnmottagningen.

Efter några timmar (med otålig Hugo) i väntrummet fick vi tillslut träffa en läkare. Han undersökte Hugo och vi fick möjlighet att bombardera honom med alla frågor som dykt upp de senaste dagarna. Skönt!! Och jag lyckades hålla mig från att bryta ihop och grina ohämmat...det hade jag avverkat på jobbet redan med tröstande och förstående kollegor och vänner <3

Vi ska iallafall få komma till vårdcentralen imorgon och ta lite prover...och sen får vi avvakta och se vad provsvaren visar och FÖRHOPPNINGSVIS så får vi göra ett nytt EEG. Det är ju trots allt 2 1/2 år sedan dom kollade sist. Saker och ting kan ju ha förändrats...

Så fortsättning följer!

I väntan på läkaren så passade vi på att mäta lite...fatta att pojken är 1.45m lång och har stl.39 i skor ;-) Galet...vad hände med min bebis??

Kram Lovisa


1 kommentar:

  1. Hej!hur mår er kille nu?vi lever i lite liknande situationen vi nu oxå med vår 5 åriga kille!"frånvaro"anfallen blir bara värre trots medicin.

    SvaraRadera