Hej på er!
Nu är det avklarat, Alvas Hello Kittykalas som hon så länge har längtat efter. Åh, vad mysigt det var och vad roligt barnen hade. Alva verkligen glittrade av glädje!
Hon fick fina presenter av sin kompisar och som sig bör så bjöd hon på fika, glass och godispåse...barnen bombarderades med så mycket socker så att dom har uppfyllt sin kvot för hela det här året och nästkommande år också för den delen. Men gott och roligt var det.
Hugo hade till en början lite svårt att acceptera att all uppmärksamhet riktades mot lillasyster och han försökte gång på gång få Alva och hennes kompisar att hänga med på hans upptåg. När han märkte att dom inte nappade på att leka hans lite "tuffare" lekar ändrade han strategi och föreslog att dom skulle leka kurragömma och dansstopp istället. Det visade sig att det visst bor en liten "lekfarbror" i honom :o)
När kompisarna hade åkt hem och lugnet hade lagt sig, slog det Alva att kalaset som hon så länge gått och väntat på faktiskt var över och att det kommer att dröja länge till nästa gång och då fällde hon en litentår...lillstrumpan!
Nu sitter vi och slöar i soffan och tittar på Emil. Vi har hitentills bara haft besök av tre småtjejer utklädda till häxor och annat otäckt som krävt oss på godis. Och man kan ju inget annat göra än att ge dom allt vad man äger i godisväg för man vill ju inte riskera att få huset pepprat med ruttna ägg eller hitta hundbajs i brevlådan. Får se om dessa tre blir de enda som vågar sig hit. Verkar det som att det blir skytteltrafik åt det här hållet får vi nog släcka ner i huset och leka "mörka minuten" i tre timmar eller så, tills kusten verkar klar!
Körde en favorit i repris. När Hugo hade kalas ifjol gjorde jag samma dukning, med stora ritark som underlägg och så ställde jag fram tuschpennor på bordet så att barnen kunde rita lite innan fikat. Och vilka mästerverk tjejerna lyckades åstadkomma!
Dansstopp är kul!
Ingen tårta den här gången heller. Barnen är inte så förtjusta i tårta men deras mamma är desto mer förtjust i den gamla klassikern Marrängswisch, så det fick det bli. Och jag tror faktiskt barnen tyckte det var lika bäst. Kram Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar