Ditten och datten

 

Hej på dej!

 

Hoppas du har det bra en lördagkväll som denna. Här är det fullt ös. Vanligtvis brukar vi sitta och mysa med barnen framför tvn såhär dags. Men Marcus lägger Molly och jag försöker förbereda mig inför morgondagens "Söndagsklubben".

 

Samtidigt som jag har bakat muffins och fixat trolldeg så försöker jag läsa på materialet och lära mig sånger och rörelser, samt ge mig på att slå in Hugos paket OCH göra en godiskaktus. Det är Hugos största önskan inför födelsedagen imorgon. Han vill ha en godiskaktus som det även växer pengar på :o)

 

Pjuh...det ska hur som helst bli skönt att få gå och sova sen ;o)

 

Jag rensade kameran på lite bilder förut och hittade flera ovisade bilder. Så jag tänkte att jag slänger in dom samtidigt som jag tänkte visa lite snabba bilder från Lilla Blodomloppet i Torsdags. Innan Marcus skulle springa sitt lopp så var det barnens lopp. Självklart var Hugo anmäld, plus kusin Seth och kompisarna Noa, Hanna och Lucas. Ett kul påhitt :o)

 

Imorgon kommer det ett litet födelsedagsinlägg på the birthday boy. Tänk att han bli sju år!! Det är helt sjukt!! Mammas lilla hjärtegull <3 nbsp="nbsp" p="p">

 

På självaste födelsedagen imorgon så infaller även älgjakten uppe i norrland (jag vet inte...kanske infaller den här nere i söder också? Men jag är mest insatt på de norra regionerna, hehe) så jägar-morfar och mormor och morbror Ludwig befinner sig uppe i stugan just nu och firade därför Hugo härom veckan.

Hehe...checka in minen på Alva :o) Hon diggar storebrors paket!

 

Alva fick också ett litet paket. Clips-örhängen!! Och lyckan var gjord :o)

Hug fick en ny rygga och gympapåse att ha till skolan, samt benskydd och fotbollsstrumpor till träningen som har dragit igång. Glad kille!

Marcus fick en fantastiskt fin Tack-blomma av en fd arbetskamrat och hans fru efter att ha spelat på deras bröllop i mitten på sommaren. Den här gjorde mig verkligen glad varje gång jag passerade den inne i vardagsrummet :o)

Molly-bus!

I torsdags var det som sagt Lilla Blodomloppet där barnen fick springa 800 meter. Här väntar Hugo och hans kompisar på att uppvärmningen ska starta :o)

Marcus som också skulle springa...fast lite senare...och liiiite längre, ville också vara med på uppvärmningen. Inte så populärt när man heter Alva och är fem år..."Mäh pappaaaaaa!"
Jätte pinsamt!!

Härligt engagemang :o)

Hmmm, hur var det nu?

Hugo hade ork kvar och spurtade in i mål. Han hann även slänga en blick på Micke och Mats som stog och hejade :o)

Seth var snabb som blixten!

Självkart fick dom en medalj, men också en påse med lite smått och gott från ICA. "Fub!" var kommentaren som slank ur lillasyster när hon tog emot vid målgången :o)

Tappra löpare och deras hejarklack :o)

Kram Lovisa



Frusen?

Hej hej!

Igår kväll smet jag iväg till Marieberg för att inhandla Hugos födelsedagspresenter. Han fyller år på söndag. 7 bast! Helt sanslöst :-)

I jakt på en 'one piece' så råkade jag snubbla över en vinterjacka till mig själv.

Varje år tänker jag att jag ska vara ute i god tid och införskaffa en varm och skön jacka för att slippa frysa my behind av mig.

Men varje år blir jag också dumsnål och tycker att de riktigt tjocka och fina jackorna som faktiskt är gjorda för vinterkyla är på tok för dyra. Snordyra faktiskt för att tala klarspråk.

Å då tänker jag att; Det går ju sääääkert lika bra att använda min gamla höstkappa ett tag till. Med en varm tröja under så klarar jag vår milda vinter här nere i söder galant.

Men sen när vintern kommer och kylan sätter sina klor i oss då ångrar jag mig å det grövsta!! Att jag aldrig lär mig liksom!

Igår tänkte jag faktiskt slå till. Hittade som sagt en helt underbart varm och go' jacka på Stadium. Fin var den också. Men så gjorde jag misstaget att titta på prislappen...

Och så slog min dumsnåls-sjuka till igen och jag gick hem utan jacka.

Men jag har nog säkert någon charmig gammal jacka som hänger någonstans i kallaren och bara läääängtar efter att fira 10-års jubileum med mig i vinter.

Å så var helgen över

Hej hej!

Det har varit en intensiv men rolig helg. Så intensiv så att jag skulle kunna somna ståendes. Faktiskt :-)

Fredagskvällen spenderades hemma i tv-soffan. Alla samlade. Så ovanligt så barnen undrade om inte pappa faktiskt hade glömt bort att han skulle vara någon annanstans just då?

För så har det faktiskt varit den senaste tiden. Marcus har inte spenderat så mycket tid hemma. Och har han varit hemma så har han suttit inne på kontoret och jobbat. Men så är det väl lite att börja på nytt jobb. Och så har han endel att fixa med då han har hand om kyrkans bokföring mm.

Men en mysig fredagkväll fick vi iallafall :-) På lördagen åkte Marcus och Alva ut till Götabro för att vara med på församlingshelgen där. Det är typ som en Kick-off :-)

Själv agerade jag fotbollsmorsa då Hugos fotbollslag hade Poolspel i Östansjö. Dom spelade fyra matcher. 1 vinst, 3 förlust. Lite surt för grabbarna som kämpade på så bra. Dom har blivit så duktiga!!

Efter Poolspelet åkte vi och käkade på "Gyllene måsen" och sedan marsch hem och duscha innan vi slöt upp med övriga familjen ute på Götabro.

En härlig helg med vänner och församlingen. Det fanns aktiviteter för barnen så dom såg vi inte röken av :-)

Idag var det dags för skola igen. Det är sista veckan för mig och tjejerna hemma. Nästa måndag drar Mollys inskolning igång och Alva får komma tillbaka till sitt efterlängtade VideUngen.

I eftermiddags var vi uppe hos Therese och barnen och hälsade på. Dom hade en hoppborg på tomten där barnen fick hoppa och leka en stund.

Jag har fått frågan flera gånger under sommaren om Hugo har varit anfallsfri. Och har gladeligen kunnat svara; Jaaaadå, ända sedan april :-)" Men idag var det dags igen. I hoppborgen :-(

Men det gick bra. Han piggnar till relativt snabbt ändå efter ett anfall. Men det är bara så tråkigt att det ska behöva hända.

Nä. Nu är dr dags att ta tag i sängläggningen av de två stora. Kram på er!!

Skoälskare

Hej på er!

Sitter i soffan och myser med Molly. Hon hämtade filten och kurade ihop sig bredvid mig i soffan. Jag försöker få lite filt jag också...men hon roffar åt sig hela för sig själv ;-)

Hugo och Alva är ute och leker med tidigare nämnda grannbarn. Jag är inte överförtjust...men jag har ett trumfkort att plocka fram om en liten stund. Nämligen "Fredagsmys"! Ungarna skulle inte vilja missa fredagsmyset för allt i världen. Så jag ska strax ropa in dom :-)

Molly har fattat tycke för skor :-) Hon springer ut i hallen och hämtar skor. Vilka som helst. Egna eller andras. Hon är värre än en busig hundvalp. Man kan hitta skor överallt i huset. Oftast kommer hon dock med sina egna och så ska hon ha hjälp med att sätta på sig dom. Oftast brukar proceduren följas av ett starkt önskemål att få gå ut. Hon kan stå och skrika och slå på dörren tills hon får som hon vill. Inte alls enerverande!! (ja, jag är ironisk!)

Och får hon bestämma så ska hon dessutom springa runt i sina skor inomhus hela dagarna. Jag får knappt ta av dom vid blöjbyte. Då får hon psykbryt. Och jag med!! :-)

Men söt är hon. Hur som helst!!

Är jag känslig?

Hej!

Det här inlägget har jag skrivit i huvudet flera gånger under eftermiddagen. Med tiden har det ändrats endel. Till en början var jag arg och ledsen och väldigt detaljerad. Sen blev jag bara arg och frustrerad. Sen lugnade jag ner mig lite...och tänkte "Nää, det är dumt att skriva något över huvud taget". Men nu är jag bara så uppgiven och trött på situationen.

Vad? undrar kanske ni...Vad har hänt? Jo, jag kommer till det. För jag har nog kommit fram till det trots allt, att det kanske är bra att skriva av sig lite. Men jag vet inte? Det kanske bara är dumt. Jag menar...jag vet ju inte vem som läser?

Men iallafall...here it comes.

Det här är Hugo. Min stora kärlek. Mitt allt! Hugo är mitt eget kött och blod och om det är man rädd om. Från den stunden jag fick veta att han fanns i mig och levde av och genom mig så har jag älskat honom, brytt mig om honom, tänkt och handlat bara för honom. Som sagt han är mitt allt!

Idag började han 1:an. En stor dag för oss alla :o) Och som mamma oroar man sig på en gång. För ALLT!  "Oro" is my middle name.Tankar så som; "Kommer det gå bra? Kommer han få kompisar? Kommer han ha lätt för att lära och förstå?" Ja, ni vet.

Hugo har väldigt lätt för att få kompisar. Han är extremt social, men samtidigt ganska tillbakadragen och vill först vara säker på vilken situation han befinner sig i innan han slänger sig in i den. Jag måste få säga att "vi" har haft tur när det kommer till Hugos vänner. Han har väldigt fina kill och tjejkompisar. Vi tycker att Hugo är sig själv och är en glad och livfull kille.

Men nu har det blivit så att han har börjat hänga endel med några grannbarn i området som vi känner kanske inte är det bästa sällskapet direkt. Han blir personlighetsförändrad och töddig och ful i mun när han leker med dom. Inte alls lik sig själv. 

Så som vi har uppfattat det så får dom barnen springa runt lite som dom vill. Ofta hamnar dom här hemma hos oss och vårt hem fungerar lite som en fritidsgård. Det har gått så långt att man inte har lust att visa sig utomhus för då vet man att huset blir invaderat. Så vi har börjat sätta gränser. Skapat regler. För att få det här att funka.

* Kompisar man har bestämt "lekträff" med. Dvs då vi i samförstånd med kompisens föräldrar har bestämt en start- och sluttid, dom får man leka med både inne och ute.

* Kompisar som kommer och knackar på närsomhelst och inga föräldrar har kollat med oss om det passar. Dom får man leka med ute, inom vårt område.

* Vi äter tillsammans i lugn och ro. Kompisarna får vänta utanför eller gå hem.

* Om man vill följa med någon hem eller leka på andra ställen än i området så frågar man om lov.

* Med tanke på att jag har varit mycket själv med barnen i sommar och Molly är minst sagt livlig så måste man respektera när jag/vi känner att det inte passar att det springer massa barn överallt.

Det har väl funkat sådär kan man väl säga. Vi pratar hela tiden med barnen om det. Vikten av att vara tydliga, tala om vart man går och är. Men det är svårt när dom andra barnen inte verkar behöva följa samma typ av regler.

Nu är det så att dessa barn dessutom är några år äldre än Alva och Hugo och jag vet faktiskt inte hur jag kommer att tänka och resonera om några år då våra barn har blivit lika gamla. Det får tiden utvisa. Men nu är Hugo 7 och Alva är 5. I mångt och mycket är dom stora. Men just i den här aspekten så är dom "små". Jag VILL och BÖR veta var dom befinner sig. Dom SKA INTE springa runt över hela Mosås kl 22 en vardagkväll. Det är inte okej.

Jag tycker inte heller att det är okej att andra barn kommer över hit och leker när deras föräldrar har valt att lämna dom ensamma hemma. Det ska inte vara mitt ansvar att ta hand om dom då. Det är en sak om jag har blivit tillfrågad att se efter dom när mamma eller pappa behöver åka och uträtta ett ärende. Fine! Då har jag iallafall fått ett val. Men när jag helt plötsligt står där som ansvarig vuxen utan att ha fått välja. Det gör mig arg!

Samma sak när jag får veta att mina barn har blivit inbjudna att leka hemma hos dessa kompisar, och det visar sig att föräldrarna inte finns hemma. Jag menar...Alva är bara fem år. Ska hon leka hemma hos en kompis så kräver jag att föräldrarna finns hemma. Jag FÖRVÄNTAR mig att dom finns hemma. Men tydligen tänker inte alla likadant.

Är jag känslig tycker du? Överreagerar jag?

Men som sagt. Barnen är mitt allt. Jag är och kommer förbli en "om sig och kring sig-mamma". Jag kommer för alltid att finnas där för mina barn och se till att dom har det bra. I den mån det går självkart. För det förstår väl jag också...att dom behöver lära sig på egen hand och bli vuxna och självständiga. Men som mamma och förälder kommer jag aldrig att sluta bry mig om och vilja mina barns bästa.

Hugo fick äntligen komma tillbaka till skolan och de efterlängtade fotbollsrasterna :o) (Trots att hela sommarlovet har varit en enda lång rast).

Alva har lärt sig att kana nerför stången i lekparken. Stolt tjej!!

Det finaste och vackraste jag har!

Kram Lovisa

Tack för att du orkade läsa heeeela vägen ner ;o)