How I met your father

Hej!

På 3:an går det en serie som heter "How I met your mother", har ni sett den? Om jag har fattat det rätt, så handlar den om hur en kille berättar sin livshistoria, om vilka hans vänner var, vad dom gjorde när dom var unga och hur han så småningom träffade sina framtida barns mamma.

Tyckte att det kunde passa bra såhär dagarna innan bebisen kommer att jag också berättade för mitt framtida barn hur jag träffade dennes pappa :o) Så håll i hatten, här kommer storyn!

Hej älskade barn!

Det här är din mamma som skriver. Jag tänkte att du kanske var lite nyfiken på att höra om den dagen då jag träffade din pappa, tillika mannen i mitt liv?! Om inte...sluta läs nu. Då får det här istället bli en påminnelse till mig själv när jag sitter grå och gaggig på ålderdomshemmet och undrar vem "gubbstrutten" bredvid mig är! ;o)

Det var någon gång i februari-mars 2001 som jag och din moster Linnéa åkte flygplan från Umeå för att hälsa på din andra moster Linda och hennes man Jonas i Västerås.

Jag hade redan året innan fått ett telefonsamtal från Linda då hon talade om att hon hittat en kille som hon trodde skulle passa mig utmärkt. Nyfiken som jag var så nappade jag på det och var faktiskt nere och hälsade på i Västerås en vända det året, men killen i fråga kunde inte komma just den kvällen som syrran och Jonas bjöd hem honom på middag för att försöka fösa ihop oss. Jag tänkte inte så mycket mer på det...men Linda fortsatte insistera på att jag skulle komma ner och träffa den där "otroligt trevliga och snälla killen" som spelade piano till Jonas kör. Sagt och gjort...jag och Linnéa satte oss på en plan året därpå och reste ner till södern. Skulle jag få träffa honom den här gången?

Första kvällen så följde vi med på körövningen för att "lyssna" (läs; spana!) Och mycket riktigt...han var på plats och satt bakom pianot och såg väldigt trevlig ut. Men det bästa skulle visa sig senare på kvällen när vi blev presenterade för varandra och pratade med varandra för första gången. Vilken röst han hade! Fortfarande idag kan jag bli skakig i benen jag när jag hör hans röst. Den är magisk...!

Äntligen blev den där middagen av och Marcus, eller "pappa" som du känner honom bättre som, visade sig vara en slug liten rackare. Någon gång under kvällen lyckades han lirka till sig mitt mobilnummer från min syster och efter en hastig kram i hallen innan han skulle åka hem lovade vi att vi skulle höras av igen.

Lyckligtvis så träffades vi redan dagen efter då jag följde med Marcus och Jonas på bandymatch (?). Jag är väl egentligen inte jätte sportintresserad. Men jag var desto mer intresserad av din pappa och då kändes en bandymatch som en helt okej grej att haka med på. Trots att det var kallt och ruggigt ute och vi stog upp i vad som kändes som en evighet så hade jag nog aldrig varit på bättre humör. Vi delade på en "Gott och Blandat"-påse och hade roligt åt att vi trodde att alla skrek "Grönberg" och kunde inte förstå vem dom syftade på...när vi tillslut fick förklarat för oss att det grötiga vrålandet publiken gav ifrån sig egentligen var "Grön Vitt" som är Västerås färger. Vi överlevde matchen och efter den kvällen kunde jag inte tänka på så mycket annat än din pappa. Din moster hade rätt. Han var verkligen en toppenkille!

På vägen hem igen, i bussen och på flyget, pep det flitigt i mobilen och vi skickade frågor och svar till varandra...sådär oskyldigt som man bara kan göra via sms. Det var ett mysigt sätt att lära känna varandra på. Jag fick tex veta att han skulle ut på turné i ett par veckor. Men vi kom överens om att vi skulle träffas när han kom hem igen i april. Då skulle jag åka ner till Linda och Jonas igen och samtidigt passa på att hälsa på hemma hos Marcus.

Många sms och samtal blev det under veckorna vi var ifrån varandra och din mormor och morfar var väl inte överförtjusta över den höga telefonräkningen som det genererade i. Men idag tror jag att dom är väldigt nöjda. För i det långa loppet har det ju resulterat i att dom fått en toppensvärson samt dig och dina syskon och det kommer dom alltid vara tacksamma och glada över!

Så kom april och jag stod på tågperrongen i Västerås och väntade på att tåget med din pappa skulle komma inrullandes. Hjärtat slog fort, knäna darrade och händerna var klibbiga. Snart skulle vi träffas igen efter alla dessa veckor, sms och telefonsamtal. Gissa om det var en fröjd att se honom komma gåendes längs med tågperrongen. Efter en smått nervös och tafflig kram tog vi en promenad hem till hans lägenhet. Där blev jag bjuden på Te men bäst av allt, den första kyssen! Det var den dagen, den 2 april då jag och din pappa blev ett par.

Kram Mamma

Happy Valborg!

Hejsan!

Har ni varit och sett på någon brasa ikväll? Vi har precis kommit hem från våran här i Mosås. Usch vad det blåste kallt. Vi hade sett fram emot att kunna strosa runt och småprata med kompisar och låta barnen springa omkring och leka med sina vänner men det blåste på tok för mycket och var kallt så in i norden så vi gav upp efter en knapp timme och skyndade hem till värmen istället.

Nu sitter vi i soffan och myser med godis, chips och hockey på TV:n. Barnen ska snart gå och sova och jag och Marcus kommer nog inte bli långdragna ikväll heller. Det ska bli skönt att få krypa ner under täcket.

Men först ska jag visa lite bilder från dagen. Igår kväll hade vi familjen Gustavsson/Revay på besök. Alltså Alvas älsklingskompis Cornelia med familj. Tjejerna lekte så bra hela kvällen men kom på alldeles för sent att dom ville bada också. Det fick dom göra idag istället då Cornelia kom hit strax efter tio och tjejerna fortsatte leka. Tillslut hamnade dom i plurret precis som dom hade önskat. Jag satt inne hos dom en bra stund och bara njöt av att höra deras hjärliga skrattattacker. Det går inte att ta miste på deras fantastiska vänskap. Den är rent utav unik :o)

I eftermiddags kom familjen Cedermark över på en bit mat och klockan sju började vi göra oss i ordning för att gå fackeltåg fran stationshuset precis utanför oss upp mot skolans fotbollsplan där brasan skulle tändas. Barnen fick köpa lite lotter, spela på chokladhjulet (Hugo vann en stor chokladkaka) och pröva lyckan i fiskdammen. Sen gav vi upp pga kylan och gick som sagt hem. Vad synd att vädret ska sätta stopp för trevligheterna. Det är samma visa varje år. MEn vi ger inte upp...nästa år ger vi oss på´t igen :o)

Badbrudarna!

Bustjejer!!

V 38+ 6

Barnen väntar på att få tända sin facklor.

Det var kul att bära den i ca 5 minuter...sedan stod jag helt plötsligt med en i vardera hand ;o)

Brasan brann ner fortare än kvickt pga blåsten. Men den värmde gott en stund iallafall.

Kram Lovisa

Bröllopsdags

Hallå ja!

Äntligen sover barnen och jag har sjunkit ner i soffan med datorn i knät. Marcus är ute på en löptur och kommer nog hem vilken minut som helst. Slog precis på tvn och kanal 4 och vilken tur jag har...dom visar just ett program om det stora bröllopet som går av stapeln i England imorgon mellan Prins William och Kate Middleton. Gissa vem som kommer att sitta som klistrad framför tvn och titta?? Yes...moi!!!! Jag missade delar av Kronprinsessan Victoria och Daniels bröllop förra sommaren så nu ska det bli kul att kunna sitta ner i lugn och ro och följa festligheterna. Måste nog åka och handla något gott innan och tjuvstarta fredagsmyset lite ;o)

I morse tog jag och barnen en promenad/cykeltur till dagis. Det kändes i magen kan jag säga. Speciellt eftersom att Alva stundtals "glömde bort" att trampa så att jag fick knuffa på i parti och minut. Vid 11-tiden hade jag en date med en jobbarkompis, Lovisa, på stan. Hon och lilla Hedvig på 6 veckor gjorde mig sällskap över en fika på Espresso House. Mitt nya favoritställe...dom har så otroligt goda Frapinos som jag har berättat om tidigare. Det blev en ganska lång promenad till och från stan också eftersom att jag valde att parkera en bit ifrån. Sen blev det en promenad igen då jag skulle hämta barnen på dagis, så idag har jag inte legat på latsidan direkt :o) Hoppas att det kan vara till hjälp att få bebisen att vilja komma ut.

Mums!! Frapino och kladdkaka med grädde på en solig uteservering. Me like!!

Vackert så det gör ont!

Har planterat lite blommor här hemma. Denna står på trappen och välkomnar den som kommer på besök.

En enkel tulipan!

Man blir törstig av att cykla. När vi kom hem efter dagis var det läge för lite vätskepåfyllning.

Kram Lovisa

Nu är den ute

Hej allihopa!

Jag önskar att jag kunde säga att det är bebisen som har valt att titta ut, men tyvärr är det inte så. Den verkar ha det varmt och gosigt därinne och jag har inte känt något mer sedan härom natten då jag låg och klockade förvärkarna jag hade. Men dom var så oregelbundna både i intensitet och i tid så jag somnade om och vaknade upp igen på morgonen utan att det blev något mer.

Nä, vad jag egentligen menar är något nästan lika stort som att föda barn...iallafall om ni frågar Hugo. Hans lösa tand har nämligen äntligen kastat in handduken och lämnat plats åt den pockande vuxentanden som redan är på väg upp. Lyckan är stor och jag måste erkänna att jag känner mig minst lika uppspelt som sonen. Tänk...hans första tand, det är stort! Inatt kommer tandfén att besöka Karlsrovägen 8 med en guldpeng...det är ett som är säkert!

Annars finns det inte så mycket att förtälja. Vi har återgått till det normala igen efter det fantastiska påsklovet vi har njutit av. Barnen tyckte det var kul att gå tillbaka till dagis idag...men det är klart, lite mer ledighet hade ju inte skadat ;o) De närmsta dagarna kommer för min del att gå åt till att fortsätta stånka och stöna och invänta bebisleverans. Som vi längtar!!!

Hugo hittade en "tam" fjäril på plattgången igår (eller en väldigt trött och slö fjäril, rättare sagt) som klättrade runt på hans arm och hand en bra stund.

Jag införskaffade en badbalja till bebisen igår (Coop 116:-). Barnen diggade den och Hugo badade faktiskt i den efter fotbollsträningen och det gick hur bra som helst...fastän det blev en gnutta trångt ;o)

Tandlös!

Kram Lovisa

Snokande besök

Halli hallå!

Trodde det skulle bli en lugn och skön kväll i kväll men båda barnen är pigga som lärkor och vill absolut inte sova trots att dom borde vara jättetrötta efter en dag av fullt ös. Solen är boven i dramat...Alva och jag gjorde ett försök att sova för en stund sedan men hon vägrar acceptera att det är kväll. "Nähääää...det är inte kväll, solen skiner ju!" kontrar hon så fort jag försöker få henne att sluta sina blå :o)

Marcus den stackarn försöker titta på Mästarnas Mästare men det går inte jättebra med två snackpåsar i soffan ;o)

Idag har barnen haft kompisar på besök så jag och Marcus fick chansen att hinna röja i trädgården och inomhus. Det känns hemskt att säga det, men jag klarade inte av att vistas ute pga värmen så jag tog på mej att röja upp inomhus trots det strålande vädret. Marcus har rensat i rabatter och fyllt på med gödsel där det har behövts. Han hann även skura altanen samt börja olja in den så imorgon ska vi nog få fram utemöbeln lagom innan vi får lunchbesök. Det ska bli mysigt!

Igår upptäckte vi ett något udda besök i trädgården. (Känsliga läsare ombedes sluta läsa NU...tex Mia...hihi) Alva och jag låg nämligen på en filt och mös i skuggan när vi hörde en fågel flaxa runt som en galning en bit ifrån oss. När vi tittade upp såg vi att den hade tappat en orm på gräsmattan som nu kämpade för sitt liv för att få komma undan. Ormar hör inte till mitt favoritdjur men det hör ju inte heller till vanligheten att se i sin trädgård så därför sprang jag in efter kameran. Som tur var hade jag det stora objektivet på så jag behövde inte gå så nära för att få en bra närbild. För ni må tro benen skakade...huvva!

Någon som vet vad det är för sort? Gulsnok kanske?

Varje dag slås vi av hur Hugo bara blir större och större. Här ringer han till kompisen Lucas och undrar om dom ska leka. I morse märkte vi dessutom att en vuxentand redan är på väg upp bakom den lösa tanden. "Jag blir så glad så jag börjar nästan gråta" var hans kommentar :o)
Älsklingen!

Kram Lovisa