Semesterplaner

Hejsan!

Idag har det varit en evighetslång dag. Det har stundtals känts som att vi aldrig skulle komma fram till läggningen ikväll. Men nu är vi här och barnen sover äntligen vilket innebär att vi också kan krypa ner under täcket inom kort.

Molly och jag har varit hos BVC idag och fått det glädjande beskedet att Molly börjat gå upp i vikt. Idag vägde hon 3980 gram vilket är mycket bättre än fredagens dipp ner till 3760 gram (födelsevikt var 4010 gram). De senaste dagarna tycker vi att hon har blivit lite gulare än tidigare men det tyckte inte barnmorskan idag så då behöver vi inte fundera på att åka in och sola henne och det känns ju skönt. Men vi väntar fortfarande på att få den där remissen för att få komma in och röntga hjärtat för att få veta hur allvarligt blåsljudet är. Kanske det kommer något med posten imorgon?!

Idag har Marcus varit hemma igen och vi har försökt att underhålla barnen så gott det går. Dom tycker att det är skönt att få vara hemma och vara lediga tillsammans med sin nya lillasyster men dom saknar ändå dagis och sina kompisar väldigt mycket, vilket gör att det kan bli mycket tjat och gnäll här hemma. Idag har vi sett till att baka, spela spel och promenerat bort till lekparken för att fördriva tiden. Det är ganska bra gjort tycker jag med tanke på att jag sitter och ammar Molly i parti och minut. Men ändå blir det gnäll och barnen tycker att vi är dom tråkigaste föräldrarna ever som inte hittar på något kul med dom.

Men en rolig sak som vi har hittat på är att vi ringde och bokade en två dagars vistelse på Kolmården i sommar. Vi ska åka med min familj. Mina föräldrar och syskon med familjer kommer att stråla samman och spendera två dagar tillsammans och det kommer bli så kul. Jag längtar redan!!! Hoppas barnen blir nöjda ;o) Andra semesterplaner för i år är egentligen bara Ölandsresan i Juli...annars kommer vi bara ta det lugnt och vara hemma och njuta av sol, bad och goda vänners sällskap.

Även om jag mår väldigt bra efter förlossningen så kan jag inte ge mig in i "jagalekar" och hoppa studsmatta riktigt än. Det får Marcus göra istället!

Barnen gaddade ihop sig.

"Na na na na na na naaaa....du kan inte ta mig!"

Molly mös i vagnen.

Kram Lovisa

Då är vi igång igen...

Hejsan!

Japp, då är vi igång igen då, precis som överskriften avslöjar. Men bara för en kortis. Marcus klev upp i ottan för att åka till jobbet och jag blev kvar med alla tre barnen (vad konstigt det känns att säga så...hehe). Men det har gått hur bra som helst. Jag klev upp klockan sju när Marcus åkte och Molly låg kvar i sängen och sov. Hugo och Alva som redan hade hunnit vara inne och snusa lite på Molly, hoppade upp i soffan och tittade på TV medan jag gick ner och gjorde i ordning frukosten. Allt flöt på jättebra och vi kom till och med iväg i god tid till dagis så barnen hann följa med på måndagsutflykterna på respektive avdelning.

Nu ligger Molly i puffen och sover och jag funderar på att göra detsamma. Även om jag tycker att nätterna fungerar hyfsat bra nu så är man ju ändå lite "seg i kolan" om man säger så. Mer än vanligt alltså ;o)

Japp, så får det bli...idag får alla hemmasysslor stå åt sidan, nu ska mamman sova!!

Lycka är att få sova på pappas bröst!

Kram Lovisa

Mycket har hänt!

Tja!

Blogger har legat nere ett tag så för en stund var mitt senaste inlägg borttaget och jag kunde inte logga in på min sida. Men nu är ordningen återställd igen så här kommer ett inlägg som jag misstänker kan bli en gnutta rörigt. Mycket har nämligen hänt de senaste timmarna. Så var ska jag börja?

Jo, nu är dom här..."Los Enormos Boobos"!! Härom natten kände jag riktigt hur mjölken började rinna till. Molly började helt plötsligt kippa efter andan när hon åt och jag kunde höra hur det klunkade. Ett gott tecken! Men med mjölken kom också mjölkstockningen. Som tur är så har man ju varit med förr så jag hann förstå vad som var på gång så jag har gått omkring med varma kläder och en vetesäck samt låtit Molly snutta närhelst hon velat. Allt för att hålla igång cirkulationen. Och jag lyckades faktiskt, så det blev inte så allvarligt. Skönt!

Vi har haft hembesök av barnmorskan från vår BVC. Hon skulle titta till Molly samt ta PKU-testet. Vi hade förvarnat barnen om vad som skulle hända och dom satt...eller nja, snarare studsade runt och var frågvisa och undrade vad barnmorskan höll på med så hon fick knappt en syl i vädret. Alva var väldigt noga med att tala om att "man måste vaja jätte försiktig näj man stickej".

Hon testade först att sticka i handen men där var det så tunna blodkärl så hon fick inte ut något. Istället gav hon sig på foten på Molly, och två gånger dessutom. Trots sockervatten som avledningsmanöver så gjorde det nog jätteont för Molly skrek som en stucken gris. När jag tittade upp på Hugo stod han med darrande underläpp och tårarna sprutade. Lilla gubben...han blev så orolig för lillasyster så han bröt ihop fullständigt. Han och Marcus gick därifrån en stund och när barnmorskan hade gått muttrade han något i stil med "att det var minsann en dum tant som hade stuckit Molly så illa så att hon blev sådär ledsen" :o)

Nätterna fungerar bara bättre och bättre. Inatt fick jag tre sammanhängande timmar innan det var dags att amma igen. Och hela natten har hon kunnat sova för sig själv så även jag har fått sträcka ut ryggen en stund. Jag hoppas och tror att vi är på rätt väg.

Igår var Marcus och Hugo med Molly till USÖ för att göra en rutin läkarkoll. Jag var hemma med Alva som skulle bli friserad av en kompis till oss. Tänkte inte så mycket på läkarundersökningen...eftersom att allt hade sett så bra ut på kollen dom gjorde på BB. Så det högg till i hjärtat när Marcus ringde på vägen hem och talade om att läkarna hade hittat ett blåsljud på Mollys hjärta. Dom trodde inte att det var något alarmerande utan troligtvis något som kommer att växa bort med tiden men vi kommer ändå få en remiss och komma tillbaka för att röntga henne någon dag nästa vecka.

Jag försöker verkligen att inte jaga upp mig över det, men självklart blir man jätteorolig! Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt utan att Molly kommer att bli helt okej och inte kommer få några framtida besvär av det. Ni kan ju tro att jag håller i henne lite extra hårt och länge nu...ingenting får hända vår lilla tjej!!

Mammas hjärtegryn!

Busunge innan klippning...

...kalaspingla efter klippning.

Kram Lovisa

Syskonmys

Hej på er!

Här myser vi på för fullt. Molly är en riktig mysfia och gillar att ligga i sina storasyskons knä till deras stora glädje. Natten inatt var något bättre än den förra men vi behöver jobba fram en bättre plan hon och jag, hur vi ska göra i framtiden. För det håller inte i längden att jag sitter upp och hon sover på mitt bröst hela natten. För det är det enda som fungerar just nu, så fort hon hamnar på rygg så är hon klarvaken och visar klart och tydligt sitt missnöje över det.

Min käre make är känd för att komma på smeknamn som sedan har en tendens att fastna och hänga med folk hela livet. Hans lillasyster Maria heter tex Snufs (eller Snufs Plufs), hans mamma och pappa går under benämningen "Mummen" och "Daden" (med svenskt uttal). Hugo kallas för "Budden" och Alva går under benämningen "Guppsi". Och dessa är bara några få éxempel ;o)

Molly har ännu inte fått något smeknamn av Marcus...det tar ju ett tag att lära känna varandra. Men barnen har redan börjat ge henne små söta namn så som tex, "Lilltjejen", "Lilla gumman" (Hugo) och "Wall-E" eller "Wally" som Alva säger ;o) Sött tycker jag.

Nä, nu ska här sovas...man vet ju inte när det är dags för lillfisen att öppna upp sina små blå nästa gång.



Kram Lovisa

Välkommen Molly!

Hejsan!

Som ni nu kan se så är äntligen vår lilla Molly här. Måndag kväll den 9 maj, klockan 22:40 kom hon till världen. Hon var 49,5 cm lång och vägde 4010 gram och hon tog väldigt lång tid på sig att komma ut. Värkarna startade försiktigt strax efter tolv, natten till måndag. Ett par timmar senare blev dom intensivare och kom mer regelbundet.

Klockan tre på natten ringde vi till Marcus föräldrar och bad dom komma hit. Dom hade ju ändå 17 mil att köra så vi vågade inte vänta allt för länge med att ringa. Klockan 6 kom dom fram och då hade dom också hunnit med att köra på ett rådjur på vägen. Som tur var så klarade dom sig utan personskador, värre gick det för bilen men framför allt för rådjuret som dog på fläcken. Usch, otäckt!

Värkarna blev mer oregelbundna allt eftersom men istället mer intensiva så strax efter åtta ringde jag in till förlossningen och frågade vad dom tyckte. Skulle vi komma in eller vänta? Eftersom att det var bebis #3 så tyckte dom att det var bättre att vi skulle komma in. Sagt och gjort. Halv tio var vi på plats på BB.

Efter en undersökning kunde det konstateras att bebisen mådde bra och att jag var tre centimeter öppen. Inte så mycket som jag hade hoppats på men vi fick ändå stanna kvar. Det kunde ju gå snabbt mot slutet.

Värkarna tog i och jag fick testa TENS för första gången. Dom var supersköna och lurade kroppen att sluta fokusera på värkarna och istället "plågas" av elstötarna. Efter en stund räckte inte TENSen så då kompletterade jag med lustgasen (älskade lustgas, som jag hade längtat efter att få bekanta mig med den igen! Hihi!!)

Trots ett kraftigt värkarbete så öppnade jag mig inte så vidare bra. Efter några timmar var jag bara öppen fyra centimeter så då bestämde jag mig för att testa Epiduralen (har aldrig testat den förrut men hört att den kan vara toppen om man tar den i rätt tid). Värkarna fortsatte att hålla i sig men jag kände absolut INGENTING. Det var jätteskönt att följa värkarbetet på dataskärmen men utan att känna smärtan i magen. Det betydde ju att öppningsskedet fortsatte...(trodde jag ja!)

Efter sex timmar med Epiduralen hade jag bara öppnat mig 1 cm. 1!!!! Detta fick mig ju självklart att känna mig rätt så nerstämd. Men som tur var så drog dom igång det värkstimulerade droppet som kompliment och då drog det ju igång igen och det med besked. Efter det spenderade jag några timmar i lustgasdimman innan krystvärkarna drog igång. Nästan två timmar gick åt till att krysta och tillslut...klockan 22:40 såg hon som sagt dagens ljus (fastän det egentligen var sena kvällen ;o) )

Vi är så glada och tacksamma över att allt gick så bra trots den långdragna förlossningen, att vi slutligen fick ta emot vår friska och vackra lilla tjej. Personalen var helt fantastisk och Marcus, min älskling gjorde ett toppen jobb vid min sida. Han puschade och stöttade och förde min talan när jag inte orkade eller var vid mina sinnens fulla bruk (tack vare min älskade lustgas!!! Hahaha).

Nu är vi hemma igen och livet som trebarnsföräldrar börjar ta sin form. Molly är en riktig liten raring som redan trollbundit sina storasyskon. Dom kan inte få nog av henne...inte jag och Marcus heller för den delen. I natt var hon dock ingen lätt match. Magen krånglade och jag har inte fått igång mjölken riktigt ännu så vi hade det ganska bökigt och har inte sovit så många timmar. Men å andra sidan så var det ju bara vår andra natt tillsammans. Vi har inte lärt känna varandra riktigt än. I natt får vi hoppas att det blir bättre och att hon kan komma till ro.

Japp, det var historien om hur Molly Judith Elisabeth Kindevåg kom till världen. Om ni är sugna på att se lite bilder så fortsätt scrolla neråt. Här kommer en bildkavalkad :o)

Fortfarande hemma, men snart på väg in till BB.

På plats! Jätte trött, som ni ser, efter bara ca 2 timmars sömn.

Tummen upp för TENS, tummen ner för städrocken ;o)

Lovisa + lustgas = sant!

Utmattad men lycklig familj!

Inget fika har någonsin smakat godare!

Storebror och Molly träffas för första gången.

Stolt förstagångs storasyster!

Alva och Hugo läser för Molly i soffan innan läggningsdags.

Kram Lovisa