Lördag

Hej hallå!

Trist överskrift...jag vet! Men jag kunde inte komma på något roligt att skriva. Lördag har det varit idag...hela långa dan, och vi har haft fullt upp så det är först nu som vi kan krascha i soffan och pusta ut. Inte för att vi egentligen har haft mycket att göra, det är bara det att det att det har gått i ett hela dan. Barnen har varit hos kompisar och lekt, kompisar har varit här och lekt. Andra barn har varit här trots att våra barn inte har varit det...mat och fika har ätits, disk har plockats in och ut ur diskmaskinen, häcken har pimpats och....ja ni förstår. Det har varit fullt ös...men också väldigt trevligt :o)

Måste dementera en sak som jag allt för hastigt slängde ur mig i förra inlägget. Häcken har INTE grävts upp och sedan blivit omplanterad ;o) Marcus suckade bara när han hörde att jag hade skrivit så. För tydligen är det helt befängt att gräva upp en 20 meter lång häck när man bara behöver gräva runt den och fylla på med gödsel. Så, I´m sorry att jag for med osanning ;o)

Fin har den blivit iallafall...häcken alltså och nu hoppas vi att den ska hämta sig och börja producera lite mer kvistar och blad.

Måste också beklaga att ingen bebis är på väg i nuläget, så alla ni som gissade på 6:e och 7:e maj...jag är ledsen. Ni vann inte bilen ;o)

Kogödsel ska visst göra susen...

Häcken FÖRE

Häcken EFTER

Hittade fem såna här sötnosar i dungen bredvid huset idag. Dom var extremt aktiva för att vara nattdjur. Dom grävde och rotade runt som små galningar.

"Lala"

Kram Lovisa

Det är inte lätt att säga "Hej då!"

Hej hej!

Vilken toppendag vi har haft idag, jag och ungarna. Först tog vi sovmorgon och bara slappade en stund innan vi åt en sen frukost. Vi hade en utflykt inplanerad så jag förberedde matsäcken som skulle bestå av bla pannkakor och chokladbollar. Det var bara att grädda och rulla, grädda och rulla :o)

Efter det var jag klippt slut och i stort behov av vila (patetiskt...I know, men så är det). Som tur var så var barnen på humör att leka på sängen medan jag bredde ut mig på den samma så medan jag slumrade lekte Alva med sina dockor och Hugo lekte frisör och kammade håret på mig (såååå skönt!)

Klockan ett hade vi en date med Ida och tjejerna i Stadsparken. Mina barn har inte varit där på väääldigt länge så det var som en helt ny upplevelse för dom och dom sprang runt och testade alla lekställningar, rutchkanor och gungor. Vi fikade på en filt i solen och hade det riktigt skönt. En mysig stund med fina vänner som vi kommer att leva på länge :o)

Vid fyratiden kom ett efterlängtat sällskap på besök. Mormor, morfar och morbror Ludwig! Barnen har tjatat sig blåa hela dagen och längtat som bara den efter att dom skulle dyka upp. När dom väl kom så blev det kramkalas och Tacos och lite senare, efterrätt ute i kvällssolen på altanen. Härligt!

Hugo fick en spontan liten present dagen till ära. Min systerson Noa är tre år äldre än Hugo och växer fort och ofta ur saker som Hugo sedan tacksamt får ärva. Idag var det en cykel som stod på tur och Hugo blev eld och lågor över den röd/svarta BMX:n som kom med mormor och morfar. Visar bilder på den en annan dag, glömde ta kort på den idag.

Alva har så otroligt lätt för att fästa sig vid människor, och saker med för den delen, och tycker inte om att skiljas åt. Det spelar ingen roll vad eller vem det är. Hon vill så gärna ha människor och saker som hon tycker om, nära sig. Självklart är det extra speciellt med vissa människor...som tex mormor, morfar och morbror. Ikväll blev det ett riktigt tårdrypande farväl i hallen när dom skulle åka. Mellan tårarna viskade hon att hon ville att dom skulle stanna kvar och så strök hon morfar över kinden och drog fingrarna genom mormors hår. Det var riktigt hjärtskärande att se. Lilla gumman...hon har så nära till sina känslor.

Men vi ses ju snart igen. Så fort bebisen är ute hoppas vi få besök av mormor, morfar och morbror Ludwig igen :o)

Nu ska jag titta färdigt på Twilight som går på 1:an och sedan blir det sängen. Imorgon är vi bara lediga och har egentligen bara en sak som vi skulle vilja ge oss på...och det är häcken. Jag ska se till att ta lite bilder på vår bedrövliga Ligusterhäck som inte har tagit sig på fyra år. Men vi har beslutat oss för att ge den en chans till. Vi tänker gräva upp den och sätta om den i lite ny jord och gödsel och hoppas på att den tar sig. Händer ingenting på ett år så ryker den och får ge plats åt nya fräscha tujaplantor istället.

"Åk inte....snälla!"

Kram Lovisa

Hemmadag

Hej på er!

Vad kul att så många ville vara med och gissa bebisens ankomst, kön, vikt och längd :o) Det ska bli spännande att se om någon av er kommer i närheten. Barnmorskan gissade vikt och längd i tisdags så jag vet på ett ungefär hur stor guldklimpen är i dagsläget...men det är klart, om jag går över tiden så kan den ju växa på sig lite till :o)

Här har ni listan på alla er som varit med och gissat hitintills, men fortsätt gärna gissa :o)


Cissi: Pojke, 10 maj, 4210 gr och 51 cm

Fam Wäneskog: Flicka, 6 maj, 4025 gr och 53 cm

David: Pojke, 7 maj, 4150 gr och 52 cm

Mia: Flicka, 7 maj, 4050 gr och 50 cm

Åsa: Flicka, 12 maj, 3678 gr och 52 cm

Farfar: Flicka, 8 maj, 3810 gr och 51 cm

Farmor: Pojke, 11 maj, 3960 gr och 53 cm

Alexandra: Flicka, 8 maj, 3770 gr och 50 cm

Kicki: Flicka, 8 maj, 3740 gr och 50 cm

Fam Drewitz: Flicka, 7 maj, 3915 gr och 51 cm

Gammelmormor: Flicka, 9 maj, 3890 gr och 54 cm

Gammelmorfar: Flicka, 12 maj, 3965 gr och 52 cm

Anette: Pojke, 7 maj, 4238gr och 51cm

Idag har jag barnen hemma. Efter en ganska rörig vecka förra veckan då det fortfarande var oklart hur jag fick och skulle göra med barnen på dagis medan jag gick hemma (en låååång historia) så kom vi fram till att dom ska vara 15 timmar i förskoleverksamheten. Så idag och imorgon är det hemmadagar för barnen och på ett sätt är det ganska skönt, för då slipper vi ha tider att passa och jag behöver inte krångla i onödan med att få på och av mig skorna och kravla mig i och ur bilen ;o)

Det är skönt att kunna fisa runt i myskläder hela dan och inte vara orolig att någon ska se mig i min sunkiga outfit. Det som oroar mig är bara vad jag tar mig till med barnen om vattnet går. Men det löser sig säkert...barnen är ju så stora och duktiga (vilket jag ofta glömmer bort) så dom kommer förstå om jag börjar få ont eller vattnet plötsligt går.

Än så länge är det lugnt. Hade några kraftiga förvärkar härom kvällen, så vi gjorde oss beredda och började ringa runt till några kompisar som står på "jour" ;o) Men när jag gick och lade mig, för att få några timmars sömn om vi skulle behöva åka in, så avtog det och sen hände det inget mer :o(

Jaja...den kommer när den kommer och jag lär märka när det verkligen är dags. Hoppas verkligen att det är snart :o) Vi är så nyfikna och längtar så mycket så vi håller på att spricka :o)



Kram Lovisa

Väntans tider!

Go´kväll!

Ja, egentligen är det väl ingen nyhet för nån utav er därute. Det har väl snöat i nästan hela vårt avlånga land idag om jag förstått det rätt. Men för min egen skull och för framtiden så antecknar jag det här och nu; Idag den 3 maj 2011 låg snön på marken när vi vaknade klockan 06:10. Som tur var så hade den smält bort några timmar senare, men det har fortsatt vara snöblandat regn hela dagen. Mycket skumt!

Efter att jag hade lämnat barnen på dagis så åkte jag till MVC för att besikta mig själv och bebisen. Allt såg bra ut och besöket var över på 10 minuter. Bebisen har växt men börjar plana ut nu...dessvärre gäller inte samma sak för mig utan jag fortsätter att växa, och det på bredden. Är nu uppe i + 15 kg. Jag väger till och med mer än Marcus nu för tiden...men det är i och för sig inte så svårt. Han börjar ju bli så tanig efter all träning :o)

Men det kan ju konstateras att jag verkligen går i väntans tider. Idag har jag som sagt varit på MVC och efter det åkte jag till Willys och handlade. Men sedan har jag mest bara latat mig och gått omkring och känt efter om det ändå inte är en värk jag känner?! Om jag går mycket över tiden kommer dom nog få lägga in mig på psyket först...för jag kommer nog bli smått galen på kuppen av allt väntande ;o)

För att göra det hela lite mer spännande och intressant tänkta jag efterlysa en liten tävling här på bloggen. En kompis på jobbet skickade just ett sms ikväll och slängde in en gissning när hon tror att bebisen ska komma, vilket kön den kommer att ha och hur lång och tung den kommer att vara :o) Vågar du vara med och gissa?? Det skulle vara kul att se vem som kommer närmast... Vem vet? Kanske det ligger ett fint pris i potten! ;o)

Gissningsleken börjar...NU!

Cissi tror: Pojke, 10 maj, 4210 gr och 51 cm
Linda, Jonas, Ebba & Noa tror: Flicka, 6 maj, 4025 gr och 53 cm
David tror: Pojke, 7 maj, 4150gr och 52 cm
Mia tror: Flicka, 7 maj, 4050 gr och 50 cm
Åsa tror: Flicka, 12 maj, 3678 gr och 52 cm
Farfar tror: Flicka, 8 maj, 3810 gr och 51 cm
Farmor tror: Pojke, 11 maj, 3960 gr och 53 cm

Alexandra tror: Flicka, 8 maj, 3770 gr och 50 cm

Vad tror du?

Trist syn att vakna upp till.

Kram Lovisa

How I met your father

Hej!

På 3:an går det en serie som heter "How I met your mother", har ni sett den? Om jag har fattat det rätt, så handlar den om hur en kille berättar sin livshistoria, om vilka hans vänner var, vad dom gjorde när dom var unga och hur han så småningom träffade sina framtida barns mamma.

Tyckte att det kunde passa bra såhär dagarna innan bebisen kommer att jag också berättade för mitt framtida barn hur jag träffade dennes pappa :o) Så håll i hatten, här kommer storyn!

Hej älskade barn!

Det här är din mamma som skriver. Jag tänkte att du kanske var lite nyfiken på att höra om den dagen då jag träffade din pappa, tillika mannen i mitt liv?! Om inte...sluta läs nu. Då får det här istället bli en påminnelse till mig själv när jag sitter grå och gaggig på ålderdomshemmet och undrar vem "gubbstrutten" bredvid mig är! ;o)

Det var någon gång i februari-mars 2001 som jag och din moster Linnéa åkte flygplan från Umeå för att hälsa på din andra moster Linda och hennes man Jonas i Västerås.

Jag hade redan året innan fått ett telefonsamtal från Linda då hon talade om att hon hittat en kille som hon trodde skulle passa mig utmärkt. Nyfiken som jag var så nappade jag på det och var faktiskt nere och hälsade på i Västerås en vända det året, men killen i fråga kunde inte komma just den kvällen som syrran och Jonas bjöd hem honom på middag för att försöka fösa ihop oss. Jag tänkte inte så mycket mer på det...men Linda fortsatte insistera på att jag skulle komma ner och träffa den där "otroligt trevliga och snälla killen" som spelade piano till Jonas kör. Sagt och gjort...jag och Linnéa satte oss på en plan året därpå och reste ner till södern. Skulle jag få träffa honom den här gången?

Första kvällen så följde vi med på körövningen för att "lyssna" (läs; spana!) Och mycket riktigt...han var på plats och satt bakom pianot och såg väldigt trevlig ut. Men det bästa skulle visa sig senare på kvällen när vi blev presenterade för varandra och pratade med varandra för första gången. Vilken röst han hade! Fortfarande idag kan jag bli skakig i benen jag när jag hör hans röst. Den är magisk...!

Äntligen blev den där middagen av och Marcus, eller "pappa" som du känner honom bättre som, visade sig vara en slug liten rackare. Någon gång under kvällen lyckades han lirka till sig mitt mobilnummer från min syster och efter en hastig kram i hallen innan han skulle åka hem lovade vi att vi skulle höras av igen.

Lyckligtvis så träffades vi redan dagen efter då jag följde med Marcus och Jonas på bandymatch (?). Jag är väl egentligen inte jätte sportintresserad. Men jag var desto mer intresserad av din pappa och då kändes en bandymatch som en helt okej grej att haka med på. Trots att det var kallt och ruggigt ute och vi stog upp i vad som kändes som en evighet så hade jag nog aldrig varit på bättre humör. Vi delade på en "Gott och Blandat"-påse och hade roligt åt att vi trodde att alla skrek "Grönberg" och kunde inte förstå vem dom syftade på...när vi tillslut fick förklarat för oss att det grötiga vrålandet publiken gav ifrån sig egentligen var "Grön Vitt" som är Västerås färger. Vi överlevde matchen och efter den kvällen kunde jag inte tänka på så mycket annat än din pappa. Din moster hade rätt. Han var verkligen en toppenkille!

På vägen hem igen, i bussen och på flyget, pep det flitigt i mobilen och vi skickade frågor och svar till varandra...sådär oskyldigt som man bara kan göra via sms. Det var ett mysigt sätt att lära känna varandra på. Jag fick tex veta att han skulle ut på turné i ett par veckor. Men vi kom överens om att vi skulle träffas när han kom hem igen i april. Då skulle jag åka ner till Linda och Jonas igen och samtidigt passa på att hälsa på hemma hos Marcus.

Många sms och samtal blev det under veckorna vi var ifrån varandra och din mormor och morfar var väl inte överförtjusta över den höga telefonräkningen som det genererade i. Men idag tror jag att dom är väldigt nöjda. För i det långa loppet har det ju resulterat i att dom fått en toppensvärson samt dig och dina syskon och det kommer dom alltid vara tacksamma och glada över!

Så kom april och jag stod på tågperrongen i Västerås och väntade på att tåget med din pappa skulle komma inrullandes. Hjärtat slog fort, knäna darrade och händerna var klibbiga. Snart skulle vi träffas igen efter alla dessa veckor, sms och telefonsamtal. Gissa om det var en fröjd att se honom komma gåendes längs med tågperrongen. Efter en smått nervös och tafflig kram tog vi en promenad hem till hans lägenhet. Där blev jag bjuden på Te men bäst av allt, den första kyssen! Det var den dagen, den 2 april då jag och din pappa blev ett par.

Kram Mamma