Hej!
Hugo fortsatte att få anfall även igår...två stycken.
Och som om inte vår oro har räckt tidigare, så var vi tvungna att ryta i ordentligt den här gången och verkligen kräva att få ett nytt EEG. Och äntligen lyssnade dom på oss.
Idag hade vi först tid att träffa läkaren som vi haft mycket kontakt med via telefon. Vilken toppenläkare han visade sig vara. Känner mig så tacksam.
Han tog sig verkligen tid att sitta ner och prata med oss och tog vår oro på största allvar. Han gjorde en grundlig genomgång av Hugo och kunde konstatera det vi redan visste...rent fysiskt är han en frisk och fin kille ;-)
Efter vårt samtal med läkaren så hade vi en liten lucka och kunde knata upp på stan för att käka lite lunch.
Hugo's favvohak...Rosalies :-)
När vi kom tillbaka till sjukhuset skulle vi gå till M-huset och Neurofysiologavdelningen för att göra EEGt.
Vi höll Hugo vaken ända till elva igår kväll och väckte honom tidigt imorse för att han skulle vara trött och förhoppningsvis somna under EEGt (the doctors order).
Men Hugo var fast besluten...han skulle ABSOLUT INTE sova. Han var ju inte ens trött!
Efter att ha fått 30 elektroder fäst på huvudet och en nätmössa över för att hålla dom på plats (stackars Hugo såg så skamsen och förlägen ut...) så fick han lägga sig till rätta.
Det tog knappt tre minuter...sen snarkade han sött och EEGt gick galant vilket betyder att vi inte behöver komma tillbaka för komplettering. Tjohoooo!!
Men det var inte klart där...han behövde även titta in i en hysteriskt blinkande lampa samt göra någon typ av blåsövning. Vilket även det gick galant :-)
Sen var det bara att vänta. I sisådär två timmar. Och det är ju jättekul (noooot!) när man sitter där med Mr NoTålamod! Men Hugo var tapper och förstod att det var viktigt att vi gjorde det, och jag var imponerad och så stolt, SÅ STOLT!!
I väntrummet innan EEGt fanns det som tur var en tv och vi kunde titta på lite OS ;-) Min stora lilla kille <3
När provresultatet väl kom så visade det att Hugo fortfarande har epilepsi. Förhoppningsvis är det den snälla barnvarianten han har och att den så småningom växer bort. Men dom kan ändå inte säga säkert...med tanke på att hans anfall beter sig "oepileptiskt".
Vi får helt enkelt låta tiden utvisa...
Ny medicin fick vi också. Keppra, heter den. Och nu hoppas vi innerligt att den ska hjälpa till att minska ner på anfallen.
Tack snälla ni som hört av er på olika sätt och stöttat och tröstat! Vi känner oss så välsignade som är omringade av så otroligt fina vänner och bekanta <3 Tack!
Nu känner vi att vi kan återgå till livet igen. Det känns dom att allt hamnat på "paus" under dessa veckor. Man domnar liksom av och tankarna cirkulerar bara kring en sak. Att Hugo ska få må bra!
Meeeen...
Tydligen fyller jag och Marcus år imorgon och på fredag! Hoppsan...ska man kanske fixa en present eller två?
Tydligen ska Hugo på sitt första sportlovsläger fredag-tisdag. Hoppsan...skulle man kanske börja packa en pinal eller två?
Och tydligen så har jag ett auktorisationsprov att skriva på måndag. Hoppsan, hoppsan...skulle man kanske plugga en sida eller två??
Ååååååå!!!!!!
Kram Lovisa
