Självömkan

Hej!

Bered er på ett inlägg drypande av självömkan. Ni har lyckats titta in här idag när det är en sån där dag som jag bara har lust att kasta in handduken, emigrera, lägga mig ner och skrika och gråta, precis så som barnen gör. Bara ge upp allt för en stund, slippa vara vuxen, ta en massa beslut, vara klok och uppfostrande, förstående och moderlig. Allt står mig just nu upp i halsen.

Igår hade vi en skön fredagkväll. Jag såg fram emot en lika skön helg som låg framför oss. Lite andrum, inga tider att passa, inga måsten. Två vuxna som hjälps åt. Barn som tindrar och myser av att inte behöva stressa iväg till skola och dagis. Ett lugn som infinner sig hos alla, för att det äntligen är helg.

Men ack, vad jag bedrog mig. Som så många helger tidigare. Varför lurar jag mig själv? Det är bättre att ställa in sig på att det inte kommer att bli sådär stillsamt och "ledigt". Nä, för på helgerna så ska ju så mycket annat göras som inte kan göras på veckorna. Och i den här extremt könsuppdelade familjen så är det Marcus som gör grovgörat och jag som står för markservicen. Och vi gillar det så. Men ibland gör det mig ändå tokig! Och så kryddar vi det med lite gnäll och tjat som brukligt; "Jag vill ha en kompis, snääääälla mamma kan inte jag få ringa till någon? Maaaammaaaa, jag VILL leka med någon, får jag ringa....NU!!!!!!"

Det blir liksom aldrig helg. Dagarna bara smälter in i varandra. Är inte Marcus ute och fixar med något så är han i kyrkan och spelar eller har möten eller så ska han sitta med bokföring och jag blir kvar hemma med barnen. Som alla andra dagar i veckan dvs. Ingen större skillnad alltså. Och som grädde på moset så är barnen hyperaktiva och klättrar på väggarna och så fort man föreslår att vi ska hitta på något så kommer dom med förslag som att åka till badhuset eller Lek & Buslandet eller något annat som INTE är så smidigt ur tre-barns-synpunkt när jag är ensam med barnen. Så länge Molly är liten och jag måste vara med henne så ger jag mig inte iväg till badhuset eller Lek & Buslandet där jag måste ha ögonen och uppmärksamheten åt tre olika håll.

Men egentligen så hinner vi ju inte hitta på något för hemmet ser ut som "hej kom och hjälp mig". Det är stökigt och rörigt, tvätten hopar sig i källaren, diskbänken är belamdrad med gårdagens disk. Kläder hänger och ligger huller om buller och så är det något som luktar illa....ja just ja. Mollys bajsblöjor ligger och gosar till sig i soporna och sprider en mindre gemytlig doft i sovrummet. I sovrummet där jag senare på kvällen ska försöka få mina 8 (?) timmar av återhämtande sömn...i bajsdoft, för att jag har glömt att tömma bajshinken.

"Ge dig ut, hitta på något, sitt inte hemma och tyck synd om dig själv", kanske du tänker. Ja, du har så rätt! Jag tänker samma sak. "Ge dig ut kvinna, rör på fläsket, make a difference, ingen annan kan ändra på saker och ting, bara DU". Men det konstiga är att jag inte hittar tiden. När jag väl kommer på att jag vill göra något, ja då är det något annat som pockar på och så har tiden gått och stunden är förbi. Jag är inte heller så sugen att börja på typ knyppelkurs bara för att "få komma ut". Jag är inte så förtjust i knyppling. Marcus hobby är att springa, träna och åka skidor. Jag har i ärlighetens namn ingen hobby. Och tro mig jag har verkligen försökt komma på något som kan bli min hobby, men jag vet inte vad. Gaaaah! Jag blir tokig!

Efter lunch idag fick jag dessutom ett psykbryt och orkade bara inte hålla emot längre. Barnen sprang runt, runt, runt ,runt, runt och gastade. Jag hade stått i köket i två timmar redan för att diska och städa undan efter godisbaket igår, med inslag av sövning av Molly, barnens toabesök, tjat efter kompisar, gnäll över osjysst syskon som nyps och slåss...ja, ni förstår, och Marcus var inte hemma. Sen var det dags för lunch. Maten smakade bajs och äckligt tyckte Hugo. Såsen var blä och pannkaka skulle ha varit mycket bättre. Alla meningar som yttrades runt matbordet av 4 och 6-åringen besdod av ordet "bajs" mer än en och två gånger. Ingen utav dom satt stilla på sin stol utan det var roligare att springa runt i köket.

När vi sedan skulle mysa till det med nybakade muffins som efterrätt och det flamsades och tramsades runt bordet så att ett glas med saft rann ut över hela bordet då fick jag nog och exploderade! Och det som jag har lovat mig själv att aldrig säga, och det som vi uppfostrar barnen till att förstå inte är någon lösning, slank ur mig i ren uppgivenhet. "Jag har så stor lust att bara lämna er och allt här hemma och bara sticka härifrån, för nu orkar jag inte mer!!!!"

Japp...så var det sagt! Dumma, dumma mig! Vad tänkte jag med?? Alva bröt ihop och grät och Hugo satt med darrande läpp och stirrade på sin muffins. Suck!

Men det konstiga är...att några minuter senare när jag hade lugnat ner mig och barnen hade klätt på sig och gått ut för att leka i den lilla snö som är kvar. Tittade jag ut genom fönstret och all ilska och irritation var som bortblåst. För utomhus sprang Hugo och Alva runt som små änglar, rullade snöbollar, skrattade och var hjälpsamma och snälla mot varandra. Marcus, min handyman, mekade med lyktorna som är nyinköpta till uppfarten och det syntes tydligt att det kommer bli superfint när allt är klart och lamporna kommer att lyser i vintermörkret. Hur kan man göra en sån helomvändning? Att gå från AAAHHHHHH!!!!!, till Ååååååh :o)

Jaha, nähä...vilket muntert inlägg det här blev nu då.

Egentligen tycker jag inte om att "hänga ut" min familj och våra problem här i bloggen. Jag är medveten om att våra liv kan verka rosaskimrande och pluttignuttiga när jag skriver mina inlägg. Men det är för att jag väljer att hålla mig till det roliga och mysiga som händer. Varför föreviga tråkiga och eländiga dagar som den här? Men jag hoppas att ni förstår att vi har det lika jobbigt och tråkigt ibland som vilken familj som helst...jag väljer bara att inte skriva om det. Men just idag känndes det skönt att skriva av sig.

Men det är nästan så jag önskar att datorn lägger av nu när jag trycker på "publicera" ;o)

Nä, nu är det dags att rycka upp sig. Sluta tycka synd om sig själv. Byta om, sminka mig och sedan åka till kyrkan och gå på julkonsert. Det piggar förhoppningsvis upp :o)

Gosfia!

Hej och hå....

Vem kan vara arg på dessa två?

Mia filmade Molly igårkväll när hon fick se sig själv i en filmsnutt i mobilen. Hon blev lyrisk :o)

För den som är nyfiken på vår julgodis-bakar-kväll igår kan hälsa på inne hos Mia och läsa hur det gick :o)

Kram Lovisa

och tack för att du orkar lyssna på mitt jämmer ;o)

Avslut på simskolan

Hej på er!

Igår kväll var det avslutning på Hugos simskola i Hallsberg. Familjen var inbjuden att komma och titta vad barnen har lärt sig under terminen. Vi var spända att se om dom kunde simma nu eller inte :o) Hugo har varit borta en hel del eftersom att allt det här med epilepsin hände mitt under hösten. Men han var duktig ändå och hade lärt sig precis lika bra som dom andra i gruppen.

Efteråt åkte vi hem till Higårds och åt den traditionella pizzan tillsammans. Vi börjar bli stammisar på pizzerian här i byn. Någon gång har grabbarna faktiskt svängt förbi en pizzeria på vägen hem från Hallsberg istället. Det kan ju vara bra att variera sig ibland ;o)

I dag är det äntligen fredag. Och vilken mysig fredag det ska bli!! Efter skolan idag så kommer Mia och Seth hit och då ska vi baka julgodis tillsammans. Vi tänkte att det skulle bli lite knäck, marknadsnougat, risbräck, mintkyssar och kanske lite kola. Mia hade sett ett recept på lakritsknäck...och det lät ju så spännande så vi kände att vi bara MÅSTE prova. Får se om jag kan rekommendera det sen...

Ikväll så åker grabbarna iväg på Star Wars-afton och vi tjejer blir kvar här hemma med eget fredagsmys. Marcus och några komisar har pratat om att det skulle vara kul att se första filmen av alla Star Wars-evighets-filmerna med sina söner, så det ska dom få göra ikväll. Hugo är såååå laddad :o)

Hoppas ni får en skön helg!

Hugo och Lucas i väntan på att få hoppa i plurret.

Småsystrarna Ingrid, Alva och Molly hejade på sin storebrorsor när dom gjorde något bra.

En övning hette "Indianen", då skulle dom smyga fram i vattnet samtidigt som dom gjorde armrörelserna. Det blev alldeles knäpptyst i simhallen när dom smög fram :o)

Jaha...nu kanske ni undrar; Men har han lärt sig simma då?

Ja, lite! Som ni kan se på filmen så tar han sig fram...men det behövs såklart mer övning. Men vi är så stolta :o)

Kram Lovisa

Snön ligger vit på taken...

i senaste laget kan man ju tycka. Det är ju 7 december idag, hallå! Men bättre sent än aldrig. För trots mitt lilla klagoinlägg ang snö härom sistens så är det allt bra mysigt när den väl kommer och ligger som ett vitt bomullstäcke över marken.

Men all väta som det blir av snön när barnen kommer in och klär av sig alla overaller, mössor och vantar...det kan jag gärna vara utan. Idag hade barnen med sig varsin kompis hem efter skolan och dagis. Om ni orkar läsa ända ner till slutet så ska ni får se en bild på hur det såg ut i vår hall när alla fyra barnen, jag och Molly hade ramlat ur kläderna. Jag hade lust att bara vända mig om och låtsas att jag inte hade sett eländet.

Hur som helst så kom så äntligen snön. Hugo och hans kompis Linda gav sig ut och rullade snögubbar efter mellis. Det är ju bara ett MÅSTE när första snön har kommit. Det var tur att det var klibbsnö som föll...annars hade det blivit knivigt.

Medan barnen var på skola och dagis så passade jag bland annat på att slå in lite paket. Det passade ju bra när snön dalade ner utanför fönstret. Tyvärr hjälpte det inte till att öka på julkänslan, men mysigt var det ändå.

By the way...vet ni något om barn och stammning? Alva har börjat stamma ganska så ordentligt den senaste tiden. I början tyckte vi bara att det var sött, när hon stakade sig fram och gick upp i fallsett i början på orden. Men nu är det så mycket så att man faktiskt nästan inte orkar lyssna på henne. Det låter hemskt, jag vet! Men hon kämpar verkligen fram varje mening och hon kan upprepa samma ord säkert 10-15 gånger innan hon får fram vad hon vill ha sagt.

Min lillebror stammade också när han var liten, så jag vet att man inte får stressa fram orden ur henne för det kommer bara att förvärra allt. Man får heller inte avbryta och lägga orden i hennes mun (fastän man bra gärna vill göra det, för att det ska gå lite snabbare). Jag har börjat be henne stanna upp, andas och börja om från början och nu ikväll har hon börjat med att hon tar ett djupt andetag samtidigt som hon drar handen framför ansiktet (ungefär som en ridå som går ner) och sedan börjar hon om ;o) Hihi...hon är så söt!

Om ni har tips eller idéer på hur man ska tänka eller göra...hojta gärna till. Jag ska nog även ta och googla lite på stammning på nätet. Får se om jag hittar någon som kan vara till hjälp.

Nä, nu ska jag bänka mig framför tvn. om några minuter börja "Berg flyttar in". Jag älskar det programmet. Ikväll ska Carina hälsa på hemma hos Måns Herngren. Marcus är borta ikväll men kommer nog hem snart och då blir det risgrynsgröt och julklappsshopping över nätet.

Ha det så bra!

Söt och julig skylt som jag hittade i en butik härom dagen...

...även denna fick följa med hem. K:et är gammalt och inhandlat på Entré nere på stan.

Några paket påbörjade...men många kvar.

Kaos i vår superdåliga hall när alla kom hem med snöiga kläder idag. Min största önskan just nu är att bygga om lite och få en garderob och större skohylla. (ser ni Molly?? Hehehe)

Snö

Kram Lovisa

Zzzznark

Hej hej!

Det har inte blivit så många inlägg de senaste dagarna som ni kanske har märkt. Sömnbrist har varit den främsta orsaken. En viss liten ung dam har visst fått för sig att det är kul att riva av några vakentimmar på natten när en annan är sugen på att sova.

Härom natten satt jag ute i soffan med Molly på bröstet och grät för att jag var så trött. Det kröp i hela kroppen, det kändes som om myror hade lagt beslag över hela mig och när jag tittar ner på Molly så ligger hon och flinar mig rätt upp i ansiktet...unge ;o) Det går ju inte att bli arg på henne då ju.

Men igår var vi duktiga och gick och lade oss tiiiiidigt för att liksom ligga steget före, och få några timmars sömn INNAN Molly skulle dra igång med sina vaktimmar. Men si det var ju helt i onödan för då tyckte hon helt plötsligt att det var okej att sova hela natten igen. Suck! Tänk vad det skulle underlätta om man förstod sig på barnen ibland ;0) Hur som helst fick vi många fler timmars sömn än vanligt, och det var ju välbehövligt!

Ikväll har jag varit och julhandlat lite på Marieberg. Vi handlade ju ganska mycket på Ullared när vi viar där i höstas. Men några grejer har jag kvar att fixa så det var skönt att få lite utav det undanstökat ikväll.

Snart är det dags att slå in allt. Det brukar vara mysigt. På med julmusiken i bakgrunden...lite julmust i ett glas och så fram med fina papper och snören. Förhoppningsvis kan lite julkänsla smyga sig på då. Har nämligen INGEN christmas feeling what so ever i dagsläget.

I helgen som var så röjde Marcus och barnen bort alla kvistar och ris som blev kvar efter trädfällningen härom veckan. Hugo och Alva var duktiga som orkade dra runt på pinnar och bös. Men det var bara spännande så länge det skulle slängas på brasan, sen tappade dom suget och kom in till mig och Molly i värmen istället.

Medan Marcus fortsatte elda ute på tomten så drog jag på barnen Lucia-outfitsen och plåtade bilder till årets julkort. Vi blev nöjda med slutprodukten och besäller korten från Vistaprint i år.

Minns ni att jag lovade att jag någon gång skulle fota Marcus i sin fina farsdags-present från Molly? Taaadaaaa....fin va?! Hahaha :o)

Kram Lovisa

Mollybus

Hej hej!

Fredagsmyset försigår för fullt inne i tv-rummet just nu. Chips och popcorn har redan tagit slut men det smuttas fortfarande på den smarriga julmusten. Barnen tittar på Barda och jag och Marcus har precis beställt ett bildpaket på Molly via nätet.
På Babyproffsen här ute i Marieberg har Stjärnstudio monterat upp en liten studio inne i butiken dit man fick komma och fota sina små telningar idag (Jag tror dom fortsätter imorgon, lördag, också). Eftersom Hugo och Alva har fotats på skolan och dagis och numera pryder väggen i trappen så fint, tyckte vi att Molly skulle få göra detsamma.

På tio minuter så hade fotografen tagit kort och skickat med mig inloggningsuppgifter att knappa in på datorn här hemma och nu är bilderna som sagt beställda och beräknas dimpa ner i brevlådan om sisådär 14 dagar. Smidigt!

Skåda vår skönhet. Molly Judith Elisabeth <3

Kram Lovisa