Ligger i sängen med en trött kropp och ett tungt huvud. Hela jag känns helt urlakad.
Allt började med att Hugo, Alva och en kompis till Hugo gick ut för att hoppa studsmatta på eftermiddagen. Inget konstigt med det...
Jag vet inte hur jag fick för mig att gå och kolla, men trots att fönster och dörrar var stängda och jag satt i ett rum på andra sidan huset, så tyckte jag mig höra ett konstigt ljud som fick mig att kliva upp och gå och titta ut genom fönstret för att se vad barnen hade för sig på studsmattan.
När jag kikar ut så ser jag hur Alva och kompisen sitter bredvid och på Hugo som ligger på rygg på mattan. Trots slag i bröstet och att han får en boll i ansiktet så reagerar han inte utan ligger fortfarande helt stilla. Jag känner på mig att något är fel och öppnar fönstret och undrar vad dom håller på med och får till svar; Han vaknar inte!!
Det känns som en evighet men tillslut så har jag tagit mig nerför trappen och ut på baksidan och upp på studsmattan. Jag lyfter upp Hugo vars kropp hänger helt livlös i armarna på mig. Vad som bara måste ha varit några sekunder, känns som en evighet och jag skriker och skakar om honom tills han äntligen suckar och hämtar luft och sedan börjar gråta.
Tankarna som forsade fram i huvudet i ultrasnabb hastighet skrämmer mig fortfarande och känslan av hans lealösa kropp i min famn kommer nog hålla mig sömnlös många nätter framöver. Fy, en förälders absolut värsta mardröm!!!
Troligtvis fick han pga för hårdhänt lek en hård boll i huvudet som gjorde att han svimmade av för en stund. När allt hade lugnat ner sig så ringde jag till 1177 och bad om råd och fick direktiv om att åka in med honom till akuten på en gång.
Marcus och Hugo åkte in runt femtiden och runt åtta fick jag ett meddelande som talade om att dom blir kvar över natten för observation. Det känns bra att han är på rätt ställe och i trygga händer.
Jag fick prata med honom förut när dom ringde för att säga god natt och då gick det inte att ta miste på förväntan i rösten. "Det ska bli spännande att få sova på sjukhuset inatt". Gubben!!
Älskade Budden!
Trött, orolig och rödgråten morsa! Hoppas jag kan somna utan mina killar...
Rummet och sängen är tom :o(
Kram Lovisa
Åh, jag förstår dina rödgråtna ögon. Skönt att det gick bra trots allt.
SvaraRaderaKramar
FY så hemskt! Tur att det "gick bra" trots allt. STOR KRAM linda
SvaraRaderaMeeeeen, Så otäckt! Jag får ont i magen av att läsa. Hoppas att undersökningarna går bra till veckan!
SvaraRaderaSTOR KRAM!
Kicki