The life of Lovisa

Tillbaka men ändå inte...

Hej!

Nu är vi hemma igen efter en fantastisk helg på Loka Brunn. Vi har bara ätit gott, slappat, läst böcker och tidningar, pratat och kommit och gått som vi velat. Ja, helt enkelt laddat batterierna inför tiden som ligger framför oss.

Det som slog mig är att jag har en så trevlig man! Det har jag alltid vetat, men när man får åka iväg såhär på tu man hand så slås jag av hur trevlig han är och hur mycket jag tycker om att vara i närheten av honom. Han får mig att må bra, han gör mig lycklig och jag har så roligt när jag är med honom. Så tack älskling för en underbar helg med dig och tack än en gång för den perfekta julklappen! (Jag har även tackat honom på riktigt, om det var någon som undrade varför jag måste säga det via bloggen, så han vet redan hur tacksam jag är. Jag ville även basunera ut det såhär...bara för att han skulle få rodna lite ;o) )

Det enda negativa under helgen stog jag själv för. Min tråkiga förkylning blev bara värre och stundtals har jag inte haft någon röst. De två efterlängtade nätterna då jag såg fram emot att få soooova, blev tyvärr en besvikelse. Ena natten var jag så täppt i näsan och hade ont i halsen så jag vred och vända på mig stup i kvarten. Den andra natten...nja, om vi säger så här...en kräkhink var inblandad, OCH den onda halsen OCH nästäppan. Så jag är inte så utvilad, sömnmässigt, som jag hade hoppats på. Men själsligt och kroppsligt så har jag varit nere i varv så det har stått härliga till.

Men efter ytterligare en natt med ont i halsen, hosta och nästäppa så beslutade jag mig för att stanna hemma från jobbet idag. Jag har näst intill ingen röst kvar och kroppen känns bara tung. Om jag någonsin ska bli kvitt den här förkylningen så är det bäst att jag stannar hemma och kryar på mig. Och jag hoppas att jag själv läser det här om några minuter igen och påminns om det när jag tvivlar och börjar tänka på jobbet och det dåliga samvetet gnager över att jag bara ligger och jäser och inte orkar göra någonting! "Ligg kvar...du är sjuuuuk, ingen vill ha dig på jobbet där du kan smitta ner varenda kotte och inte gör någon nytta!" Sådär ja, där fick jag så jag teg.

Nu till lite bilder...

Delar av vårt rum. Vi fick samma rum som för två år sedan...lite lustigt, men mysigt! Vi kände oss som hemma på en gång.

Vår favoritplats i stora salongen framför den öppna brasan. Här satt vi och pratade efter nästan varje måltid. Och nåde dom som norpade platserna före oss...då funderade vi på att ställa oss med armarna i kors och stirra på dom med onda ögat tills dom blev så besvärada att dom tillslut kände sig tvingade att gå. Men vi behövde aldrig gå så långt ;o)

"Rör inte min plats!"

Candlelight dinner! Vi funderade på att springa runt och kalla varandra för "Mamma" och "Pappa" hela helgen...dels för att irritera andra gäster men också för att vi inte skulle sakna våra barn så mycket...

Vackra rum med vackra möbler fanns det gott om!

En lyckad helg!

Kram Lovisa