Hejsan!
Kan inte fatta att jag fortfarande inte är bra. Ligger hemma och är tyst som en mus men ändå så vill inte rösten komma tillbaka. Det kan ju inte vara meningen att jag ska behöva stanna hemma en vecka till från jobbet?
Har dessutom sett typ alla filmer som vi har här hemma. Läser böcker som aldrig förr och plockar och donar med sånt som behövs göras. På ett sätt är det ganska så skönt, men jag håller allvarligt talat på att bli gaaalen!
Det läskiga med hesheten är att den lägger sig som ett lock över struphuvudet och gör så att jag få svårt att andas. Imorse vaknade jag av andnöd...vilket var riktigt läskigt. Hostar gör jag också och så känns halsen full av taggtråd. Grrrr!!!!!
Så ja! Då var det sagt...nu är det snart dags att hämta barnen på dagis. Då är det slut på tystheten ;o) Försöker att inte prata så mycket med barnen (fy vad hemskt det låter!) men ibland är det ju oundvikligt.
Kram Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar