Hallå där!
Barnen sover och Marcus är i Ånnaboda och åker skidor. Lite smått uttråkad och inte så sugen på att titta på tv (det har blivit ganska mycket av den varan dessa två veckor) så gick jag upp på övervåningen och rotade fram våra bröllopsalbum. Åh, så mysigt att få drömma sig tillbaka till en utav de lyckligaste dagarna i våra liv. Det slog mig även att jag var ruskigt ung...bara 23 år! Jag minns fortfarande vad mina kollegor på KappAhl sa när jag berättade att jag skulle gifta mig. "Va!!! Så ung?? Ja, det är ju tur att man kan skilja sig" Hrm...vilken syn på äktenskapet.
Iallafall så har vi snart varit gifta i åtta år. Helt sanslöst!! Den 2 april firar vi dessutom 10-årsjubileum tillsammans...men hur allting startade, ja det får jag ta och skriva om en annan gång ;o)
Bröllopsdagen var fantastisk iallafall trots ihållande regn under och efter vigseln. Men på kvällen började solen att skina igen och det blev en underbar dag i det stora hela. Vänner, släkt och familj hade åkt långväga för att vara med på vår stora dag och det var så fantastiskt roligt!
Marcus närmaste vänner Björn och Anette, som med tiden även blivit mina vänner, var värdpar. Tillsammans med övriga medlemmar ur sånggruppen Akacia som även Marcus var med i så sjöng dom på vigseln och på festen. Jag var och är fortfarande så nöjd med vårt låtval till vigseln. Ingångsmarschen var tagen ur "En midsommarnattsdröm" och en av låtarna som Akacia sjöng var "Godsend" av Dc Talk och som utgångsmusik valde vi "You are the sunshine" av Stevie Wonder. Men min absoluta favorit som vår vän Daniel Richt sjöng var "I will be here" av Steven Curtis Chapman. Min absoluta favoritsång som jag förälskade mig i redan första gången jag hörde den. Redan då bestämde jag mig för att jag ville ha den på mitt bröllop...och det var lååångt innan jag träffade Marcus. Jag är så tacksam att han gick med på att ha den på vigseln. Jag får fortfarande gåshud när jag hör den...längst ner på sidan hittar ni den som ett youtubeklipp...lyssna så förstår ni nog vad jag menar!
På nervösa ben tog vi oss fram till altaret...
Där min kära pappa väntade på att få viga oss.
Herr och fru Kindevåg...jippi!!!
Helt normala? Jorå!The song!
Kram Lovisa
Den dan kommer jag ihåg! Hade halsfluss och var själv nykär. Ni var så fina (och är!). Skulle vilja höra din version av hur ni träffades. Grönwall, eller vad var det?
SvaraRaderaGrönberg va det va? =0)
SvaraRaderaJa tänk vilken "tur" att ni träffades! Om någon hade sammanfört mig med en sån stilig man skulle jag vara personen evigt tacksam ;0)
Krya på dig gumman!
Kram Linda