Hejsan därute!
Lördag och jag är fortfarande inte bra i halsen. Det blev ju bättre i slutet på veckan men nu är halsonten tillbaka och jag är fortfarande jättehes och får knappt ur mig ett ljud. Mycket enerverande när det finns så mycket man vill och behöver säga...speciellt när man har barn. Så uppfostrandet överlåter jag HELT med varm hand till Marcus medan jag vilar min röst ;o)
Alvas rum har just blivit klart som ni har sett på bilderna i tidigare inlägg. Och tydligen är jag gift med en Duracellkanin med myror i brallan som inte har ro att sitta still en minut så direkt efter frukost imorse var han i full gång med att starta nästa projekt, som är köket.
När vi flyttade in 2006 så fick vi hjälp av en vän och granne, Anna, att rita köket. Vi är supernöjda med slutresultatet och alla hennes fiffiluriga lösningar. Men en sak vi har gått och funderat på länge är varför vi lämnade en liten snutt i slutet av diskbänken? Där har Alva fått ha sin lilla leksaksspis, så det lilla tomrummet har ju haft en bra funktion trots allt. Men nu kände vi för att fylla ut det med skåp och bänkskiva. Och varför inte göra det nu när vi ändå är i farten med allt annat fixande och fejjande i huset?!
Marcus står och funderar hur han ska gå till väga...
En bra bit på vägen...Men fortsättning följer!
Kram Lovisa
Om du någon gång får slut på projekt kan du ju alltid skicka din duracellkanin åt det här hållet ;0) Det där blir väl jättebra!
SvaraRaderaHoppas du kryar på dig nu!
Kram Linda
Vilken bror jag har!
SvaraRaderaHoppas du kryar på dig så orken återvänder!
Kram