Hej hej!
Nu är vi hemma igen efter en underbar julhelg hemma i Kisa. Vi kom hem igår eftermiddag och kunde andas ut när vi såg att huset stog kvar (om än dolt under snö) och att allting verkade vara så som vi hade lämnat det. Det är inte utan att man oroar sig en smula när man åker hemifrån i några dagar. Nog för att vi har larm i huset, men vattenläckage eller att värmesystemet lägger av är ju inget man får veta förrän man är hemma igen.
Hugo slängde av sig kläderna när han kom innanför dörren igår och satte sig tillrätta i soffan och började spela sitt nya Wii-spel som han fick i julklapp...Mario Kart. Det är det gamla hederliga Super Mario Bros gänget som gjorts om i ny tappning, där spelet går ut på att köra små gokartbilar på olika tävlingsbanor. Han var svår att få isäng igår och har suttit där sedan han vaknade imorse. Lite nu och då kommer han utspringandes och ger oss en kram och utbrister sin tacksamhet för att vi gav honom den bästa julklappen i världen!
Själv så fick jag ett efterlängtat stativ till min Nikon-kamera av svärfar. Det blir stor skillnad på korten där man inte vill använda blixt. Oftast är man ju lite darrig på hand men med stativ blir det lättare att få skärpa på korten. Så nu är det bara att ge sig ut och experimentera. Av barnen fick jag en prenumeration på Mama-tidningen, ska bli mysigt när den dimper ner i brevlådan en gång i månaden. Av min underbara man (som känner mig så väl) fick jag tillsammans med honom en helg på Loka Brunn. Vi var där för två år sedan och det var en helt underbar helg som jag faktiskt än idag kan minnas tillbaka till och bli alldeles varm i hjärtat av. Men om bara några helger är det som sagt dags igen och det ska bli såååå skönt! För när bebisen väl har kommit så vet man ju inte när det blir aktuellt att hitta på något liknande nästa gång.
Alva fick massor med pyssel så hon har det hon gör en tid framöver. Barnen har just målat inne vid köksbordet och nu pärlar Alva och sjunger påhittade sånger som hon kommer på under tiden som hon sjunger dom. Det låter väldigt roligt!
Marcus, den stackarn, han fick ett skärp och en Iphone-håller att ha på armen då han springer, av mig och barnen. Vi hade ju sagt INGA julklappar till varandra i år så därför blev det bara symboliska presenter från barnen. Men med tanke på vad han gav mig så känns dom helt plötsligt så intetsägande. Men, men...Loka-helgen var ju egentligen till oss båda så han får ju också ta del av den fina presenten.
Idag hade vi egentligen en resa till Västerås inplanerad. Vi skulle fira lilla Julafton med mina föräldrar och 2/3 av mina syskon men när vi hade åkt från Kisa igår fick vi höra att Seth hade kräkts och fått feber. Därför bestämde vi oss för att hålla oss hemma idag...eftersom att vi ännu inte vet om vi är smittade eller inte. För det vore verkligen synd att ta med bicilluskerna till Västerås. Så man kan säga att vi satt oss själva i karantän i minst 48 timmar. Sen få vi se om vi kan våga oss ut och börja umgås med vänner och bekanta igen. Det vore ju trevligt nu när vi äntligen är lediga och inte har så mycket för oss. Men samtidigt gillar vi att bli "tvingade" att stanna hemma för nu har Marcus mer tid till att bygga däruppe och barnen kan leka med sina fina julklappar och jag hinner tvätta ikapp lite, blogga och bara hålla ställningarna här hemma. Ganska skönt faktiskt!
Barnen satt och målade och lyssnade på en sago CD i köket för en stund sedan.
I lördags fyllde kusin Seth fem år, vilket vi självklart ville var med att fira. Det blev ett riktigt hejdundrandes barnkalas...men trots det var det en viss ung herre som valde att sura lite. "Jag tycker inte om tårta" suckade Hugo lite avundsjukt när kusinen uppmärksammades lite extra denna dag.
Mia hade skapat denna underbara tågtårta dagen till ära och enligt födelsedagsbarnets önskemål.
Grattis Seth!!!Kram Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar