The life of Lovisa

Välkommen Molly!

Hejsan!

Som ni nu kan se så är äntligen vår lilla Molly här. Måndag kväll den 9 maj, klockan 22:40 kom hon till världen. Hon var 49,5 cm lång och vägde 4010 gram och hon tog väldigt lång tid på sig att komma ut. Värkarna startade försiktigt strax efter tolv, natten till måndag. Ett par timmar senare blev dom intensivare och kom mer regelbundet.

Klockan tre på natten ringde vi till Marcus föräldrar och bad dom komma hit. Dom hade ju ändå 17 mil att köra så vi vågade inte vänta allt för länge med att ringa. Klockan 6 kom dom fram och då hade dom också hunnit med att köra på ett rådjur på vägen. Som tur var så klarade dom sig utan personskador, värre gick det för bilen men framför allt för rådjuret som dog på fläcken. Usch, otäckt!

Värkarna blev mer oregelbundna allt eftersom men istället mer intensiva så strax efter åtta ringde jag in till förlossningen och frågade vad dom tyckte. Skulle vi komma in eller vänta? Eftersom att det var bebis #3 så tyckte dom att det var bättre att vi skulle komma in. Sagt och gjort. Halv tio var vi på plats på BB.

Efter en undersökning kunde det konstateras att bebisen mådde bra och att jag var tre centimeter öppen. Inte så mycket som jag hade hoppats på men vi fick ändå stanna kvar. Det kunde ju gå snabbt mot slutet.

Värkarna tog i och jag fick testa TENS för första gången. Dom var supersköna och lurade kroppen att sluta fokusera på värkarna och istället "plågas" av elstötarna. Efter en stund räckte inte TENSen så då kompletterade jag med lustgasen (älskade lustgas, som jag hade längtat efter att få bekanta mig med den igen! Hihi!!)

Trots ett kraftigt värkarbete så öppnade jag mig inte så vidare bra. Efter några timmar var jag bara öppen fyra centimeter så då bestämde jag mig för att testa Epiduralen (har aldrig testat den förrut men hört att den kan vara toppen om man tar den i rätt tid). Värkarna fortsatte att hålla i sig men jag kände absolut INGENTING. Det var jätteskönt att följa värkarbetet på dataskärmen men utan att känna smärtan i magen. Det betydde ju att öppningsskedet fortsatte...(trodde jag ja!)

Efter sex timmar med Epiduralen hade jag bara öppnat mig 1 cm. 1!!!! Detta fick mig ju självklart att känna mig rätt så nerstämd. Men som tur var så drog dom igång det värkstimulerade droppet som kompliment och då drog det ju igång igen och det med besked. Efter det spenderade jag några timmar i lustgasdimman innan krystvärkarna drog igång. Nästan två timmar gick åt till att krysta och tillslut...klockan 22:40 såg hon som sagt dagens ljus (fastän det egentligen var sena kvällen ;o) )

Vi är så glada och tacksamma över att allt gick så bra trots den långdragna förlossningen, att vi slutligen fick ta emot vår friska och vackra lilla tjej. Personalen var helt fantastisk och Marcus, min älskling gjorde ett toppen jobb vid min sida. Han puschade och stöttade och förde min talan när jag inte orkade eller var vid mina sinnens fulla bruk (tack vare min älskade lustgas!!! Hahaha).

Nu är vi hemma igen och livet som trebarnsföräldrar börjar ta sin form. Molly är en riktig liten raring som redan trollbundit sina storasyskon. Dom kan inte få nog av henne...inte jag och Marcus heller för den delen. I natt var hon dock ingen lätt match. Magen krånglade och jag har inte fått igång mjölken riktigt ännu så vi hade det ganska bökigt och har inte sovit så många timmar. Men å andra sidan så var det ju bara vår andra natt tillsammans. Vi har inte lärt känna varandra riktigt än. I natt får vi hoppas att det blir bättre och att hon kan komma till ro.

Japp, det var historien om hur Molly Judith Elisabeth Kindevåg kom till världen. Om ni är sugna på att se lite bilder så fortsätt scrolla neråt. Här kommer en bildkavalkad :o)

Fortfarande hemma, men snart på väg in till BB.

På plats! Jätte trött, som ni ser, efter bara ca 2 timmars sömn.

Tummen upp för TENS, tummen ner för städrocken ;o)

Lovisa + lustgas = sant!

Utmattad men lycklig familj!

Inget fika har någonsin smakat godare!

Storebror och Molly träffas för första gången.

Stolt förstagångs storasyster!

Alva och Hugo läser för Molly i soffan innan läggningsdags.

Kram Lovisa