Det är inte lätt att säga "Hej då!"
Hej hej!
Vilken toppendag vi har haft idag, jag och ungarna. Först tog vi sovmorgon och bara slappade en stund innan vi åt en sen frukost. Vi hade en utflykt inplanerad så jag förberedde matsäcken som skulle bestå av bla pannkakor och chokladbollar. Det var bara att grädda och rulla, grädda och rulla :o)
Efter det var jag klippt slut och i stort behov av vila (patetiskt...I know, men så är det). Som tur var så var barnen på humör att leka på sängen medan jag bredde ut mig på den samma så medan jag slumrade lekte Alva med sina dockor och Hugo lekte frisör och kammade håret på mig (såååå skönt!)
Klockan ett hade vi en date med Ida och tjejerna i Stadsparken. Mina barn har inte varit där på väääldigt länge så det var som en helt ny upplevelse för dom och dom sprang runt och testade alla lekställningar, rutchkanor och gungor. Vi fikade på en filt i solen och hade det riktigt skönt. En mysig stund med fina vänner som vi kommer att leva på länge :o)
Vid fyratiden kom ett efterlängtat sällskap på besök. Mormor, morfar och morbror Ludwig! Barnen har tjatat sig blåa hela dagen och längtat som bara den efter att dom skulle dyka upp. När dom väl kom så blev det kramkalas och Tacos och lite senare, efterrätt ute i kvällssolen på altanen. Härligt!
Hugo fick en spontan liten present dagen till ära. Min systerson Noa är tre år äldre än Hugo och växer fort och ofta ur saker som Hugo sedan tacksamt får ärva. Idag var det en cykel som stod på tur och Hugo blev eld och lågor över den röd/svarta BMX:n som kom med mormor och morfar. Visar bilder på den en annan dag, glömde ta kort på den idag.
Alva har så otroligt lätt för att fästa sig vid människor, och saker med för den delen, och tycker inte om att skiljas åt. Det spelar ingen roll vad eller vem det är. Hon vill så gärna ha människor och saker som hon tycker om, nära sig. Självklart är det extra speciellt med vissa människor...som tex mormor, morfar och morbror. Ikväll blev det ett riktigt tårdrypande farväl i hallen när dom skulle åka. Mellan tårarna viskade hon att hon ville att dom skulle stanna kvar och så strök hon morfar över kinden och drog fingrarna genom mormors hår. Det var riktigt hjärtskärande att se. Lilla gumman...hon har så nära till sina känslor.
Men vi ses ju snart igen. Så fort bebisen är ute hoppas vi få besök av mormor, morfar och morbror Ludwig igen :o)
Nu ska jag titta färdigt på Twilight som går på 1:an och sedan blir det sängen. Imorgon är vi bara lediga och har egentligen bara en sak som vi skulle vilja ge oss på...och det är häcken. Jag ska se till att ta lite bilder på vår bedrövliga Ligusterhäck som inte har tagit sig på fyra år. Men vi har beslutat oss för att ge den en chans till. Vi tänker gräva upp den och sätta om den i lite ny jord och gödsel och hoppas på att den tar sig. Händer ingenting på ett år så ryker den och får ge plats åt nya fräscha tujaplantor istället.
"Åk inte....snälla!"Kram Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar