The life of Lovisa

Mycket har hänt!

Tja!

Blogger har legat nere ett tag så för en stund var mitt senaste inlägg borttaget och jag kunde inte logga in på min sida. Men nu är ordningen återställd igen så här kommer ett inlägg som jag misstänker kan bli en gnutta rörigt. Mycket har nämligen hänt de senaste timmarna. Så var ska jag börja?

Jo, nu är dom här..."Los Enormos Boobos"!! Härom natten kände jag riktigt hur mjölken började rinna till. Molly började helt plötsligt kippa efter andan när hon åt och jag kunde höra hur det klunkade. Ett gott tecken! Men med mjölken kom också mjölkstockningen. Som tur är så har man ju varit med förr så jag hann förstå vad som var på gång så jag har gått omkring med varma kläder och en vetesäck samt låtit Molly snutta närhelst hon velat. Allt för att hålla igång cirkulationen. Och jag lyckades faktiskt, så det blev inte så allvarligt. Skönt!

Vi har haft hembesök av barnmorskan från vår BVC. Hon skulle titta till Molly samt ta PKU-testet. Vi hade förvarnat barnen om vad som skulle hända och dom satt...eller nja, snarare studsade runt och var frågvisa och undrade vad barnmorskan höll på med så hon fick knappt en syl i vädret. Alva var väldigt noga med att tala om att "man måste vaja jätte försiktig näj man stickej".

Hon testade först att sticka i handen men där var det så tunna blodkärl så hon fick inte ut något. Istället gav hon sig på foten på Molly, och två gånger dessutom. Trots sockervatten som avledningsmanöver så gjorde det nog jätteont för Molly skrek som en stucken gris. När jag tittade upp på Hugo stod han med darrande underläpp och tårarna sprutade. Lilla gubben...han blev så orolig för lillasyster så han bröt ihop fullständigt. Han och Marcus gick därifrån en stund och när barnmorskan hade gått muttrade han något i stil med "att det var minsann en dum tant som hade stuckit Molly så illa så att hon blev sådär ledsen" :o)

Nätterna fungerar bara bättre och bättre. Inatt fick jag tre sammanhängande timmar innan det var dags att amma igen. Och hela natten har hon kunnat sova för sig själv så även jag har fått sträcka ut ryggen en stund. Jag hoppas och tror att vi är på rätt väg.

Igår var Marcus och Hugo med Molly till USÖ för att göra en rutin läkarkoll. Jag var hemma med Alva som skulle bli friserad av en kompis till oss. Tänkte inte så mycket på läkarundersökningen...eftersom att allt hade sett så bra ut på kollen dom gjorde på BB. Så det högg till i hjärtat när Marcus ringde på vägen hem och talade om att läkarna hade hittat ett blåsljud på Mollys hjärta. Dom trodde inte att det var något alarmerande utan troligtvis något som kommer att växa bort med tiden men vi kommer ändå få en remiss och komma tillbaka för att röntga henne någon dag nästa vecka.

Jag försöker verkligen att inte jaga upp mig över det, men självklart blir man jätteorolig! Jag hoppas verkligen att det inte är något allvarligt utan att Molly kommer att bli helt okej och inte kommer få några framtida besvär av det. Ni kan ju tro att jag håller i henne lite extra hårt och länge nu...ingenting får hända vår lilla tjej!!

Mammas hjärtegryn!

Busunge innan klippning...

...kalaspingla efter klippning.

Kram Lovisa