The life of Lovisa

Låt oss få presentera "Kiwi"


Hej på er!

Tack alla som har tänkt på oss idag. Det kändes gott att veta att ni hade oss i tankarna. Jag har varit nervös hela dagen men ändå varit spänd och förväntansfull. Nu när barnen sover och lugnet har lagt sig så är jag totalt utmattad...somnade till och med när jag nattade barnen och vaknade med ett ryck och kunde inte förstå var jag befann mig, hur mycket klockan var eller hur länge jag hade legat där...läskig känsla.

Okej...men vad var det nu då vi var iväg på? Ja, några har ju redan listat ut det ;o) Är man gravid så får man nuför tiden ett erbjudande om att göra ett KUB-test (kombinerat ultraljud med blodprov) för att upptäcka eventuella kromosomavvikelser hos fostret.

Då vi från och med nu, extremt officiellt, är gravida valde vi att göra detta KUB-test och det var det vi var iväg och gjorde idag. Då både sena och tidiga missfall har drabbat många när och kära den senaste tiden har jag varit väldigt orolig och nojig att även detta ska hända oss. Jag har alltid vetat att risken finns men det har den senaste tiden blivit väldigt påtagligt då det har drabbat många i min närhet.

Men ultraljudet idag gick bra och vi fick se vår lilla bebis på tv-skärmen, söt, livlig och otroligt liten. Sköterskan berättade efter all mätning, beräkning och undersökning att vi har låg risk att få ett barn med kromosomavvikelse, vilket självklart är skönt såhär i efterhand att få veta fastän det i förhand kändes otroligt oroligt och nervöst.

Lyckligtvis fick vi med oss bilder på bebisen att ta med hem och visa. Barnen har längtat efter att få se vem det är som ligger i mammas mage. "Ååh vad fin den är" var Hugos kommentar efter att jag hade förklarat vad som var vad på fotot (det är ju inte lätt för ett barns ögon att se).

Den här gången har vi bestämt oss för att inte ta reda på vad som gömmer sig därinne. Både Hugo och Alva visste vi i förväg men den här gången är vi sugna på att få känna på den där "överraskningskänslan". Men både jag, Marcus och barnen har en känsla av att det är en liten tjej. Om ca 26 veckor får vi vet :o)

Jahapp...då var det "out in the open" nu då :o) Känns skönt att få börja prata och skriva om det, det går ju liksom inte att dölja det längre heller. Dom andra två barnen har ju berett väg så att säga så den nya lilla familjemedlemmen har ju gott om plats att göra sig hemmastadd i om man säger så ;o)

Här är h*n, vår lilla "Kiwi". Döpt efter mammutbebisen i Ice Age 3, barnens favoritfilm.

Kram Lovisa