En dag i taget

Hej på er!

Tack snälla ni som har hört av er, tänker på oss och ber en bön! Det värmer något otroligt ska ni veta. Så Tack!! <3

Hugo mår bättre. Men vi var iallafall hemma igår eftersom att han fick ytterligare ett anfall på morgonen. Jag visste ju inte om det skulle fortsätta som dagarna innan...med 2-3 anfall till. Så vi stannade hemma för säkerhets skull. Och så visste jag inte heller om dom ville att vi skulle komma in för fler koller? Men efter att ha varit i kontakt med Epilepsisköterskan så bestämde vi att vi har lite is i magen och avvaktar i hopp om att den ökade doseringen av medicinen ska kicka in och hjälpa.

Vågar inte riktigt ropa "Hej!" än, men han fick inga fler anfall igår iallafall...och det känns såååå skönt!

Eftersom att han inte var sjuk på så vis att han smittas, så åkte vi iallafall till skolan så han fick vara med och äta julbord med kompisarna. Han blev så ledsen när han insåg att han skulle missa det annars.

Tre stadiga portioner fick han i sig, så aptiten är det då inga fel på iallafall ;-)

Efteråt åkte vi till Marieberg för att ta en fika och få tiden att gå. Vi har legat hemma och varit sjuka så mycket den senaste tiden så det sista vi behövde var att ligga i soffan och stirra på väggarna. Det var roligare att gå och titta på julklappar till systrarna och kusinerna (även om det mest tjatades om vad han själv ville ha hela tiden).

Idag är han tillbaka i skolan igen och jag går omkring och är spänd som en fiolsträng hela tiden. Orolig att jag ska få ett samtal från skolan vilken sekund som helst.

Suck...det är tur att vi snart går på julledighet. Vi behöver nog alla få komma bort en stund och lägga tankarna och energin på något helt annat för ett tag.

Kram på er allihopa som tittar in här! Är så tacksam för er omtänksamhet <3


(Jodå...min känsla var befogad. Precis efter att jag hade publicerat inlägget så ringde dom från skolan. Han hade fått ett anfall på rasten. Skit också!!)