The life of Lovisa

Min kusin :o)

Dagen började med ett kyrkobesök. Det var kul att vara tillbaka ordentligt efter sommaren igen. Det har varit folktomt i bänkarna under sommaren och kyrkkaffet har lyst med sin frånvaro. Men idag var allt i sin ordning igen. Vänner och bekanta var på plats (även om det var ganska stort mannfall) och kyrkkaffet gick att avnjutas i vanlig ordning :o)

Barnen visar sig börja bli stora och sprang raka vägen in i lekrummet tillsammans med kompisarna och kom ibland in och satt stilla och lyssnade en stund innan dom drog iväg igen för att leka. Det är skönt att inte behöva hänga över dom som en hök hela tiden utan kan få sitta med och lyssna större delen av tiden.

Hugo kunde inte få nog av att leka med Alfred så vi föreslog att han skulle följa med oss hem så att dom kunde fortsätta leka tillsammans. Lyckan var stor när vi fick "grönt ljus" från mamma Ramona.

Lagom till efterrätten ringde Ramona för att kolla hur det gick för grabbarna och vi passade på att bjuda hem henne och tjejerna på överbliven tårta från kalaset igår :o) Vi kom in på att diskutera söndagsklubben (som i dagsläget är obefintlig) i vår kyrka. Jag har varit ledare i några perioder tidigare men hade ingen tanke på att ge mig in i det i dagsläget. Men när jag och Ramona satt och pratade om det kände jag ändå (tack vare Ramonas engagemang och drivaranda) att det skulle vara kul och inspirerande att ta tag i det och vara med och se till att söndagsklubben kommer på fötter igen. Det skulle var så kul om vi kunde få erbjuda våra och andras barn den typen av umgänge och undervisning. Så nu är vi i gång...Önska oss gärna lycka till att vi ska få ordning på material och ledare.

Vid 17:40-tiden i eftermiddags satt vi som klistrade framför Tv:n. Min kusin Anton skulle vara med och springa i det sista och avgörande 800-meters loppet i Finnkampen. Hugo var spänd och kunde inte låta bli att bubbla fram frågor om allt som hände :o) När startskottet gick satt vi som på nålar här hemma. Såg ni loppet? Då förstår ni vad jag menar! Anton låg länge som 6:e och siste man i klungan men på upploppet seglade han förbi en efter en och sprang in som 2:a!!! Om jag kände mig stolt...undrar jag hur min faster Sara kände sig då? ;o) Hon måste nog vara världens stoltaste mamma idag!

I väntan på startskottet...

Min kusin :o)

Robotarna står uppställda och vilar efter en lång dag.

Spindelmannen är nytvättad och torr och värmer just nu en liten Hugo som sussar gott.

Kram Lovisa