The life of Lovisa

Imse vimse spindel

Det är så mysigt när barnen kommer hem med pyssel som dom har gjort på dagis. Hjärtat spricker nästan av stolthet när dom visar sina alster. Senaste tillskottet i vår samling här hemma är Alvas spindel som hon gjorde när dom hade spindeltema på hennes avdelning. Fröknarna berättade att dom en dag hade haft en frågestund om spindlar på morgonsamlingen innan dom hade gått ut i skogen för att titta på dom små liven. Dom hade fått så många roliga frågor som barnen gått och funderat på, som tex vad äter spindlarna? Sover dom? Kan en spindel kissa och prutta? Visst är det underbart! Barn vågar fråga sånt som en annan bara går och funderar på men inte vågar yttra med rädsla för att bli utskrattad.

Alvas spindel

Idag har dagis varit stängt så Marcus har varit hemma med barnen. Jag kom hem mellan mina uppdrag för att äta lunch men kände genast att en lunch på stan bland alla hundratals människor hade varit lugnare för här hemma möttes jag bara av gråt och gnäll. Det var skönt att åka iväg och jobba igen men jag förstod att Marcus haft det kämpigt de sista timmarna med mycket bråk och tandagnissel. Det försökte vi råda bot på när jag kom hem och packade därför ner badkläderna i en väska och åkte till Allébadet i Hallsberg. Vi lyckades med vår lilla undanmanöver och har haft en helt underbar eftermiddag och kväll tillsammans.

Hugo plaskade runt som en vilding med sina armpuffar på. Alva var lite mer avvaktande och satt länge i barnpoolen och doppade tårna innan hon vågade ge sig på att skvätta runt och ha skoj. Det finns en ganska lång vattenrutchkana där som Hugo och Marcus åkte några vändor i. Efter ett gästspel hos mig och Alva i den uppvärmda barnpoolen ville Hugo att han och jag skulle ta en sväng i rutchkanan. På väg uppför den evighetslånga trappen gick Hugo igenom reglerna för rutchkanan. "Då man ser en grön lampa får man åka, men om det är en röd lampa måste man vänta".

Vi var ensamma uppe i toppen och Hugo registrerade snabbt att lampan lyste grönt och skrek över axeln "Det är grön lampa, nu får vi åka" och hävde sig iväg ner tillsammans med det forsande vattnet. Smidig som en container och med fortfarande semestrande synapser fattade jag inte riktigt vad som hände så jag hamnade en bra bit efter Hugo som tjöt av lycka hela vägen nerför kanan. "Jag klarade det själv mamma, såg du?" sa Hugo när jag kom ikapp honom vid målslutet. Jag kunde inte riktigt svara honom förrän hjärtat som hade blivit kvar uppe vid toppen hade hunnit ikapp mig ner...jag hann bli så rädd för att Hugo kanske skulle bli rädd, för då hade jag ju inte hunnit ikapp honom förrän det hade varit försent och han hade hamnat under vattenytan. Nu gick det som tur var bra och Hugo visade sig kunna hantera rutchkanan med bravur och åkte både på ryggen, magen framåtvänd och bakåtvänd (!)

När vi åkte hem ville Hugo köpa korv på Statoil, så det fick bli kvällsmaten för oss alla fyra. Sedan åkte vi hem och kalasade på lite chips och cola framför tvn. Alva somnade gott efter en flaska välling men Hugo var lite segare att få ikull. "Jag är inte trött" gäspade han fram gång på gång. Väl nerbäddad i sängen tog det knappt två minuter så sov han :o)

Imorgon är det min tur att vara solo med barnen. Marcus åker iväg på tävling i Finnspång. Han ska springa stafett med en massa andra löpare från vårt avlånga land och kommer inte hem förrän till kvällen. Vi får hålla tummarna för honom här hemma och hoppas att han kommer hem hel och hållen.

Kram Lovisa