Jag hämtade Hugo på dagis idag. Det var bara han och en till pojke kvar på deras avdelning. Samma kille betedde sig illa mot Hugo när jag lämnade honom imorse. Hugo blev självklart ledsen av händelsen och jag fick stanna kvar en stund och medla innan jag kunde åka vidare till jobbet. Hur som haver så lekte dom tillsammans när jag kom till dagis i eftermiddags.
"Får **** följa med mig hem idag", undrade Hugo när jag kom in på dagisgården. Visst sa jag, vill han det? "Nää", svarade **** surt, "Jag vill inte följa med Hugo hem". Jag blev så arg så jag kokade...UNGE!!! Hade han varit uppkäftig och elak mot Hugo hela dagen eller?! Hugo sänkte huvudet och jag såg att han blev ledsen av kommentaren. Jag sa inget...men jag tänkte ett och annat! Det är något visst med moderkänslor...Man kan verkligen gå i döden för sina barn. Man far illa när någon gör dom illa eller beter sig illa mot dom. Helst av allt skulle man vilja skydda dom mot allt vad ondska, elakheter och mobbning heter. Men som Marcus så moget och insiktsfullt uttryckte sig; "Det tillhör det sociala spelet vilket dom måste öva sig på". Typiskt!
Jag hade verkligen lust att säga några väl valda ord till grabben, men jag hejdade mig och sa istället till Hugo att hoppa in i bilen istället så att vi kunde åka hem. "Nä, jag vill ta med mig någon människa hem idag" sa Hugo bestämt, och så fick det bli. Vi svängde förbi hemma hos Edde och frågade om han ville haka på hem och leka. Det ville han som tur var och kvällen var räddad :o)
Grabbarna har tömt halva huset och hela sandlådan på leksaker och dumpat dom på gräsmattan ;o)
Alva roade sig på eget håll...
Ännu mera bakning. Ikväll blev det dessa havrekakor med vit choklad och kokosrutor som ligger och svalnar på bänken i skrivande stund.Resten av veckan är craaazy! Mycket att göra både på dag och kvällstid. Fler saker behövs göras och planeras in i agenden men det finns inte tillräckligt många timmar på dygnet för att det ska vara genomförbart. Vi får försöka klara oss ändå.
Kram Lovisa
Usch, stackars Hugo. Visst är det jobbigt att våra barn måste lära sig att andra kan vara dumma. Man vill verkligen skydda dem mot det. Och man vill att de aldrig ska vara så mot andra heller. Marcus är allt klok ibland, men det är svårt... Kram kram
SvaraRaderaLiten Hugo, vad det gör ont i farmors hjärtat,tänk om man kunde ta elakheterna så han slapp...men det är ju inte så utan man får trösta och ge så mycket kärlek man bara kan.
SvaraRaderaÄlskar er.
Hugoplutten!
SvaraRaderaHar tänkt massor på den här händelsen idag, vad ungar kan vara elaka mot varandra!!! Vilken tur att han har Edde!!!!
Hittar inga ord att säga (iaf inga rumsrena). Ge Hugo en stor kram från mej!
SvaraRadera