The life of Lovisa

Pomos Piano


I dag var det dag fyra i Alvas inskolning. När vi kom till dagis hade fröknarna en tanke på att jag skulle lämna Alva själv för en stund efter morgonsamlingen och komma tillbaka efter ca30-40 minuter igen. Men det var en annan mamma där som också skolade in sin 1 1/2 år gamla dotter som hon också skulle testa att lämna själv för en stund. Det gick väl inte så jättebra då dottern grät och var väldigt ledsen då mamman gått så jag blev tillfrågad om det kanske var okej att vänta till i morgon istället. Så nu sitter jag här och laddar för att "vara stark" och inte påverka Alva att känna av min ev nervositet över att lämna henne ensam. Hon har ju blivit lämnad förut, men då har det varit hos mor - och farföräldrar och moster i Västerås, alltså folk hon känner väl. Nä...jag har bestämt mig för att gå dit med inställningen att det kommer att gå BRA!!!

Hugos favoritbil har gått sönder. Han har fått många fina bilar under sina tre första år i livet men just den här bilen har varit speciell av någon anledning. Den har gått under benämningen "min coola bil" och har haft sin självklara plats i någon av Hugos händer i stort sett varje natt. Men nu har den som sagt gått sönder och i kväll när jag skulle ge honom den ville han inte ens ta emot den. Han verkar lite ledsen över det inträffade så vi har lovat honom att vi ska åka till leksaksaffären för att se om vi kan hitta en ersättare...men det kan nog bli svårt. Inget går ju upp emot orginalet.

Det högra bakhjulet har sett sina bästa dagar.

Efter dagis åkte Alva och jag upp till Hugos avdelning för att hämta hem honom för att äta lunch tillsammans. Efter en förmiddag med många nya intryck och med en mätt mage så var Alva inte direkt svår sövd, hon somnade på ett kick ute i vagnen.

Efter en och en halv timme var Alva i farten igen och Hugo hade lek och bus på "att-göra-listan". Så vi byggde bilbana, flög flygplan (ni vet när nån (JAG!) ligger på rygg och han ligger på sin mage på mina fötter) och lekte kurra gömma. Sedan kom Hugo helt plötsligt på att han ville se "Pomos piano" på Bolibompas hemsida. Jag förstår inte vad det är som är så speciellt med det banprogrammet men Hugo är totalt såld och kan se avsnitten om och om igen.

Efter ett tag var det dags att säga hej då till "Pappa Pomo" och Hugo ville spela Bolibompaspelet istället. Alva gjorde honom sällskap men gjorde sig ganska snabbt opopulär hos storebror när hon bara skulle sitta och domdera och peka och trycka på knappar som förstörde Hugos framfart i Bolibompavärlden. Urgulligt om ni frågar mig....men mindre uppskattat om ni frågar storebror!

Kram Lovisa