The life of Lovisa

Det värsta jag vet...

är magsjuka! Senast jag hade magsjuka och kräktes (det finns ju andra sätt att ha magsjuka på och tömma magen...) var för två år sedan och innan dess var det 15 år sedan sist. Så man kan säga att jag varit förskonad! Jag blir nämligen som ett litet barn när jag kräks. Jag gråter och tycker JÄTTEsynd om mig själv och så hyperventilerar jag så att fingrarna spretar åt alla håll och kanter. "Barnsligt" kanske många tänker och jag håller med, men jag kan inte rå för att jag tycker att det är så fruktansvärt otäckt...huvva!!!

När vi skaffade barn förstod jag att risken att bli magsjuk skulle bli större pga av dagis och andra faktorer. Som tur är så har även barnen varit förskonade. Hugo har bara varit magsjuk två gånger under sina tre levnadsår. Senast var på nyårsdagen i år. Han kräktes ordentligt två gånger och sedan gick det över. Ingen av oss andra insjuknade och ingen kunde vara gladare än jag.
Just när vi börjat pusta ut och trodde att faran var över så insjuknade Alva natten till i tisdags. Hon vaknade vid tretiden och grät och var otröstlig så vi tog över henne till vår säng. Där låg hon och rullade runt och var orolig innan hon kräktes rätt ut.
Det fantastiska är hur modersinstinkten tar över när något sånt här händer. Magsjuka är verkligen det vidrigaste jag vet och i en sådan här situation skulle jag helst av allt bara vilja fly långt, långt bort. Men kärleken till barnet gör att man stannar och tröstar, torkar och andas in de otäcka dofterna som snabbt sprider sig genom rummet. I själva verket gråter och hyperventilerar jag innombords, men det får komma fram vid ett annat tillfälle.

Alva hade ett helt dygns uppehåll men igår eftermiddag kräktes hon upp maten igen, likaså vällingen på kvällen. I morse skakade hon av hunger och uttorkning så jag gav henne lite vatten och fil men det kom upp lika fort som det hade gått ner. Då ringde jag till sjukvårdsupplysningen och dom föreslog vätskeersättning, 1 tsk var femte minut, och eventuellt små doser med majsvälling mellan varven.
Alva som nu för tiden kan gå runt, runt i timmar och leka och busa, sitter bara på golvet och hänger med huvudet eller ligger i sängen och vill bli killad i handen. Mammas lilla hjärta...

Vi får se hur resten av dagen blir. Hoppas ni mår bra annars och att ni inte tar illa upp av allt mitt kräkprat :o)

Nu ska jag och Alva återgå till viloläge.

Kram Lovisa och Alva