Fredagsmys



Idag var den stora dagen då jag skulle lämna Alva på dagis en liten stund. Det gick hur bra som helst. Jag fick veta att jag skulle ringa till dagis efter tio minuter för att kolla läget och sedan skulle jag vänta i ytterligare trettio för att sedan komma tillbaka och visa mig för Alva.

När vi vinkade hejdå satt hon på fröken Elins höft och tittade lite fundersamt på mig men började varken att skrika eller gråta...(en bra start). När jag ringde tillbaka efter tio minuter fick jag höra att hon traskade runt i lokalen och undersökte leksakerna som fanns där. Lite blyg var hon dock för hon ville inte riktigt möta någon med blicken...men ledsen var hon iallafall inte.

När jag kom tillbaka efer 40 minuter så hade det fortsatt i samma stil. Hon hade strosat runt och lekt lite med olika leksaker och till och med sökt sig till en utav de andra fröknarna, Emma (då Elin var upptagen med att trösta ett annat barn) och hade sträckt upp armarna för att bli buren. Sånt är skönt som mamma att få höra när man är lite orolig.


Hugo brukar få följa med Marcus mycket när han håller på och bygger och renoverar och använder sina verktyg. Hugo har en hel hög med egna plastverktyg som han gärna ska vara med och använda. I bland får han även låna Marcus riktiga verktyg och då får man alltid påminna honom att han ska ta det försiktigt. Idag var jag glad att det inte var ett riktigt verktyg han använde när han kom på att han skulle såga mamma i huvudet...klingan fastnade nämligen i håret och blev ett stort och otympligt hårspänne som tog ett tag att lirka bort.


Hugo är ju som jag berättat tidigare en sann pinnsamlare. Han har ett antal pinnar samlade och fler på gång. Varje promenad till dagis, lekparken, bilen...ja överallt, får honom att vilja leta små, stora, långa, korta, raka och krokiga pinnar. Vi får se vart det här slutar...


När Marcus kom hem från jobbet i eftermiddags åt vi en snabb middag och sedan klädde vi på oss och åkte till Marieberg för att fika och planen var även att köpa en ny "cool bil" till Hugo, men det visade sig att Farmor hade hittat en snarlik bil i en affär hemma i Kisa så istället fick han välja något annat som han gärna skulle vilja ha. Det blev två "fula gubbar" som såg riktigt otäcka ut om ni frågar mig och Marcus (lägger inte ens ut en bild på dom här på bloggen...så fula var dom!) Men Hugo gillade dom och har gullat med dom och kallat dom för sina "Bätta vännej" och dom skulle absolut sova med honom i sängen inatt. Underliga pojke...;o)

Cafébesöket blev en roligt upplevelse...vi ställde oss vid cafédisken för att beställa fika och Hugo som ganska snabbt bestämde sig för vad han ville ha stegade fram till kassan där tjejen stog för att ta betalt. Han drog sig upp så att näsan stack upp över disken och sa "Hej, ja vill ha en cola och en ocklaboll". Han lät så självsäker och världsvan, som om att beställa fika över disk var något han gjorde varje dag. Troligtvis kommer det från våra besök i lekparken då vi alltid brukar leka affär och beställer mat från varnadra och köper varor över disk. Jaja...han var så söt och jag och Marcus fick oss ett gott skratt ;o)

Väl hemma igen hann vi med lite fredagsmys och barnen fick äta lite popcorn och salta pinnar. Det var Alvas första möte med snacks av detta slag...och det var inte alls svårätet!








Nu blir det lite Let´s Dance och go´fika innan sängen kallar. Trevlig helg på er!!


Kram Lovisa

Pomos Piano


I dag var det dag fyra i Alvas inskolning. När vi kom till dagis hade fröknarna en tanke på att jag skulle lämna Alva själv för en stund efter morgonsamlingen och komma tillbaka efter ca30-40 minuter igen. Men det var en annan mamma där som också skolade in sin 1 1/2 år gamla dotter som hon också skulle testa att lämna själv för en stund. Det gick väl inte så jättebra då dottern grät och var väldigt ledsen då mamman gått så jag blev tillfrågad om det kanske var okej att vänta till i morgon istället. Så nu sitter jag här och laddar för att "vara stark" och inte påverka Alva att känna av min ev nervositet över att lämna henne ensam. Hon har ju blivit lämnad förut, men då har det varit hos mor - och farföräldrar och moster i Västerås, alltså folk hon känner väl. Nä...jag har bestämt mig för att gå dit med inställningen att det kommer att gå BRA!!!

Hugos favoritbil har gått sönder. Han har fått många fina bilar under sina tre första år i livet men just den här bilen har varit speciell av någon anledning. Den har gått under benämningen "min coola bil" och har haft sin självklara plats i någon av Hugos händer i stort sett varje natt. Men nu har den som sagt gått sönder och i kväll när jag skulle ge honom den ville han inte ens ta emot den. Han verkar lite ledsen över det inträffade så vi har lovat honom att vi ska åka till leksaksaffären för att se om vi kan hitta en ersättare...men det kan nog bli svårt. Inget går ju upp emot orginalet.

Det högra bakhjulet har sett sina bästa dagar.

Efter dagis åkte Alva och jag upp till Hugos avdelning för att hämta hem honom för att äta lunch tillsammans. Efter en förmiddag med många nya intryck och med en mätt mage så var Alva inte direkt svår sövd, hon somnade på ett kick ute i vagnen.

Efter en och en halv timme var Alva i farten igen och Hugo hade lek och bus på "att-göra-listan". Så vi byggde bilbana, flög flygplan (ni vet när nån (JAG!) ligger på rygg och han ligger på sin mage på mina fötter) och lekte kurra gömma. Sedan kom Hugo helt plötsligt på att han ville se "Pomos piano" på Bolibompas hemsida. Jag förstår inte vad det är som är så speciellt med det banprogrammet men Hugo är totalt såld och kan se avsnitten om och om igen.

Efter ett tag var det dags att säga hej då till "Pappa Pomo" och Hugo ville spela Bolibompaspelet istället. Alva gjorde honom sällskap men gjorde sig ganska snabbt opopulär hos storebror när hon bara skulle sitta och domdera och peka och trycka på knappar som förstörde Hugos framfart i Bolibompavärlden. Urgulligt om ni frågar mig....men mindre uppskattat om ni frågar storebror!

Kram Lovisa

Hus # 8




Ända sedan vi flyttade in i vårt hus i februari -06 så har det varit nummerlöst. Många gånger har hantverkare och leverantörer ringt för att kolla var vi bor. Ofta har dom varit utanför och cirkulerat men eftersom att det inte funnits något nummer på huset så har dom kört vidare i sitt sökande efter rätt adress. Men igår hamnade äntligen siffran 8 på husväggen.

Hugo ville självklart hjälpa till men när han kommit en bit upp på stegen så blev det lite väl läskigt så pappa fick fortsätta ända upp till toppen själv. Men nu sitter den på plats i alla fall. Efteråt blev det lite "pappa-och-Hugo-tid" med fotboll och freesbee ute på tomten...enligt Marcus var Hugo en hejare på att kasta freesbee.

När jag kom hem efter jobbet igår stog det ett lass med pannkakor på bordet och barnen mumsade och åt. Alva åt fyra (!) pannkakor med sylt och här kommer ett bildbevis ;o)

Nu är det snart dags att väcka Alva och gå iväg till dagis. Det är hennes tredje och min första inskolningsdag. Marcus sa att det var stor skillnad på första och andra dagen då hon vågade lämna Marcus trygga knä för att utforska lokalen lite mer. Barnvagnarna var visst roliga att leka med...precis som hemma. Hon kan gå omkring med sina vagnar i evigheter. Fram och tillbaka, fram och tillbaka ;o) Vi får se hur det går idag.

Ha en fortsatt bra dag allihopa!

Kram Lovisa

Familjen är samlad igen

Idag kom äntligen Marcus och Hugo hem igen från Kloten. Dom verkar haft det bra, Hugo han bubblade och berättade vad dom hade gjort...Grillat korv, åkt bob, sovit på överslafen, tittat på Dora och så hade Micke klättrat på taket. Det gäller att hänga med, som tur var fanns Marcus i bakgrunden och kunde suflera.

Hugo har varit i stort behov av att bli klippt och ikväll lyckades vi äntligen få det gjort. Han avskyr att bli klippt med maskin och jag har ingen bra frisörsax så vi fick helt enkelt locka och trixa för att få honom korthårig tillslut.

I morgon börjar Alva sin inskolning på dagis. Lilltjejen har gått och blivit så stor! Marcus ska börja inskolning de första två dagarna och sedan tar jag över. Marcus frågade precis hur jag känner inför de här två veckorna som ligger framför oss. Med handen på hjärtat så är jag inte det minsta orolig för jag är helt säker på att hon har hamnat på den bästa avdelningen med de bästa fröknarna och ett gäng härliga kompisar.

Svärmor Birgit var här och stöttade mig medan Alva var sjuk och Marcus var på kurs i Stockholm. Även om båda barnen var rätt så hängiga ( och jag med ) så hade vi några mysiga dagar tillsammans med farmor, här kommer lite bildbevis på det...

Kram Lovisa

"Du och jag Alva..."

Marcus och Hugo åkte iväg till Kloten igår tillsammans med vår hemgrupp och eftersom att Alva varit så sjuk de senaste dagarna så bestämde vi att jag skulle stanna hemma med henne så att hon skulle få en chans att kurera sig ordentligt.

Det tog emot lite att bli lämnad...det blev så väldigt tyst här hemma, för även om Alva bubblar och pratar emellan varven så är det ju inte så mycket man förstår. Vi hankar oss fram ändå.

Men vi har haft det bra, jag och Alva. I går gjorde vi inte så mycket faktiskt...men framåt kvällen tog vi oss ett bad och åt kvällsfika ihop innan Alva somnade klockan 19. Fjorton timmar senare vaknade vi båda utvilade och pigga. Hon hade lite att ta igen efter många nätters orolig sömn och kräkavbrott.

Jag har fått några bilder skickade till mig från Kloten idag. Dom verkar ha det bra där uppe. Idag har dom varit i Gilles Klack (vet inte om det stavas så??) där dom har åkt bob och pulka. Marcus åkte iväg i torsdags morse och köpte en bob till Hugo för julklappspengarna han fick av gammelmormor och gammelmorfar (Tack snälla!!) och Hugo blev eld och lågor när han såg vad han hade fått...en alldeles egen bob!!!

Marcus och Hugo åker bob

Barnen blev lovade godis om dom lyckades hålla sig vakna i bilen på väg hem från pulkabacken ;o)

Stolt bobförare!

Och till sist lägger jag in två bilder tagna med mobilkameran på Alva. Ett friskhetstecken; hon äter!!!

Kram Lovisa

Dags att andas friskluft.

Nu är det precis en vecka sedan Alva blev sjuk. Hon mår äntligen mycket bättre men är fortfarande inte helt frisk. Senast imorse kräktes hon ytterligare en gång men som tur är så är hon piggare och får behålla det mesta av vätskan och maten hon får i sig.

I går kom farmor på besök. Hon är "stand in" istället för Marcus som är på kurs i Stockholm tom onsdag. Det är så skönt att ha henne här som stöd och bollplank när det gäller Alva och hennes kost. I går testade vi att ge henne fast föda igen. Hon fick lite kokt kyckling och ris och lyckligtvis fick hon behålla det, likaså pastan som hon fick lite senare på eftermiddagen. Så vi är på rätt väg om även det blir små bakslag då och då. Hon orkar vara allert och uppe på fötter små, små stunder under dagen men däremellan sitter hon gärna bara i farmors knä eller vilar på första bästa plana yta som tex soffan, sängen eller golvet.

Idag tyckte vi att det var dags att komma ut och andas lite friskluft, det var ju ca en vecka sedan sist. Alva sken upp och orkade åka lite pulka och busa med Hugo i snön. Vi byggde en snögubbe och åkte pulka i den lilla backen i lekparken. Alldels lagom äventyr när man är sjuk. Men när vi begav oss hemåt igen märktes det på Alva att krafterna tagit slut och hon somnade utmattad uppe på vår säng efter lunchen.

Hugo drar runt Alva i pulkan

Alva njuter för fullt av pulkåkningen

Alva är inte riktigt sig själv. Trött, blek och hålögd men ändå vid gott mod.

I morgon är en ny dag och vi hoppas att det innebär nya framsteg och att Alva ska få bli piggare och kryare. Hugo ska till "jobbet", dvs till dagis så jag, farmor och Alva ska nog passa på att åka och handla lite mat och få dagen att gå. Till kvällen kommer Marcus hem från Stockholm...det ska bli mysigt!!!

God natt på er!

Kram Lovsia

Vi kämpar på...

Alva är fortfarande hängig. Jag har varit inne med henne på akuten idag igen. Hon hade gått ner ytterligare lite i vikt men annars var det oförändrat. Det var enormt mycket folk som hade sökt sig till akuten när vi kom dit så när jag stötte på läkaren i korridoren (för vi fick inte plats i väntrummet) sa han att han hade så många patienter att han inte visste när han kunde ta emot oss. Det kunde bli en lååång väntan, så han föreslog att jag skulle åka tillbaka hem och fotrsätta med att ge henne vätska var femte minut. Jag hade gärna velat att han skulle titta på henne eftersom att vi tycker att hon är mer hängig idag än vad hon var igår. Men det kändes tungt att behöva sitta där i flera timmar för att kanske ändå bli hemskickad efter all väntan så vi åkte efter vårt lilla samtal med läkaren.

När vi kom hem blev Alva oxtokig och skrek och grät och vi fick knappt röra vid henne. Sedan somnade hon och hon sover fortfarande.

Imorgon har mormor och morfar lovat att ta hand om Hugo. Han har hamnat lite ute i perfirin idag (vilket jag skäms över) pga att vi måste hålla koll på Alva hela tiden och se till att hon dricker var femte minut. Att hon bara är nöjd när hon är i min eller Marcus famn underlättar inte direkt. Hugo blir avundsjuk och ledsen och så blir det tjafs...mycket tröttsamt men jag förstår honom. Det blir bra att han får komma till mormor, morfar och morbror imorgon och hamna lite i centrum...det gillar han.

Nu ska vi passa på att sova. Hoppas att natten blir bra och att Alva får sova ordentligt...och vi också.

Kram Lovisa

Lägesrapport

Vilken dag det har varit idag. Jag är alldeles utmattad, för att inte tala om stackars Alva som har fortsatt att kräkas hela dagen. Inte ens vätskeersättningen har hon fått behålla. Jag vågade inte ge mig iväg för att hämta Hugo på dagis med Alva i släptåg så Marcus åkte ifrån jobbet tidigare så att han kunde hämta upp Hugo och komma hem för att finnas till här hemma.

Saker och ting som jag hade behövt göra idag har självklart fått läggas på hyllan och jag och Alva har mestadels legat i sängen och tittat på Tv. Alva har sovit större delen av dagen, vilket har känts både bra och oroväckande. Hon har verkligen behövt att vila men jag har inte tyckt om att hon har varit så orkeslös.

Alva sitter och tittar på barnprogram med "vovven".

Trött och sjuk

Hugo med nyklippt lugg...kanske i kortaste laget ;o)

Nu hoppas vi att natten ska bli bra och att Alva ska få sova ordentligt utan att behöva vakna och må dåligt. I morgon kommer morfar Leon och håller oss sällskap när Marcus ska jobba. Det känns skönt!

Kram Lovisa

Det värsta jag vet...

är magsjuka! Senast jag hade magsjuka och kräktes (det finns ju andra sätt att ha magsjuka på och tömma magen...) var för två år sedan och innan dess var det 15 år sedan sist. Så man kan säga att jag varit förskonad! Jag blir nämligen som ett litet barn när jag kräks. Jag gråter och tycker JÄTTEsynd om mig själv och så hyperventilerar jag så att fingrarna spretar åt alla håll och kanter. "Barnsligt" kanske många tänker och jag håller med, men jag kan inte rå för att jag tycker att det är så fruktansvärt otäckt...huvva!!!

När vi skaffade barn förstod jag att risken att bli magsjuk skulle bli större pga av dagis och andra faktorer. Som tur är så har även barnen varit förskonade. Hugo har bara varit magsjuk två gånger under sina tre levnadsår. Senast var på nyårsdagen i år. Han kräktes ordentligt två gånger och sedan gick det över. Ingen av oss andra insjuknade och ingen kunde vara gladare än jag.
Just när vi börjat pusta ut och trodde att faran var över så insjuknade Alva natten till i tisdags. Hon vaknade vid tretiden och grät och var otröstlig så vi tog över henne till vår säng. Där låg hon och rullade runt och var orolig innan hon kräktes rätt ut.
Det fantastiska är hur modersinstinkten tar över när något sånt här händer. Magsjuka är verkligen det vidrigaste jag vet och i en sådan här situation skulle jag helst av allt bara vilja fly långt, långt bort. Men kärleken till barnet gör att man stannar och tröstar, torkar och andas in de otäcka dofterna som snabbt sprider sig genom rummet. I själva verket gråter och hyperventilerar jag innombords, men det får komma fram vid ett annat tillfälle.

Alva hade ett helt dygns uppehåll men igår eftermiddag kräktes hon upp maten igen, likaså vällingen på kvällen. I morse skakade hon av hunger och uttorkning så jag gav henne lite vatten och fil men det kom upp lika fort som det hade gått ner. Då ringde jag till sjukvårdsupplysningen och dom föreslog vätskeersättning, 1 tsk var femte minut, och eventuellt små doser med majsvälling mellan varven.
Alva som nu för tiden kan gå runt, runt i timmar och leka och busa, sitter bara på golvet och hänger med huvudet eller ligger i sängen och vill bli killad i handen. Mammas lilla hjärta...

Vi får se hur resten av dagen blir. Hoppas ni mår bra annars och att ni inte tar illa upp av allt mitt kräkprat :o)

Nu ska jag och Alva återgå till viloläge.

Kram Lovisa och Alva

Badhusbesök och möblering

I morse tog Marcus barnen så att jag fick sova. Vi brukar turas om på helgerna och idag var det som sagt min tur att få slumra lite längre. Alva vaknade kl 8, vilket är superlyxigt i den här familjen. Marcus och Hugo låg redan ute i tv-rummet och tittade på barnprogram så jag langade bara ut Alva och gick sedan in och lade mig igen...sååå skönt!

Sedan gjorde vi oss iordning och åkte till kyrkan. Förra veckan fick vi nästan inte med oss Hugo därifrån, han bara grät och skrek och skulle absolut inte åka hem. Idag var det omvänd ordning, då grät och skrek han för att han inte ville åka dit. Men vi hade ett ess i skjortärmen och det var att vi efteråt skulle äta lunch på Max och sedan åka till badhuset tillsammans med några av hans kompisar. Då blev det annat ljud i skällan och Hugo blev helt pötsligt väldigt medgörlig.

Efter mötet åkte vi iväg med familjen Enblom och familjen Göransson till Max. Barnen var så uppspelta och glada och det var så härligt att se. Tänk vad lite hamburgemat och ett dopp i en stor bassäng kan göra ;o)

Jag hade med mig kameran men det blev aldrig något bra tillfälle att ta kort. Fick dock en bild på Alva i omklädningsrummet efteråt.

När vi kom hem började jag och Marcus att spåna på hur vi skulle kunna möblera om lite här hemma. Nu när Alva börjat att sova så bra skulle vi vilja att hon hade ett eget rum så att hon inte blir störd utav oss när vi är på väg i säng eller rör oss i rummet. Lagom till att Bolibompa började fick vi ett ryck och gjorde slag i saken.

Det är så typiskt oss. Har vi väl kommit på något så är vi inte sena att sätta det i verket. Hela vårat hus är ett tydligt exempel på det. I november -05 köpte vi det, nergånget och sjabbigt som det var. Februari -06 var det till viss del renoverat och inflyttningsklart efter gudasänd hjälp från våra underbara "gubbar" Gideon och Kjell-Göran. Sen har det bara rullat på...idag, tre år senare är vi så gott som klara med allt (och tro mig, det har varit mycket att renovera. Jag ska nog lägga in lite före och efterbilder någon gång så att ni får se hur det egentligen såg ut här när vi köpte huset).

Tillbaka till ommöbleringen... Vi bytte helt enkelt plats med tv-rumsmöblerna och vårt sovrum. Nu kommer Alva att sova ensam inne i vårt fd sovrum tillsammans med Tv-soffan och soffbordet och vi sover ute i Tv-rummet. Detta är bara på prov, men vi tycker redan att det är en ganska bra lösning. Vi behöver bara justera lite i några fler rum så ska det nog bli perfekt tillslut.

Marcus och Hugo skruvar i sär sängen.

Barnen busar och har kul i sängen.

Så här blev det tillslut...och fortsättning följer.

Kram Lovisa

En tripp till Skärstad

I går bestämde vi oss för att ta en sväng förbi min svåger och svägerska idag som bor i Skärstad utanför Motala. Vi hade ett ärende i närheten och tyckte det skulle vara trevligt att passa på att träffa familjen lite.

Vi hann bara komma innanför dörren hemma hos Åsa och Janne så rusade Hugo, Albin och Hanna upp på Albins rum för att leka.

Efter fikat föreslog Åsa att barnen skulle åka traktor. Det är ju inget som hör till vanligheten för våra barn men för Hanna och Albin är det vardagsmat ;o) Vi klädde på oss och barnen och begav oss sedan ut på gården. Janne backade ut en stor grön traktor från garaget och Hugo och Albin fick åka den första turen och hjälpa Janne att styra ratten. Väldigt exotiskt för en storstadskille som Hugo...hehehe!

Traktorfärd med farbror Janne

Marcus och Alva

Buskusinerna Hugo och Albin

Hugo och Albin har tömt alla leksakslådor i vardagsrumsoffan och är märkbart nöjda över sin prestation ;o)

Nu är vi hemma igen efter vår lilla dagsutflykt. Barnen tittar på Bolibompa, Marcus läser en nyinköpt bok och jag ska snart ta tag i lite hushållsysslor. En lugn och skön lördag med andra ord.

Ha det gott!

Kram Lovisa

Bombattentat



Härom kvällen hörde vi två ordentliga smällar utanför vårt hus. Marcus tittade ut genom fönstret för att se om han kunde så några fyrverkerier eller något annat som kunde ha orsakat smällarna men kunde inte se något. Vi tänkte inte så mycket mer på det men morgonen därpå när jag skulle hämta posten stog jag helt plötsligt med sotig post och brevlådelocket i handen. Jag kunde se rätt igenom brevlådan ner i backen.

Någon måste haft riktigt skoj när dom sprängde vår brevlåda i bitar. Vi är väl egentligen inte jätteledsna men tycker självklart att det är oerhört onödigt. Men nu har vi en bra orsak till att köpa en ny och fräsch brevlåda...som förhoppningsvis får stå ifred.


Inte nog med det så har vår spis gått sönder...inte pga smällare utan något elektriskt fel så nu har vi fått en lånespis från Miele. Det var tur att den kom för jag har inte så många bra recept på kall och rå mat.


Idag var det Hugos första dag på dagis efter den långa julledigheten. Han var lite trögstartad i morse men när vi väl kom till dagis träffade han sin bästis Edde och dom kom igång att leka och mamma var genast ingenting värd. "Hej då mamma" sa han och vinkade utan att titta upp från leksakerna han och Edde hällt ut på golvet.


Barnen fick små överraskningar med posten idag. Farmor hade stickat en mössa till Alva, urgullig och av den gamla modellen. Lägger in ett suddigt mobilkort. Hugo fick ett kort med en "tjuga" i med texten "Godispeng". Väldigt passande med tanke på att helgen är i antågande. Tack farmor!

I natt hände något ovanligt men efterlängtat; Alva sov hela natten i SIN säng. Det har inte hänt sedan hon föddes. Vi har äntligen lyckats få henne att somna i sin egen säng och att sova hela natten i den har varit nästa sora steg. Härom natten skrek hon i över 1 1/2 timme, och det var precis när vi var på väg i säng så vi låg vakna till strax efter 12 då hon äntligen somnade. Men i natt skötte hon sig galant som sagt, vilket vi är överlyckliga för. Vi får bara hoppas att det håller i sig.

Nä, nu får det vara nog för i kväll. Ha det gott!

Kram Lovisa

Rekordbygge

Sista lediga dagen och imorgon börjar allvaret...för vissa av oss. Marcus ska till jobbet som vanligt men jag är hemma med barnen. Vi fortsätter vår uppdelade föräldraledighet några veckor till fram till dess att Alva ska skolas in på sitt dagis som kommer att ske i månadsskiftet januari/februari. Imorgon är dessutom dagis stängt för Hugo så han blir hemma med Alva och mig. Vi får väl se vad vi hittar på för att få dagen att gå.


Idag har vi haft en skön dag tillsammans. Barnen sov till strax innan åtta. Marcus fick sova vidare och jag tog med barnen ut till tvrummet för att titta på "morronbompa". Efter frukost byggde Marcus och Hugo ett megahögt torn nere i vardagsrummet. Dom brukar bygga torn med duplolegot men aldrig har dom byggt ett så högt torn som dom gjorde idag...det nådde ända upp till taket, och vi har nästan 3m i takhöjd!! När tornet väl var färdigbyggt skulle det sedvanligt rivas till barnens glädje.

När det var dags för Alva att sova gick vi ut på en riktigt skön långpromenad. Det var inte lika kallt idag som tidigare i veckan, bara -3 grader men det blåste riktigt ordentligt vilket fick det att kännas som om det var 20 grader kallare. Efter ett snabbt stopp i lekparken bar det av hemåt. Vi hade nämligen en lunchdejt hemma hos Romells att hinna till.


Hugo har en barnfåtölj från IKEA som han fick i ettårspresent. På senare tid har han inte visat så stort intresse för att sitta i den men så fort jag introducerade den för Alva var det helt plötsligt hemskt viktigt vem den egentligen tillhörde. Hugo har gnällt och blivit arg så fort Alva suttit i den så då tyckte vi det var lika bra att svänga förbi IKEA på väg till Romells och köpa en till för att slippa allt gnäll.
Sagt och gjort.

När vi kom hem tidigare ikväll monterade Marcus ihop den med lite hjälp från Alva och barnen fick sitta i varsin medan dom tittade på tv. Och tänka sig...inget gnäll över huvud taget! Ibland kan det vara värt att köpa sig fri från bråk ;o)

Stridsyxan är nergrävd för en stund och den egentliga syskonkärleken skiner igenom.

Alva hjälper pappa att läsa manualen vid monteringen.

Kram på er!

Rockstar

Hittade en liten filmsnutt på Alva som hör ihop med bilden i inlägget jag gjorde igår och tänkte därför att jag skulle dela med mig av vår lilla solstråle, LIVE! Jag och Marcus har suttit här och fnittrat åt henne, hon är ju för rolig!

Applåder!!

Kram Lovisa

Bullbak och 18 grader kallt ute

Det blev inget jobb för mig idag. Jag har haft dagberedskap vilket innebär att jag är schemalös men kan bli inringd om det blir någon sjuk eller det kommer in uppdrag som ingen annan kan ta. Men idag har det varit knäpptyst i jobbmobilen så jag gav mig på att baka istället.

Jag började med bullarna för dom ska ju jäsa så hiskeligt länge och ofta. Under tiden hinner man ju skriva en halv roman men jag valde att fortsätta med mina andra kaksorter istället.

Det blev kokostoppar doppade i choklad, sega chokladrutor och knäckflarn. Det tog mig hela morgonen och en bit in på eftermiddagen med några avbrott för lek med barnen, lunch och fika.

Medan Alva sov i vagnen och jag gräddade bullar passade Marcus och Hugo på att ge sig ut i den smällkalla kylan. Två dagar i rad har det varit -18 grader ute. Man är ju inte van så man blir alldeles stelfrusen och huttrig. Vi konstaterade att det var tre år sedan det var så kallt sist. Då var det inte lika kul att bo i vårt hus. Då höll vi nämligen på att renovera för fullt och hade ingen värme i huset. Usch...vilken missär vi levde i då!

Jag passade på att gå ut i det vackra solskenet för att ta kort på ett av de charmigaste husen som finns här i Mosås (strax efter vårat självklart) och det är vårt gamla fina stationshus. Visst är det fint?! Hade det varit till salu hade jag varit den första att lägga ett bud. Det är så otroligt vackert...och stort. Kolla bara in dom enorma fönstren.

Nä, nu är det dags att ge sig på middagen. Marcus och barnen har redan börjat där nere i köket så jag ska gå ner och se om jag kan assistera på något sätt. På återseende och ha en skön måndagkväll.

Kram Lovisa

Årets första träningspass...

Det är ju allmänt känt att man ska ha något typ av nyårslöfte att sträva efter direkt efter tolvslaget. Jag är inte den typen som brukar ha nyårslöften, mycket pga att jag vet att jag inte är speciellt duktig på att hålla dom. Men i år blir det annat ljud i skällan.

Efter att Alva föddes åt jag glatt och friskt allt som kom i min väg med den glada vetskapen om att det mesta försvinner med amningen, och det gjorde det. Men efter att Alva slutade amma fortsatte jag att trycka i mig godsaker och nu har det satt sina spår.

Nu är det alltså dags att göra det klassiska; "Börja mitt nya liv" och ikväll tog jag det stora och avgörande steget, jag satte mig på motionscykeln för första gången på väääldigt länge. Jag hade glömt bort vilken härlig känsla det är att träna så att svetten droppar :o) Och ska jag vara ärlig så behövdes det inte mycket för att jag skulle börja svettas. Jag har verkligen ingen kondition längre!

För övrigt har vi haft en ganska trist söndag med mycket bråk och tjafs. Det känns som att vi inte gjort annat än att skälla på Hugo för det ena och det andra idag. Han kan verkligen vara en riktig liten retsticka och trotsar oss hela tiden. Men nu sover båda barnen och jag och Marcus sitter i soffan och andas ut. Det tar på krafterna att vara ordningsvakt och förälder.

Alva rockar loss vid microfonen.

Hugo i stadsparken.

Imorgon har jag planerat att baka för att fylla upp frysen. När Mia kom hit för att fira nyår med oss var jag tvungen att be henne att ta med lite fikabröd eftersom våran frys gapade tom, pinsamt! Men det ska det bli ändring på imorgon. Jag har tänkt baka bullar, flarn, chokladrutor och kokostoppar. Låter det inte gott så säg?!

Ha det bra!

Kram Lovisa

Vad är det som går och går...?

Jo, Alva! Lilltjejen har verkligen kommit på det här med att använda sina små knubbiga ben. Nu traskar hon runt här hemma och utforskar alla nya ytor som hon kommer åt. Det gäller att hänga med :o)

Det var på juldagen hos farmor och farfar hon började gå.

Vi har en grind uppe i hallen som vi drar för så att hon inte ska trilla ner för trappen. Storebror har kommit på ett sätt hur man kan ta sig förbi utan att dra upp den och det är att krypa under den (!) Detta har Alva självklart snappat upp. Grejen är bara den att hon sällan får med sig huvudet och då börjar hon gnälla och vi får komma till undsättning. Det händer inte bara en gång om dagen kan jag säga...suck!

Det har gått lite magsjuka här hemma sedan nyår. Hugo kräktes två gånger i torsdags eftermiddag. Alva, jag och Marcus har varit lite risiga i magen men det har inte blivit så mycket mer av det som tur är. Barnen har börjat äta ordentligt igen vilket känns skönt. Det är aldrig roligt när dom är små i maten, men nu har det ju haft sin förklaring såklart.

Hugo mådde så bra idag så Marcus tog med sig honom på matiné. En av Hugos favoritfilmer är Madagaskar och nu går Madagaskar 2 på bio för barn och då tyckte vi det skulle passa bra att Marcus och Hugo fick åka iväg på lite "Far och son aktivitet". Men godis och sånt kommer det inte på tal om med tanke på sjukdomshistorian de senaste dagerna. Efteråt ska dom svänga förbi Bauhause också för att handla lite manliga saker som lim och sånt :o)

Nu ska jag passa på att städa lite medan grabbarna är borta och "Lala" sover. Man blir som mest effektiv när man får koncentrera sig på det man ska göra och slippa bli avbruten av det ena och det sjätte.

Ha en skön lördag!

Kram Lovisa

Ett nytt år och en ny blogg!

Då var man här istället och jag trivs redan. Som ni ser är det en annan typ av bloggsida med lite mer finesser, vilket gläder mig. Nu kan jag lägga in fler bilder och till och med filmsnuttar om jag så vill. Jag vet en och annan som skulle gilla att få se små filmsnuttar på barnbarnen ;o)

För den som har följt mig i min tidigare blogg så finns det självklart en möjlighet att titta tillbaka på vad jag har skrivit. Den gamla adressen finns fortfarande kvar och jag hoppas på något sätt komma på hur man sparar alla gamla inlägg. Det vore skam om dom försvann...dom är ju mitt "minne".

Ute på vänsterkanten kan ni även klicka på en länk som registrerar er som läsare på min blogg. Det vore kul att se vem och vilka som kommer hit och läser vad som händer i våra liv. Jag vet att jag har några trogna familjemedlemmar som besöker min sida.

Nu ska jag fortsätta se mig omkring i mitt nya "blogghem".

På återseende!

Kram Lovisa