i senaste laget kan man ju tycka. Det är ju 7 december idag, hallå! Men bättre sent än aldrig. För trots mitt lilla klagoinlägg ang snö härom sistens så är det allt bra mysigt när den väl kommer och ligger som ett vitt bomullstäcke över marken.
Men all väta som det blir av snön när barnen kommer in och klär av sig alla overaller, mössor och vantar...det kan jag gärna vara utan. Idag hade barnen med sig varsin kompis hem efter skolan och dagis. Om ni orkar läsa ända ner till slutet så ska ni får se en bild på hur det såg ut i vår hall när alla fyra barnen, jag och Molly hade ramlat ur kläderna. Jag hade lust att bara vända mig om och låtsas att jag inte hade sett eländet.
Hur som helst så kom så äntligen snön. Hugo och hans kompis Linda gav sig ut och rullade snögubbar efter mellis. Det är ju bara ett MÅSTE när första snön har kommit. Det var tur att det var klibbsnö som föll...annars hade det blivit knivigt.
Medan barnen var på skola och dagis så passade jag bland annat på att slå in lite paket. Det passade ju bra när snön dalade ner utanför fönstret. Tyvärr hjälpte det inte till att öka på julkänslan, men mysigt var det ändå.
By the way...vet ni något om barn och stammning? Alva har börjat stamma ganska så ordentligt den senaste tiden. I början tyckte vi bara att det var sött, när hon stakade sig fram och gick upp i fallsett i början på orden. Men nu är det så mycket så att man faktiskt nästan inte orkar lyssna på henne. Det låter hemskt, jag vet! Men hon kämpar verkligen fram varje mening och hon kan upprepa samma ord säkert 10-15 gånger innan hon får fram vad hon vill ha sagt.
Min lillebror stammade också när han var liten, så jag vet att man inte får stressa fram orden ur henne för det kommer bara att förvärra allt. Man får heller inte avbryta och lägga orden i hennes mun (fastän man bra gärna vill göra det, för att det ska gå lite snabbare). Jag har börjat be henne stanna upp, andas och börja om från början och nu ikväll har hon börjat med att hon tar ett djupt andetag samtidigt som hon drar handen framför ansiktet (ungefär som en ridå som går ner) och sedan börjar hon om ;o) Hihi...hon är så söt!
Om ni har tips eller idéer på hur man ska tänka eller göra...hojta gärna till. Jag ska nog även ta och googla lite på stammning på nätet. Får se om jag hittar någon som kan vara till hjälp.
Nä, nu ska jag bänka mig framför tvn. om några minuter börja "Berg flyttar in". Jag älskar det programmet. Ikväll ska Carina hälsa på hemma hos Måns Herngren. Marcus är borta ikväll men kommer nog hem snart och då blir det risgrynsgröt och julklappsshopping över nätet.
Ha det så bra!
Söt och julig skylt som jag hittade i en butik härom dagen...
...även denna fick följa med hem. K:et är gammalt och inhandlat på Entré nere på stan.
Några paket påbörjade...men många kvar.
Kaos i vår superdåliga hall när alla kom hem med snöiga kläder idag. Min största önskan just nu är att bygga om lite och få en garderob och större skohylla. (ser ni Molly?? Hehehe)
SnöKram Lovisa
Hej Lovisa! Jag brukar följa din blogg, så jag vet lite vad mina hemgrupps kompisar har för sig, jag saknar er alla otroligt mkt.
SvaraRaderaMen du nämnde att söta Alva stammar, jag och en arbetskompis diskuterade de av en slump häromdagen. Och hennes dotter stammade också och hon gick till en logoped. Hon sa att det är väldigt vanligt att barn stammar, då det är liksom så mkt ord och kunskap som lagras i hjärnan så det blir lite error kan man säga. Det man kan göra är att som du skrev inte stressa, inte hjälpa dom som man gärna vill utan låta de ta den tid de behöver. Det växer bort sen i de allra flesta fallen medans tösabiten växer och mognar. Hoppas du fick lite svar iaf.
Har blivit inspirerad av ditt bloggande så ska försöka mig på det jag med i mån av tid på www.123minsida.se/CarinaOlsson
Må så gott! Kram Carina ( från långbortistan Ställdalen)
Hej Carina! Vi saknar dig med ska du veta :o) Nu var det verkligen länge sedan vi sågs. Hoppas allt är bra med dig. Tack snälla för inlägget. Jag har faktiskt funderar på om man skulle ta med henne till en logoped, men nu när jag har läst din kommentar så tror jag kanske vi ska avvakta och se vad som händer. För det är ju precis som du säger, det märks att hon har så mycket hon vill berätta och det ska gå så fort och då fastnar orden på vägen ut. Vi ger det några månader till så får vi se om det växer bort.
SvaraRaderaKram på dig och hoppas du får en fin jul!!