Har inte bloggat på några dar. Har inte riktigt fått till det. Det är fortfarande rätt hög hjärnaktivitet i huvudet på mig och orosmätarn skjuter fortfarande i höjden. Särskilt eftersom Herr Lustigkurre gillar att "fejk svimma" och därmed skrämmer livet ur mig gång på gång!
Jag har sagt åt honom flera gånger att det inte är okej, men jag tror inte han tänker på det och det märks på honom när han ser min livrädda uppsyn att han genast ångrar det. Han är ju faktiskt ett barn...då är man lite teatralisk och går "all in" när det gäller känslor. Jag menar, vem skulle INTE vilja störtdyka ner i soffan och låtsassvimma för att favoritprogrammet på Bolibompa är slut, eller varför inte segna ihop på golvet i en lealös klump för att legobitarna inte passar ihop?
Jag hade nog inte tänkt på det om det inte hade varit för den förra veckans svimningsattacker. Barn är ju barn!
Nu är det höstlov och Hugo är ledig från skolan. Alva skulle egentligen få bara på dagis men jag valde att ta hem henne också. Kände nämligen att det var läge att packa väskan och åla iväg för att få lite miljöombyte.
Vi hamnade i Surahammar, hos mina föräldrar.
Igår hade vi en skön dag då vi bara pratade och hade det gott. Min syster Linda från Västerås kikade över på efm och gjorde oss sällskap.
Idag hade mamma en klipptid på förmiddagen och hade även fixat en tid åt Alva direkt efter, så dom drog iväg till frissan medan jag, Hugo och Molly blev kvar hemma. Efter en timme kom dom tillbaka och var så piffiga i håret så ;o)
Alva fick sprayade hjärtan i håret och var överlycklig. Mormor nöjde sig BARA med klippningen ;o)
Idag har vi ökat på Hugos medicin. Han ska sakteliga öka på dosen så att han kommer upp i rätt mängd och idag ökade han upp från en halv till en hel tablett på morgonen, och från en hel till en 1 1/2 på kvällen. Fortfarande inga problem att få i sig dom.
Igår ringde epilepsisköterskan som är vår "kontaktperson" och undrade hur det gick och ville också fråga om det var okej att hon kontaktade skolsköterskan på Hugos skola för att informera henne om läget och framförallt medicineringen. Om Hugo får ett kraftigt anfall när han är i skolan är det viktigt att någon ( i detta fall skolsköterskan ) har tillgång till Diazepam (stesolid) och kan ge honom det. Nu får vi innerligen hoppas att det inte ska behövas, men det är ju skönt att veta att han kan få hjälp om det behövs.
Jag måste också få säga att jag är oerhört glad och tacksam över all hjälp vi har fått på sjukhuset. Vilka kompetenta och underbara människor vi har fått möta. Vi har känt oss väl omhändertagna och trygga från dag 1! Det är fantastiskt!!
Nä, nu blir det lite bilder och sen så får det vara nog med bloggandet för ikväll. Ha det gott!!
Hugo försjunken i tvspelet...ser ni Alva där borta i trappen? I full färd med att reta gallfeber på storebror genom att sjunga julsånger för full hals ;o)
Molly ligger nöjd på golvet och leker med en gammal kam.
Jag mumsar hemmagjort tunnbröd! Tack Hjördis och Magdalena för påsen. Kan inte lova att det finns något kvar till Marcus när vi kommer hem på torsdag...men han tackar nog också ;o)
"Gooood naaaaaaatt!!" hälsar Alva
Kram Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar