The life of Lovisa

Ny familjemedlem

Hej vänner!

Jag har inte varit speciellt sugen på att blogga de senaste dagarna. Jag vet inte om det kanske är på tiden att ta en liten paus? Samtidigt som jag tycker att det är väldigt mysigt och rogivande att pyssla med bloggen och skriva av sig och spara inläggen som små dagboksinlägg inför framtiden, så är det ju på ett sätt väldigt tidskrävande och det gäller ju att ha ork och inspiration när man ska skriva varje inlägg. Ja, vi får väl se hur det blir...kanske inte så konstigt att man har en liten svacka. Så är det ju med allt här i livet...man orkar ju inte jämt vara på topp och i farten.

Idag har vi iallafall varit och shoppat lite. Ända sedan vi fick veta att vi väntade vårt tredje barn så började vi prata om att eventuellt byta upp oss till en större bil. När Molly väl kom till världen märkte vi att det funkade bra med bilbarnstolar och barnvagn och att alla i familjen skulle få plats i bilen. Men så småningom är det dags för Molly att byta upp till en större bilbarnstol och då började det bli lite dåligt om plats i Renaulten.

Därför började tankarna snurra kring bilar och olika märken och storlekar. Igår var vi och provkörde en Mazda5 2,0 7-sitsig. Den var alldeles lagomt rymlig och trevlig att köra och vi tyckte att den passade in på våra behov och kriterier så vi slog till :o)

Idag fick vi hämta ut den och nu står den och blänker nere på uppfarten. Det här med hus och bilar är ju ganska stora affärer med mycket pengar i omlopp. Men den här affären konstaterade vi kändes bra både i maggropen och ekonomiskt. Varför vi valde en sjusitsig bil var för att vi kände att det kan vara bra att ha några extrasäten till tex kompisar som vill åka med i bilen på väg hem från dagis och skolan men också då man kanske åker på utflykter och barnen vill ha med sig varsin kompis. Då dom inte används kommer dom självklart vara nerfällda och då kommer man självklart kunna utnyttja ytan att packa på osv. Vi är iallfall supernöjda!!!

Sist vi var hemma i Kisa så tog Marcus med sig virke för att kunna svarva små "hattar" till pelarna på trappen. I några år så har pelarna varit utan skydd upptill så vatten har sipprat in i trät och i längde så är det inte så särskilt bra för virket. Så nu slog Marcus slag i saken och svarvade fina "hattar" som sagt som nu är fastmonterade och målade. Han är min handyman, min Marcus :o)

Ja, som sagt...har ingen direkt ork eller inspration att blogga så det här kändes som ett ganska trist och intetsägande inlägg. Även om bloggen bla var till för mig själv som ett sätt att föra dagbok och minnas vad vi har haft för oss under åren så vill jag ju samtidigt att det ska vara rolig läsning för er som tittar in här lite nu och då och just nu känns det bara som att det är många blaha blaha-inlägg. Jaja...vi får se om orken och suget infinner sig igen? Annars får vi säga "tack och hej" för en stund.

Trappen! Pelarna har Marcus själv svarvat hemma i sin morfar Elias "smejja". Staketet och plattorna har han också fixat med själv. Han är så händig och duktig så hälften vore nog ;o)

"Hatt"

Bye bye Renaulten...

Hello Mazda!

Härom dan hälsade vi på Cedermarks i deras stuga. Innan vi åkte hem ville barnen ta ett kvällsdopp i sjön. Det såg så härligt ut och var så vackert med solnedgången så jag passade på att filma lite.

Kram Lovisa