The life of Lovisa

Nedräkning

Hejsan!

Andas och räkna till tio, bit ihop, ta det lugnt, överreagera inte, välj dina fighter! Det är sånt som cirkulerar i mitt huvud ganska mycket för tillfället. Nu har jag och barnen gått och nött på varandra i åtta veckor. Det blir många dagar, timmar och minuter som man är tätt inpå varandra vilket självklart medför att man en eller till och med flera gånger tappar tålamodet. Jag menar, barnen är ju ändå 6 och 4 år gamla (om några veckor)...då hör det till att man ska vara lite trotsig, gnällig och allmänt uppkäftig och framför allt irriterande otacksam över det mesta.

Detta låter ju inte speciellt attraktivt om man skulle vilja lägga ut barnen på BLOCKET, för tro mig. Ibland har man stor lust! Speciellt efter en heldag med gnäll och tjafs och ingenting som faller den unge herrrn och lilla fröken på läppen. En heldag full med; "Mamma, vet du vad?", "Mamma, får jag säga en sak?", "Mamma!!!!! Kom och torka!!!!!", "Mamma, får jag ringa en kompis?", "Mamma, kan jag få en glass?", "Mamma, jag vill ha ett tuggummi!", "MAAAAAAAMMAAAAAAAA!!!!! Hugo slåss!!!", "MAMMA, Alva tittar på mig!"....Suck!

Nu undrar ni säkert, men har barnen ingen pappa?? Jodå, han är högst levande och närvarande, men barnen har fastnat i vinkelvolten och verkar vara inprogrammerade på endast en förälders namn....MITT!

Det ska sannerligen bli en fröjd när skola och dagis drar igång igen. Jag skäms inte ett dugg över att säga det. Jag kan till och med säga det igen, högt och tydligt! DET SKA BLI SKÖNT NÄR BARNEN BÖRJAR SKOLAN OCH DAGIS IGEN! Fast allra mest tror jag det handlar om att komma in i vardagsrutinerna igen. För visst är det skönt att vara ledig, och hur mycket jag än älskar mina barn (och tro mig, trots texten här ovan så älskar jag dom så mycket så att det är omöjligt att beskriva), och dom älskar mig så är det jobbigt och tär på krafterna att vara så tätt inpå varandra under en sådan lång tid. Vi räknar nog alla ner timmarna tills dess att vi äntligen får återgå till lite normala tider och rutiner.

Innan sommaren och semestern började trodde jag väl aldrig att jag skulle säga så, men nu är det verkligen dags. Tiden är inne för oss att gå lite smått skilda vägar för att sedan få längta till helgerna då vi får vara sådär tätt inpå varandra igen. Då har man haft en hel vecka på sig att längta till dom nära stunderna man ska få ha tillsammans.

Nu är vi inne på sista veckan av ledighet innan Hugo börjar Förskoleklassen. Efter åtta veckors ledighet är det lite svårt att komma på något nytt att göra som inte redan har gjorts under semestern. Men eftersom att vi hade ett litet ärende att uträtta i stan imorse så önskade barnen att få göra en favorit i repris...nämligen fika uppe i Svampen. Sagt och gjort!

Vi hade tur som kom när vi kom. För när jag stod och fotade barnen framför den hiskeliga svampen så såg jag i ögonvrån hur en hel hop av människor vällde ut ur en turistbuss och hade siktet inställt på samma stora svamp som vi. Fort samlade jag ihop barnen och började "lubba" upp mot entrén. Vi hann precis med hissen upp innan alla andra stormade in och kunde därmed handla fika och glass innan fölkhögen hann upp.

Barnen skötte sig exemplariskt och jag behövde inte hänga över svampkanten för att fiska upp något barn som ville testa fallhöjden. Vi tittade lite på den fantastiska utsikten innan barnen tappade intresset och hellre ville gå till lekparken som fanns i närheten.

Där träffade vi litet lustigt nog på en gammal vän till Marcus och hans tre barn. Vännen i fråga har jag bara träffat typ två gånger i mitt liv, varav den ena var på vårt bröllop för precis åtta år sedan. Det var väldigt trevligt! Tänk hur lustigt livet är ibland. Här har man inte träffats på typ åtta år och så springer man på varandra i en lekpark nedanför en gigantisk svamp. Hm, kul!

Nu sitter jag hemma i lugn och ro. Molly sover i sin babysitter bredvid mig och Hugo och Alva är hos varsinna kompisar. Såhär lugnt och tyst har det inte varit på läääänge här hemma. För inte en enda gång under sommaren har vi lyckats pricka in att barnen är hos kompisar samtidigt. Ofta har dom haft kompisar här hemma och då kan jag lova är det inte lugnt för fem öre ;o) Men det är ju kul att barnen har roligt, det ska man ha!

Det är ju också lustigt hur man fungerar. För hur trött man än känner sig och hur less man än kan vara på barnens gnäll och tjafs så räcker det med några timmars andrum, sen så är man beredd att ge sig på´t igen. Dom här 3-4 timmarna på egen hand kommer jag leva länge på och förhoppningsvis blir man en lite bättre mamma...för en stund iallafall :o)

Tack mormor och morfar för babygymmet, hälsar Molly! Såhär såg det ut för en liiiiten stund sedan. Tydligen tröttsamt att pilla med leksakerna för nu sover hon gott.

Los Mushroom and Les Kids.

Jag får ont i hjärtat av att titta på honom. Han är så fin! Ungsork ;o)

Världens finaste lilla gnällspik!

Än så länge gör Molly inget större väsen av sig.

Utsikt från Svampen....åt något håll.

...och utsikt åt ett annat håll :o)

Ps. Jag hoppas att ni förstår att jag tokälskar mina barn ;o) Ds

Kram Lovisa