Hejsan!
Nu har jag försökt blogga i två dar men det vill aldrig riktigt bli av. Är det inte det ena så är det det andra som gör att jag inte får tid över. Oftast är det vårt lilla mjölkmonster som vi har här hemma som gör att jag inte kommer åt datorn ;o) Men nu sover hon äntligen efter att ha legat och plirat med ögonen i famnen på både mig och Marcus. Misstänker att värmen gjort att hon inte riktigt kommit till ro. Men nu ligger hon nerbäddad i sängen i ett svalt och skönt rum. Vi har passat på att vädra övervåningen nu när det drog förbi ett riktigt regn och åskväder. Jag har nog aldrig varit med om något liknande förut. Det har mullrat, blixtrat och smällt helt galet i nästintill en timme här i Mosås. Det, självklart har också bidragit till att jag inte kunnat blogga...men om ni frågar maken så var nog det värsta att vi inte kunde se fotbollsmatchen Sverige-Finland. Vi missade några utav målen i mitten på matchen...och ja, ni förstår ju...det är ju bedrövligt ;o)
I går hade vi en helt fantastisk dag. Solen sken och vi hade en heldag på stranden att se fram emot. Jag, Hugo, Alva, Molly och Seth (inlånad lekkompis för dagen) följde med Ida, Cornelia och Greta till Ånnaboda för att sola och bada. Marcus åkte tidigt igår morse till Kisa för att hjälpa sin mormor och morfar att flytta så han kunde inte följa med oss. Men vi hade det skönt ändå och solen sken och vattnet svalkade skönt (barnen badade och jag och Ida tittade på).
När vi kom hem så blev vi bjudna upp till familjen Higårds och deras 24 gradiga pool. Marcus anlände lite senare och vi hade en mysig kväll med våra goa vänner och blev dessutom bortskämda med mat och kaffe :o) Det var trötta barn och föräldrar som satte sig i bilen framåt kvällen och rullade hemåt.
Väl hemma så hände det som inte får hända. Av någon konstig anledning så hade Mollys bälte i babyskyddet knäppts upp och så var dessutom handtaget inte fastsatt ordentligt så när vi lyfte ut henne ur bilen och började gå uppför plattgången så gled hon ur babyskyddet och ramlade i backen. Ni kan ju förstå rädslan och ångesten som sköljer över en i ett sådant ögonblick.
Hon började genast att skrika och gråta men vi upptäckte ett skrubsår på huvudet på henne så vi blev ju självklart oroliga att hon hade slagit sig riktigt illa i huvudet. Marcus ringde 1177 och dom hänvisade oss genast till akuten, så jag och Molly åkte in till USÖ för att kolla upp henne ordentligt.
Efter en kort stund i väntrummet fick vi komma in till två söta tjejer som tittade till Molly och kunde konstatera att det troligtvis inte var någon fara med henne. För hon var vaken, pigg och "snuttig" och dessa tre tecken visade bara på att hon inte kunde ha fått någon allvarlig smäll i huvudet. Men för säkerhets skull ville dom att vi skulle stanna kvar en stund utifall att hon skulle börja kräkas eller bli sämre. Så vi fick ett eget rum där vi fick sitta och mysa i väntan på läkaren som skulle komma och klämma och känna på henne.
Runt tiotiden blev vi hemskickade av den snälla läkaren som också konstaterade att Molly hade haft tur och klarat sig undan hjärnskakning eller andra otäcka grejer efter fallet. Åh, så skönt det var att gå ut därifrån med det beskedet. Men jag kan inte låta bli att tycka synd om det stackars flickebarnet...vilka föräldrar hon har som utsätter henne för sådan grym behandling, bara fyra veckor gammal. Stryk, det borde vi ha!!! Men, men... slutet gott, allting gott!
Bästisarna struttar runt i sina fina baddräkter.
Hugo och Seth lekte en Livräddningslek.Kram Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar