The life of Lovisa

Hjärtefråga

Hejsan!

Äntligen börjar det kännas som sommar igen! Maj månad skämde ju bort oss med många fina och soliga dagar så det kändes nästan som att sommaren skulle tjuvstarta redan för länge sedan. Men i slutet på månaden så har det varit stundtals kallt och grått men framför allt så har det ju stormat så utemöblerna har blåst omkring och möblerat om sig själva på tomten.

Men idag har det varit alldeles underbart sommarväder så bikinin åkte till och med på den här blekfeta kroppen. Någon gång måste man ju börja jobba på brännan så att man inte bländar folk med sin vita lekamen när det är dags för semester och strandhäng ;o)

Det bästa av allt med den här dagen är att Molly och jag åkte in till USÖ på förmiddagen för att en gång för alla kolla blåsljudet på Mollys hjärta som dom upptäckte när hon var bara ett par dagar gammal. Vi har länge gått och väntat på att få en remiss och äntligen blev vi kallade. Jag har varit lite orolig och nervös över att vara den som skulle åka in med henne för jag är fortfarande så känslosamt instabil och var rädd för att börja grina bara jag skulle lägga upp henne på britsen. (Började ju nästan lipa när tandläkaren berättade att Hugo hade ett hål i en tand...hehehe). Redan ute i väntrummet kom jag på mig själv att sitta orolig och spänd på stolen och i försvarsställning. Redo att anfalla om någon eller något skulle "attackera" mitt lilla barn som så oskyldigt låg och sov i babyskyddet på golvet.

Så fort vi fick komma in i undersökningsrummet och läkaren lyssnade på Mollys hjärta och konstaterade att det lät fint så kände jag hur jag började slappna av. Men det var inte förrän han hade gjort en ultraljuds undersökning också som jag kunde andas ut helt och hållet. Hjärtat såg helt och friskt ut och slog så starkt och fint på skärmen så det fanns inget tvivel om att blåsljudet var borta. Tack gode Gud!!! Tack också till alla er som har tänkt på oss och bett en extra bön. Det känns så skönt!

Ikväll tog vi en skön kvällspromenad, jag och Molly. Jätteskönt och uppiggande för mig och sövande för Molly som slocknade i den gungande vagnen. Jag hoppas jag orkar att hålla i det här tempot...att ta en promenad varje kväll. Promenaderna behöver ju inte vara så långa varje gång, en halvtimme räcker gott och väl och allt är ju bättre än att inte röra på sig alls (som egentligen är min melodi.) ;o)

Imorgon fortsätter vi att vara lediga. Barnen ska på varsina kalas klockan två. Det är den enda tiden vi har att passa och presenterna blev dessutom inhandlade redan i dag så vi ser ut att bara kunna softa och ha det skönt imorgon. Hoppas också att det blir lika fint väder som idag. Ha en fortsatt bra ledighet ni också, och må så gott!



Kram Lovisa