The life of Lovisa

måndag 11 april 2011

Elfte april tjugohundraelva

Hej!

Nu är ordningen återställd igen. Barnen har kommit hem och kör sitt vanliga "Maaammaaaaa- race" ;o) Tydligen har dom tappat förmågan att gå och prata ordentligt under helgen för det bara gnälls och gapas för full hals för att få min uppmärksamhet. Men vet ni vad? Det är helt okej...för efter denna helg så har jag hunnit ladda batterierna så pass att jag inte tappar tålamodet på två röda utan jag kan lugnt och sansat förklara för dom att vill dom säga något så går det bra att prata utan att gnälla och vill man mig något så kan man använda sina ben och komma dit jag är istället för att gorma från ett annat rum.

Idag är vi lediga som sagt och det har varit en underbar dag hitentills. Barnen vaknade i och för sig onödigt tidigt men dom nöjde sig med att få titta på tv och spela lite spel så jag kunde ligga kvar i sängen och slumra en stund till. Efter frukosten lekte vi lite och sedan gick vi ut i solen för att få lite frisk luft. Barnen hoppade studsmatta och jag sprang (läs vaggade) runt på tomten och fotade vårtecken.

Hugo kom på den briljanta idén att vi kunde fika mellis ute idag och det nappade jag ju självklart på. Så medan barnen gungade och sprang runt huset fixade jag lite mellis som jag dukade upp på en filt mitt ute på gräsmattan. Åh, vilken underbar stund vi fick i solen! Både Alva och Hugo sträckte ut sig på filten och verkligen njöt av värmen, " Åååh, vad fööönt!" suckade Alva belåtet :o) När dom hade fikat klart var det dags att hoppa lite mer studsmatta och då passade jag på att kura ihop mig på filten med ansiktet vänt mot solen. Underbart!!!!

Snart kommer Marcus hem och då är det dags för Hugos bollkul i skolans gympasal. Det ser ut som att jag och barnen åker dit så får Marcus stå för marktjänsten ikväll. Klockan nio är det dags för "En unge i minuten" och känner jag mig själv rätt så kommer jag sitta som klistrad framför tvn även den här gången. Efter det är det nog läge att krypa ner under täcket och krama om kudden för imorgon är det dags för jobb igen. Bara några arbetsdagar kvar nu...8 för att vara exakt. Sedan får gärna den här lilla bebisen ta och titta ut. Vi längtar så efter att få se vem det är!

Jag har inte riktigt hunnit med...men nu finns det musöron på var och vartannat träd.