The life of Lovisa

Jag orkade inte stå emot



Hela veckan har jag gått omkring och känt mig hängig, på gränsen till förkyld. Men hela veckan har varit fullproppad med allt från vardagssysslor och jobb till möten av alla dess slag från klockan 06:00-22:00 så jag har inte riktigt kunnat tillåta mig själv att stanna upp och känna efter. Men i fredags när jag hade varit och hämtat barnen på dagis och vi klev innanför dörren här hemma var det som om någon klubbade ner mig. Frossan och värken i kroppen bara sköljde över mig och sedan låg jag näst intill okontaktbar under en filt med 40 graders feber resten av kvällen. Jag hade endel saker att fixa över telefon och sms men det fick jag be Marcus att ordna åt mig för jag orkade inte ens lyfta handen för att knappa på mobiltelefonen eller prata heller för den delen. Så IDOLfinalen som jag hade sett fram emot fick jag se genom dimmiga ögon och med ett bultade huvud och tjutande öron. Jag tror att det var en bra final...men jag vet egentligen inte. Kul att Erik vann iallafall...jag hejade på honom!


Idag har jag mått bättre men ändå inte bra. Jag tog en tablett vid niotiden som jag sedan höll mig pigg på fram till efter lunch, då däckade jag igen. Men däremellan hann vi göra endel saker, som att möblera om i vardagsrummet samt plocka upp julgranen och pynta den. Är inte det lite tidigt? Kanske ni tycker. Jo, det tycker vi också, men veckan som kommer är redan fullbokad och så åker vi till Kisa nästa helg för att fira lilla julafton. Så enda gången vi kunde ta upp granen och pynta den var idag.

"Bara EN pepparkaka Alva".

Barnen hjälper till med julgranspyntandet till tonerna av julsånger.

Såhär pyntar en 4åring ;o)

Grabbarna åkte iväg på julkonsert klockan 18. Jag kände mig något sånär pigg så jag gick med på att Alva stannade hemma med mig. Nu sitter vi i soffan och kalasar på en tablettask och en liten skål med chips. "Tomte isse" skulle visst också vara med ;o)

Kram Lovisa