The life of Lovisa

"Får jag följa med Hugo hem?"

Idag fick jag en sån där läskig känsla av att jag håller på att bli gam...äldre. Usch, hemska tanke! Det är lite svårt för hjärnan att förstå min exakta ålder när kroppen och själen inbillar sig att jag är yngre. Jag var ju ungdomsledare ett tag (innan barnen kom) och då började ju "röjjet" runt tio, elva på kvällen, när man egentligen mest av allt längtade efter att få krypa ner i sängen. Som min mamma alltid sa när jag var tonåring och gjorde mig iordning för att bege mig ut med kompisar sent på kvällen, "När en annan gör sig i ordning för sängen då ska du gå ut". Jag trodde verkligen att jag skulle orka hålla samma tempo som dom och vara uppe halva natten men det gick verkligen inte.

Om några dagar fyller jag 29, det är ju inte direkt gammalt, det vet jag. Men idag kändes det som att jag var det och mycket pga att Hugo tog med sig sin kompis Nicole hem från dagis. Larvigt egentligen att det kan få mig att känna mig gammal, men egentligen handlar det om att jag tycker att Hugo har blivit stor. För nu börjas det..."Får jag följa med Edde hem idag"? "Får Edde sova över hos mig"? "Får jag stanna ute till midnatt", ja ni förstår vad jag menar. Att Alva börjat på dagis och blivit "stora tjejen" späder ju på det hela ;o)

Alva kämpar fortfarande emot lite när det gäller dagis. Hon blir jätte ledsen när vi kommer fram och jag ska börja klä av henne ytterkläderna. När jag säger "Ska vi säga hej då och vinka i fönstret"? så vänder hon sig mot dagisfröken och vinkar till henne som om det var hon som skulle gå därifrån.

Lunchen verkar dock vara Alvas favoritstund på dagen. Då lever hon upp och sitter och smaskar och låter "mmmmmmm" samtidigt som hon blundar och verkar njuta av varje tugga. Fröknarna säger att hon ibland verkar komma på sig själv med att vara "för nöjd och glad" och då sätter hon sig och surar eller börjar gråta som för att visa att "jag är trots allt inte HELT nöjd med situationen". Efter hela den här upplevelsen så har hon blivit mer än lovligt mammig. Förr har jag kunnat gå i från henne utan att hon har brytt sig. Numera kan jag inte ens gå på toan utan att hon skriker och gråter. Det är riktigt jobbigt när hon sover mellan oss på natten och jag måste gå på toaletten. I natt försökte jag smyga iväg men hon hann uppfatta vad jag var på väg att göra och satte sig upp och skrek som en galning tills jag kom tillbaka. Vem kan somna om efter något sådant??

Marcus har redan gått upp och lagt sig och jag borde egentligen göra detsamma. Det är ju en ny dag i morgon och jag ska upp och jobba. Vill man hålla kroppen ung och fräsch så gäller det att få sina åtta timmars sömn...och om jag inte behöver smyga upp på toa i natt och på så sätt kan undvika att väcka Alva så kan jag faktiskt lyckas få min "skönhetssömn"!

Kram Lovisa