Dolda kameran

Premiär för nya underhållningsprogrammet "Mardrömsmorsan" på Tv3 nu på lördag klockan åtta!!!

På fullaste allvar så tror jag ibland att någon filmar mig. Just när man tror att vardagen inte kan bli mer wild wild west-ig... Jorå, då lägger den i en växel till. Jag är nästan helt säker på att jag och mitt liv är en del i Tv 3:s nya programidé på lördagarna. På bästa sändningstid dessutom...

"Följ med en helt vanlig vardag hemma hos en till synes helt vanlig familj. Men under den "perfekta ytan" döljer sig en mardrömsmorsa med noll koll och total avsaknad av pedagogisk förmåga."

Ja, nu ska du få höra...

Den här dagen började sådär lagom stressigt. Molly vaknade förkyld och hängig så det fick bli VAB...of course! Marcus åkte iväg tidigt till jobbet så jag blev själv med ungarna. Vilket inte är något konstigt i sig...det är bara det att jag och kidsen jobbar olika.

Dom gillar att chilla i soffan en stund med pyjamasen på, eventuellt spela lite spel på iPaden eller kivas med varandra tills någon börjar grina. Jag däremot gillar när man klär på sig kläderna direkt man har klivit upp ur sängen, kommer när man ropar att frukosten är klar. Äter sin frukost och gör sig redo för avfärd.

Barnen?? Har inte riktigt samma tanke med mornarna som jag.

När vi redan är sådär stressigt sena...kan man ju tycka att bilen vore ett bra alternativ. Närååå!! Supermorsan tycker att enpromenad och cykeltur är mer på sin plats. Så med andan i halsen kom vi fram till dagis och skola med typ o,2 sekunder till godo. Bra där Lovisa!!

Sen så knatade jag hemåt med en hängig Molly som på något övernaturligt sätt, under natten, har utvecklat sugproppar över hela kroppen. För hon har suttit som fastklistrad på mig HELA dan. Varje gång jag har försökt få något gjort här hemma så har hon klängt sig fast ännu hårdare och gnällt ännu högre. Så det har liksom inte blivit mycket gjort på hemmafronten kan man säga. Och det stressar mig nått så sanslöst! Men visst...det är ju mysigt att bara sitta och gosa också...men det känns enormt ineffektivt.

Molly somnade och sov två timmar på eftermiddagen...

"Är alla med?? Bra, då kan vi sova!"

Det gjorde att jag kunde plugga lite...

 

När det sedan var dags att hämta de andra två från dagis och fritids...då drog den verkliga cirkusen igång.

 

Hugo och Alva började genast klaga på att dom var hungriga.

 

Visst självklart...inget konstigt aaaalls! Jag fixar´t.

 

Så med en klängig och gnällig Molly på höften försökte jag trolla fram en smarrig middag på de enstaka ingredienser som fanns i kyl och frys. Blev inte så imponerad själv av slutresultatet men det var ju ändå mat.

 

Barnen kom ner och satte sig till bords. Och redan där börjar det...

 

Hugo suckade och körde sitt vanliga..."Åf fy, jag gillar inte det här"-snack.

 

Jag gick i taket och bad honom gå ifrån bordet. (Stackarn...) Men han satt ändå kvar och tvingade i sig ett pitabröd. Molly som endast levt på välling hela dan vägrade äta och sitta i sin stol utan stod och gnällde bredvid mig medan jag försökte få Hugo att plocka på sig lite sallad åtminstone.

 

Alva satt och tjatade på Hugo...som en liten Mini-me, vilket gjorde att Hugo fick ett psykbryt och skrek åt henne att vara tyst..

 

Alva blev ledsen...Molly pep och gnällde ännu högre och Hugo fortsatte att klaga på min äckliga mat.

 

Just i det ögonblicket började jag leta efter den där dolda kameran och hoppades innerligt att Lennart Swan skulle hoppa ut ur skafferiet och utbrista "Lovisa...du är med i dolda kameran. Titta in i kameran där borta och vinka..."

 

Men det hände inte.

 

Näpp...istället säger jag åt Hugo att det kanske är bättre att han letar reda på en annan familj där det serveras godare mat...

 

Not så smart move...

 

"Jaha...då flyttar jag väl då" säger Hugo och stegade ut i hallen och började packa sin rygga.

 

Å nu är det såhär...att när jag blir orolig så blir jag arg. Arg som ett bi. För sån är jag! Jag blir sur och tvär och säger nog inte alltid de smartaste grejerna....

 

Å så just idag så hade Marcus dessutom fått för sig att ge sig ut på ett långpass på cykeln...typ ner till Sydafrika och tillbaka, så han var inte hemma och kunde hjälpa till att styra upp situationen.

 

Så jag blir orolig. Katastroftankarna smyger sig genast på... och jag ser framför mig allt hemskt som kan hända om Hugo ger sig ut i Mosås själv. Så jag börjar skälla på honom likt en rabiessmittad hund och hör hur jag använder mig av "skrämselkortet"...ni vet (eller så gör ni inte det för ni är mycket mer pedagogiska och behåller lugnet i en sån här situation) "Ger du dig ut nu...var ska jag då börja leta? Tänk om det kommer en ful gammal gubbe och plockar upp dig i sin rostiga gamla Volvo...hur ska jag då veta var du är?"

 

Ja, ni hör ju!!!

 

Samtidigt som det här utspelar sig i hallen...så sitter Alva och gråter och bönar och ber att Hugo INTE ska flytta hemifrån och Molly står och snorar och gråter samtidigt som hon sliter mig i byxbenet.

 

Var är Lennart Swan?????

 

När allt har lugnat ner sig...jag har bett om ursäkt för mitt utbrott och Hugo har bestämt sig för att bo kvar hemma, trots att det serveras äcklig mat, så får jag för mig att det vore ju toppen om jag kunde ta fram maskinen och ta ett svep över Hugos långhåriga huvud.

 

Vilken braaaaa idé!!

 

Nääämen, asså...hur är jag funtad egentligen?

 

Det var ju som att be om det...

 

Hugo gnällde..."När är du klaaaaaar?", Alva skrek..."Stäng av den däääär!!!!" (för det störde henne när hon tittade på tv) och Molly sprang runt i hårtestarna som dansade runt på golvet.

 

Jag blir så trött på mig själv ibland...!

 

MEN...imorgon är det en annan dag. Förhoppningsvis får vi en bättre start på dagen och jag har under natten välsignats med en ängels tålamod och pedagogisk vishet.

 

I wish!!

 

Kram Lovisa