Roadtrip

Hej hallå!

 

Hoho! Hör ni vad det ekar...? Det känns faktiskt riktigt tomt här hemma nu när Alva har åkt. Lilla skruttan vad hon saknas mig.

 

Nä...skärpning Lovisa! Det har bara gått några timmar. Bit ihop! Det är 6 dagar och 19 timmar kvar på äventyret. Bryt inte ihop än. Då kommer det här bli ohållbart. Men åååååh vad jag saknar henne.

 

Vi har ju varit ifrån varandra förr. Men aldrig såhär länge...och aldrig såhär långt ifrån varandra. Men jag försöker tänka positivt och hör Alvas ord klinga i huvudet; "Mamma, om vi saknar varann så kan vi ju skypa!"

 

Tydligen så saknar hon mig inte lika mycket som jag saknar henne för det har varit spöklikt tyst från skypen. Inte ett ljud!

 

Men det här är jättenyttigt för mig. Faktiskt. Jag behöver öva mig på att inte sitta fast vid höften på barnen. Dom måste ju någon gång börja bryta sig loss, bli självständiga och stå på egna ben. Kanske lite väl tidigt att börja vid fem års ålder...men det är ju en bra början. Jag tror Alva kommer att växa massor (på alla sätt och vis) av den här resan. Jag med faktiskt!

 

Jaja...nog om det! Jag har just kommit hem från ett fantastiskt House Of Lola-party med ett gäng Mosåsmammor och det har fått mig att tänka på annat för en stund. Jätteskönt!

 

Men så fort jag kom hem och såg Alvas rum...tomt... och nersläckt...då skvalpade  det ;lite i ögonen :o)

 

Nä...som sagt. Nog om det...nu kommer det bilder istället! 

 

Molly har piggnat till. Idag har hon varit på benen och lekt för första gången sedan i lördags då hon blev sjuk. Jag ringde vårdcentralen imorse och bad om att få ett nytt penicilin. Hon skulle ta 10ml tre gånger om dan i en vecka. Doseringssprutan vi fick hem klarade bara av 5ml åt gången. Vilket innebar två sprutor vid varje tillfälle. Fruktansvärt!! Skräcken och paniken i hennes ögon varje gång det var dags att ta medicinen...usch och fy! Aldrig mer, säger jag bara! Men läkaren lyssnade på mig och skrev ut en starkare variant på Kåvepeninet vilket betyder att hon bara behöver ta 2ml åt gången. Fortfarande ingen höjdare...men såååå mycket bättre!

Vilken tur att bästisen Cornelia kunde följa med hem efter dagis igår. Tjejerna fyllde på "kompisdosen" lite med tanke på att dom inte kommer att ses på en hel vecka :o) Oj, vilket kramkalas det blev när dom skildes åt på dagis i eftermiddags!

Tvätta, vika, packa. Resväskan fylldes fort :o)

Molly ville mysa lite extra med storasyster. Jag tror att hon har känt på sig att något varit på gång ;o)

Packad och klar!

Det är klart att hunden ska med :o)

I Arboga. Vi sitter och väntar på att morfar ska komma och möta upp oss. Spänd och förväntansfull liten tjej :o)

Redo för avfärd! Morfar fick onda ögat och stränga order om att köra lugnt och försiktigt hela vägen upp till Lycksele. Usch...jag får jätte jobbiga katastroftankar när jag själv inte är med på resan. Kontrollbehov??? Ja liiiite kanske ;o)

Vissa firade (Hugo) andra sörjde (Jag) Alvas frånvaro med en brakfika på McDonalds ;o) Jag tror att det kan vara nyttigt för barnen att vara ifrån varandra. Det kanske kan få dom att få lite perspektiv på syskonrelationen. Att det är okej att tycka att det är skönt att slippa varann för en stund...men också att man kan sakna varandra. Iallafall lite...förhoppningsvis ;o)

 

Molly fick en Happy Meal-leksak av en farbror som tyckte att han var lite gammal för att leka med gossedjur ;o) "Vad modig han var som vågade komma fram och ge den till henne" tyckte Hugo :o) 

Vi var rädda för att Hugo skulle bli ledsen över att inte få följa med på Alva, mormor och morfars lilla roadtrip. Men han har snarare tyckt att det kommer att bli kul. Han förstår att det finns möjlighet för honom att få mer tid med mig och Marcus och att vi kan hitta på roliga saker på vårt håll. Vi har tex en filmkväll, badhusbesök och kansle en bio inplanerad på schemat för den här veckan :o)

 

 

Nu ska jag krypa i säng. Men först ska jag nog ringa mormor och fråga hur dom har det!

 

Kram Lovisa