The life of Lovisa

Fortsatt trött

 

Hej på er!

 

Förlåt min frånvaro. Men det är lite segt här hemma just för tillfället. Jag har inte orkat blogga. Jag är fortfarande trött och seg när jag kommer hem från jobbet. Det tar på krafterna att vara tillbaka igen. Det är jättekul och så, men jag tror att det är kombinationen av de tidigarna morgnarna och alla ny intrycka och rutiner på jobbet som gör att jag blir trött. Sen att donnan på bilden här nedanför har börjat ta för vana att vakna runt 5-snåret gör ju inte saken bättre. Holy makaroni säger jag bara! Härom morgonen tittade jag på klockan när Molly började snacka och leva om bortifrån spjälsängen. 04:48 visade den!!! Det är INTE okej!

 

Om hon bara kunde krypa ner mellan oss och somna om, men det gör hon inte! Så dagarna de senaste veckorna har börjat extremt tidigt som ni förstår. Zzzznark!

 

Det är tur hon är så söt!

 



 Alva har ju fyllt år som ni vet. 5 bast! Det var stort :o) Hon har pratat om det i evigheters evigheter. Räknat ner dagarna och kryssat i almanackan. Så ni må tro att det var en förväntansfull och pirrig tjej som sov räv på självaste födelsedagsmorgonen ;o)

Frukostfika, flagga, ljus och paket. Och så godiskaktusen...precis som brorsan hade. Men den här gången kunde inte mamman hitta någon gurka i kylen, så det fick bli en morot. Men det gick bra det med. Det har ju egentligen inte så stor betydelse. Det är ju liksom godisarna och pengarna som är viktigast :o)

Trollunge! Jag tror vi har hittat kortet som vi kommer att använda på hennes studentplakat. Mowahahahaha!! Populärt...don´t you think?!?!

Goa unge!

Så här glad blir man när man får ett alldeles eget och sprillans nytt skrivbord :o)

Kläder, Onepiece, spargris och lite annat smått och gott.

 





Trots att jag har så fina ungar, underbar man, ett jobb och härliga vänner. Mat på bordet, kläder på kroppen, en bil som fungerar och ett hus att bo i så finns det saker som tynger mig och gör att jag känner mig lite nere. Ska inte tynga ner er också genom att rabbla upp allt som ältas i mitt huvud just för tillfället. Men det gnager i mig och jag känner att ganska mycket av tröttheten går att härleda till allt detta huvudbry jag har. Blir samtidigt lite trött på mig själv att jag låter saker ta så mycket energi från mig. Jag borde bara se till att få ordning på det. Rätta till vad som är fel och inte känns bra.

 

Men det är ju inte så "bara" . För en sak som jag har kommit fram till (eller, egentligen ALLTID vetat) är att jag på något sätt måste börja låta lite tjockare skinn få växa fram på min näsa. Jag tänker på tok för mycket på "vad alla andra ska tycka" och tyvärr så drabbar min mesighet barnen. Och som ni vet...Inget ont får hända mina barn! 

 

Men som en klok kollega till mig sa igår; Har du haft mod att sätta dom till världen så ska du också finna mod att stå upp för dom".

 

Så ska det bli!

 

Watch out...angry mama heading for her prey.

 

Lämnar er med en film på en söt liten Molly från förra veckan då hon låg hemma i feber. På filmsnutten så har hon börjat pigga på sig och tycker tydligen att hon själv är en riktig lustigkurre ;o)

 

Kram